Visste ni att det inte finns en lag som kräver att företag ska respektera mänskliga rättigheter? (Say what?)
Jo, så sjukt är det. Det finns lagar för i princip allt, men inte för något så grundläggande och viktigt som detta. Men det kanske beror på att det är så självklart att någon lag inte behövs, tänker du nu. För det borde ju liksom vara en grundläggande värdering hos alla företag. Att människor inte ska fara illa av att gå till jobbet. Att de ska kunna säga ifrån om något är fel, få hjälp om något jobbigt händer och få en lön som räcker att försörja sig på. Rätt rimliga baskrav ändå.
Foto: Maria Soxbo
Men, tyvärr ser verkligheten inte ut så. Fair Action gör regelbundet granskningar av företag för att dubbelkolla att de agerar rimligt och har koll på sina leverantörer. I den senaste – av 46 svenska företag – följde nästan vartannat företag inte upp att deras policy kring mänskliga rättigheter faktiskt efterlevs. Och hur det står till i verkligheten med till exempel löner och arbetstider är ju faktiskt viktigare än vad som står i olika dokument.
Så lagen behövs, och det fina är att väldigt många företag faktiskt vill ha en lag att följa. I skrivande stund har över 50 organisationer (däribland Klimatklubben så klart) och 40 företag (många av dem stora, globala jättar – se här!) ställt sig bakom kampanjen Visa handlingskraft med målet att äntligen få denna urviktiga lag på plats. Kampanjen är skapad av Fair action tillsammans med en massa andra stora aktörer, som Amnesty, Rädda barnen och Naturskyddsföreningen.
Så vad saknas? Politisk vilja. Trots att 7 av 10 svenskar faktiskt redan backar den här lagen så verkar det inte riktigt vara en prioriterad fråga hos politikerna. Och där kan vi – du, jag och alla vi känner – hjälpa till genom att visa att opinionen också backar detta lagförslag! Vi måste skrika lite högre, helt enkelt.
På fredag kommer en namninsamling att överräckas till handelsminister Anna Hallberg, och den stängs först vid midnatt i morgon så vi hinner skramla ihop ännu fler röster som trycker på. Men det är bråttom!
3 sätt att hjälpa till
- Skriv på namninsamlingen! Tar bara någon minut, och är otroligt viktigt! Och – glöm inte att dela den vidare sen, med en uppmaning om att skriva på bums.
- Dela informationen om den här kampanjen! På Fair Actions instagram finns inlägg att sprida vidare, liksom på min egen instagram just nu.
- Sätt press på politikerna! Handelsminister Anna Hallberg finns på instagram under @annahallbergpolitiker. Tagga henne i era egna inlägg, eller skriv en kommentar på hennes konto och uppmana henne att jobba för ett lagkrav på företag att respektera mänskliga rättigheter. (Det känns ju ändå rätt rimligt år 2021, right?)
Så vad säger ni – ska vi inleda 2021 med att ge järnet för en supervettig lag?
Världens största hand! Som vill se mer handlingskraft! Foto: Maria Soxbo
Jag förstår din tanke och är väl inte direkt emot en lagstiftning, men frågan är vad den egentligen kommer att tillföra? Det är fortfarande inte Sveriges lagar som gäller i de land där produkterna tillverkas. Vi kan inte och bör inte försöka styra världen utifrån våra egna värderingar här uppe i väst, utifrån våra egna perspektiv.
De flesta bolag jag handlar med har en klausul i avtalet om att man ska följa Barnkonventionen, mänskliga rättigheter etc. Det är i 99,9% ett skallkrav vid t.ex. en offentlig upphandling (där staten/kommun/landsting är kund). Dock skulle jag säga att det endast är i 0,01% av affärerna där detta följs upp. Ska det lagstiftas måste vi först ha på plats någon som följer upp dessa krav, varför inte börja där innan vi drar det till en lag? Vi kan inte lagstifta bort allt, lagar utan kontroll är bara att bygga ett luftslott.
Personligen är jag inte säker på att jag önskar att det tillsätts ytterligare en myndighet som ska ha av skattepengarna för att följa upp en lag som idag är ett krav från de flesta, även om den fallerar i tillsyn. Detta bör vara en kostnad på företaget/upphandlande myndighet där det är inkluderat i budgeten för projektet.
Hej Katarina! Med hjälp av kunskap från Fair action ska jag försöka besvara din kommentar.
Det stämmer inte riktigt att svensk lagstiftning inte kommer att gälla i de land där produkterna tillverkas. Det finns nämligen något som kallas ”extraterritoriell lagstiftning”, som i det här fallet skulle innebära att de människor i andra länder som drabbats av att företag inte respekterat deras mänskliga rättigheter på något vis faktiskt kan få sin sak prövad i svensk domstol. Dessa människor får alltså en möjlighet att göra sin röst hörd och utkräva ansvar från företagen, något som inte är möjligt idag. (Just nu finns bara den möjligheten vid extremt grova brott, som tex anklagelserna mot svenska Lundin Oil om medhjälp till grovt folkrättsbrott mot lokalbefolkningen i Sudan.)
Precis som du säger har de flesta bolag en klausul eller policy kring mänskliga rättigheter, så problemet ligger alltså vid uppföljningen. Och därför behövs lagen, så att det blir bindande att faktiskt se till att företagets egna policys efterlevs. Det finns inte heller någon myndighet idag som följer upp svenska företags agerande utomlands när det gäller mänskliga rättigheter. Att införa en sådan tillsyn skulle kunna funka på samma sätt som vi redan har idag kring tex pengatvätt, så det finns mekanismer som funkar bra i andra sammanhang som kan användas även här. Andra länder har också redan lagstiftning kring företagens ansvar för mänskliga rättigheter (finns i tex Frankrike och Nederländerna), så vi kan lära av dem.
Jag tycker personligen att det här är en superviktig fråga, och en lag som självklart behövs just för att granskningar visar att många företag brister i sin uppföljning. I andra änden finns människor som kan drabbas väldigt hårt av den bristen, och för att skydda dem och ge dem en röst behövs en lag som gör att de har rätten på sin sida.
Tack för ditt svar!
Är som sagt inte direkt emot en lagstiftning men ser lagar som inte kommer innebära något som en falks trygghet eller ett slag i luften. Hur många av de individer i den drabbade leveranskedjan tror du sitter på resurser att dra ett sådant ärende till Svensk domstol? Har de de resurserna gissar jag att de inte är så hårt drabbade.
Visst har vi bra myndigheter redan, men de ska fortfarande bekostas av någon och självisk som jag är ser jag hellre att vi lägger skattepengar på våra egna fallerande system innan vi försöker rädda världen.
Vi kan påverkar på andra plan, som du själv ofta lyfter är det ju vi konsumenter som sitter på makten och så länge vi inte är beredda att betala för vad det kostar så kommer det alltid finnas de som producerar till lägre pris (och därmed en kostnad för mindre bemedlade).
Istället för en lag kan jag tänka mig en punktskatt eller annat. Något som kanske kan generera pengar och samtidigt göra att det inte blir så mycket billigare för företag att producera i lågkostnadsländer eller om man kan uppvisa intyg på bra förhållande så slipper man skatten. Det finns andra vägar att gå en just lagstiftning tänker jag.
Jag tänker att den här nya lagen kan vara en del i ett större arbete på många nivåer, där konsumentmakt och opinionsarbete är annan del och vem vet, kanske en punktskatt är en annan. Jag tycker också att det finns anledning att tänka både en, två och tre gånger innan man tar till lagändringar, men i och med att detta är en lag som är noga utredd av ett antal organisationer med insyn och kunskap om förhållandena och vad som krävs för att ändra dem och dessutom som backas av stora företag som ser att lagen skulle kunna hjälpa dem att sätta press på sina leverantörer till exempel så litar jag på att den är bransch behövs. Att 7 av 10 konsumenter också vill ha den kan ju ses som att den är en del av det som utgör konsumentmakt om vi är tillräckligt många som trycker på. Det dröjer ju innan lagen är på plats så än vet vi ju varken om den blir av eller hur väl den kommer att fungera i praktiken, men jag tror att den skulle fylla en viktig funktion.
Varma hälsningar Maria