Orka – om att hitta sin nivå av hållbarhet

Det pratas ofta om att ”försöka”, när det kommer till hållbarhet. Om ”good enough”, om att ”ingen kan göra allt, men alla kan göra nåt” och att ”ingen är perfekt”. Och allt det där är ju rätt så klart, och samtidigt skulle jag nog säga att de allra, allra flesta av oss kan göra mer än vi gör idag. Och att orsaken till att vi inte gör mer inte handlar om faktiska hinder, utan kanske snarare om en kombination av att vi behöva lära oss att planera lite bättre och att vi måste tycka att det är okej att faktiskt rucka på våra invanda beteenden.

Men, därmed inte sagt att perfektion är det enda acceptabla. Det är galet svårt, för att inte säga omöjligt, att leva hållbart i dagens samhälle och de allra, allra flesta av oss kommer inte att komma ner till 1 ton/år i utsläpp. Så, hur ska vi resonera då? Här kommer mina tankar, sammanfattade i sju punkter.

1. Börja i rätt ände

Att börja i rätt ände som privatperson betyder nästan alltid att skippa flyget. Det bästa av allt? Till många platser – som Gardasjön i Italien – går det att ta sig ändå, fast med tåg. Nästa gång är jag smartare … Foto: Maria Soxbo

Eftersom vi har väldigt ont om tid, så måste vi börja i rätt ände – med de största utsläppen först – och inte bränna all vår ork på sånt som inte gör så stor skillnad i slutänden. Och vilka är de största utsläppen? Ja, det beror helt på vem du är och hur du lever. För mig var flygutsläppen helt klart min värsta grej innan jag slutade flyga, och just de utsläppen är ju faktiskt lätta att råda bot på. Köp inga flygbiljetter, och vips är dessa utsläpp nollade.

Det senaste året har säkert de flesta av oss sänkt våra flygutsläpp massor på grund av pandemin, men vad är det då som tagit över som etta på den ganska osmickrande listan över utsläppsbovar? Ja, det måste du nog göra en klimatkalkylator för att ta reda på. För det är så det funkar – vi kan inte nöja oss med att sluta flyga och tänka att vi gjort vårt, utan vägen till ett liv inom planetens gränser är alltid ett pågående projekt. Och det fina med att göra en kalkylator är också att du kan se resultat snabbt om du börjar i rätt ände, och det ger massor av energi att fortsätta. Väck tävlingsinstinkten i dig, och se hur du snabbast kan få stor effekt! Här är några tips på kalkylatorer, och det kan vara bra att göra minst två eftersom de mäter lite olika saker:

• WWFs och SEIs klimatkalkylator
• Klimatkontot
• GoClimates klimatkalkylator
• ClimateHeros klimatkalkylator
• Svalnas klimatkalkylator (kräver app)

2. Välj dina strider

Vad är roligast? Att äta upp allt bröd innan det blir dåligt, eller att bli gråhårig över att det är omöjligt att undvika plast i vardagen? Välj dina strider. Foto: Maria Soxbo

Något jag upptäckt är en fälla när det gäller omställning är att det är så lätt att snöa in på en liten detalj. Att plastbanta köket eller försöka uppnå zero waste verkar vara de vanligaste. Jag skulle säga att det är mycket viktigare att vi lyfter blicken och låter detaljerna vara. Det vill säga, bättre att bestämma dig för att minska matsvinnet och jobba mer med att planera veckomenyer och frysa in rester, än att bli galen på att du inte kan hitta allt du behöver i lösvikt så du slipper skräpet. Eller bättre att tänka att begagnade leksaker (oftast) är bättre än nyproducerade och att ett snabbt Tradera-klick kan lösa födelsedagspresenten, än att ägna timmar och timmar åt att hitta de nyproducerade leksaker som producerats på ett helt optimalt sätt.

3. Tänk både hushåll och samhälle

Det är så klart enklast att påverka ditt eget hushåll när det gäller allt från elavtal och matsvinn till minskad konsumtion. Men eftersom vi just nu har ett samhälle som faktiskt inte gör det särskilt enkelt att leva hållbart (ungefär 2 ton av våra utsläpp är kopplade till samhället på olika sätt), så måste vi våga gå utanför våra egna fyra väggar. Så börja med det du lätt kan fixa på hemmaplan, som att skippa flyget, äta mer vego och inte handla nytt i onödan.

Men stånga dig inte blodig på att försöka uppnå perfektion i din egen bubbla, utan fördela din energi så att delar av den går till att påverka samhället också. Det kan du göra på olika sätt – att tänka på att det du delar i sociala medier ska putta normerna åt rätt håll, att gå med i eller stötta en miljöorganisation, att maila en politiker eller ett företag.

Det fina med detta är att om tillräckligt många av oss tänker så kommer det att bli lättare att ta tag i resten på hemmaplan med tiden – för när samhället drar åt samma håll löser sig mycket av sig själv.

4. Låt varje gärning stå på egna ben

Ett löst förvaringsbehov med en loppisfyndad möbel. Men så här ser inte en fribiljett till flyget ut. Foto: Maria Soxbo

Det sämsta vi kan göra är att rättfärdiga ett ohållbart beteende med ett hållbart. Att säga ”jag återvinner typ allting, så jag kan faktiskt unna mig en solresa” eller ”jag har rensat ut min garderob och skickat massor av kläder till loppis, så nu kan jag med gott samvete köpa lite nytt till våren”. Att ”koldioxidbanta” är ganska likt att försöka gå ner i vikt, det vill säga att om varje träningspass (/återvinning/begagnatköp/vegomåltid) följs av ett unn i form av semlor (/flygresor/nyköp/kött på grillen) så blir summan i bästa fall plus minus noll. I sämsta fall mer utsläpp än tidigare. Och den stora skillnaden mellan koldioxidbantning och kroppslig bantning är ju att utsläpp till skillnad från kalorier drabbar andra än oss själva.

Tänk alltså på varje val du gör som något fristående. Måste du köpa en splitterny jacka när den gamla gett upp eller kan du lösa det med hyrplagg eller begagnat? Måste du ta bilen till affären eller kan du lösa det med en promenad? Låt bra beteenden förstärka fler bra beteenden, istället för att hela tiden förhandla med dig själv och rättfärdiga ohållbara handlingar. Det leder mest till skav i hjärnan som faktiskt tar mer energi än det ger, och vem vill ha det så?

5. Se inte klimatkompensation som en lösning

Lite för ofta presenteras vi för klimatkompensation som en lösning. Klimatkompenserad frakt (av våra nyproducerade varor), klimatkompenserat flyg (för att nöjesresan ska kännas bättre i magen). Jag tänkte skriva mer om klimatkompensation i ett eget inlägg, men lite kort är klimatkompensation en vettig sista åtgärd för att ”skatta” för utsläpp vi inte rår på genom att förändra vårt beteende. Men det är inte ett bra sätt att fortsätta med ohållbara vanor. Med de tidsramar vi har måste utsläppen minska nu, inte tillåtas ske för att de kompenseras för på lång sikt. Så nej, se inte kompensation som ett sätt att kunna leva som vanligt, även om det känns tidsbesparande och smidigt. Det är helt klart inte en genväg, utan en senväg.

6. Det är regeln som avgör, inte undantaget

Ju mer jag cyklar, desto mer okej är det att lösa krisresan på annat sätt. Foto: Maria Soxbo

Ibland däremot går livet inte ihop. Och om du är en person som cyklar till jobbet i ur och skur, men en morgon upptäcker att du fått punka och inte hinner laga – ta bilen/en taxi. Ingen är perfekt, ingen är övermänsklig och alla måste vi få ihop livet även dagar när saker skiter sig. Hela poängen är att hitta en regel som gör ditt liv så hållbart du mäktar med, och låta de ohållbara handlingarna vara just undantag. Ibland hittar man inte barnstövlar i rätt storlek secondhand, då kanske ett nyköp krävs. Ibland har man ett matvägrande barn som bara vill ha köttbullar, då kanske en köttbaserad speciallösning till lillen får vara okej medan resten av familjen håller i vegoambitionen. Och så vidare. Huvudsaken är att argumentet inte är ”jag är så duktig med ditten och datten att jag får göra detta”, utan ”fasen, den här gången lyckades jag inte – nya tag i morgon!”.

7. Jobba med planering

Det sista knepet handlar faktiskt om något så tråkigt som planering. Jag kan härleda de flesta ohållbara beslut jag tar till tidsbrist. Allt från sista minuten-presenter till matsvinn handlar om att jag inte sett till att ha tid nog att hantera livet på ett hållbart sätt. Så försök hitta tidstjuvarna i ditt liv och skapa bättre framförhållning. Snart är det vår till exempel – är det dags att börja ordna bevakningar på gummistövlar och skalplagg till barnen? Hur är det med cyklar, dags att hålla utkik innan alla börjar kriga om dem? Och är det dags att avfrosta frysen och inventera innehållet nu när det är kallt, kanske?

Så hur orkar en fortsätta?

För mig har engagemanget varit det bästa sättet att skapa energi nog att orka kämpa på, trots läskiga klimatrapporter, pandemier som sätter käppar i hjulen och jobbiga kommentarsfält i andra medier som visar att det är många som går i motsatt riktning. Men jag blir liksom allt mer immun mot motgångar ju mer nytta jag känner att jag bidrar med! Jag kan bara likna det med att det (i icke-pandemitider) ibland kan kännas mer frestande att efter en lång arbetsdag bara dra på sig pyjamas och lägga sig i soffan, än att klä upp sig och gå på den där festen eller dra på sig löparskorna och ta den där rundan – men att vi i princip aldrig ångrar att vi faktiskt gjorde det efteråt. Vi får mer energi av vissa saker än de tar, och att engagera sig hör definitivt dit.

Ibland verkar det skönare att ligga kvar i sängen än att snöra på sig löpardojorna och springa till havet för ett tidigt morgondopp. Men en ångrar ju aldrig ett dopp, hörni! (Så kan vi tänka kring klimatgärningar också.) Foto: Maria Soxbo

Att jobba med det här är också det roligaste karriärval jag någonsin gjort, så jag kan varmt rekommendera att våga steppa upp även om det känns stort, läskigt och osäkert. Vem vet, det kanske blir första steget till något ganska fantastiskt!