Vi är ju vanedjur, vi människor. Och det blir allt tydligare att vi har lite svårt att bryta vanor. Men! Jag tänker att vi ska se det som något positivt i sig, för om vi väl lyckas lära om – då är det också lättare att hålla den nya vanan än att bryta mot den.
Jag känner det väldigt starkt själv. Sen jag bröt mig loss från nykonsumtionsvanorna jag hade innan (för OJ, vad jag har shoppat i mina dagar) och skaffade en ny vana där begagnat alltid, alltid är första valet så känns det otroligt motigt att frångå den. Mina barn fick sina första mobiltelefoner i födelsedagspresent tidigare i år, och de köptes självklart begagnade. Däremot fick de välja nyproducerade skal till. Dels för att vi inte hittade skalen de önskade sig på Tradera, Sellpy etc, dels för att jag inte ville skjuta på införskaffandet för länge eftersom skalen också är till för att skydda telefonerna. Att avstå från skal och riskera att telefonen går sönder kändes liksom korkat på ett annat sätt.
Så, det blev nya skal – men det kändes så udda. Jag är van att handla allt begagnat, så att plötsligt handla nytt var nästan bisarrt. Och det gladde mig, för är det något jag vill så är det ju att det hållbara ska vara helt naturligt. Kännas noll krångligt eller ovant – bara bekant, tryggt och självklart. Och där är jag nu, när det gäller just den saken. Hurra!
Vad är en hållbar vana och vad är ett ohållbart undantag? Foto: Maria Soxbo
En annan sån vana är att äta kött. Jag är uppväxt på kött och potatis, älskade korv, hamburgare och köttbullar. På grillen hamnade en köttbit, och i princip alla rätter innehöll animaliskt protein. Nu? Tvärtom. Jag äter vegetariskt eller veganskt 99% av alla måltider. Jag äter fisk kanske 10 måltider om året (sill till påsk, midsommar och jul, samt någon stekt strömming och fiskgryta någon gång). I somras åt jag en köttlasagne hos svärmor då hon glömde bort att jag var vego – och det var den enda gången jag ätit kött på över två år. Jag är van att laga, beställa och äta vego, jag behöver inte ens tänka längre. Det är så skönt!
Poängen med dessa två berättelser är kort och gott detta:
- Allt nytt känns ovant i början. Sen blir det en vana. Ju snabbare vi börjar skiftet, desto snabbare kommer vi över den ovana fasen och kliver in i den självklara.
- Det behöver inte vara allt eller inget. Man kan vara en köttätare som nästan aldrig äter kött, och en nykonsument som nästan aldrig köper något nytt. Det är vanan som spelar roll, inte undantaget.
Jag tror knepet för att skaffa sig nya vanor är att gå in i förändringen med nyfikenhet. Tänka att det är spännande med nya smaker och ett annat utbud. Jag tror också att man behöver gå in för det med lite kraft. Bestämma sig, och sen göra så gott man kan utifrån det – och inte vara rädd att be om hjälp om det känns ovant. Jag lovar att vi alla har en van begagnatshoppare och en vegetarian i vår bekantskapskrets till exempel, be om hjälp vettja!
Och slutligen – var lite snäll mot dig själv. Det är inte ett misslyckande att köpa en varm korv dag 3 av ditt nya vegoliv, det är vad du gör dag 4 och framåt som är viktigt.
Låt oss omfamna våra inre vanedjur alltså – men ge dem lite nya vanor att jobba med bara!
