I en slags never-ending chattkonversation om hållbarhet som jag har med Isabelle så fick jag ett så intressant artikeltips, som jag känner att fler borde ta del av. Den är på engelska och ganska lång, men väl värd att ta sig igenom. The Twilight of the Ethical Consumer handlar om artikelförfattarens insikt om att alla de ansträngningar hon gjort för att konsumera medvetet och hållbart kanske har varit fel väg att gå – och att hon istället för att ägna sig åt ”ethical consumerism” (ungefär ”etisk konsumtion”) borde ha satsat på ”consumer activism” (ungefär konsumentaktivism).
Varför då? Jo, för enligt Elizabeth L Cline som skrivit artikeln så är det genom aktivism och krav på politisk handlingskraft som vi konsumenter fått bättre utbud i handeln, inte genom att försöka styra efterfrågan åt ett visst håll. Hon tar upp exempel på hur konsumentaktivism drivit igenom förändringar förr, till exempel genom förbud mot skadliga kemikalier som DDT eller krav på säkerhetsbälten och airbags i bilar. Och hon vill flytta skulden dit den hör hemma:
Companies have a responsibility to society. And when companies endanger us or the environment, it’s their fault, not ours as shoppers.
Det är en lite för lång text för att sammanfatta alla bra poänger i, så jag uppmanar er att läsa – och går direkt på vad jag själv tycker istället. För jag tycker det finns en superbra poäng i det här.
Foto: Vika Aleksandrova
På samma sätt som vi inte räddar världen genom att plastbanta vårt eget kök in absurdum, så räddar vi inte världen genom att köpa ekologiskt schampo eller skor gjorda av återvunna plastflaskor. Vi måste lyfta blicken, se både systemfelen, vilka lagar som saknas och vilka normer som styr och bekämpa problemen från roten istället för att bara nagga eländet från toppen.
Skulle vi få lagar på plats som förbjöd de sämsta grejerna på marknaden skulle inte ens de mest hårdnackade klimatförnekare kunna köpa dem. Det spar oerhört mycket tid eftersom det går snabbare att skifta beteenden än attityder, och det skulle dessutom underlätta massor för alla konsumenter som vill göra rätt men inte orkar eller har tid att göra research.
Men – jag tycker förstås att vi ska göra både och. Både lyfta blicken och engagera oss utanför våra egna fyra väggar, och göra så medvetna val vi kan under tiden.
För att ta ett konkret exempel så vore det till exempel inte särskilt klokt i nuläget att resa jorden runt med flyg och under tiden försöka få till stånd en flygkvot eller ett flygförbud. Varje flygresa släpper ut massor av koldioxid, och just nu måste vi minska alla utsläpp så mycket det bara går. Om lagändringen tar fem år och alla flyger som vanligt under tiden kanske lagen kommer försent.
Ett annat exempel: Om vi slutar bry oss och bara köper besprutad mat istället för ekologisk mat medan vi kämpar för ett förbud för icke-ekologiskt, så lär många ekologiska bönder kasta in handduken innan det nya systemet är på plats. Då blir uppförsbacken att omvända lantbruken till eko ännu brantare, och odling är inget vi kan ställa om på en kvart.
Och tvärtom – om vi kämpar för lagändringar och högre krav på hållbarhet på alla fronter, och samtidigt driver på efterfrågan på cirkulära tjänster, ekologisk mat och eldrivna transporter så drar efterfrågan och aktivismen åt samma håll, vilket borde vara win/win. För att få till stånd politiska beslut krävs en stark opinion, och den kan behöva synas i konsumtionstrenderna också.
Foto: Noah Buscher
Så varför skriver jag det här? Kanske för att jag just nu tycker att vi blir helt överösta med uppmaningar att konsumera något som presenteras som hållbart. Nya kläder, nya skor, nya teknikprodukter, nya skönhetsprodukter. Nytt, nytt, nytt – men under grön flagg. Om ett par dagar drar mellandagsrean i gång, och då kommer väldigt mycket av detta ”hållbara” dessutom att ha lockande röda prislappar. Hur hållbara är våra begär, när det faktiskt kommer till kritan? Och hur många köp motiverar vi med att de är ”hållbara”, utan att ha en aning om vilken klimatpåverkan de egentligen har?
Jag tror vi måste syna myten om den ”hållbara konsumenten” i sömmarna, helt klart. Överkonsumtion blir inte hållbart bara för att det sitter etiketter med ord som ”organic”, ”recycled” eller ”conscious” på det vi köper, och det är dags att träna på att stå emot begären. Men när vi väl behöver köpa något ska vi förstås inte kasta ut allt vi redan lärt oss om hållbarhet, utan välja bästa tänkbara alternativ. (Som oftast är det begagnade.)
Och slutligen så måste vi börja hjälpas åt att förändra systemen på riktigt, förstås. Genom hur vi röstar, genom vilka krav vi ställer på politiker och företag och hur vi använder vår yttrandefrihet.
Vad tycker ni?
PS! Isabelle och jag spånar på att köra en instagram live i januari om engagemang och aktivism. Stay tuned!
Har man bara ”rätt” att välja på hade det ju varit klart lättare… men hur får vi politiker att våga ta modiga beslut? Hur visar vi – mer än genom att rösta – vad vår vilja är på ett lätt sätt?
Precis som ni sa i plan-B-podden handlar ju mycket politiskt om att vinna röster till nästa val, och för många av oss ”vanliga” tar resten av livet så mycket plats (och så prioriterar vi kanske inte alltid tiden rätt) att vi liksom missar att visa vår vilja…
En del som inte gärna diskuteras är barn o påverkan på klimatet.
Låt oss börja där vi kan göra aktiva val!
Hej Lotta, jag har diskuterat barn och klimat massor, både här i bloggen (https://www.husligheter.se/2020/09/11/om-barn-och-klimat-utslappen-foraldraskapet-konsumtionen-och-undanflykterna/) och i min och Emma Sundhs podd (https://shows.acast.com/plan-b-podden/episodes/5-barn-blojor-befolkning). Jag tycker det är en för komplex fråga för att bara slå fast att det är dåligt för klimatet att få barn – men samtidigt ska vi förstås rucka på barn- och flerbarnsnormen så att de som inte vill ha barn eller är nöjda med ett barn inte ska känna sig pressade. Men – vi har större problem än barnen när det gäller klimatet, inte minst för att vi bara har några få år på oss att vända detta och befolkningsfrågan inte är en snabb lösning.
Jag tycker det tassas för mkt kring detta ämne.Det är inte en mänsklig rättighet o skaffa barn vilket många verkar tycka.
Det handlar om barn,mat o teansporter/ resor o alla 3 kan vi påverka.
Så intressant att läsa (läste även artikeln, tog ett tag…). Jag har varit en såndär som tänker att jag gör mitt i det lilla med bra val och övervägda köp. Men har börjat fatta att jag behöver göra mer. Så 2021 ska jag steppa upp mitt engagemang. Maila företag och anmäla greenwashing bl.a, inte bra handla i det tysta!
Hej dig Emma, så glad jag blir!