Sommarens loppisfynd – en bildkavalkad

Något av det härligaste som finns är väl ändå sommarloppisar? För mig är det ju Gotlands utbud som gäller, och jag brukar ta med mig ett barn per runda (för att få lite egentid med dem var för sig) och styra kosan åt lite olika håll varje gång med stopp för lunch och fikapaus så klart.

Några givna stopp finns definitivt (och jag varvar ”mammaloppisarna” med mer barnvänliga loppisar för att mitt sällskap ska hålla peppen uppe), men jag svänger också av vid små loppisskyltar längs vägen. Dessutom har Gotland några ”storloppisar” varje sommar, som arrangeras av olika idrottsföreningar – väl värda ett besök, även om jag inte brukar ”hänga på repet” och störta in som proffsen utan släntrar in någon timme senare. För mig kvittar det, jag vet ju ändå inte vad jag eventuellt missade!

Jag har sällan några loppisledord, utan går helt på känsla. Däremot brukar jag ha några saker jag vill hitta och håller utkik efter. Denna sommar var det:

• Vadderade täcken, för gäster i stugan och för ett litet sommarprojekt jag funderar på att fixa på altanen nästa år.
• Brevställ eller servetthållare, för förvaring av kaffefilter hemma i stan.
• Snapsglas till stugan.
• Skulpturer!

Ska vi se vad som fick följa med hem?

Snirkligt och svarvat. (Alla foton: Maria Soxbo)

Vasen! Kärlek vid första ögonkastet, så galet vacker i formen. Hittad på Vintagebutiken i Burs, som jag hade fått nys om men inte besökt tidigare. Inte fyndpriser, men kurerat och vackert. Även träljusstakarna kommer därifrån, och de verkar handgjorda av någon gotlandsbo (märkta A.D. Lummelunda 1975 undertill). Fint ihop, blev det! Nu ska jag bara hitta ljus som passar också …

Sparrisfat från Gien, sked och tavla. (Alla foton: Maria Soxbo)

Det ockragula fatet blev jag störtkär i på en av storloppisarna, och det visade sig vara ett sparrisfat från franska Gien. Med en prislapp på 20 kronor var det inget snack om saken – det får följa med hem till stan, tänker att det blir ett härligt uppläggningsfat i höst med den ockragula färgen. (Inte för sparris då förstås, obs.)

Den vackra skeden fanns det bara en av hos Fint o fult, men jag kunde inte motstå formen. Också fin till servering tänker jag!

Tavlan kostade en femma eller tia på en annan storloppis, och passepartouten är lite fuktskadad men det skriver vi av som patina, tänker jag. Den fick hänga i vardagsrummet här på Gotland.

Ja, jag var tydligen in the mood för landskap i somriga färger i år.

Två andra tavlor fick också hänga med hem, tror ingen kostade mer än 30 kronor. Detta är lite oövertänkt, för någon plats har jag inte tänkt ut åt dem (och det finns GOTT om tavlor som står lutade mot väggar både på Gotland och hemma i Stockholm). Men jag tänker att konst alltid är tillåtet att köpa.

Kvartett i fint!

Hemma i stan har jag jagat selterglas (vattenglas till middagar) i all evighet, och hittade till slut ett gäng superfina. Här på Gotland har vi däremot inte några representabla, och även om jag inte direkt saknat några heller så hade jag liksom jakten i färskt minne och kunde inte låta dessa stå kvar när jag hittade dem för 10 kronor styck. Så nu har vi i alla fall fyra, även om dessa egentligen kanske är lite för tjusiga för stuglivet …

Sticklingar i nygamla krukor.

Halvsmart att fota på en icke-plan stol, men men.

Krukor kikar jag alltid efter, och egentligen drömmer jag om att hitta några stora (eftersom det är svårast att hitta och dyrt att köpa). Där gick jag bet i år, men två fina i terrakotta fick följa med hem.

Pusselutmaning till en kopp te (med havremjölk i fin kanna?) i höst.

Pussel inhandlas alltid på sommaren, och det blev en hel trave i år – både till mig och barnen. Detta var det finaste, det köptes precis innan hemfärd så det hann inte byggas – men packades med hem till stan som höstmys. Den lilla mjölkkannan kan jag inte rimligtvis påstå att jag behöver, men den var för fin för att lämna kvar med tanke på att den kostade 20 kronor.

Glasklart köp, hehe.

Denna glasskål med krusad kant blev både jag och sonen Alfred förtjusta i. ”Mamma, man kan trycka botten mot en kaka så blir det plommon på den!” sa han – ett Helena Lyth-knep jag berättat för honom om någon gång, och som han tydligen lagt på minnet. Och kanske kan det gå att göra plommondekorerade mördegskakor? (Men hur som helst var ju skålen underbar!)

Grön karamell på köksbordet (på loppad duk, med loppade ljusstakar, loppad vas och vägkantsbukett. Allt på bilden är loppat, möbler, skolplansch – och hus förstås.

Sushipinnar!

Sommarens allra första fynd blev en annan skål, denna gröna helt omärkta skönhet. Så sprakande härlig färg, den har prytt vårt matbord hela sommaren. På en av storloppisarna hittade jag också oanvända ätpinnar i lackerat trä i fyra uppsättningar – perfekt för vår sushiätande familj eftersom man alltid gillar att kunna tacka nej till engångsgrejer.

Och hur gick det med lilla listan då? Jo:

Sommartäcken!

Två vadderade täcken slog jag till på, för 200 kronor styck. Helst ville jag hitta några som matchade i färg och gärna något enfärgat eftersom de är tänkta att synas om mitt altanprojekt blir av, så jakten går ändå vidare – men som gästtäcken funkar de förstås utmärkt. Bomull, mjuka och gosiga och omedelbart favoriter hos barnen. De stuvades in i frysen i två dygn, och är nu good to go!

Så förtjust i detta!

Brevställ, ja visst! Jag trodde att det skulle bli ett i metall, men när jag stötte på detta vackra i trä blev jag ännu gladare – detta passar bättre i mitt gråa kök som mår bra av naturmaterial! (Och ja, vi har ett flergångsfilter i tyg hemma, men maken/kaffedrickaren varvar filter lite och på Gotland har vi än så länge bara pappersfilter.)

Snapsglasen har redan använts – bland annat för att smaka snaps från socknens egna lilla bränneri.

Snapsglas. Här bestämde jag mig raskt för några kriterier i jakten: Minst 8 stycken. Enkla och avskalade i formen. Det finns ju en uppsjö av etsade och slipade snapsglas, men för stuglivet är det enkla oftast det finaste. (Oj, blev jag Ernst nu?) Dessa kostade 5 kronor styck, och är lite ojämna i glaset vilket ger en munblåst känsla (även om de säkert inte är det). Nio stycken!

Belöning för god ängsvård – ett pris i min smak!

Och en skulptur blev det, denna kvinna med barn. Jag hade inte riktigt ro att googla på plats eftersom jag hade barnen med mig, men i efterhand kunde jag konstatera att konstnären Bertil Nyström (1900-1987) kom från Slite (vår närmaste ”ort” på Gotland, där en av hans skulpturer – Vattenlek – också finns som fontän och en annan – Seglare går ombord – finns på torget).

Jag hittade också info om just denna skulptur också! Den heter Fagningsblommor och finns också som offentlig konst på ön sen 1950, på Lövsta lantbrukscentrum i Roma. Bakgrunden är himla fin – när intresset för att vårda Gotlands alla ängen fick en renässans på 1940-talet beslutade man om att belöna medborgare för ”god ängsvård”, och en av dessa belöningar i form av konst blev Bertils skulptur i miniformat.

Den är alltså varken unik eller värdefull eftersom den gjordes i 100 exemplar och 90 av dem delades ut under åren 1944-1996 så den finns nog hemma hos rätt många gotlänningar. Men den har en liten signatur undertill och året 1982, och framför allt känns ju bakgrunden klockren för mig som vill värna om biologisk mångfald! Jag har inte vårdat några ängen själv dock, så lite fusk att köpa mig till belöningen – men kanske kan mitt klimatengagemang göra mig förtjänt av den ändå? Fin historia i alla fall, som fick mig att tycka om den ännu lite mer. Den kostade 40 kronor, och känns som ett vackert tillskott till min växande lilla skulptursamling.

Det var det – förutom lite barnkläder, filmer och böcker så klart! Vilket fynd gillade ni bäst?