Först en bekännelse: Jag har haft SÅ svårt att få rätsida på hur jag ska hantera den här bloggen. Jag har bloggat sen 2007 och älskar det egentligen mer än instagram, eftersom jag är en person som gärna skriver mycket och långt – och det går ju inte på instagram. Jag gillar också att inläggen kan få ett längre liv, de kan upptäckas via google och kan lyftas upp på nytt genom länkar medan instagraminläggen bara försvinner ner i flödets svarta hål.
Samtidigt älskar jag instagrams enkla möjlighet till diskussioner, och upplever att det jag skriver här liksom sker mer i tystnad. Det ÄR svårare att kommentera på bloggar, och det är inte heller lika enkelt att dela inlägg vidare. Så när det är något jag VILL diskutera med er, då väljer jag oftast instagram – vilket gjort att det känns som att de inlägg jag faktiskt gör i bloggen måste vara helt otroligt matiga och genomarbetade. Typ stora guider med massor av research bakom – och även om jag har gott om såna idéer så faller det alldeles för ofta på tidsbrist.
Och då blir det knappt några blogginlägg alls.
Boktipset som sådde ett frö
Medan jag gick runt och grubblade över hur fasen jag ska komma tillrätta med mitt dåliga bloggsamvete (ska jag lägga ner bloggen? Ska jag byta inriktning? Ska jag … vaddå?), så tipsade Elin Lervik i podden Hemtrevligt om en bok. Den har en helt vansinnigt lång titel – 1 %-metoden : små förändringar, stora resultat : ett enkelt och beprövat sätt att skapa goda vanor och bryta dåliga – och är skriven av James Clear. Jag blev nyfiken, lånade hem den och började läsa. Och insåg att där någonstans fanns kanske svaret på mitt bloggdilemma.
I ett kapitel beskriver James Clear ett experiment som gjordes bland elever på en fotoutbildning. Hälften fick veta att de skulle bedömas på mängden bilder de lämnade in. Hundra foton gav betyget A, nittio gav B och så vidare. Den andra gruppen fick veta att de skulle bedömas på kvalitet. Det räckte att de lämnade in ETT foto på hela terminen, om det vara näst intill perfekt.
Så hur gick det? Jo, alla de bästa fotona kom ur kvantitetsgruppen. De hade ju helt enkelt övat, övat och övat genom att ta massor av foton, och på så vis blivit allt skickligare på att ta bra bilder. Kvalitetsgruppen däremot hade mest suttit och funderat över hur man tar ett perfekt foto, och hade därför inte mycket att visa upp i slutänden.
1%-metoden – kan den vara lösningen på min bloggångest? Foto: Karim Manjra/Unsplash
Förutom att boken är intressant i sig kring hur vi kan skapa bra vanor i livet så fastnade detta hos mig. Tänk om lösningen på vad jag ska blogga om helt enkelt är att blogga jättemycket? Att inte fokusera på att varje inlägg måste vara perfekt, utan istället lyssna på vad James Clear säger:
När du är på gång är du sysselsatt med att planera, dra upp strategier och lära dig. Bra saker allihop, men inget som ger några resultat. Att agera, däremot, är ett beteende som ger ett resultat.
Back to basics?
När jag började blogga för mer än 15 år sen var det kvantitet som gällde. Vi hade inga vassa mobilkameror och breda layouter, utan allt var helt ärligt ganska litet och fult. Så då bloggade man istället mycket och ofta. Så även jag. Det som idag hamnar i instagrams stories blev egna blogginlägg på den tiden, oavsett om de var ”värda” det eller ej.
Vardagsbloggandet har lite gått förlorat i jakten på perfektion, kan jag tycka. Än idag tycker jag ju att det är otroligt mysigt att bara läsa om någons ganska ordinära dag eller ett litet resonemang om något man funderar på i stunden.
Så – nu tänkte jag testa mig själv. Från och med idag ska jag försöka blogga något varje vardag. Vad det blir får dagen helt enkelt avgöra. Jag ska verkligen försöka sänka min egen ambitionsribba (så SVÅRT!) och istället tänka att det bästa blogginlägget faktiskt är det som blir skrivet, inte det som i teorin hade blivit perfekt. Att agera är ju trots allt det som ger resultat.
Jag har ingen aning om hur länge jag kommer att hålla i detta, eller ens om jag kommer att lyckas veckan ut – men värt ett försök, visst? Är ni med mig?
(Kolla! Första inlägget i detta experiment är klart! Och JA, här är det läge att pitcha in tankar om sånt ni tycker jag borde skriva om. Stort och smått – men kanske mest smått?)
Vad kul! Jag tycker visserligen om dina få men väldigt välarbetade inlägg (det märks att du är journalist) men det ska bli jättekul att få kvantitet och kanske lite halvfärdiga funderingar?
Haha, halvfärdigt coming up! Tror jag!
JA! Personligen gillar jag bloggar bättre – har tröttnat lite på det konstanta flödet av bilder och uppskattar emellanåt längre texter om ett ämne eller ibland lite kortare om något helt annat.
Jag gillart och har själv funderat några månader nu på om inte jag också ska starta en blogg – enbart för att jag själv gillar att läsa andras 🙂 (och för att det är skönt att skriva av sig och dela med sig).
Jag gillar detta! Jag blev först rädd för att du skulle sluta – jag kommer titta in varje dag! 🙂
Men vad fint! Och jag som är textperson och inte fotograf känner mig ju egentligen mycket mer hemma i bloggformatet också, även om jag tror att fina bilder kan locka in till läsning av viktiga texter också. Kul att du är pepp!
Tar gärna små vardagsbetraktelser från ditt eget och andras liv med en hållbarhetsvinkel. Det vill säga att bara få läsa om en vardag där hållbara val görs och ohållbara val väljs bort samt reflektioner däromkring.
Jätteintressant idé! Det här ska jag försöka ha med mig, tack!
Mäh! Är jag först?
Före 2018 när jag hamnade på instagram läste jag mycket bloggar och bloggade även själv. Nu är bloggen typ saligen insomnad. Och läsandet, rundan jag gick bland dem jag följde, har flyttat in på Instagram.
Men där finns ju en massa bra konton som jag inte tror jag hade kommit i kontakt med enligt en väns väns vän-metoden som var den jag hade för bloggläsning.
Precis så är det för mig också, många av de jag idag följer på instagram började jag följa som bloggare. Och de som hållit på längst bloggar fortfarande!
Ja kul!
Vad bra, hurra!
Jag gillar idén med ”enklare” inlägg eftersom jag generellt saknar det mer oborstade i mina flöden. Sedan behöver du inte blogga varje dag för det om inte lusten faller på. Enkla vardagsreflektioner av typen jag ”såg det här och kom att tänka på det här” kan absolut vara läsvärda liksom poster om vardagsval.
Åh, jag har också brist på oborstat content, känner jag! Så mycket tillrättalagt överallt. Tack, bra tips!
Kul idé! Jag tror också på mängden framför perfektion.
Blogga gärna om
nya budgeten
Säsongens mode/inredning och när det senast var populärt
Energi och hur olika system fungerar typ elen bestäms av gaspriser osv- jag har lärt mig mycket på din blogg!
Tack! Bra tips! (Om än lite researchkrävande, hehe. Men när tid finns så!)
You’ve given words to my own thoughts here. I love words and longer text too and while Instagram is great for quick connection, it is fleeting and superficial.
I’ve been pondering over blogging myself and wondering whether it’s worth it but this helps me feel I should find the impetus to just make a start. I will, of course, be following you too! Tack för boktipset också!
Älskar detta!! Tycker du skriver fantastiskt men ibland nästan för långt och välskrivet för att jag ska hinna läsa, sparar då ner för att komma ihåg men blir oftast inte av och har inte Instagram så ser fram emot experimentet!
Haha, åh – finaste kritik jag läst! Att jag skriver långt är tyvärr något som hängt med sedan Hedenhös, jag har liksom alltid ”bara en grej till” att säga … 🙂
Så kul, jag läser mycket hellre blogg 🙂
Vad härligt!
Intressant inlägg! Jag läser inte bloggar alls lika ofta längre och jag upplever att de inlägg som skrivs på bra bloggar ofta blivit så långa. Kanske i jakten på perfektion? Gillar därför idén med inlägg ofta! Gärna korta (som jämförelsen med Stories). Ska bli spännande att följa ditt experiment
Tack! Jag verkar dock ganska oförmögen att skriva kort, haha! Men jag kanske kommer in i det med lite övning!