Min plan om inlägg varje vardag gick om intet i fredags, då det visade sig att min blogg-app krånglade och inte ville publicera det här inlägget (som jag skrev i bilen på väg till svärmors 80-årsfirande i Småland). Så det kommer nu istället!
I fredags var jag nämligen inbjuden till ett lunchseminarium i riksdagen som handlade om EU:s nya textilstrategi. Jag ska skriva mer om detta senare, men måste få läsa på lite först.
Foto: Maria Soxbo
Istället vill jag ta upp en annan sak som fastnade hos mig. Värd för seminariet var Alice Bah Kuhnke, som samtidigt visade upp den kreation hon skulle bära på ELLE-galan samma kväll. Plagget (som väger över 25 kilo) är skapat av Bea Szenfeld, och består av sex mattor (!) som Bea stickat (!) av omkring 60-70 trasiga jeans (!). Här kan ni se hur hon såg ut på galan när hon bar denna otroliga kreation och här är ett klipp från Nyhetsmorgon.
Som alltid när Bea ligger bakom något är det ett otroligt hantverk och många, många timmars arbete – och jag tycker verkligen om Alices tanke om att enbart tacka ja till fester om hon samtidigt kan göra ett statement eller lyfta en viktig fråga. ”Jag är inte folkvald för att gå på fest – men däremot för att kämpa för de frågor jag gått till val på”, som hon själv uttryckte det.
Foto: @alicebahkuhnke
Eftersom jeansen var skänkta av Myrorna var även deras kommunikationschef Åsa Blomberg där, och förutom att hon delade statistik som verkligen är chockerande (som att Myrorna tar emot 25-30 ton textilier varje DAG) så lyfte hon också secondhandbranschens kanske största dilemma – svenskarnas låga betalningsvilja.
Hon belyste skevheten i att vi ofta kan tänka oss att betala lite mer för nyproducerade saker som på något vis uppfattas som hållbara. Miljömärkta produkter, plagg i ekobomull och så vidare. Men när det kommer till det som faktiskt är hållbart – begagnat – så ska det helst knappt kosta något alls.
Att vi inte är den första ägaren devalverar alltså tydligen plaggets värde brutalt mycket, trots att ett secondhandplagg – utöver allt arbete och alla resurser som ligger bakom den ursprungliga produktionen – kan ha hanterats av 30 personer innan det hänger till försäljning i en Myrornabutik. De ska samlas in, sorteras, bedömas, värderas, packas, distribueras, packas upp och hängas fram. Inget av detta får dock prislappen avspegla – eftersom allt vi konsumenter bedömer är hur mycket Myrorna vill ta betalt i jämförelse med vad plagget kostade som nytt. Eftersom fast fashion är på tok för billigt redan som det är blir det otroligt svårt att försöka ta rimligt betalt för det i begagnat skick. (Och när det kommer till ultra fast fashion, som Shein som kanske kostar 19 kronor plagget när det är nytt, blir det närmast omöjligt.)
Varför ändrar ett plagg värde beroende på om vi ser det som fabriksnytt eller preälskat? Foto: Julia Kuzenkov/Pexels
Det här gör mig så frustrerad. Bara för att det går 394 begagnade jackor på 1 ny i klimatpåverkan så ska det inte gå 394 begagnade på en ny i våra plånböcker. Vi måste vara villiga att flytta pengar från nyproducerande till cirkulära företag så att det går att försörja sig i secondhandbranschen också. Och vi måste kunna värdera ett plagg mer för dess funktion och estetik än för den prisnivå vi förknippar loggan i nacken med.
Mer om detta en annan gång. Tack Alice för inbjudan och för att du är så mån om att låta oss som arbetar med den här typen av frågor bli informerade och komma till tals. Tack Bea för att du skapar konst av det många ser som skräp och ändrar våra perspektiv. Och tack Åsa på Myrorna för tankeställaren!
Så himla bra inlägg! Jag står själv i valet om ett köp av ett par birkenstock-tofflor som kostar samma som nytt på sellpy.. då är det svårt att motivera ett köp av beg…
Ja, jag förstår det! Jag har kommit över den tröskeln genom att helt enkelt tänka att jag så klart är villig att betala för att INTE orsaka utsläpp i onödan, dvs är skorna i bra skick och är vad jag vill ha så är det värt för mig att betala FÖR att de är begagnade snarare än nya. Att vända på perspektivet, helt enkelt – och betala för hållbarhetsvärdet istället för att värdera de nya skorna högre för att de är nya. Oftast blir ju begagnat billigare, men inte riktigt alltid – och så kan det ju faktiskt få vara, tänker jag. (Tänk antika smycken, konst eller möbler som haft flera ägare – de kan ju ha ett långt högre pris än de hade som nya.)