Det har varit mycket snack om Greta på sistone – igen. Men numera handlar det inte längre om att Greta får träffa presidenter eller hålla tal i FN, utan nu istället om hur hon gång på gång arresteras och släpas bort av polis. Något som fick Alex Schulman att skriva krönikan Jag fattar det inte – hur kunde du vara så dum, Greta?.
Det finns mycket att säga om Alex resonemang så klart. Han pratar om hur Greta kastat bort sitt globala förtroendekapital, att när Greta talade lyssnade världen. Men – han har ju fel?
Greta fick ett enormt genomslag hos allmänheten under sina första år, det stämmer. Och därför ville många makthavare mer än gärna ta selfies med henne. Men – världen lyssnade ju faktiskt inte? Utsläppen dämpades ju tyvärr inte av att makthavarna lyssnade på Gretas (= forskarnas) ord, utan för att en pandemi lade sig som en blöt filt över världsekonomin. Och när pandemin klingade av gasade världen igång i ett moln av fossila ångor igen.

Lyssna på Greta. Ett budskap på en vägg i Köpenhamn år 2019. Fem år senare blir hon fortfarande inte lyssnad på av de som faktiskt kan förändra saker. Foto: Stig AlenA?s/Dreamstime.com
Så världen lyssnade inte på Greta, tyvärr. Och då borde ju kritiken inte vändas mot henne – som fortsätter kämpa, men begripligt nog testar en annan väg när den första misslyckades – utan mot makthavarna som år ut och år in slår dövörat till. (Något som Annie Croona på ETC också påpekar i sin krönika Hur kunde du vara så dum, Schulman?.)
Just det här pratar jag och Emma om i senaste avsnittet av Plan B-podden, som fått namnet Bråkstaken Greta (som spelades in innan Schulman skrev sin krönika). För det finns mycket att prata om kring just aktivister just nu. Vi pratar till exempel om Återställ våtmarker och rabaldret kring Vasaloppet, och vi berättar om vikten av den radikala flankens effekt – att om några går extra långt, är riktigt radikala, så gynnar det organisationer som driver samma frågor men på ett mer diplomatiskt vis.
Om det finns en skala av engagemang istället för en ”allt eller inget”-känsla är det lättare för fler att välja sin nivå. Och att all form av aktivism som uppmärksammar en fråga bidrar till att bygga ett stöd för den. (Undersökningar har till exempel visat att fler är positiva till att återställa våtmarkerna nu – även om många är negativa till själva organisationen Återställ våtmarker.)

Hur många av oss hade ens koll på våtmarkernas betydelse för klimatet innan aktivisterna började störa ordningen? Foto: Joakin Nådell/Unsplash
Men framför allt handlar det också om att vi måste prata mer om skälet till aktivismen än hur den utförs. Schulman och andra som inte håller med om Gretas eller andra aktivisters metoder verkar helt glömma bort att nödläget som deras aktivism bottnar i kvarstår. Krisen är sedan länge ett faktum, och den blir mer och mer akut för varje år som går. Det är fine att tycka att det finns bättre sätt att driva förändring än att blockera entrén till riksdagshuset eller dra nytta av Vasaloppets tv-kameror – men bevisa det då genom att själv utgöra ett alternativ, istället för att bara stå vid sidlinjen och kritisera den som i alla fall försöker. Skulle någon visa upp ett bevisat effektivt sätt att driva klimatfrågan på kommer garanterat många aktivister att byta spår och följa efter.
Målet med aktivismen är ju förändring, inte att få utöva aktivismen i sig.
Jag tycker också att vi måste prata mer om trenden att stämpla aktivister som ”töntiga” (i brist på bättre ord). När blev det otrendigt att bry sig? Och skulle vi inte alla må bättre av att bry oss lite mer om det mesta?
I år kom en undersökning som visar att 24% av svenskarna tycker att livet är meningslöst – samma siffra låg på bara 6% år 2003! Totalt är det 40% av befolkningen som antingen tycker att livet är meningslöst eller är missnöjda med sin tillvaro. Tänk om konceptet ”att bry sig” kunde vara lösningen på det? (Jag är hyfsat säker på att all form av samhällsengagemang är bästa medicinen mot känslan av meningslöshet.)
Lyssna gärna på vårt avsnitt om aktivism, Greta och att bry sig – och vill ni göra en liten handling direkt efter att ni lyssnat får ni gärna ge oss en recension i Itunes eller andra podcasttjänster, så når vi ut lite bättre. (Ni har gett oss otroligt fint betyg där, 4,9 i snitt, så TACK för det! Nu önskar vi lite fler recensioner också!)
Och dela gärna med er i kommentarsfälten här, eller på Plan B-poddens instagramkonto, hur ni själva tänker och tycker kring såväl aktivism som att ge livet mening. För min del har livet känts betydligt mer meningsfullt sedan jag började engagera mig i samhällsfrågor 2015. Nu kan jag inte tänka mig livet utan engagemang!
PS. Också värt att påminna om att Greta inte längre är ett barn. Hon är vuxen, myndig och därför också straffmyndig. Hon riskerar mycket mer nu, vilket kräver ett mod utöver det vanliga – och förmodligen en känsla av brist på alternativ. Hade världen lyssnat på Greta 2018-2019 (när hon var aktivist på det sätt som Schulman med flera verkar godkänna) så hade hon inte behövt riskera fängelsestraff 2024.
Mycker bra skrivet! Jag ska lyssna på er podd på tåget till Stockholm idag!
Mycket intressant lyssning!
Jag funderar på det där med konservburkarna. Vad var det med dem? Kan ni länka till lite källor?
Sedan det där med att många är villiga att betala 1% i inkomstskatt för att rädda miljön, eller vad det var ni sa. Då tänkte jag att om man håller med om det så kan man ju skänka 1% av sin lön till någon organisation som jobbar med det man tycker är vettigt. Således skänkte jag precis 1% av min lön till Naturskyddsföreningens kampanj Rädda bina: https://www.naturskyddsforeningen.se/kampanj/radda-bina/
Hej! Vi refererade till Råd & Rön:
https://www.radron.se/tester/mat-dryck/krossade-tomater/
Här kan du läsa mer om bisfenol:
https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/oonskade-amnen/bisfenol-a
Pingback:Trevlig helg / fredagslistan / rösta – Tankebubblor