(För den som vill läsa inspirationen till blogginlägget finns det en krönika i DN av Tara Moshizi med rubriken ”Jag bestämde mig för att bara handla second hand – det var en katastrof”.)
För mig växte principen ”andrahand i första hand” fram stegvis. Jag var under många år en överkonsument av nyproducerade kläder. År av jobb på modemagasin satte sina spår, och en arbetsplatskultur av att ständigt prata om kläder, ha koll på trender, gå på utförsäljningar och dessutom vistas i sammanhang där klädseln spelade roll pushade mig in i ett konsumtionsmönster som jag egentligen inte hade råd med. Eller trivdes i.
Än idag finns det spår av den här tiden i min garderob, dels i form av en del basplagg i väldigt god kvalitet som jag slitit på i närmare 15 år nu, dels i form av dyra skor med höga klackar som förmodligen aldrig kommer att få följa med mig på fest igen – jag är för bekväm numera. (Och för obrydd kring vad andra tycker om min stil, eftersom jag nu umgås i kretsar där ett lågt klimatavtryck smäller mycket högre än en uppdaterad garderob.)
Men, även om processen gick stegvis var den relativt snabb och effektiv. Jag, Emma och Johanna drog nämligen igång Klimatklubben, och vill man påskynda sin egen omställning är det en utmärkt väg att gå. För om jag ska vara ett av ansiktena utåt för en klimatorganisation måste jag så klart leva någorlunda som jag lär – allt annat kändes som hyckleri.
Nu har det gått sex år sedan Klimatklubben grundades, och åtminstone fem sedan jag verkligen började leva efter ”andrahand i första hand”. Och så här ett halvt decennium senare konstaterar jag att det var ett av mitt livs bästa beslut.
Foto: Nik Bibik/Dreamstime
Missförstå mig rätt, jag har också gått på minor. Först en period av total överkonsumtion av secondhand, i ruset av enormt mycket lägre prislappar än jag var van vid och en helt ny modemarknad att utforska. En hel del felköp, både i färg, form och inte minst skick. Men, så här i efterhand ser jag det som att det var min utbildning i att bli cirkulent.
Det är nämligen inte riktigt samma sak att handla nytt som att handla begagnat. Det krävs lite mer av mig som konsument, inte i klimatkunskap men i uppmärksamhet, sunt förnuft och självkännedom. Är plagget helt? Finns det fläckar, och är det i så fall rimligt att de går bort? Orkar/kan jag verkligen laga/justera det här plagget som är superfint men lite trasigt eller för stort, eller ska jag inse mina begränsningar?
Å andra sidan finns det också många fördelar, utöver det enormt mycket lägre klimatavtrycket. Plagget är (förmodligen) redan tvättat, och har alltså krympt färdigt. Jag kan se hur användning påverkar plagget – blir det noppigt? Urblekt? Vrider sig i sömmarna? Eller ser det fortfarande som nytt ut, och kommer inte bjuda på några otrevliga överraskningar när jag bär eller tvättar det?
Foto: Natalia Rutz/Dreamstime
Jag började också förlita mig mycket mer på min egen smak, för på secondhandmarknaden finns inte bara det som anses ”rätt” och trendigt, utan även allt annat. Det en modeskribent (som jag en gång var) skulle ha dömt ut som ”so last year” hänger där, i fint skick, sida vid sida med plagg som fortfarande finns i butik – och plagg från 1960-, 1970-, 1980-, 1990-, 2000- och 2010-talet också. Vad är egentligen min stil, och vad är det inte – om ingen dikterar vad jag ska välja? Jag blev snabbt mycket mer säker på vad jag faktiskt gillade, när reklamkampanjer och trendrapporter plockades bort från ekvationen. Och jag fick lättare att hitta plagg som passar min kropp, när höga och låga midjor, smala och vida byxor, korta och långa kjolar och lösa och tajta tröjor är tillgängliga samtidigt.
Allt detta lärde jag mig genom min initiala period som peppad men oerfaren secondhandrookie. Det tog kanske ett år (eller tja, minst nio månader i alla fall) av ömsom superfynd, ömsom felköp innan jag började landa i min nya roll som cirkulent. Genom att våga testa, inte döma mig själv för hårt och ha kul längs vägen blev jag en allt vassare cirkulent som gör betydligt färre felköp och också konsumerar betydligt mindre.
Jag skulle inte klara Naturskyddsföreningens Max 5-utmaning om den inkluderade secondhand, för jag passar absolut på att besöka lokala secondhandbutiker när jag besöker andra städer, skapar bevakningar efter plagg jag vet att jag verkligen skulle använda om jag bara hittade dem i rätt storlek på Tradera och Sellpy och jag är trots allt modeintresserad i grunden så ibland vill jag addera något ”nytt” från den preälskade marknaden.
Men ”Max 5” för nyproducerat? Det klarar jag utan problem. Jag tror att jag har köpt ett enda nyproducerat plagg (ej inräknat strumpor och underkläder) under de senaste tre åren – ett par löparshorts på Gotland i somras när jag hade glömt mina på fastlandet och inte hittade några på den lokala secondhandmarknaden. Allt annat jag behövt eller velat ha har jag utan problem hittat på secondhandmarknaden.
Foto: Diana Vyshniakova/Dreamstime
Min plånbok gapar inte heller tom bara för att jag blivit cirkulent. Jag klarar mig på en betydligt lägre klädbudget numera, även när riktiga behov uppstår (utslitna vinterkängor tex) eftersom secondhand är så mycket billigare. Jag prenumerar inte längre på ett enda nyhetsbrev som vill locka mig att spontant slå till på reor eller limited editions, så frestelserna att konsumera är otroligt mycket färre. Jag spar enorma mängder tid på att inte hålla mig uppdaterad på trender, ”gå på stan” och kolla i skyltfönster eller plöja igenom online-outlets och reaflikar, utan lägger hellre mer tid på att hitta helt rätt när jag verkligen behöver eller vill ha något. Jag känner inte heller något skav kring min konsumtion längre, för den innebär numera inte stor klimat- och miljöpåverkan.
Sammantaget känner jag en stor lättnad!
Någon gång blir tiden mogen att problematisera secondhandkonsumtion. Men den tiden är inte nu. För även om begagnathandeln för kläder ökar, så står den fortfarande bara för 7% av den totala modekonsumtionen, enligt Svensk Handel. 93% av alla plagg som köps är fortfarande nyproducerade. ”Alla” kanske vet fördelarna med begagnat vid det här laget, men det betyder inte att alla också ändrat beteende. Tvärtom.
Och innan vi ersatt den stora majoriteten av alla nyköp med begagnat och förskjutit nyköpsnormen är det farligt att börja problematisera, anser jag. Vi ska inte höja nya trösklar för ändrade konsumtionsmönster, vi måste fortfarande fokusera på att sänka de som redan finns. (Däremot ska vi vara medvetna om och vara tydliga med att secondhandköpen måste ersätta nyköp, inte bara ske vid sidan om den vanliga konsumtionen – och det är en fälla som allt för många går i fortfarande.)
Foto: Caimacanul/Dreamstime
Men ska vi ens fortsätta shoppa över huvud taget? Ja, det kan vi förstås diskutera. I vissa fall är det svårt att undvika helt. Mina och andras barn kommer inte att sluta växa till exempel, vilket gör att klädinköp blir ett måste. Andra plagg slits med tiden sönder även om de köptes secondhand och är av bra kvalitet. Och då är det alltid ett bättre val att köpa secondhand än att köpa nytt.
Men jag tror också vi måste väga in att vi människor har olika intressen. Någon älskar böcker eller att spela fotboll, och bryr sig minimalt om sin garderob så länge plaggen är hela, rena och bekväma. Andra brinner för mode som uttrycksform, och ser sin garderob som ett verktyg för att uttrycka sin personlighet – eller utöva en hobby. Det behöver absolut inte innebära överkonsumtion, det kan också handla om att sy och skapa, eller kanske byta kläder med vänner. Men att säga att någons klädintresse inte får finnas tror jag är fel väg att gå. Vi måste få fler intresserade av en livsstil inom planetens gränser, inte färre. Och med tanke på att det går 394 begagnade jackor på en ny i utsläpp räknat finns det rätt stort utrymme för en secondhandälskare att leka med stil och kläder utan att införa totalt köpstopp.
Foto: Vikkywild/Dreamstime
Dessutom kan vi inte beskylla secondhandmarknaden för de kläder och kvaliteter (eller brist på densamma) som erbjuds där. Secondhandmarknaden får ärva det som produceras, oavsett om det är enorma volymer av ultra-fast fashion eller småskaligt producerade kvalitetsplagg av naturmaterial. I Naturskyddsföreningens Max 5-rapport står det också att varje nyköpsplagg ska hålla i 15 år eller för 270 användningar, vilket är en betydligt större utmaning än att begränsa antalet nyköp. Det sistnämnda är buslätt, men merparten av kläderna som produceras idag (och sen hamnar på begagnatmarknaden) är absolut inte gjorda för att hålla så länge. Förändringen måste ske i lagstiftning, affärsmodeller och fabriker, så kommer också secondhandmarknaden att kunna erbjuda bättre plagg.
Jag tror på att sänka trösklar och locka med morötter, i kombination med politiska styrmedel och skärpta lagar. Gör det lätt (och gärna även kul och prisvärt) att göra rätt, på alla områden.
Och ge dig själv lite tid att hitta rätt i din nya roll som cirkulent. Det är få saker vi blir fullblodsproffs på över en natt. Men övning ger färdighet.
Tack! Vad bra du fått med reflektioner och fakta. Igenkänning.
Vad fint att höra!
Om det vore så enkelt att köpa begagnat…Barnkläder t.ex skulle jag gärna köpa enbart begagnat, men på mina lokala loppisar finns det sällan plagg i hyfsat skick och rätt storlek för min två-åring, och jag har börjat fatta varför, barn i lekåldern sliter hål på kläderna innan de växt ur dem, speciellt byxor är jättesvårt att hitta, de är nästan alltid slitna på knäna, och då blir man ju tvungen att köpa nyproducerade istället. Och av de kläder hon själv använt kan jag kanske sälja hälften vidare, för de flesta tröjor har fått matfläckar som inte går bort i tvätten, och vem vill köpa sånt? För min egen del blir det också en del nyproducerat för att det inte finns det jag behöver på loppis, jag är lång och kurvig och kvinnorna i mina hemtrakter verkar alla vara små och nätta av klädutbudet att döma. Och överlag är det väl vanligare att man varit smal och gått upp i vikt, och säljer bort små storlekar, än tvärtom. Det stör mig att vara tvungen att köpa nya plagg när jag vet hur mycket tillverkningen belastar miljön, men vad ska man göra när det inte finns begagnat? Och köpa kläder på nätet vägrar jag, jag måste få titta, känna på och framförallt prova plagget innan jag köper, dessutom är jag rädd att bli lurad. Inte så lätt som man skulle vilja med andra ord.
Om du testar tex Sellpy så har du full returrätt om det inte skulle passa, och där kan du också sortera på skick.
Jo, men då blir det ju en massa onödig frakt hit och dit, om man får returnera gratis.
Det är inte gratis returfrakt dock, den kostar 49 kr, men det GÅR att returnera om något inte passar. Jag köper ofta till barnen och mig samtidigt, så skulle något inte passa så är det iaf returfrakt för tre personer samtidigt.
Mycket bra inlägg! Tack
Känner så igen mig på det du skriver om när det kommer till felköp och överkonsumtion av second hand.
Försöker nu också ta ett steg tillbaka och se över vad jag verkligen behöver.
Det är lätt att bli fartblind när prislappen är låg.
Jag säljer det vidare på diverse sajter, men ändå… onödig tid osv som gått till felköp.
Hej! Jag kör också enbart secondhand sedan några år tillbaka – så mycket igenkänning och kul att läsa! Ditt inlägg gör på många sätt argumentationen med mig själv tydligare och hjälper mig att sätta ord på hur jag känner!
Den senaste tiden är det dock en sak som börjat skava lite. I arkitekt-världen där jag befinner mig är snygg design, som är egen men fortfarande i tiden, det som eftersträvas. För arkitektur likaväl som för kläder. Secondhandmarknaden som den ser ut idag är inget hinder för att uppnå den önskvärda klädstilen. För i takt med att efterfrågan på secondhand ökar, lär sig också allt fler fashionistas att de kan tjäna ihop till nästa nyköp genom att sälja nästan nya kläder till den som heller konsumerar cirkulärt. Det känns pga detta som om mitt cirkulära avtryck ökar, även om jag köper allt färre plagg även second hand! Jag överkonsumerar inte längre secondhand, men jag finansierar ändå nyköp. Jag ser dessutom tendenser till att det snart kommer vara likadant bland inredning! Har du funderat något kring detta?
Jenny