Två tankar i huvudet samtidigt.
Det är kul med kläder, det tycker väldigt många – inklusive jag. Det är också ett kulturellt uttryck och en identitetsmarkör, liksom ett intresse på samma sätt som fågelskådning, fotboll eller musik kan vara.
Att avfärda modeintresserade människor med att ”ingen behöver nya kläder” kommer inte att fungera, för mode är otroligt viktigt för många – även om det är totalt ointressant för andra. Det handlar inte om behov av faktiska plagg att sätta på kroppen för att värma sig, utan om en möjlighet att uttrycka sig genom kläderna man bär.
Modeindustrin är tyvärr också en av de smutsigaste industrierna i världen. Både vad gäller utsläpp, resursförbrukning och miljöförstöring i alla led. Och dessutom en bransch som dras med enorma sociala problem kring arbetsvillkor. Mycket måste förändras, både vad gäller produktion och konsumtion av mode och kläder. Oavsett hur viktigt modet är för både kultur och identitet.
Och mitt i det här dilemmat landade Shein, och förändrade spelreglerna fullkomligt. Vi trodde vi visste vad fast fashion var, tills vi introducerades för Shein.
När jag tänker de två tankarna samtidigt landar jag i rubriken på det här inlägget. Att ”ingen som älskar mode handlar på Shein”. Det kan låta underligt, men Shein har så oerhört lite med mode att göra?
- Det finns ingen briljant modeskapare med intressanta visioner i bakgrunden, eftersom i princip allt är kopior på andras verk.
- Det finns inget hantverk att beundra, eftersom ingen av de säkerligen skickliga sömmerskor som slavar i fabrikerna har tid eller möjlighet att lägga någon kärlek på plaggen för då får de inte betalt.
- Det finns ingen omsorg om material, kunskap om snitt eller historiska referenser i plaggen, eftersom allt görs så snabbt och så billigt som möjligt.
- Det finns inget andrahandsvärde, eftersom kläderna är så dåligt producerade och dessutom så kortlivade.
Det som däremot finns är olja. Barnarbete. Slavlika arbetsvillkor. Och gifter i mängder. Inget av detta borde attrahera någon som älskar mode på riktigt.
Vi behöver en krass, ärlig samhällsdebatt om mode och kläder. Om hur vi ska särskilja modehistoria och hantverkskunskap från giftigt direktimporterat skräp från Kina. Om hur vi ska lära våra barn och unga att se skillnaden, att förstå hur kläder produceras och hur man tar hand om sina kläder så att de håller i längden. Om vad som är en rimlig garderob, om hur en sann modeälskares konsumtion av kläder bör se ut inom planetens gränser och om hur vi ska kunna ifrågasätta modejättarnas ihåliga löften om klimatneutralitet om flera decennier – medan de fortsätter att hälla ut billiga plagg på en planet som redan har alla kläder som behövs för de kommande sex generationerna.
Jag och Emma gör ett försök att nysta i modeindustrins framtid i veckans spånmöte i podden. Till hjälp har vi vassa, kloka Emily Dahl, som just nu går som en raket i sociala medier genom kontot Modemassakern.
Lyssna gärna!
Foto: Karuvadgraphy/Unsplash
