Förra veckan fick jag ett så spännande mail, med en personlig inbjudan till Riksdagen och ett intimt samtal om hållbar konsumtion med Centerpartiets miljöpolitiska talesperson Kristina Yngwe (som också är vice ordförande i miljö- och jordbruksutskottet i riksdagen). Målet med samtalet är att Centerpartiet ska ta fram nya politiska förslag om hur vi kan fortsätta att konsumera inredning och mode utan att göra av med 3,2 extra (!) jordklot per år som vi gör idag.
Jag har ingen koppling till just Centerpartiet, men självklart tackade jag ja till denna chans och nu hoppas jag att ni vill hjälpa mig att packa väskan (läs: huvudet) med så många bra tankar, idéer och förslag som möjligt. För jag är ju långt ifrån någon expert själv, jag är bara någon som försöker agera efter sunt förnuft, lära mig av mina misstag och bli en allt mer medveten konsument. Jag lär mig konstant, både av andra bloggare och av er som läser Husligheter, och därför vore det guld värt att få era tankar kring detta viktiga ämne.
Hur SKA vi kunna fortsätta konsumera inredning – för självklart måste formgivare kunna fortsätta att producera bra design, självklart måste vi alla få inreda våra hem så att de fungerar och så att vi trivs och självklart måste vi kunna fortsätta att få köpa nya saker ibland (bara inte i samma omfattning som nu) – utan att ta kål på vår planet?
Så, kära, kloka Husligheter-läsare – ös era allra bästa ”rädda klotet”-idéer på mig! Antingen via en kommentar här i bloggen, eller maila mig på maria (at) husligheter.se om ni hellre vill det. Och så lovar jag att göra ett uppföljningsinlägg efter samtalet förstås!
Jag tror de här frågorna hör hemma mycket längre bak i näringslivskedjan än hos den enskilde konsumenten. Med risk för att jag låter som en tradig politiker nu så tänker jag följande:
1. Det måste vara enklare att driva företag med hållbara produkter i detta avlånga land! Jag vet så många inom framför allt möbelbranschen som flyttat sin produktion till framför allt baltländerna för att det är för dyrt i Sverige. Eller så har man lagt ner produktionen helt och börjat importera kinesiskt istället. Det finns några tappra producenter kvar men de har ju svårt att nå den breda massan eftersom deras produkter blir så nedrans dyra, pga alla produktionskostnader. Detta handlar om allt från löner till arbetsgivarvillkor. Men det handlar också om att staten skulle kunna hjälpa dem som befinner sig i ”utsatta branscher” för att de ska kunna bedriva produktion i Sverige. Varför inte skattelättnader för dem som jobbar miljövänligt t ex? Eller som producerar produkter som är hållbara. Den här första punkten tror jag är den absolut viktigaste.
2. Man måste lagstifta mot användandet av kemikalier i såväl kläder som inredning. Det är alldeles för svårt för den enskilde konsumenten att veta vad den köper.
3. Produkter som tillverkas av icke hållbara material bör få en straffskatt. Det kommer hjälpa konsumenten att förstå vad den köper. Vi gillar ju skatt i det här landet… 🙂
4. Man behöver jobba på en bredare front för att öka förståelsen för den här frågan. Konsumenterna är alldeles för upptagna av att titta på pris för att ifrågasätta varför en ljusstake kan kosta så lite som 29:90. Jag tror på ett kampanjsamarbete mellan stat och näringslivsaktörer, bloggare och andra påverkare för att sprida kunskap.
Tack för superkonkreta och genomtänkta idéer, Helena! Och jag håller verkligen med, den stora delen av ansvaret måste lyftas upp på nivån över konsumenterna för att få tillräcklig effekt.
Jag gillar märkningar, det finns inte tid för mig till att hålla koll på vilka märken som är bra och inte och när jag handlar tillexempel kött letar jag alltid efter svenska flaggan. Barnens flingor har alltid en nyckelhålsmärkning och så vidare. Kanske en svensk flagga på produkter med svenskt material som är tillverkade i sverige, eller norden..
Maria S, väl tänkt – vi har ju vant oss vid att leta Svanen etc, så där kanske det finns mer att göra. Risken är förstås att vi till slut har produkter med så många olika märkningar att vi slutar bry oss om vad varje märkning står för, men just en svensk flagga borde ju vara enkel att förstå och hålla utkik efter!
Ah, då ses vi där, Frida!
Jag tror som föregående att det är viktigt att det ställs mer krav inom politiken och näringslivet för att åstadkomma en hållbar inredningskonsumtion, dock är jag för lite insatt för att säga vad man skulle kunna göra åt något sådant. Kanske ställa högre krav på butiker med att visa vad som är hållbar konsumtion och inte – tycker att det är allt för lite fokus på det i butiker idag än vad det skulle kunna vara.
Åhléns tycker jag börjar gå allt mer mot att göra det lättare för konsumenterna att köpa hållbart med deras ”bra val” och att de sätter ut vad det är som gör det hållbart – ex fairtrade, ekologiskt etc. Dock känner jag att det är svårt att veta vad allt innebär då jag nyligen börjat tänka på att allt mer gå mot en hållbar konsumtion.
Kanske det skulle underlätta om regeringen och näringslivet gick ut med en informationskampanj eller dyl för att belysa hållbar konsumtion; med att visa vad vi som konsumenter göra, vad de olika märkningarna står för på förpackningarna osv. För även om det är viktigt att politikerna påverkar måste vi som konsumenter också börja ta vårt ansvar – men då måste det samtidigt bli enklare så att den enskilde konsumenten ”orkar” göra det också. Detta behöver ju inte bara vara kostsamt – det går ju att göra genom sociala medier och inredningsbloggar, det tycker jag du är ett bra exempel på eftersom du är den som fått mig att tänka just på hållbar konsumtion inom inredning.
Jag håller helt med dig, Desirée – det måste bli så lätt som möjligt för konsumenterna att ta sitt ansvar, just nu är det så krångligt på många plan att jag tror att många som skulle vilja göra en insats ger upp längs vägen. Ju enklare desto bättre, då tror jag den ekonomiska aspekten blir mindre viktig.
Helenas kommentar är väldigt bra och jag tycker också att frågan måste lyftas upp till en mycket högre nivå.
Det behövs en gemensam politisk/statlig/nationell agenda och tydliga direktiv och riktlinjer för producerande företag.
Olika former av ekonomisk bestraffning för de företag som inte sköter sig och struntar i miljön är en bra väg framåt, men kanske kan man också jobba från andra hållet med positiva incitament? T.ex. ge skattelättnader för de företag som har ett gediget miljötänk så att det blir ännu lättare för dem att arbeta på ett hållbart sätt.
Ni som bloggar om mode och inredning skulle ju kunna, precis som du gör Maria, lyfta fram och kanske till och med uteslutande skriva om de företag som jobbar med hållbarhet och tar fram produkter som är miljövänliga.
På så sätt blir också vi konsumenter en kraft att räkna med, för om att handla miljövänligt blir ”det nya svarta” så kommer de företag som inte ställt om, till slut att fasas ut i alla fall.
Jättebra Erika, jag tror också att man måste attackera problemet från flera håll. Generellt så verkar ju de flesta människor reagera bättre på belöningar än bestraffningar (att vi får pengar för pantburkar är ju ett exempel som funkat bra), och därför tror jag också att positiva incitament att producera hållbart och ta miljöansvar vore toppen! Men så har vi ju det där med ekonomin som ofta väger tungt inte minst för företag, så att göra det ekonomiskt ohållbart (eller åtminstone mindre gynnsamt) att strunta i miljön är nog ett bra komplement!
Intressant och aktuell fråga !
Till att börja med så måste vi nog fråga oss om allt som är dyrt är bra och om allt som är billigt verkligen är så dåligt och vad hållbar design egentligen är. Jag tror faktiskt att vi konsumenter har ett stort ansvar där,för om vi inte ifrågasätter priset på det vi köper och då menar jag både upp och ner,så fortsätter försäljningen och konsumationen på samma sätt som förut.Jag tycker dessutom att det blivit en stor hets på alla låga priser,men kanske vi luras lite också att tro att allt som är svindyrt är producerat på rätt sätt. Men är det verkligen så ? Jag tror på transparens och granskning av ALLA företag,både billiga och
dyra. Självklart tror jag på närproducerat och hjälp till företag för att kunna göra detta. Men då måste det vara så också. Ett stort svenskt modeföretag har ju granskats hårt i sömmarna, men det finns en känd italiensk designer som har fabriker han med i Kina och mig veterligen finns det ingen granskning på honom,fast i hans jackor ( sportlinjen han har ) så står det numera Made in China. Men hans jackor kostar bra mycker mer än den kända kedjans. Då undrar man ju sådär lite spontant om” hans” fabriksarbetare tjänar
hundra gånger mer än de andra,samt är över arton år.Lite så tänker jag. Vi synar alla i sömmarna och betalar lite mer om vi FÅR mer. Om vi har lite pengar så köper vi mindre,har vi mer, så behöver vi inte nödvändigtvis köpa mer, eller ännu dyrare. Jag tror
på samarbete mellan konsument,producent och regering.Samt att dyr design inte kan ses som en investering på samma sätt som konst eller fastigheter.Skriver detta eftersom ord som investering florerar ofta nuförtiden i samband med designprylar. Men en dyr vas från ”fina gatan” kan ramla i golvet den med. Precis som en billig anonym vas köpt på Ica kan hålla i 20 år om den inte ramlar i golvet. Dyrt är inte alltid synonymt med hållbart eller för den delen ekologiskt. Tror att vi behöver bli lite ärligare där. Jag hade en soffa i 20 år,klädde om den tre gånger och slängde den sedan på tippen. Köpte en ny. Inte från billiga kedjan, men heller inte dyr design. Efter en månad så kissade min katt i den. Vet faktiskt inte riktigt varför. Men jag är rätt så glad att den inte kostade 40.000……
Tack för en trevlig,ärlig blogg och lycka till med detta spännande ”uppdrag” !!
Kram,Monica i Rom
Vi har absolut ett ansvar som konsumenter, och framför allt har vi stor makt om vi bara vill. Tyvärr tror jag dock det går för långsamt när vi tar det i konsumenternas takt? Trots att vi svenskar blir allt duktigare att återvinna etc, så gör vi av med 4,2 jordklot per år idag jämfört med 3,7 jordklot för bara två år sedan. På bara två år har vi alltså bränt en halv jord extra, trots att medvetenheten ökar och våra vanor blir bättre. Så jag tror inte vi ”hinner” vänta in konsumenterna här, jag tror det krävs beslut på högre nivå som tvingar in oss i rätt vanor snabbare. När vi fått stopp på accelerationen och vänt trenden, då kan vi börja pusha mer för det egna ansvaret igen. Men jag tror inte vi har råd att lägga alla beslut i konsumenternas händer längre.
Däremot har du verkligen rätt i att en dyr vas också kan gå i golvet och att en billig kan hålla i 20 år. Tack för fint beröm och en intressant kommentar!
Eftersom det är just centern som du ska träffa så tror jag dessvärre alla idéer om straffskatt, ekonomisk bestraffning och så vidare bara är att glömma. Centerpartiet ogillar den typen av restriktioner (se t ex deras ovilja mot individualiserad föräldraförsäkring men ett omfamnande av jämställdhetsbonusen). Jag skriver inte detta för att jag ogillar Alliansen utan för att det är fakta, och om en diskussion med dem ska leda till till något konstruktivt behöver man vara realistisk. Du kanske redan känner till detta, förstås, och ber om ursäkt om det uppfattas att jag skriver dig på näsan. Lycka till och jag tycker du verkar vara inredningsbloggaren med störst hjärta och skarpast hjärna.
Maria – du har absolut en poäng i att man måste ha i åtanke att det är ett specifikt parti som tagit initiativet till det, och att man har störst potential att påverka reella förslag om man kommer med idéer som går i linje med partipolitiken. Samtidigt känner jag att det är viktigt att också poängtera varför man tror vissa förslag skulle få mest effekt, och då måste jag ju utgå från en vanlig konsument och inte något slags idealkonsument som kanske inte ens existerar även om idealkonsumenten kanske är lättare att sälja in till partiet. Däremot tror jag att det finns flera vägar att nå samma mål, och om man kan presentera en idé som känns flexibel i sitt upplägg – som tex både går att nå via straffskatt eller bonus – så kan ju Centern sedan välja den väg som passar dem när de tar fram förslaget.
Stort tack för viktig påminnelse och enormt fin komplimang som jag verkligen blev glad över!
Jag tror faktiskt att du kan ha fel där Maria (som kommenterat, inte Huslikheter-Maria 🙂 ). Centern är för strikta regler när det kommer till miljöfrågorna. Och de är också för att underlätta för dem som vill driva hållbara företag, det har vi ju sett inte minst på jordbrukssidan som ju är ett företagande i allra högsta grad. Om det är några som kan driva den här frågan i rätt riktning är det dem tror jag. Dock är ju Centern väldigt små så de behöver fler med sig. Och nej jag röstar inte Centern, men jag kanske borde! 🙂
Helena, tack för uppklarandet! Jag har inte järnkoll på respektive partis inställning till olika frågor, så det är alltid bra att få information om det. Jag tänker dock att jag går in i detta med inställningen att försöka presentera så bra idéer som möjligt, oavsett parti som lyssnar. Med lite tur faller åtminstone en del tankar väl ut. 🙂
C är förvisso mot skatter som universallösning, men är det parti som kanske mest av alla använder skatter som styrmedel när det gäller miljö.
Exempelvis grön skatteväxling: höjd skatt på kemikalier/utsläpp och motsvarande sänkning i skatt på något man vill ha mer av, exempelvis jobb.
Då uppnår man dubbel nytta (lägre användning av kemikalier och mer jobb) utan att egentligen höja den totala mängden skatt.
Alltså en växling.
Googla Centerpartiet och grön skatteväxling.
https://www.youtube.com/watch?v=dRqSkR4ENAg
Det här kanske inte är just inredning, men gäller ju ändå våra hus och hur vi ska få dem att vara fina att se på. 🙂
https://www.youtube.com/watch?v=dRqSkR4ENAg
och här kommer länken som jag refererade till i mitt förra inlägg. 🙂
Jadu. Det jag tycker är jobbigast med frågan är att politiker är inkonsekventa. Å ena sidan ska vi konsumera mycket att det är bra för ekonomin och å andra sidan ska vi ”rösta med plånboken” och vara extremt pålästa, välja det som är giftfritt, miljövänligt och rättvisemärkt för att påverka företagen. Så till den milda grad att även jag som är utbildad i ämnet tycker det är svårt att hålla koll.. det skulle vara mycket bättre om politiker nudgar och sätter upp ett ramverk inom både klimatpåverkan och giftfria produkter. En koldioxidskatt skulle också vara bra på det som släpps ut. Istället för att som idag lägga allt på konsumenten.
Så glad jag blir att du kommer, och så roligt att du frågar dina kloka bloggläsare. Ser verkligen fram emot intressanta diskussioner när vi ses! Hälsningar Kristina
Hej Kristina! Absolut, det är lyxigt att varje dag kunna kommunicera med så många kloka människor – jag hade varit klantig om jag inte hade dragit nytta av det. Jag ser också mycket fram emot vårt möte, det ska bli enormt intressant!
Vad roligt! Du behöver inte vara nervös alls, Kristina är jättetrevlig. Och tänk vilken möjlighet för dig att få berätta hur du ser på saken! Bra jobbat!
Intressant fråga. Dra gärna mitt exempel om du vill! Jag bor i ett högstatusområde där det bara är att gå in och plocka möbler i grovsovrummet. Här har jag t ex hittat ett trädgårdsbord, griffeltavla till barnen, levande växter, lampor, två skrivbord, bokhyllor. Det finns idag flera appar där det bara är att botanisera bland möbler som skänks bort – det enda man behöver göra är att hämta dem. Vad beträffar vårt köksbord så hittade jag en träkonstnär som tagit vara på en fälld ek som han gjorde bordsskivor av. Min mans jobbarkompisar hade vänligheten att svetsa ett stativ till bordsskivan och vips fick vi ett köksbord, beundrat av alla och som ingen annan har. Antika skåp, gedigna köksstolar från 1900-talets början, glas och porslin slumpas bort för ett par hundralappar på nätauktionerna. Mitt svar till politikerna är att marknaden fullkomligt flödar över av saker som ingen eller endast ett fåtal vill ha, men som kan vara av mycket bättre hantverkskvalitet och råvarumaterial än det som produceras idag. Det allra mest hållbara är såklart att ta vara på det som redan finns. Men väldigt många är alldeles för lata, kräsna eller bortskämda för att ens tänka i de här banorna. Många har helt enkelt för mycket pengar som de inte vet vad de ska göra av. Och att då ens fundera på att börja producera nya grejer på ett ”hållbart” sätt är inte hållbart såklart. Låt bli är mitt tips, såvida det inte är produkter med en specifik funktion som inte tidigare funnits – till exempel särskilt utvecklade för personer med någon funktionsskillnad.
Ditt bord låter underbart, Elisabeth! Och vi behöver alla bli bättre på att handla secondhand och ta vara på det vi har – så klart. Men det här samtalet ska framför allt handla om vad vi ska göra för att kunna fortsätta konsumera mode och inredning – men på ett hållbart sätt. För det är inte riktigt ett alternativ att helt sluta konsumera heller, även om det ibland känns som det enda rätta. Konsumtionen är ju det som gör att produkter fortsätter att utvecklas – vi hade knappast haft mobiltelefoner, datorer etc om det inte fanns konsumtion eftersom efterfrågan gör att priserna kan pressas och fler får tillgång. Och kommunikation – som mobiler och datorer har möjliggjort – är en demokrati- och utbildningsfråga.
Konsumtionen har också bidragit till fattigdomen i världen minskar och välståndet ökar, och även om vi absolut konsumerar FÖR mycket idag så är inte svaret att helt sluta. Däremot har vi inte riktigt löst ekvationen miljömässigt än (även om vi på många sätt är på rätt väg när det gäller utsläpp av sånt som kväveoxid och tungmetaller, samt återvinning tex) och det är just det vi ska prata om nästa vecka.
Subventioner för åtgärder som förlänger tiden du använder ett plagg. Jag har nyligen flyttat från Stockholm till en mindre stad. Till min fasa märkte jag att det inte finns en skomakare tillgänglig – när klacken slits ut köper folk nya skor istället. Att ta hand om sina tillgångar måste vara enklare för konsumenten. Många slänger exempelvis plagg med hål i – men de flesta skräddare kan på ett snyggt sätt få ditt plagg att leva längre. Att klä om en möbel är oftast dyrare än att köpa en ny. Subventioner för näringar inom kläd- och möbelvård borde stå högt på lista tycker jag.
Jättebra idé, Teresa! Håller med om att det blir galet när det är billigare att köpa nya möbler än att klä om de gamla (och samtidigt ska förstås tapetserare få betalt för hantverket de utför).