Vi tar det positiva först. Hållbarhet och miljötänk är inte längre något man exklusivt får läsa om i miljö- och ekobloggar, specialtidskrifter och hos Naturskyddsföreningen. Allt fler bloggar som egentligen har ett annat fokus från början har tagit in miljöaspekten som en naturlig del av innehållet. Jag är en av dem. Och jag tror att det är bra – en renodlad miljöblogg kommer alltid att ha mer matnyttigt att erbjuda på den fronten, men den predikar av naturliga skäl till de redan frälsta. En livsstils-, mode-, skönhets- eller inredningsblogg som plötsligt börjar skriva om miljöfrågor har kanske större chans att påverka de som inte redan fått upp ögonen för miljöfrågorna. Åtminstone så inbillar jag mig det.
Men så kommer backlashen. Om man skriver om hur vi konsumerar för mycket i ett inlägg, då kan man inte ostraffat rapportera om en sammetstrend i ett annat inlägg. Om man skriver om plastbantning ena dagen så får man inte renovera köket dagen därpå. Det blir dubbelmoral!
Foto: Dan Meyers
Och ja, jag förstår ju hur kritikerna tänker. Men jag kan inte komma ifrån att det ändå måste vara bättre att göra lite rätt (och kanske påverka tiotusentals läsare att också göra lite rätt) än att inte göra rätt alls? Det blir lite som när en feminist också har ett skönhetsintresse (hej Kakan!) – då sviker man väl kampen? Nej, det gör man så klart inte. Alla människor är mer mångfacetterade än så. Det går alldeles utmärkt att bära läppstift som feminist och man kan faktiskt gilla sammet även om man inser att vi har en klimatkris.
Om de som åtminstone försöker göra skillnad bara får hugg och slag för att de inte är perfekta i andras ögon – vem ska då inspirera alla de som inte försöker alls?
Skådespelaren Emma Watson, som både håller tal inför FNs generalförsamling om feminism och visar sig relativt lättklädd på reportagebilder i magasin, bemötte kritiken med orden ”Feminism is not a stick with which to beat other women”. Och jag tycker hon sätter fingret på det så bra. Om målet är jämlikhet (eller ett hållbart samhälle), så kan man inte förvänta sig att det ska gå fortare genom att racka ner på de som trots allt står upp för feminismen (eller promotar hållbarhet). Man behöver inte alltid hålla med om allt de gör eller sättet de gör det på. Men om de som åtminstone försöker göra skillnad bara får hugg och slag för att de inte är perfekta i andras ögon – vem ska då inspirera alla de som inte försöker alls? Världsförbättring är inte en tävling om vem som gör mest rätt eller minst fel. Det är ett kollektivt ansvar att hjälpas åt, stötta och sprida information för att nå ett gemensamt mål för allas bästa. Och då får man nog lära sig att se mellan fingrarna för en och annan kompromiss längs vägen.
Ni som läser den här bloggen är fantastiska. De få gånger ni levererar kritik gör ni det sansat, sakligt och konstruktivt, och oftast har ni rätt – ni påpekar någon aspekt jag helt missat. Tack för det! Jag vill också lära mig och bli ännu bättre på det jag gör. Ibland upplever jag att ni ställer närmast orimliga krav på mig med tanke på att bloggen grundades som en inredningsblogg, men jag försöker se det som en komplimang – att ni helt enkelt har höga förväntningar. Och det är ju fint!
Världsförbättring är inte en tävling om vem som gör mest rätt eller minst fel. Det är ett kollektivt ansvar att hjälpas åt, stötta och sprida information för att nå ett gemensamt mål för allas bästa.
Däremot ser jag gång på gång exempel där bloggare som gör sitt bästa för att balansera på den tunna linan mellan inredningsinspiration och hållbarhet blir ifrågasatta i ganska hårda ordalag om de bjuder på bilder från sin egen renovering eller visar något fint de köpt. Måste det vara så? Om man gör lite rätt – tipsar om bra val, promotar loppisköp och sprider viktig information – så får man inte göra ”fel” (som att renovera ett slitet rum eller köpa en ny, vacker vas) alls?
Jag förstår att det kan ses som dubbelmoral. Men jag tror tyvärr att det sättet att tänka (och döma) stjälper betydligt mer än den hjälper. Och ja, jag förstår behovet av att ifrågasätta när man tycker att någon som har en viss profil agerar på ett sätt som går stick i stäv med den profilen. Jag har också tänkt så, mer än en gång. Men. Hållbarhet är inte heller ett baseballträ att slå andra miljövänner med. Det är ingen tävling.
Vi kan väl bara försöka konstatera att de allra, allra flesta av oss gör så gott vi kan. Vi jonglerar ständigt viljan att göra rätt, klimatångesten och det dåliga samvetet mot tid, ork, ekonomi och rollen som småbarnsförälder till exempel. Ibland går det inte att undvika kollisioner och det panikinhandlas nya galonbyxor till sonen, slängs bortglömd mat som råkat bli dålig eller renoveras med bara det nästnästnäst bästa valet ur miljösynpunkt. Det gör väl inte all återvunnen plast, alla iskruvade LED-lampor och galonjackan som hittades secondhand bortkastade? Fria, snarare än fäll, så att vi kan fortsätta inspireras av alla som försöker göra rätt och delar med sig av sitt liv längs vägen.
Vad tycker ni?
Vill du läsa mer? Här kommer några lästips!
Skapar vi snyggkök utan funktion?
Om att få ångest, inte inspiration, av texter om hållbarhet
(Alla mina reflektionsinlägg hittar du här!)
Vilket klockrent inlägg Maria! Jag promotar hållbarhet som en grundsten i min inredningsfilosofi. Detta genom återbruk, självhushåll i liten skala och inspirera till att dra ner på konsumtionen utan att för den sakens skull skippa trender och nyheter i branschen som är superkul att hänga med i! Jag tänker ofta på det du skriver om. Att man vill vara trovärdig i sitt tänk gentemot följarna. Samtidigt måste man få vara mänsklig och impulsiv vissa gånger också. En balans är det jag strävar efter och alla kan inte göra allt, men alla kan göra något.
Kram Ida / Nordic Re-make
Om det här var en reaktion på kommentaren jag hade häromdagen vad gäller de stoppade sänggavlarna, så tycker jag att du överreagerar lite. Den var inte illa ment, min poäng handlade kanske inte heller egentligen om trovärdighet även om det var så det ramlade ned. Min poäng var att eftersom du gått in på eko, hållbarhets och giftminimeringsstigen, så tror jag att rätt många som läser din blogg också litar på dig. Man vill inte tro att någon som plastbantar och pratar om kemikalier i nästa andetag verkar gå i god för stoppade sänggavlar. Då tänker man nog att ”åh, en sån vill jag ha!” – utan att reflektera över innehåll och sådant som man kanske egentligen följer din blogg för att man tycker är viktigt?
Jag menar inte att man ska leva som en nunna bara för att man tror på Gud – var och en blir dessutom lyckligast på sin fason. Men, ibland känner jag att bloggare luras, medvetet eller omedvetet. Oftast när det är reklam inblandat. (Tror tex inte att underbara Clara ger sina barn mjukost ur tub (kavli- reklamen), även om hon skriver om det. Skulle tippa att hon är alltför väl medveten om att tuber och konserver är problematiska pga att de flesta innehållet bisphenol A. Hormonstörande även i små doser – särskilt för känsliga små barn. (Fast det vet jag ju inte, bara en känsla….,)
För övrigt så är det väl bra om folk problematiserar lite? Det är väl därför det finns en kommentarsfunktion? (Eller finns den BARA för att man ska berömma?)
Nejdå, mitt inlägg har legat för tidspublicering i över två veckor, så det var inte en reaktion på din kommentar även om jag kan förstå att det verkar så. Och precis som jag skriver så tycker jag att det är bra och fint när ni problematiserar, hos mig sker det ju i 99 fall av 100 i form av konstruktiv kritik. Så fortsätt använda mitt kommentarsfält precis som du vill – jag är glad att ni engagerar er! Kom bara ihåg att både jag och Clara också är människor, småbarnsmammor och hårt arbetande egenföretagare som gör så gott vi kan för att få alla delar i livet att gå ihop. Ibland lyckas vi, ibland inte. Kan det inte vara lite skönt att även influencers är mänskliga med fel och brister, än ouppnåeligt perfekta?
Vilket toppen inlägg 🙂 Jag tror helt och fullt på hållbarhet och att leva lite mer minimalistiskt 🙂 Självhushållning ska vi testa på mer i år då vi i november flyttade ut på landet. Ska bli så spännande att sakta få testa bygga upp en mer självförsörjande vardag.
Finns så många bra sätt man kan tänka smart på och just sådana här inlägg får mig så inspirerad. Tack, blir en av favoritbloggarna detta <3
Bra tänkt och formlerat.
Människor har alltid velat göra det lite fint, lite vackrare, bekvämare och förändra.
Det ska vi fortsätta med Men också använda den kunskap och information. I har idag till att göra så kloka val som möjligt.
Du både inspirerar och informerar. Fortsätt så.
Bra skrivet!
Spot on!
Om den stora massan börjar tänka efter och göra lite rätt, får det större effekt än om en liten klick gör allt rätt. Och övning ger färdighet 🙂
Nödvändigt och välformulerat inlägg. Tack! Viktigt att som läsare komma ihåg var man befinner sig och vem som är avsändaren. Det här är inte Naturskyddsföreningens hemsida. Underbara Clara är inte Socialstyrelsen. Ni gör dock båda ett fantastiskt jobb med att inspirera, upplysa och utmana. Fortsätt så! Och njut av sammeten när du vill! ❤
Jag håller med i stort, förstår ju att ingen är ”perfekt”. Samtidigt så placerar åtminstone jag en del bloggare lite på piedestal och håller många av er som ideal eller idoler inom inredning och hållbarhet. Då svider det lite när man själv kämpar för att leva hållbart och så helt plötsligt så verkar bloggaren oreflekterat strunta i sina ideal – och bollar tillbaka ansvaret till läsarna (”ni måste ta ansvar för era liv”, ”behöver inte göra exakt som jag” etc). Lite som när politiker fifflar med skatt/kvitton/whatever. Jag läser ganska många bloggar och t ex Lady Dahmer verkar inte leva som hon lär. Jag lär mig fortfarande väldigt mkt av hennes texter, men jag är åtminstone inte bättre människa än att mitt förtroende för henne naggas i kanten varje gång jag påminns om det. Jag VILL bli bättre på att förstå att världen inte är svart eller vit, men det är en process i sig. Många bloggare kallar sig idag för influencers, men den enskilde bloggkonsumenten ska ta stort eget ansvar för vad hen tillåter sig att bli influerad av. Det räcker inte med att aktivt välja blogg, i bloggen måste man också välja och välja bort inlägg.
Din blogg är fortfarande en av de bästa och det är därför jag nu lagt tio minuter på att kommentera 🙂
Ha en fin vecka!
Och det tackar jag för, Anna! Och jag förstår allt du skriver. Så klart. Jag tänker att man får se det som ett självsanerande system, dvs bloggare som tullar allt för mycket på sin trovärdighet kommer ju garanterat att förlora läsare i längden. Och så får man nog utgå från vad det är för blogg när man utvärderar. En renodlad veganblogg som plötsligt rekommenderar falukorv har så klart stora trovärdighetsproblem, medan en mammablogg skriven av någon som försöker äta mer vegetariskt men ändå tar till falukorv ibland för att tid, ork och barnaptit inte räcker till inte bör dömas lika hårt just för att hon förvisso har ambitioner men aldrig utlovat perfektion. Så tänker åtminstone jag när jag läser andras bloggar. Och så försöker jag minnas att det förvisso är fint att bli sedd som en förebild men att det sällan är en roll man valt själv.
Hej, jag håller helt med dig! Alla gör så gott vi kan och lite rätt är mycket bättre än helt fel. Du påverkar många med det du skriver, det är jättebra. Och sen får vi läsare ha förståelse och vara nyanserade i våra kommentarer. Tack för allt du ger!
Hej! Älskar din blog! Men har lite svårt för det här ”alla gör vi så gott vi kan”, gör vi verkligen det? Krävs nog rätt så rejäla förändringar hos västvärlden om vi inte ska förbruka så många jordklot som vi gör.
Tjo
Det håller jag HELT med om – det kommer att svida för att vända klimattrenden. Men jag tror fortfarande att det är fel väg att gå att leta fel hos de som verkligen försöker för att åstadkomma förändring.
Jag känner igen mig så mkt i det här inlägget! Som att jag hade sagt till mig själv att nu köper du inga nya kläder som du verkligen inte behöver. Och det har gått rätt bra – jag kan se i min ekonomiapp att mina utgifter för kläder har sjunkit markant – men vad händer häromdagen? Jo, då är det halva reapriset på två plagg som jag spanat in sen de kom och som jag bara inte kunde hålla tassarna från. Så samtidigt som jag kände att en kavaj och en vårjacka för sammanlagt 249 kr var årets kap, så mår jag oxå illa över att prima plagg som var splitternya i januari nu nästan kastas bort. Hur är det möjligt?
Vi gör helt enkelt så gott vi kan, men visst betvivlar jag att det kommer räcka för naturen och därmed mänskligheten…
Ha en fin dag!