Först och främst, tack ALLA som svarat på min lite våghalsiga läsarundersökning, och lagt så mycket tid och engagemang på att formulera kloka tankar kring den här bloggen och vilka förändringar som känns vettiga att göra. Jag känner allt starkare att jag måste hitta ett sätt att skriva om inredning som känns lika bra i magen som för ögat.
Foto: Mikael Lundblad
Måste ett hållbart liv vara ett ångestfyllt liv?
Just nu sitter jag därför och planerar vad bloggen ska vara, med era svar som ett kärleksfullt stöd i ryggen, Så fort jag är klar delar jag förstås med mig. Men jag vill också plocka upp en del tänkvärda kommentarer, för det är läsning som fler än jag borde ta del av tänker jag.
Jag är här för att jag gillar inredning, och jag kan ibland känna (även om jag naturligtvis inser att vi alla MÅSTE prioritera miljön framför snabba lösningar) den kognitiva dissonansen när jag läser inlägg som: ”visste du att detta val medför detta” eller: ”för att producera den här går det åt 1 miljon liter vatten”. Jag får ångest. Och dåligt samvete, trots att jag har varit sjukskriven utan lön i över fem år och inte haft någon möjlighet att konsumera något annat än det begagnade.
Det här tycker jag är så intressant och himla viktigt att prata om. För jag förstår kommentaren – det är jobbigt att få höra att något man tycker om (oavsett om det är söndagssteken, bomullslakanet eller flygsemestern) är något man borde välja bort. Det tycker jag med. Och just den kognitiva dissonansen är ju något väldigt många av oss tampas med. Vi vet något men vill något annat, och inte sällan leder det till att vi blundar för att slippa hantera konflikten. Ibland, som i exemplet ovan, handlar det inte ens om att avstå från lyxvanor, utan bara att hitta ett sätt att förhålla sig till och hantera situationen utan att må dåligt över den.
Ett till exempel:
Det viktiga för mig är att jag kan applicera hållbarhet i mitt liv. Att det inte är för komplicerade/långa inlägg som ger mig dödsångest (även om den kan vara befogad med tanke på allas så situation).
Min främsta uppgift framöver blir alltså att lyckas skriva om hållbarhet utan att samtidigt ge upphov till mer ångest. Ingen lätt balansgång, för jag tror att en viss dos av obehag kring klimatkrisen krävs för att vi ska bli motiverade nog att göra förändringar. Eller vad tror ni?
Däremot tror jag absolut att morötter generellt funkar bättre än piskor, och att det behövs positiva skäl att leva mer klimatsmart. Vi är bekväma av naturen och har vant oss vid en viss livsstil – få skulle nog känna pepp över en framtid som bara kräver uppoffringar. Vi behöver se what’s in it for us, så att det finns något att vinna på att förändra saker och ting.
Här känner jag att bloggare och instagrammare har en fantastisk möjlighet att hjälpa till att skapa förändringsvilja! För faktum är ju att det bästa sättet att hantera ångest är att känna att man gör något, att man inte är handlingsförlamad, apatisk eller saknar kontroll. (Därav undertiteln till vår bok också: Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft.)
Foto: Maria Soxbo/Husligheter
Kan inlägg om hållbarhet kännas inspirerande?
Okej, inläggen om hållbarhet ska inte ge ångest utan pepp, så långt har vi kommit. Men går det då? För jag fick också några kommentarer likt dessa:
Jag tycker hållbarhet är en jätteviktig fråga (slutat flyga, köper så lite nya grejer jag kan etc). Men tycker inte att det är så intressant att läsa om. Läser här för inspiration rörande inredning (som för mig väldigt sällan handlar om att köpa nytt), samt dagdrömmeri.
Och:
Jag tror att en sådan blogg behövs och känns helt rätt i tiden, men personligen är hållbarhetsfrågor något jag hellre tar del av i andra format än en blogg (föredrar vetenskapliga artiklar, bloggar vill jag läsa enbart för nöjes skull).
Jag tror ju absolut att det går, för jag kan själv bli otroligt inspirerad av framför allt att se hur människor som lyckats leva hållbart också mår väldigt bra av det. Jag blir själv peppad av att få ny kunskap, av att känna att jag lättare kan motivera mina val och av den sköna känslan varje gång jag fattar rätt beslut kring något. Dessutom finns det ju mycket bildbaserade godsaker som också är klimatsmarta – allt från fantastiska loppisfynd till närodlade grönsaker och smarta återbruksidéer.
Men uppenbarligen finns det flera av er som känner att hållbarhet och inspiration är två helt olika saker. Så vad säger ni, går det att känna pepp och inspiration kring något så viktigt, kunskapsbaserat och akut som hållbarhet? För är det någon roll jag vill att Husligheter ska ta så är det den – att inspirera till ett mer klimatsmart liv utan att göra avkall på det vackra, roliga, inspirerande och härliga. Livet 2.0 liksom – det klimatsmarta och medvetna, men också härliga och ärliga livet. Jag tror att det går, men vad tror ni?
Tyck gärna till!
Jag kanske var en citerad ovan och kom nu på en sak; att jag gärna vill ha konkreta tips för vilka val jag kan göra som är bättre än sämre. Eller vad jag behöver efterforska mer i innan jag gör ett snabbt val.
Trendenser har t ex skrivit en del om val av träslag, jag minns också att jag fick en aha-upplevelse gällande vilken typ av förpackningar man ”bäst” satsar på i affären utifrån klimataspekt. Visst måste produkten också vara snäll för att valet ska bli rätt, men det kanske kan få en att efterforska mer och välja mer aktivt.
Hej Lina, toppenbra förslag! Jag tycker också att det är svårt att veta vilka val man ska lägga mycket tid och energi på och vilka som är mindre viktiga, så jag tar med mig det – tack!!
jag tror mycket handlar om att inte skapa för stora kontraster i bloggen. Alltså gör du förändringen på rätt sätt (alltså att inkludera hållbarhet) så kommer det knappt märkas.
Mycket handlar väl egentligen om att inredning är ett intresse, ofta handlar mer om vackra ting än enbart funktion och att det finns ett övergripande ”dåligt samvete” som ibland lite orättvist läggs på konsumenten. Hur ska vi med rättvisa kunna ta reda på och förstå hur ex. vattenkonsumptionen under produktionen påverkar ex. Bangladesh när företagen knappt själva vet.
MEN, inlägg av typen – inreda med loppisfynd, smyga in tips och ha en ”hållbarhetsgrund” i tanken är genial. Tror också mycket på tips av typen hur man återanvänder. gör fynd på auktioner, skapar unika hem, tar inspiration från tidigare generationers boende, hur man återanvänder ett kök eller renoverar på hållbara sätt (ex. vilka plankor man ska använda).
Skulle också vara intressant att höra dig reflektera över senaste årens trender, när något är en eftertraktad orginal-detalj och när det inte är det och andra reflekterade och analyserande inlägg som ger läsaren tankar om vår samtid.
Puh… massa text.
Älskar massa text! Tusen tack för kloka reflektioner, och jag gillar verkligen dina tankar kring vad som inspirerar och vad som är behövligt. Tack!
Jag köper mycket begagnade möbler både på blocket, loppisar och auktionssajter. Från början handlade det inte ett dugg om miljöaspekten – jag hade helt enkelt inte råd att köpa nya (ikea)möbler. Sen övergick det till att jag ville ha bättre kvalitet och hållbart över tid, dvs massiva trämöbler snarare än spånskivor. Och även då var det plånboken som var för tunn. I takt med att boendet byttes från en liten lägenhet till ett stort hus till en hel familj så har mycket möbler, inredning och belysning införskaffats via blocket, loppisar och auktionssajter.
Nu har jag för stunden inte någon inredningsbloggare som fyller mina behov så jag hoppas på dig!
Inredningsmässigt så har jag en stilren och modern om än ombonad stil. Bloggar med modern och avskalad stil handlar mestadels bara om nya möbler och konsumtion vilket jag har tröttnat alldeles på. Är det istället en blogg med fokus på loppis och gamla möbler så är stilen inte alls något som tilltalar mig (antingen för gammeldags som hos Underbara Clara eller för mycket mönster, färg och mörka träslag som hos Johanna Bradford och Krickelin eller Elsa). Stundtals kan jag också känna en konsumtionshets och en strävan att alltid fynda, men att det på något sätt ändå är ”ok” för det är ju ett hållbart sätt att shoppa, vilket gör mig stressad.
Jag vill inte jaga vidare, jag vill landa och njuta där jag står men ändå kunna ändra om och förnya ibland.
Jag vet inte vart jag egentligen ville komma med inlägget – kanske bara ett konstaterande att jag absolut tycker det är viktigt med hållbarhets-aspekten, men att jag fortfarande också vill bli inspirerad
Tack, kloka tankar Anna! Jag förstår precis vad du menar, det känns som att vintage och återbruk ofta landar i en viss stil (”vintagestil”?), och det är förstås inte alla som känner sig bekväm med den. Utmaningen blir ju att kunna inspirera till hållbarhet oavsett stil, och då är det ju ändå tur att stilar blir moderna med jämna mellanrum hela tiden. Känner viss press nu att bli din inredningsbloggare, haha, men det är en rolig press! Tack för att du tyckte till!
Jag tycker det går att kombinera! Och jag tycker om de gånger jag kan inspireras också av texter kring hållbara företag, inför de nyköp som görs – och inköp av begagnade grejer också. Så en del texter kring sånt uppskattas. Hållbarhet kopplat till produktion, är ju intressant att följa deras process och kreativa arbete och de som lyckas väva in hållbarhet i hela kedjan är ju väldigt inspirerande!
Gillar också det nån innan skrev här om att vara nöjd med det man har, men ändå vilja förnya sig. Det är ju svårt? Så inspo kring det, måla om (med vettig färg), ommöblering – och kanske nått om en grundkänsla man strävar efter? Det kanske inte alltid är en ny vas som saknas utan snarare att känslan man vill ha i ett rum är fel av annan anledning?
Och att laga och fixa! Så lätt att vilja kasta ut fotöljen med kasst tyg, för jag vet inte var jag skulle börja för att klä om den? Men man kanske kan få hjälp? Sånt är bra. Och om nu inte jag tar tag i att sy om de gamla gardinerna till kuddar så kanske den lokala butiken/? Kan göra det?
Babbel. Men jo. Det går helt klart att kombinera, men ett uns av ångest är nog svårt att komma undan helt ja.
Åh, jättejättebra – håller med om varenda bokstav! Tack för inspiration till kommande inlägg!
Hej!
Jag tror absolut att det går att kombinera, och tror även att det är ett smart sätt att kommunicera hållbarhet till de som inte är så insatta i hur man tolkar vetenskapliga artiklar tex. Det ena utesluter inte det andra, hållbarhet är för mig inte tråkigt utan loppisfynd, tips på hur man smartast får sålt grejer på blocket eller hacks/remakes är ju (åtminstone för mig) otroligt underhållande att läsa om. Och ångest – ja, den kommer vi inte undan. Klart det är ångestladdat att planeten successivt förstörs. Att det ger en ångest, det är ju ett naturligt och sunt sätt att reagera på i grunden. Därmed, som du själv skriver, är det viktigt att den inte förlamar en utan att man gör något konstruktivt av den känslan. Bara för att något ger obehagliga känslor kan man inte välja att undvika det ämnet eller stoppa huvudet i sanden, men naturligtvis kan man ju ha en avvägning kring ”hur mycket” ångest ett inlägg skapar och fundera kring detta. Jag handlar absolut mest begagnat och barnen (3 och 5) är väl medvetna om vad loppis är, vi skänker, återvinner, säljer. Inget kommer in i huset utan noggrann eftertanke och blocketbevakningar under en längre tid för att hitta det begagnat. På det sättet ger den nykonsumtion jag gör inte ångest, för det är den lilla delen och väl genomtänkta köp. Tack för en jättebra blogg! Just det, den fina tapeten med grå bakgrund och vita löv, vad heter den?
Tack Josefine, välformulerat och helt i linje med mina egna tankar. Jag tror inte heller att vi vinner på att spä på ångesten, utan snarare ge verktygen för att vända den till drivkraft. Och även jag tycker hållbarhet kan vara superinspirerande OCKSÅ, utöver vetenskapligt och viktigt. Tapeten är Pure Willow Bough från William Morris! =)
Hållbarhet är såklart viktigt men jag tycker, precis som personen du citerat ovan, att det är väldigt tråkigt att läsa om i ett sådant här forum. Men lyckas du smyga in det på ett snyggt sätt så funkar det kanske.