Det sitter nästan i fingrarna, det där med att vilja be om ursäkt för att det blivit ett högst sporadiskt bloggande under januari. Men numera hejdar jag mig – varför ska jag be om ursäkt? Min blogg = jag bestämmer, ju! Däremot sitter över ett decenniums plikttrogna uppdateringar många, många gånger i veckan året om i, och det känns väldigt märkligt att uppdatera sällan utan att rättfärdiga det.
Foto: Maria Soxbo
Förklaringen (men inte ursäkten!) är förstås att jag tillsammans med Emma och Johanna knattrat så fingrarna blöder hela januari. Fyra, förvisso små men dock FYRA, böcker på knappt tre veckor har vi öst ur oss, parallellt med våra ”vanliga” jobb. Både jag, Johanna och Emma har haft jobbresor inbokade i olika delar av landet, och vi har också rivit av en heldagsutbildning, en klimatfrukost, sjukdomar och vabb. Och jag tackar åter min lyckliga stjärna över att ödet tussade ihop mig med planetens två kanske mest lättjobbade människor, för annars hade detta verkligen inte gått vägen.
Idag (kväll!) – prick på deadline – samlade vi hop alla färdiga manus och skickade till Novellix, och resultatet får ni se i april. Nu ska jag bara försöka komma i kapp med allt annat som halkat ohjälpligt efter. Som ett brev på posten (mail i inkorgen?) kom Fridas inlägg, och SOM jag kände igen mig. Jag tror hälften av mailen i min inkorg börjar med ”Hej, vill bara kolla – har du sett min fråga …?”. Jag borde ha lagt in ett autosvar, inser jag nu, men jag bestämde mig i alla fall redan vid årsskiftet för att inte offra nätterna på att komma i kapp. Krisar det finns ju telefon, tänker jag.
Nu så här efter bokmaratonet är planen i alla fall både att jag ska nå ”inbox zero” och att det ska rymmas lite luft i kalendern igen. Och tid för bloggen! Jag har redan börjat skriva på Det stora inlägget om hållbara pengar som jag vet att flera av er önskat, och två-tre andra blogginlägg ligger också som skisser här bakom kulisserna. Har ni fler önskemål om inlägg? Ös på kommentarsfältet, min hjärna är lite lätt urvriden efter tre veckors intensivt skrivande, så idéer tas tacksamt emot!
3 ljus i jobbtunneln
En sommarpackning för några år sedan. Foto: Maria Soxbo
1. Till helgen ska jag till Varberg och föreläsa på Kulturfrukost på biblioteket! Jag unnar mig en halv fredag i Göteborg som uppvärmning, vilket ska bli så mysigt. Men framför allt är jag så pepp på att prata om Gör skillnad igen för första gången sedan i november. (Här köper man biljetter om ni är sugna, hoppas vi ses!)
2. Idag fick jag ett brev om att Gör skillnad: Från klimatångest till handlingskraft numera finns tillgänglig både som talbok och punktskriftsbok! Att vår bok efterfrågats i fler tillgängliga format gör mig både glad, stolt och sjukt tacksam över att bo i ett land där det ens finns något som heter ”Myndigheten för tillgängliga medier”.
3. Och på det mer personliga planet – nu börjar sommarens semesterplaner ta form, och det kan mycket väl bli den härligaste sommaren någonsin. Ett helt sommarlov väntar, liksom livets första tågluff för alla i familjen. Längtar!
Jag tycker att det är bättre att du skriver när du känner inspiration, inte för att du känner ett måste över det.
Åh, det tycker ju jag med! ☺️