Jag har tidigare tipsat om två superbra blogginlägg om att byta till elbil – ett hos Anna María och ett hos Emma. Måsteläsning för alla som går i bilbytestankar. Som jag till exempel. Jag passade på att utnyttja att jag faktiskt känner dessa två genom att passa på att låna Emmas bil förra veckan när jag behövde åka upp till Sundsvall till min mamma på en blixtvisit. Perfekt tillfälle att verkligen testa elbilslivet, tänkte jag, och Emma höll med och gav mig nyckeln (i utbyte fick hon låna min nya elcykel – som snart också ska få ett eget inlägg).
Så, jag rattade Huddinge-Timrå tur och retur på två dagar, totalt ganska precis 80 mil, och här kommer alla mina samlade erfarenheter både kring praktiska tips, saker att tänka på och reflektioner jag gjorde. Var så goda!
Elbil vs fossilbil
Foto: Karsten Wurth
Hur upplevde jag skillnaden på att åka långresa i elbil vs fossilbil? Jo, på det stora hela gick det alldeles utmärkt! Jag som aldrig kört elbil långt förr insåg följande saker:
1. Planering är grejen.
En självklarhet förstås, men jag menar egentligen mer än att bara ha koll på räckvidd och laddställen. Till exempel insåg jag att det alltid är bättre att ta laddstoppet aningens tidigare än nödvändigt, för OM laddstolpen råkar vara trasig eller strula så är det roligare att åka vidare till nästa än att i värsta fall behöva vända tillbaka till föregående (om den är närmast). Och ha alltid en plan B om du kan. Vad händer om laddstolpen inte funkar där du tänkt stanna – var åker du då? (I apparna ser man oftast om laddstolparna är trasiga, men det hände mig vid ett tillfälle att en till synes hel stolpe inte funkade.)
2. Flera kortare stopp blir inte mycket mer än ett längre.
När vi åker långt för att hälsa på släkten handlar det ofta om omkring 40 mil. Perfekt för ett rejält lunchbreak mitt på, när vi tar etanolbilen. I en elbil som Emmas, som har en räckvidd på omkring 20 mil, behövs fler stopp förstås, men om man planerar utifrån var det finns snabbladdare räcker det med en halvtimmes stopp på varje. Jag behövde tre stopp = 1,5 h totalt, jämfört med ungefär 1 timmes paus i fossilbilen. Inte så stor skillnad, och skönt för kroppen att röra lite på sig!
3. Resan tar längre tid
Trots att rasttiden inte är så mycket längre så tar däremot resan totalt längre tid. I alla fall om man åker i en bil med relativt litet batteri. Att vråla fram på motorvägen kör slut på batteriet snabbare, så jag låg konstant 10-15 km under hastighetsbegränsningen på E4:an för att batteriet skulle räcka längre. Det går ju utmärkt att inte trycka plattan i mattan, men det innebär ju också 1) att det är bra att räkna med lite extra tid och 2) att det i bland kan vara en idé att ta en mindre väg med lägre hastighet och slippa bli omkörd hela tiden. Kanske kul att se en annan vägsträcka dessutom? Har man en elbil med större batteri däremot kan det ju funka att köra snabbare och ändå slippa fler stopp. (Det vill säga – åker du ofta långt kan det vara värt med en bil med större/kraftigare batteri. Annars behövs det inte.) Jag tyckte också att det var ganska skönt att gilla läget och låta resan ta den tid den tog, istället för att ständigt försöka knappa in en minut eller två med gaspedalen som man lätt gör i fossilbilar.
4. Var förberedd som förälder
Nu reste jag ensam denna gång, men eftersom jag har barn funderade jag ändå lite över det. Har man små barn är det ju egentligen idealiskt med halvtimmeslånga pauser ibland för att rasta barnen, toabesök/blöjbyte, äta mellis och få lite frisk luft. Mina barn (7 år) klarar långa resor i en sittning, så risken finns att de istället blir lite less på att resan tar längre tid. Så tänk igenom hur stoppen ska hanteras. Finns det något att titta på i närheten av laddstället? Kan det vara läge för ett kafébesök? Ha gärna lite extra snacks/mellis/vatten med i bilen om ni inte kan ladda där ni tänkt stanna, utan måste åka en bit till. Tålamodet räcker längre för alla inblandade om blodsockret är i schack.
Problemlösning
Foto: Chuttersnap
På det stora hela går det alldeles utmärkt att köra elbil långt, men vissa saker kan uppstå som det kan vara bra att ha tagit höjd för innan.
5. Ha laddbrickor även om du har appen
Jag fick mobilstrul vid ett tillfälle (på grund av personlig klantighet), och det innebar att jag inte kunde ladda elbilen på valt ställe förrän jag hade löst strulet eftersom jag behövde komma åt ladd-appen. Brickor hade varit en bra backup!
6. Ha mobilladdare (eller powerbank) med
Jag sökte efter alternativa laddställen i olika appar flera gånger längs vägen, så en fungerande mobil är nästan ett måste för att vara säker. Allt går så klart att lösa om mobilen dör, oftast kan man ju hitta internet någonstans ändå (och bilen har också ett system för att visa närmaste laddplats), men elbilsresan blir otroligt mycket enklare med batteri i telefonen.
7. Håll koll på typ av laddare
I Stockholm är det numera strösslat med laddare av alla sorter, men längs norrlandskusten var det ibland stora luckor där ”min” typ av laddare saknades. Det krävde lite extra planering och dubbelkoll, så att jag inte fick en obehaglig överraskning vid mina planerade laddställen. Vilken sorts laddare som finns på varje ställe syns i apparna, och även om den är i drift.
8. Håll koll på att laddaren är ”öppen”
Inte alla laddare är tillgängliga dygnet runt. Jag råkade inte ut för någon sån miss, men det slog mig att det kunde ske när jag planerade resan och såg att vissa laddstolpar inte var öppna jämt. Öppettider står också i apparna.
9. Lär dig att köra superekonomiskt
Jag råkade på ett högst oförutsett strul, nämligen att E4:an stängdes av på en relativt lång sträcka efter kl 18. Jag hann inte förbi i tid eftersom jag lämnade Sundsvall för sent. Det gjorde att mitt planerade laddstopp gick upp i rök, då all trafik styrdes om till småvägar på landsbygden. När jag väl insåg hur lång omväg jag hade tagit stannade jag, letade upp nästa tänkbara laddställe och insåg att batteriets kvarvarande laddning nätt och jämnt skulle räcka. Gulp. Tack och lov hade jag hunnit få grepp om hur räckvidden funkar, så jag valde en ny rutt – på småvägar där jag kunde hålla låg hastighet – och såg till att köra så snålt jag bara kunde (jämn hastighet, motorbromsa i nedförsbackar för att ladda batteriet och så vidare). Jag lyckades, och rullade in till kommunens gratisladdare i Gävle med över en mils laddning till godo. Hade jag blåst på i full speed på E4:an hade jag förmodligen istället blivit stående någon mil utanför stan med dött batteri.
10. Ha en elbilskompis!
När E4-strulet uppstod DM:ade jag med Emma och bollade bästa lösningen. På så vis bockade vi av en massa alternativ. Nej, det gick inte att åka till det tänkta laddstället en annan väg (vi ringde och kollade). Nej, jag kunde inte nödladda på ett bed and breakfast vid kusten, för de tillät bara gäster att ladda. Nej, det var inte en bra idé att sikta på laddstolpen i Ockelbo, för Fortum kunde inte garantera att den var i drift. Och ja, det var smartare att ta den andra rutten till Gävle på småvägarna. Guld värt att bolla med någon när problem uppstår i alla situationer i livet, elbilar är inget undantag.
Reflektioner
Foto: Eduardo Arcos. Och detta är alltså inte Pikachu the elbil – jag fotade inget under resan.
11. Jag blir en säkrare förare i elbil
Eftersom jag vill köra ekonomiskt och få laddningen att räcka kör jag aldrig över hastighetsbegränsningen, utan kör gott och väl inom den. Inte så dumt ur trafiksäkerhetssynpunkt, om alla skulle köra elbil alltså …
12. Resorna blir billigare
Ganska självklart förstås, men det blir ju klart billigare att ladda än att tanka. Nu gick jag helt på geografisk placering snarare än pris (och längs norrlandskusten kunde jag inte alltid välja och vraka – än), men ett par gratis laddställen hittade jag och med mer research skulle jag säkert kunna åtminstone halvera resans redan relativt låga kostnad.
13. Elbilsägare är sociala!
Jag har aldrig – aldrig – blivit stående vid en fossilmack och snackat allt från väganekdoter till framtidsscenarion med andra bilägare. Vid laddstolpen däremot! Vid nästan varje stopp hamnade jag i samtal med andra elbilförare. Vi pratade bilmodeller, hjälptes åt att lösa strul (som en laddstolpe som hängde sig och behövde startas om), enades om att det är häftigt att vara en del av framtiden och kunna bidra till ökad efterfrågan (iofs sanning med modifikation för min del eftersom jag hade lånat min bil) och hur härlig känsla det är att rulla fram tyst genom sommar-Sverige. En av dem sa ”Att ha elbil är som att ha hund – man pratar med alla andra ägare!”.
13. Laddstoppen går att utnyttja
Beroende på plats förstås, men till skillnad från traditionell tankning så förutsätter ju laddning att bilen står där den står i 20-30 minuter (beroende på bil, stolpe, existerande laddning etc). Vad man gör med den tiden är ju valfritt! Vid något tillfälle läste jag en medhavd tidning, vid ett annat tog jag en fika i solen, vid ett tredje åt jag en snabb lunch. Hade det varit en jobbresa hade jag kunnat kolla mail och ringa några samtal – sånt som funkar att göra på tågresor, men inte när man kör själv. Innan jag returnerade bilen till Emma laddade jag den vid en mack, och passade på att svabba av väggdammet med mackens hink, rutskrapa och svampar så att Pikachu the elbil skulle se presentabel ut vid hemkosten. Laddtid är inte dötid om man fyller den med något vettigt!
14. Det känns sunt att påminnas om resurser
I min etanolbil (som dessutom går att tanka bensin i om det krävs) behöver jag aldrig fundera över hur långt jag kan köra så länge det finns pengar på bankkontot. Jag kan stanna och tanka var som helst, och alltså behöver jag inte fundera på hur jag använder de resurser som finns. I elbilen blir jag betydligt mer medveten om vad jag har att bokstavligen röra mig med, och det tänket känns bra att påminnas om. Vi lever ju generellt över våra resurser på nästan alla områden, så att öva på att hushålla med dem är nyttigt! (Sen hoppas jag ju att det ska finnas 25 laddstolpar på varje fossilmack om ett par år, så klart, så att tröskeln blir lägre för alla som tvekar.)
15. Jag blir stolt av att köra på el
I Emmas bil ”samlar” man ihop små symboliska granar på displayen när man kör klimatsmart, totalt fick jag nog ihop 12-15 stycken skulle jag tro. Jag ser ”live” hur smart jag kör och när jag maxar respektive minskar klimateffektivieten, jag ser att jag bidrar till en renare jord, jag ser att jag gör en insats. Att känna stolthet över att sitta bakom en ratt har jag bara gjort två gånger tidigare – när jag tog körkort, och när jag insåg att jag klarade av att köra i vänstertrafik. Att rulla runt på svenska vägar i en fossilbil däremot? Noll stolthetspoäng.
Passar elbil mig?
Foto: Ali Abdelbari
Okej, kärnfrågan då – kan elbilen ersätta vår etanolkärra, eller blir vardagen för härjig då? Svaret är ett solklart JA, vi skulle kunna ha elbil. Baserat på följande:
16. De långa körningarna är få
De flesta bilresor vi gör är relativt korta. Maken kör till jobbet vintertid (eftersom hans arbetstider inte funkar med kollektivtrafiken), vi åker och storhandlar en gång i veckan och vi gör någon helgutflykt utanför kollektivnätet. Sommartid kör vi massor på Gotland, och så här under pandemin kör vi lite oftare än vanligt för att inte belasta kollektivtrafiken – men de allra flesta resor är max 5-6 mil långa. Det är klart att en elbil med en räckvidd på 20 mil eller mer räcker! Ska vi åka långt får vi öva på planering, och ska vi åka någonstans där laddstolpar mot förmodan inte skulle finnas kan vi ju i värsta fall hyra en fossilbil (eller ännu hellre elhybrid) för den resan.
17. Vi bor i villa
Det vill säga, vi har en egen och gratis parkeringsplats och kan sätta upp en privat laddstolpe. Det går så klart att ha elbil även om man bor i lägenhet och parkerar på gatan (som Emma gör), det kräver bara lite mer planering och eventuellt en lite större plånbok om parkeringen kostar pengar – men vi som kan rigga en egen lösning har ju det perfekta upplägget.
18. Vi bor i storstad
Här är det strösslat med laddstolpar, är en trasig är det inte långt till nästa. Längtar tills hela Sverige ser ut så!
19. Vi bor i södra Sverige
Elbilar kan få lite sämre räckvidd när det är riktigt kallt, och äntligen finns det alltså en fördel med de usla stockholmsvintrarna. Här blir det sällan mycket snö eller särskilt kallt (och varmare lär det ju tyvärr bli). Elbilskompatibel klimatzon alltså.
20. Gotland är optimalt för elbil
Vi har ju sommarhus på Gotland, och där finns det som max 90-vägar – det vill säga batteriet räcker längre än på fastlandet där de snabba vägarna är 100/120-sträckor. Gotland är dessutom platt, med få uppförsbackar (som drar lite extra batteri). De allra flesta bor i hus, och kan ha egen laddare, och eftersom det är en turistö med hållbarhetsambitioner blir laddstolparna allt fler, och placerade vid sevärdheter, kaféer, restauranger och butiker/loppisar där det bara är trevligt att stanna till en stund. Eftersom öns kollektivtrafik dessutom lämnar en del övrigt att önska vore det grymt med elbil där!
21. Jag värnar om klimatet
Alltså, denna är ju så klart viktigast. Jag förstår dock att för de som inte kan dra nytta av allt jag kan (ovan) så är det inte lika självklart att låta klimatfrågan styra. Men för min del har jag bara blivit mer övertygad om att detta är en framtida lösning för min familj, trots att den långa premiärturen blev en ganska strulig resa totalt sett. Inte elbilens fel ju! Och, som sagt, vi kör sällan långt, ofta (relativt) kort. Elbilen är optimal!
Summa summarum:
Elbil funkar utmärkt för de allra flesta, och i synnerhet för såna som mig! Långresor funkar fint att göra i elbil, med rätt mindset, lite planering och koll på hur man kör laddsnålt. Och kul är det!
Har ni några frågor? Jag är ju alltså långt ifrån proffs på elbilar, men jag kan försöka svara utifrån nybörjarperspektiv och färsk erfarenhet av långresa. Ös på om ni vill!
Vilken snäll kompis du har som lånar ut bilen bara sådär. Jag har en elbil men får alltid höra att framtagningen av batteriet kräver mycket energi och att det ibland är energi från kol. Så det är inte bara positivt med elbilar.
Hej Åsa, visst är hon! Värsta guldpersonen! (Jag erbjöd mig så klart att HYRA den istället, men det ville hon inte höra talas om. Ändå glad att jag lyckades pracka på henne min elcykel så att hon fick ut något av detta iaf. 🙂
Ang elbilar, det kan du ge svar på tal på! Så här skriver vi i boken ”Men Kina då?! – 25 snabba klimatsvar på tal” (ur Klimatasken).
”Korta svaret: Jämför vi en elbil som tillverkats med, och rullar på, förnybar el blir livstidsutsläppen totalt 64 procent lägre än för motsvarande bensinbil.
Långa svaret: För den som har behov av en bil är elbilen överlägsen bensin- och dieseldrivna bilar. Det finns bättre och sämre elbilar så klart. Men om elbilen producer-ats med hjälp av, och drivs med, förnybar energi så blir det ett lågt utsläppskvitto totalt – även om den är sprillans ny.
Däremot stämmer det att själva tillverkningen av elbilen är mer resurskrävande än vid en fossilbil, men det är den enda punkten som fossilbilen vinner på (och tillverkningen är bara en liten del av de totala utsläppen för en fossilbil).
Tyska testorganisationen TÜV har jämfört samma bil, en Mercedes B-klass, i två olika utföranden – en bensin-driven och en eldriven. Räknar en ihop ALLA utsläpp, från tillverkning via 16 000 körda mil till skrotning, släpper el-bilen ut 24 procent mindre koldioxid. Och det är dessutom om bilen körs på europeisk, smutsig elmix. Rullar den runt i Sverige på förnybar el blir utsläppen hela 64 procent lägre!”
Så heja dig, för elbilen ÄR bättre!
Fint och intressant inlägg om elbil! Heja! Vi skaffade ellådcykel förra hösten och gjorde oss då av med familjens andrabil. Bästa köp vi gjort 🙂 När det blir dags att skaffa ny bil får det bli elbil. Det är ju toppen att det är så mucket bättre än fossilbil ur klimatsynpunkt, men jag funderar mycket på den etiska aspekten, kring gruvdrift och så… Har du nån information kring detta? Finns det t.ex. någon elbil som tar fram batterier enligt samma koncept som Fairphone? Vore intressant att veta mer om.
Tack för en jättebra och viktig blogg! 🙂
Tack för fina ord! Så bra fråga! Jag har inte hört om någon ”Fairphone”-ish elbil tyvärr, men hittade denna artikel som sammanfattar ganska väl att det går åt rätt håll men fortfarande är problematiskt. Jag håller verkligen med om att det är jobbigt att inte kunna känna fullt ut att ett elbilsköp är 100% bra (än), men väldigt bra att frågan lyfts gång på gång vilket sätter press på tillverkarna. Jag hoppas också på enormt mycket bättre återvinning av de metaller vi redan grävt upp (nu finns det ju tex mängder av värdefulla metaller på alla tekniksoptippar runt om i världen), och det borde ju också göra elbilarna mer hållbara totalt sett. Just nu resonerar jag som så att det ändå är viktigt att visa att det finns en efterfrågan på elbilar så att färre satsningar görs på de fossila fordonen (och laddinfrastrukturen byggs ut), vilket ju också sänker utsläppen totalt sett. Sen gäller det ju att inte blunda för gruvproblematiken utan istället belysa den gång på gång, så att något händer.
Hej!
Intressant läsning, har själv funderat på att skaffa elbil men en fundering…
Om jag redan har bil och fortsätter köra min ”gamla” bil tills det inte längre går är det verkligen så mycket bättre att byta till en ny elbil? Jag tänker på allt som kommer med produktionen av nya varor (bilar) i form av utsläpp, transporter, mm.
Vad är egentligen det mest miljövänliga?
Hej Sandy!
Ja, jag förstår funderingen så klart! Det som jag tycker är relevant att tänka på är att medan produktionen av en elbil ofta ger större utsläpp än produktionen av en fossilbil så är produktionsutsläppen bara en liten del av vad fossilbilen släpper ut totalt. Så här skriver vi i ”Men Kina då?! 25 snabba klimatsvar på tal” (en av böckerna i Klimatasken):
“Korta svaret: Jämför vi en elbil som tillverkats med, och rullar på, förnybar el blir livstidsutsläppen totalt 64 procent lägre än för motsvarande bensinbil.
Långa svaret: För den som har behov av en bil är elbilen överlägsen bensin- och dieseldrivna bilar. Det finns bättre och sämre elbilar så klart. Men om elbilen producerats med hjälp av, och drivs med, förnybar energi så blir det ett lågt utsläppskvitto totalt – även om den är sprillans ny.
Däremot stämmer det att själva tillverkningen av elbilen är mer resurskrävande än vid en fossilbil, men det är den enda punkten som fossilbilen vinner på (och tillverkningen är bara en liten del av de totala utsläppen för en fossilbil).
Tyska testorganisationen TÜV har jämfört samma bil, en Mercedes B-klass, i två olika utföranden – en bensin-driven och en eldriven. Räknar en ihop ALLA utsläpp, från tillverkning via 16 000 körda mil till skrotning, släpper el-bilen ut 24 procent mindre koldioxid. Och det är dessutom om bilen körs på europeisk, smutsig elmix. Rullar den runt i Sverige på förnybar el blir utsläppen hela 64 procent lägre!”
Jag tänker också att varje extra elbil som ersätter en fossilbil driver på utvecklingen av elbilar, laddstolpar etc, så att normförskjutningen går snabbare. Ju färre fossilbilar som rullar på gatorna, desto färre kommer att satsa på fossilbilar när de behöver köpa en ny. Därför tänker jag att ett elbilsbyte ÄR motiverat, även om produktionen av den släpper ut en del. (Man kan ju också köpa en begagnad, som Emma gjorde när hon köpte den jag lånade!)
Tack för bra & välgrundat svar.
Then elbil it is! 🙂
Hurra! 😀
Pingback:Vad ska jag tänka på med elbil? Den ultimata guiden! - Dnilva