Först och främst – hej! Välkomna tillbaka! Mitt ”sommarlov” har detta år inte bestått av vallmofält, raukar och gotländska loppisar, utan istället av skaldjur och salta dopp på Tjörn, Smögen och Kosteröarna. Otroligt fint och jag har samlat sommarminnen kring sälar, skulpturer och simkunniga barn som kommer att ge mig energi i många månader framöver – även om hjärtat saknar min älskade Östersjö-ö också.
Skulpturparken Pilane på Tjörn. Fantastisk plats som jag varmt kan rekommendera. Alla foton: Maria Soxbo
Den här pausen från blogg och instagram har också varit så otroligt välbehövlig, jag har bytt åtminstone en del av scrollandet mot att vända boksidor och spela Kinaschack. Ett lugnare tempo. Mer här och nu, än en parallell, finputsad verklighet i sociala medier. Livet i fyrfärg, med doft, smak och ljud.
Och den här sommaren har ju med svenska mått mätt varit ”toppen”. Mängder av soltimmar och medelshavsvärme. Men det har knappast undgått någon att det runt om i världen varit långt ifrån sommaridyll. Översvämningar i Indien, Tyskland och Belgien, enorma skogsbränder i USA , Turkiet och Grekland, extremhetta i Kanada, Italien och Sibirien, monsterregn i Kina.
Många, många har dött, ännu fler har fått sitt liv och upp och ner-vänt av naturens krafter. Och det är bara ett litet, ynka axplock av hur sommaren 2021 också sett ut – för andra än oss.
Sydkoster under ett kvällsdopp.
Och nu, när det börjar bli dags att varva upp igen så sitter jag med bloggen framför mig och funderar. Vad vill jag använda den till? Vad vill ni att den ska fyllas med?
Innerst inne är jag helt övertygad om att pepp, inspiration och positiv energi kommer att vara mer effektivt när det gäller att skapa förändring än skrämmande verklighet, varningsklockor och bistra sanningar. Det finns så otroligt många lockande morötter – såväl ekonomiska som hälsomässiga – med livet efter omställningen som jag verkligen tror kan motivera många.
Men samtidigt blir jag så frustrerad över att tiden rinner oss ur händerna att jag bara vill ställa mig på barrikaderna och skrika. Vi har egentligen inte tid med silkesvantar och snyggt förpackad lifestyle-approach längre, och det är där jag kör fast i tankarna.
Emma skrev häromveckan ett inlägg som ringar in det så väl. Vår instinkt när något blir för jobbigt är ju att ducka. Strutsa, blunda, hålla för öronen, låtsas som att det regnar (lagom mycket). Och målet med min blogg kan ju inte gärna vara att driva er härifrån, genom att skriva inlägg som blir för tunga att läsa. Tvärtom, ska min blogg göra någon nytta så måste den ju nå, och engagera, så många som möjligt.
Mängder av skal vid vår stuga på Sydkoster.
Men gör jag verkligen tillräcklig nytta om jag håller mig till att varva matsvinnstips och loppisfynd med mina tankar kring omställning? Kan jag peppa tillräckligt många av er att engagera er, förändra era vanor och ställa större krav på politiker och företag för att det ska vara värt tiden det tar? Eller borde den tiden hellre läggas på något helt annat, med tanke på hur ont om just tid vi har?
Nej, jag förväntar mig så klart inte att ni ska servera mig rätt svar här, om det ens finns något sånt. Jag måste bara välja en väg, och göra så gott jag kan. Men – jag vill jättegärna höra era tankar också. Vad vill ni hitta när ni klickar er in här? Vad saknar ni? Och efter att ha plöjt New Amsterdam under ledigheten är det kanske på sin plats att citera Max Goodwin också:
How can I help?
Välkommen tillbaka! 🙂 Det här är en så himla bra och vettig plats! Älskar veckosvepen!
Något som jag saknar är typ en svensk variant av ”How to save a planet” podden, fast i bloggform då; Kunskap och konkreta saker som kan göra stor skillnad:
Hur skapar vi en green new deal och en blue new deal I Sverige?
Hur kontaktar man sina lokala politiker?
Mallar på medborgarförslag till kommuner?
Hur kan våtmarksrestaureringar minska våra växthusgasutsläpp med samma mängd som Sveriges biltrafik släpper ut på ett år?
Vad är grejen med ålgräsängar?
Hur kan alger ersätta sojabönan?
Hur kan vi påverka så att svenskt jordbruk blir mer regenerativt?
Modernt fäbodbruk?
Djur som betar på fler platser, tex skidbackar på sommaren istället för att vi klipper gräset?
Hyggesfritt skogsbruk?
Stadsodlingar istället för gräsmattor?
Guide till årets kyrkoval (https://www.natursidan.se/nyheter/de-staller-upp-i-kyrkovalet-for-att-prioritera-naturen/)
Jag tror det vi alla behöver är rejält med kunskap och jäklar anamma så att vi kan stå upp och säga emot politiker som inte kommer med andra förslag än ”producera mer el och byt till biobränsle”.
Tack snälla! Och så många konkreta och bra ideer, jag antecknar för fullt. Håller helt med dig om How to save a planet, den är ju grym!
Det finns så klart inte ett svar på din fråga, men så här tänker jag, ofta. Det jag förstår mer och mer är att klimatkatastrofen löser vi inte på individnivå (ursäkta för att slå in öppna dörrar), men mycket av diskussionen hamnar ändå där och som privatperson är det ju enklast att ändra på sig själv. Men, det jag vill och försöker göra är att se hur jag som individ kan påverka de stora besluten och förändra i en positiv riktning den vägen. Det tycker jag dock är supersvårt. Alltså, all inspiration och konkreta tips i den riktningen är allra mest värdefullt för mig. Hur kan jag påverka olika typer av makthavare etc. Sen tror jag vi behöver även klimatsmarta tips etc för att vila hjärnan och hjärtat då och då, men också för att visa på att saker och ting inte måste funka som de alltid gjort. Det var mina fem öre i frågan.
Jättebra tankar, tack snälla! Håller med om att vi inte löser krisen på individnivå, däremot har ju individen också en viktig roll att spela förstås. Som opinion, som normförskjutare och faktiskt som utsläppare i det här läget (många bäckar små). Tack för dina fem öre!
Hej Maria,
Tror att du är på helt rätt spår att inte skrämma läsarna till lydnad genom domedagsprofetior. Även om det kanske är vad en del behöver höra, så tror jag att du har rätt när du skriver att det riskerar att locka fram strutsen i oss människor. Ner med huvudet i sanden. Själv orkar jag inte läsa och hantera sanningen när det gäller klimatet i alltför hårda ordalag. Självklart motiverar det mig att bli en bättre jordmedborgare, men det framkallar också en ångest inför mina barns framtid som är svår att leva med. Det är ju trots allt begränsat hur mycket vi vanliga människor kan påverka och det finns alltför många världs- och företagsledare med skygglappar inför hotet vilket är svårt att ta acceptera och ännu svårare att göra något åt.
Personligen läser jag hellre tips på vad man kan förändra och det positiva med att ställa om livet till ett nytt sätt att leva. Har exempelvis gjort en deal med min 15-åriga dotter att bara äta vegetariska luncher i fortsättningen och efter ditt senaste. Jag har också bestämt mig för att inte gå upp till heltid, trots att jag har möjlighet med mina numera stora barn. De extra tusenlapparna skulle bara gå till en konsumtion som varken jag eller världen behöver – något som bland annat du fått mig att inse.
Med detta vill jag säga att jag tycker att du är en mästare på att hitta balansen mellan pekpinnar, morötter och praktiska tips. Uppskattar verkligen att läsa din blogg som på ett imponerande sätt omfamnar samtiden.
Ha en härlig helg!!
Tack snälla för otroligt fina ord! Och så klokt av dig att se koppling mellan inkomst och konsumtion, jag tror faktiskt väldigt få gör det. Det är ju en förmån att inte tvingas jobba heltid, och kunna lägga tid på annat som är viktigt i livet. Tack för att du tog dig tid att kommentera!
Jag håller med om föregående kloka kommentarer! Utöver det som redan står där så tycker jag att det vore kul att läsa om positiva klimatnyheter, där påverkanskampanjer, konsumenttryck etc faktiskt gjort skillnad och satt saker i rullning. Det vore inspirerande, för det är så lätt att tänka att det inte spelar någon roll om jag mejlar politiker eller slutar köpa något. Jag hörde tex att ett av världens största riskkapitalbolag Blackstone fattat ett principbeslut om att inte investera mer i fossila bränslen eftersom det är för osäkert (pga bla sannolikhet för koldioxidskatter, svängningar i opinion etc) och då blev jag så peppad! Att om jag och jättemånga andra sätter tryck på politiker, utöver konsumentmakt etc så kan det faktiskt bidra till att de verkligt stora förändringarna sker. Tack för bra blogg!
Väl tänkt, håller helt med dig om att det är inspirerande att se att det faktiskt kan funka att engagera sig! Ska fundera på hur jag kan lyfta det!