Nu är världens viktigaste klimatmöte över. Det har ju hänt massor förstås och det går inte att redogöra för varje liten detalj, men här kommer i stora drag vad som hänt under den andra halvan av COP26. (Första delen kan ni läsa om här.)
Veckans resultat
Chile, ovanfrån. Vilken makalös planet vi bor på. Varför tar vi inte bättre hand om den? Foto: USGS/Unsplash
Från under 2 till över. Under klimatmötets första halva kom prognoser som visade att om alla länder höll sina nya löften skulle uppvärmningen begränsas till förvisso över Paris-målets 1,5 grader – men under 2 (vilket är oerhört viktigt för att slippa vissa jobbiga konsekvenser av klimatförändringarna). Men, sen kom först en rapport från Climate Action Tracker som visade att prognosen snarare pekade mot 2,4 grader. Och med tanke på osäkerheten i klimatsystemen är det inte helt säkert att det ens stannar där.
Men, det händer i alla fall saker. Totalt beräknat Climate Action Tracker att COP26 tagit oss 9% närmare Parismålen, och att alla nya löften ändå motsvarar nya utsläppsminskningar på 2,2 gigaton koldioxid (vilket är vad Tyskland, Japan och Storbritannien släpper ut tillsammans).
Bättre än inget, men inte bra nog.
Själva klimatdokumenten som COP26 resulterat i verkar i skrivande stund precis blivit klara, efter ett antal versioner. The Guardian är bra på att förklara varje utkast som publiceras. Här är sammanfattningen av första utkastet, och här av andra. Från första till andra utkastet mildrades formuleringarna om fossila bränslen från ”skynda på utfasningen av kol och fossila subventioner” till ”skynda utfasningen av orenad kolkraft och ineffektiva fossila subventioner”. Och där känner jag väl att varje nytt utkast borde bli skarpare, inte klenare …
Den slutgiltiga versionen är så färsk när jag skriver det här att analyserna fortfarande langas ut på löpande band, men The Guardian skriver här om hur Indien tyvärr lyckades urvattna delar av avtalet och Aftonbladets Jonathan Jeppsson skriver här och ”F-ordet” som det snackats så mycket om inte är ”fossilt” utan ”fiasko”. Greenpeaces kommentar finns här, De flesta verkar eniga om att vi är i ett snäppet bättre läge nu än innan Glasgow Climate Pact slöts, men att det är långt ifrån tillräckligt. Och COP26 ordförande Alok Sharma är ”verkligen ledsen över hur detta har skett”. Och Maldiverna påminner om att skillnaden mellan 1,5 och 2 grader är för dem en dödsdom.
Veckans överraskning
Spider-Man och kinesiska muren. Representativ bild för en klimatdeal mellan USA och Kina? Foto: Roadtrip with Raj/Unsplash
USA krokar arm med Kina. En av veckans höjdpunkter måste ändå vara att USA och Kina – världens två största utsläppare – tillsammans gick ut med att de tänker samarbeta för minska utsläpp dels av metan, dels från transporter, elproduktion och industri. Tillkännagivandet glädjer många så klart, att supermakter tar i hand på att hjälpas åt hör inte till vanligheterna och Kina och USA kritiserade dessutom varandra bara för några dagar sedan. Att de hunnit bli kompisar igen och dessutom komma överens om en gemensam satsning är väldigt positivt, även om det fortfarande är lite vagt vad exakt de båda jättarna ska göra.
Men, även om det än så länge bara är ord och inte handling sätter samarbetet press på andra länder, och förra gången Kina och USA lovade att samarbeta på klimatfronten – 2014 – så gav det följande klimatmöte en rejäl push i rätt riktning (det möte i Paris som sedan resulterade i Parisavtalet).
(Vad som hände där emellan? Jo, Trump hände.)
Veckans skolkare
Foto: Quentin Grignet/Unsplash
Dåligt klimatjobb downunder. Att Australien inte direkt är världsledande inom klimatarbete vet vi ju redan, och Scott Morrison nämns ofta i samma andetag som Bolsonaro, Putin och (tidigare) Trump. Och landets deltagande i COP26 har inte heller imponerat. Australiens egen före detta COP-förhandlare Richie Merzian har sågat sitt hemland, och sagt att Australien kom till COP med målet att ”komma undan med att göra så lite som möjligt”. Han fortsätter med att säga att Australien bara är intresserade av tekniklösningar – framför allt såna som stöttar fortsatt produktion av fossila bränslen (Australien är världens tredje största fossilbränsleexportör och har över 100 nya fossila projekt på gång).
Så vad är problemet? Jo, Australien är med i en grupp av rika länder som inte tillhör EU, det vill säga USA, Ryssland, Japan, Kanada, Norge med flera. Länder som historiskt släppt ut mycket och som gör det än idag, länder som måste steppa upp. Och om Australien sätter sig på tvären och inte höjer ambitionsnivån så kan övriga länder säga ”Men Australien gör det ju inte, så varför ska vi?”.
Veckans topp 3 Sverige
Foto: Jonathan Ansel Moy de Vitry/Unsplash
- Klimataktivisternas krav. Ett antal klimataktivister, däribland Greta Thunberg, har lämnat in juridiska dokument till FNs generalsekreterare António Guterrez som begär att FN ska utlysa ett globalt klimatnödläge – och använda begreppet ”global level 3 emergency”, som är den högsta krisnivån FN använder sig av.
- Mariestad goes Glasgow. Mariestad är den enda svenska kommun som fått en inbjudan till COP26, och representanter rullade dit i vätgasbil för att prata om sina miljösatsningar. Jag hoppas fler kommuner fattar potentialen i att ligga i framkant i omställningen ur varumärkessynpunkt, och HEJA Mariestad!
- Sverige del av klimatallians. Sverige har anslutit sig till en klimatallians som kallas Beyond Oil and Gas Alliance, som består av länder som vill se ett slut på fossila bränslen. I gruppen ingår bland andra Danmark, Nya Zeeland och Frankrike, men inga stora oljeländer – än.
Veckans 3 snabba
- Massprotest på COP26. Under COP26s sista dag valde 100-tals representanter från bland annat ursprungsbefolkningar, jordbrukssamhällen och miljöorganisationer att lämna mötet i protest.
- Pulp-Jarvis för planeten. Pulps gamla frontman Jarvis Cocker har släppt ett klimatrelaterat musikprojekt ihop med DJ Riton med titeln Let’s Stick Together.
- Skolor stänger i Indien. Samtidigt som klimatmötet i Glasgow pågick fick skolor i Dehli, Indien, stänga på grund av smog – luftföroreningar 20 gånger värre än vad som bedöms säkert ur hälsosynpunkt. Att just Indien förhandlade ner ”fasa ut kol” till ”fasa ner kol” framstår som att såga av grenen man sitter på
Veckans 4 bästa tal
Jag listade några minnesvärda tal i förra veckans svep, och ville göra detsamma nu – varsågoda, ett tal som gör ont i hjärtat, ett tal i havet, ett tal om forskningen och ett tal av en saknad president.
Aktivisttalet. Detta korta tal av kenyanska klimataktivisten Elizabeth Wathuti är obligatorisk lyssning, även om det skär i hjärtat att höra det. Lyssna ändå.
Verklighetstalet. Simon Kofe, utrikesminister i det lilla öriket Tuvalu, höll sitt tal stående ute i havet, för att påminna om att klimatkrisen inte är ett framtida hot utan dagens verklighet i hans del av världen.
Forskartalet. Svenske Johan Rockström höll förstås tal på COP26, och det är helt enkelt 10 nya vetenskapliga sanningar om klimatet sammanfattade på 8 minuter. Begripligt, tydligt och faktabaserat – det här går inte att missförstå, vi måste göra mycket mer än idag.
Favorit i repris-talet. Alla vi som saknar Barack Obama får rejäla 50+ minuter av USAs ex-president från COP26. Charm, humor och allvar i en vältalig mix, ett Obamatal är ju något sällsynt numera så passa på att lyssna.
Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!
