I morgon drar min första någorlunda normala arbetsvecka igång. Jag rivstartar hösten med en vecka fylld med Klimatklubben-möte, poddplanering, Formexinspelning och förberedelse för panelsamtal och pressfrukost, återträff med ett företag om fortsatt samarbete, ett inbokat uppdrag för nyhetsbyrån TT och så uppstartsmöte för höstens stora projekt som jag och Emma ska göra på uppdrag av en kommun. Och så lite guldkant: mitt första frisörbesök sen i mars och en spännande pressinbjudan som jag inte kunde tacka nej till – ett kvällsbesök i Svenskt tenns inredningsateljé, som drivs i Josefs Franks och Estrid Ericsons anda.
Det ska bli en kul vecka! Men ja. Ni anar säkert problemet. Jag kan aldrig svara vettigt på frågan ”hur ser en typisk arbetsdag ut?”, för jag har inga såna. Jag jonglerar flera olika yrkesroller, ännu fler uppdragsgivare, varvar ideellt jobb med betalt, bygger mitt eget varumärke samtidigt som jag arbetar för andras och har alltid flera projekt igång samtidigt. Vissa korta, andra långa. Vissa enkla, andra utmanande.
Missförstå mig rätt, det är den mixen som gör att jag oftast tycker att jag har världens roligaste jobb! Det är kreativt, omväxlande, utvecklande och skoj, jag blir aldrig uttråkad. Men, det är också väldigt lätt att tappa bort alla former av marginaler av bara farten. Vilket jag märkte i vintras när jag precis skulle börja skriva bok ovanpå allt annat – och min mamma samtidigt fick en stroke. Privat stress och jobbstress i en ytterst ohärlig cocktail, och vips blev läget nästan ohållbart.
Där vill jag inte hamna igen, så i höst har jag ett projekt som jag vill prioritera mer än allt annat. Att hitta balans.
Vacker bild som får symbolisera balans – men kom ihåg att vi helst inte ska lämna stentorn på stränderna eftersom det ändrar utseendet på strandvallarna, förändrar vissa arters naturliga livsmiljö och kan bli en fara för små djur. Foto: Nadin Mario/Unsplash
Kunna stå stadigt även om det börjar storma. Ha marginaler, luft i schemat och utrymme för både reflektion, vila och spontanitet. Och inte minst tid att fundera och planera framåt också. Ställa in kompassen med jämna mellanrum.
Jag är inte alls säker på hur jag riktigt ska lyckas med detta, men jag har några idéer jag vill testa. (Och disclaimern här är förstås att jag är egenföretagare och min egen chef, så jag har ju ett guldläge att skapa förändring. Det fattar jag ju att inte ni som är fastanställda har samma möjligheter till. Men, kanske det ändå finns beröringspunkter?)
- Mailtider. Jag är en sån som alltid kollar så fort ett mail kommer, vilket gör att jag alltid avbryter något annat. Dumt! Så nu ska jag – 22 år in i yrkeslivet – testa att ha bestämda tider då jag öppnar mailen och går igenom vad som trillat in.
- Mer autosvar. Istället för att enbart lägga in det på semestern ska jag se till att slå på det varje gång jag behöver lite arbetsro.
- Mötesblock. Den här blir ursvår att hålla eftersom den berör fler än bara mig, men jag ska försöka att inte ha möten direkt på morgonen och inte heller strössla ut dem över hela dagen, utan försöka lägga alla möten mellan typ 10 och 14. Det ger lite marginal på morgonen så jag kan träna eller förbereda mig för mötena, och det gör att jag vet att jag får jobba i lugn och ro på eftermiddagen.
- Mötesfri dag. Också svårt att hålla, för ibland går det ju bara inte att hitta en annan dag som alla kan på. Men jag tror jag behöver fler luckor i kalendern, där jag får styra tiden helt fritt.
- Topp 3. Jag tror jag fått denna idé från Johanna Leymann en gång i tiden, om jag inte minns helt fel. Det lät i alla fall vettigt, så jag är sugen på att testa. Idén går ut på att ha som mål att göra tre saker helt färdiga varje arbetsdag. To do-listan ska inte vara längre än så, för då blir den inte överblickbar – och dessutom dömd att misslyckas. Eftersom jag duttar med så mycket blir även detta lurig, men att sikta på att få tre konkreta saker gjorda hoppas jag ska lära mig att prioritera.
- Ordning och reda. När det var som kaosigast i våras kajkade nästan min dator ihop också. Jag hann inte upprätthålla mitt mappsystem i datorn, hann inte rensa i mailen och kasta det som inte längre behövdes, utan i princip allt dunsade bara ner på datorns skrivbord i en enda röra. Det eldade bara på stressen förstås, men jag hann verkligen inte styra upp det. Nu ska jag skapa nya rutiner för det. Kanske alltid ägna sista halvtimmen på torsdagar åt att se till att allt flyter? Gå in i fredagsfeelingen med harmoni även i dropboxen?
- Schemalagd fri lek. Hehe. Skämt åsido så hade jag faktiskt detta halvåret innan pandemin slog till, och det var underbart! Det var egentligen en mötesfri dag kort och gott, men jag försökte också att så ofta som möjligt pynta den med något kul. Allt från att tillbringa morgonen med en skogspromenad till att besöka en utställning eller ta en lunch med någon och bolla framtidsidéer. Lite mer input och energipåfyllning helt enkelt, än vad som sker naturligt. Vill återinföra detta!
Jag har verkligen ingen aning om jag kommer att kunna hålla ens en av de här punkterna. Men jag måste ju försöka! Och nu undrar jag förstås vad ni har för knep för att kunna hålla många bollar i luften samtidigt – och samtidigt må bra och ha tid att tänka efter, ladda batterier och planera framåt? Tipsa gärna!
Jag lyssnade på podden om influensers idag o måste säga att jag är så glad att ni lyfter detta.
Jag har bara hunnit halvvägs, men har faktiskt en invändning.
Det börjar så bra tycker jag. Ett tydliggörande, de stora kontona är företag, som precis som resten av näringslivet har ett ansvar att minska utsläppen. En stund senare konstaterar ni att dessa företag får så mycket skit när de gör (i mina ögon, ofta minimala) insatser för en hållbar utveckling. Att vi följare borde ha tålamod o peppa o inte vara negativa o sätta en minimal insats i relation till de utsläpp som kontona genererar. Samma utsläpp som ni precis innan hypotetiskt redogjort för. Nu undrar jag, vilket annat vinstdrivande företag med enorma koldioxidutsläpp skulle ni som hållbarhetsinfluensers råda konsumenterna till att ha tålamod med o applådera för en näst intill obefintlig ambitionsnivå? Eller en medelmåttig, i den rådande akuta situationen vi alla befinner oss i?
Jag förstår att det blir komplicerat för er personligen att gå ut med skarp kritik till vänner o kollegor, men att uppmana andra till att stryka medhårs o tysta de som höjer rösten, vad gör det med era utsläpp?
Hej S! Vad kul att du lyssnar! Förstår absolut vad du menar, och jag tror kanske att vi var otydliga om det var så du tolkade oss. Det vi främst menade med att peppa och uppmuntra är ju egentligen främst för att influencern då ser att det uppskattas att de skriver om hållbarhet. På samma sätt som man kan berömma (eller åtminstone inte kritisera) H&M för att de börjar med hyrgarderober och samarbetar med Repamera, så skulle man kunna peppa Bianca Ingrosso om hon skulle börja prata om begagnade kläder. Det betyder inte att allt Bianca och H&M gör bra, långt ifrån – och man kan självklart också kritisera det de gör dåligt – men kritiken borde ju komma i rätt sammanhang i så fall. Dvs kritisera H&Ms Black Friday-kampanj eller att de inte har levnadslöner, inte hyrgarderoben (vilket ofta sker för att folk tycker att de gör så mycket dåligt att hyrgarderoben inte är värt nåt). Och i influencersammanhang är det ofta så att en influencer får kritik för att de försöker göra något inom hållbarhet, som då vänds emot en för att samma influencer exempelvis flyger eller köper mycket nya kläder. Självklart är det befogat att kritisera någon som inspirerar till flygresor, men då bör ju kritiken komma på de inläggen – inte på de inlägg som går i rätt riktning.
Så det handlar verkligen inte om att tysta kritik, vi tycker det är BRA om följare ifrågasätter eller avföljer som markering (och det tror jag också vi sa). För självklart kan man ifrågasätta en influencer som promotar exempelvis en ohållbar livsstil – men vid rätt tillfälle. Vi tror det får motsatt effekt om kritiken kommer när en ohållbar influencer gör något bra, får man skit för att man börjar ställa om så drar man nog öronen åt sig. Sen biter nog också kritiken bättre om den är saklig, vilket också var en poäng vi försökte få fram. Det blir lätt personangrepp i influencersfären, och det är inte heller effektivt, tror vi. Är du med på hur vi menar? (Däremot tar vi så klart verkligen till oss att vi tydligen inte var tydliga nog kring vad vi menade!)
Hej tack för svar!
Det tydliggjorde verkligen för mig!
Jag hade som sagt bara hunnit lyssna igenom hälften, men av någon anledning hakade jag upp mig på det här.
Jag brukar själv försöka vara ganska saklig och också berömma det jag tycker är bra. Däremot kan jag verkligen relatera till aggressionerna som väller upp i dessa sammanhang och funderar ändå på om de inte är ganska legitima.
Jag menar, att lägga upp bild efter bild med naturen som rekvisita o samtidigt pumpa ut reklam för fast fashion-plagg, hitta stilengrejer, senaste inköpen etc etc varpå man sen kommer med att en del av gräsmattan på ett(!)av ens boende (som man nu ska vila ut på efter några turer med flyget till kontinenten) ska vigas åt pollinatörerna, borde inte det definiera konsten att greenwasha ett konto?
Eller är det verkligen en oinitierad själs första stapplande steg mot medvetenhet trots att klimatfrågan varit allmängods ett bra tag nu o det dyker upp fråga efter fråga som berör detta i ens kommentarsfält, men som aldrig överhuvudtaget besvaras?
Några tankar. Jag förstår att ni är mer inlästa på klimatpsykologi än vad jag är och att ni säkert sitter på det vinnande konceptet.
Tack snälla igen för svaret.
Imorgon hoppas jag på att hinna med att lyssna på resten av podden.
Förstår verkligen din sida av saken också! Och jag känner ofta också frustration, tro mig. Härligt att du är med på hur vi menade nu, det känns skönt. Och tack för att du lyssnar!
Största tacket till er som är de som gör jobbet här!