Då var vi här – med en ny regering på plats – och drömmen hade ju varit att jag denna vecka i svepet kunde visa att exempelvis Moderaterna menade allvar med sin valaffisch med budskapet Nu får vi ordning på klimatet. Men tyvärr tyder prick allt på motsatsen, att vår nya regering har i princip noll intresse av att lösa klimatfrågan.
Vecka 1 med regeringen (+SD)
Bild från @naturskyddsforeningen.
En sammanfattning. I måndags röstades Ulf Kristersson (M) som väntat igenom som statsminister och Moderaterna bildar regering med KD och L . Den nya regeringen sitter så uppenbart i knät på SD att partiet till och med får egna tjänstemän på regeringskansliet trots att de inte sitter i regeringen.
Den första veckan har förstås dominerats av vilka som fått ministerposter, och där kan det noteras att vår nya regering 1) innehåller fler män än kvinnor, 2) inte har någon representant från Sveriges näst största stad, Göteborg och 3) inte har någon minister bosatt längre norrut än Borlänge.
Vi har också fått historiens yngsta minister, i Romina Pourmokhtari (L), 26, som är ny klimat- och miljöminister. Hon har tidigare profilerat sig starkt mot SD och många blev därför förvånade när hon gick med på att ta en ministerpost i en regering som vilar tungt på SD:s stöd. Men den stora nyheten på klimatområdet är varken att klimatministern är ung eller omdebatterad, utan att hon inte har något eget departement. Kristerssons regering valde nämligen att lägga ner miljödepartementet efter 35 år, ett beslut som fått svidande kritik från såväl miljörörelsen som tidigare miljöministrar – och internationell uppmärksamhet. Istället läggs klimat- och miljöfrågorna under det nya klimat- och näringslivsdepartementet, där energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) styr.
Ulf Kristerssons regeringsförklaring (läs hela här) har också fått vass kritik. Bland annat säger Kristersson:
Sverige mötte oljekrisen på 70-talet med en helt ny energipolitik, bröt kopplingen mellan tillväxt och ökande utsläpp, och blev en av världens första, nästan helt fossilfria industrinationer.
Ett påstående som sågas vid fotknölarna av klimatforskaren Mikael Karlsson, som bland annat säger ”Att kalla den situationen för nästan fossilfritt är en ovarsamhet med fakta som är direkt skrämmande”.
Kristersson säger även, som ett led i nya regeringens satsningar på kärnkraft:
Fram till rätt nyligen, var Sverige självförsörjande på el alla årets dagar, alla dygnets timmar.
Även detta är felaktigt, enligt Björn Hedin vid KTH som kollat upp exakt hur självförsörjande vi varit och han motbevisar också fossilfriheten från förra citatet.
Den nya regeringen har också under sin första vecka hunnit med att meddela att reduktionsplikten sänks till EU:s miniminivå 1 januari 2024, ett beslut som innebär ökade utsläpp på 5-6 miljoner ton koldioxid och som kritiseras av Naturvårdsverket, storföretag, Fossilfritt Sverige, – ja, till och med av oljebolag!
Jag vill också lyfta denna genomgång av Tidöavtalet ur ett klimatperspektiv av Mattias Goldmann, som jag tyckte var pedagogisk och bra.
Summa summarum: Första veckan med en ny regering har varit den sämsta för klimatet på mycket, mycket länge – tyvärr.
Veckans lyssningstips: Klimatarvet i P1
Foto: SR
Nytt klimatprogram i Sveriges radio. Nya serien Klimatarvet i P1 med Maja Åström beskrivs så här: ”I Klimatarvet gästas Maja Åström av föräldrar och forskare som diskuterar och ger kunskap kring hur man kan leva ett mer klimatsmart familjeliv. Tillsammans navigerar de i frågor som rör klimat, omställning, barn, framtid och hopp.”
Än så länge har ett avsnitt släpps, där bland andra Isabelle McAllister gästar, och nya avsnitt kommer varje måndag.
Veckans 3 SoMe-tips
Bild: @johannaleymann.se
Om det verkliga priset. @johannaleymann.se skriver som vanligt insatt och intressant om modeindustrin, och detta inlägg om varför kläder måste bli dyrare är bra läsning – särskilt i kombination med hennes nya poddavsnitt om superlågprisföretaget Shein.
Om att inte vilja vara tyst. @ceciliablankens deltog i en middag hemma hos @saharsorati nyligen och skriver ett inlägg om att hon fått lära sig att det är en förkrossande majoritet svenskar med ursprung i andra länder som deltar i demonstrationer för Iran – de etniska svenskarna lyser med sin frånvaro. ”Den personen vill jag inte vara”, skriver Cecilia. Läs- och tänkvärt.
Om längtan. @emmathun skrev detta inlägg om längtan för flera veckor sedan, men det poppade upp i mitt flöde denna vecka så det får komma med här – för det träffade mig mitt i hjärtat. Så enkelt och fint!
Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!
Obs, kanske inget jätteinsatt inlägg bara en fundering. En sak som jag tycker är svår med prissättningen på kläder är att man kanske inte nödvändigtvis betalar för bättre villkor för arbetare och miljövänlig produktion genom att köpa ett dyrt märke jfr något billigare. Gör jag ett bättre val genom att köpa typ… Rodebjer (som mest använder polyester) än H&M-koncernen? Eventuellt köper man (alltså de som ens har råd att köpa dyra märken) färre plagg, beroende på ekonomi och det är kanske bra men… i slutändan blir de ju ändå de med minst pengar som får ”betala” eller lider mest av en generell prisökning (obs helt galet med typ Shein).
Nej, det håller jag med om. Det Johanna vill åt i sitt inlägg (som jag tycker är vettigt) är ju tex koldioxidbeskattning eller straffskatt för bristande transparens i leverantörsleden kan göra att företag ställer om snabbare – och det vore ju bra på alla sätt och vis.Och då blir ju också produkter som på riktigt produceras på ett bra sätt (och därför redan har högre priser) mer konkurrenskraftiga prismässigt per automatik.
Sen skriver hon ju också väldigt vettigt om klassaspekten, dvs att lågpriskläder inte är en svensk klassfråga utan en global, och att ”vår ’rätt’ att köpa billigt aldrig bör stå över någon annans rätt till överlevnad”. Dvs att vi så klart ska avlasta och stötta de som har dålig ekonomi, men att en bibehållen fast fashion-industri inte är rätt väg.