I helgen skrev jag på Instagram stories om regeringens kommande förslag i budgetpropositionen 2024 att det statliga bidraget för driftstöd till kommunala och privata flygplatser ska mer än fördubblas från 103 miljoner till 210 miljoner kronor årligen. Jag skrev:
Snart vill jag inte betala skatt längre, om det här är vad regeringen använder pengarna till.
Missförstå mig rätt, jag älskar att betala skatt. Jag bidrar med glädje till vår allmänna välfärd och vårt samhälleliga skyddsnät, tycker att det är fantastiskt att skolan är kostnadsfri och att jag i värsta fall kan ligga flera dygn på sjukhus (som jag gjorde när mina barn föddes) utan att det kostar mer än några hundralappar totalt. Så vill jag att samhället ska fungera, och jag har hela tiden en grundtanke om att om mina skattepengar kan hjälpa någon annan idag så kan jag också lita på att någon annans skattepengar kommer att hjälpa mig om det en dag skulle behövas. Inte en enda gång under mina 25 yrkesverksamma år har jag velat ha det på något annat sätt.
Men. Jag tycker att det är oerhört problematiskt att mina – och alla andras – skattepengar just nu används för att motverka omställningen. Att sänka bensinpriser, ge fossila subventioner och höja utsläppen. Sedan valet för ett år sen har den nya regeringens politik orsakat ökade utsläpp på 4,7 miljoner ton och betytt minst 13 miljarder (!) kronor i ökade fossilsubventioner. (Den sänkta skatten på fossila drivmedel i budgeten för 2023 resp 2024 samt den sänkta reduktionsplikten är de tre beslut som står för det mesta av detta, men även slopad klimatbonus för bilar, att flytta pengar från tågunderhåll till vägar och att slopa det klimatsmarta reseavdraget skapar ökade utsläpp.)
Hur ska jag som medborgare egentligen känna, när jag försöker rösta fram politik som tar klimatkrisen på allvar och ägnar såväl min arbetstid som ideell tid för att lyfta klimatfrågan på allas agenda – och sen motarbetas allt jag står för genom min egen plånbok? Att försöka förmå individer att själva ta ansvar för att ställa om sina transporter från fossilbil till kollektivtrafik/cykel och från flyg till tåg är svårt nog som det är. När politiken gör allt för att de fossila normerna ska cementeras ytterligare blir det nästan omöjligt.
Den lilla skattebetalaren eller fossilindustrin? Vem arbetar politiken för? Foto: Ali Abdul Rahman/Unsplash
Allt är komplext, och i frågan om flyget finns det förstås skäl till att alla våra små flygplatser inte läggs ner som en del av omställningen. Vi behöver beredskap, exempelvis flygplatser för brandflyg vid en storbrand. Vi behöver ambulansflyg, vi behöver snabba ressätt vid nödsituationer och Sverige är ett långt land med stora avstånd (och ett underfinansierat tågnät). Det är rimligt att skydda vår beredskap och möjlighet till snabba transporter, för det lär behövas när klimatkrisen eskalerar.
Men, att hälla in allt fler miljoner i flygplatser som är olönsamma och blöder pengar är inte ett rimligt sätt att använda skattepengar under ett decennium som är absolut kritiskt när det gäller klimatåtgärder. Inte när tågen samtidigt underfinansieras kraftigt och det inte finns några som helst ambitioner att flytta resenärer från luft till räls. Då är det statliga flygstödet enbart fossilsubventioner, och det är faktiskt helt vidrigt att tvingas vara en bidragande del av detta.
Jag kommer så klart att fortsätta betala skatt ändå. För skolor, vård, omsorg, sociala skyddsnät, naturvård och mycket annat som skattemedel går till behöver MER pengar, inte mindre. Men jag skulle vilja se en diskussion om det här, om utnyttjandet av medborgarnas skattepengar för att subventionera fossila branscher som samtidigt utgör hot mot medborgarna. Hur kan det vara okej?
Ett sådant huvudet på spiken-inlägg! Du sammanfattar min frustration och känsla verkligen! Så bra!
Tack, vad glad jag blir!
Jag håller helt med dig! I Västerås röstades det tyvärr igenom i folkomröstning att behålla flygplatsen. Detta trots uttalade av berörda myndigheter att dem inte har behov av flygplatsen?! Och att den sedan länge går back med flera varningar och hot om nedläggning. Bra med folkomröstning, men det är inte krav att följa det resultatet, och vad kostar inte en folkomröstning med. Så mycket pengar i sjön, får ont i magen!
Det är i dessa lägen det blir tydligt att du bor i ett län med hyfsat fungerande kollektivtrafik/möjlighet till elbilspendling/cykling.
På många ställen i Sverige är inte tåg ett alternativ för du vet inte när du kommer fram. Och nej, här går det inte att först lägga ner flygen för att sen satsa på järnvägen. Vad ska vi göra innan allt är på plats?
Som frilansare/egen kanske du har tid och möjlighet att lägga en dag extra för att komma till din slutdestination, som anställd med familj vill jg inte lägga två resdagar på att ta mig till/från Stockholm och dessutom inte veta att jag faktiskt kommer fram när jag ska då de flesta tåg inte kommer fram i tid. Kanske att jag kommer fram till närmsta ”storstad” men bor på landsbygden och den sista resan på 30min kan ta allt mellan just 30 min och/eller inte ens gå över huvudtaget (vilket är mer regel än undantag i de södra delarna). Och nej, jag kan inte jobba på tåget då jag spenderar dessa 4-5 timmar med att koncentrera mig på att inte kräkas på stolsgrannen (ja, lika kass med snälltåget).
Hej Katarina, du har rätt – jag bor numera i ett län med kollektivtrafik etc. Men jag har inte alltid bott här, de första 23 åren av mitt liv bodde jag i en liten kommun i Norrland, så jag är inte blind för skillnaderna inom landet. Det är ju också därför jag skriver att Sverige är ett långt land och det är därför jag trycker gång på gång på att tågtrafiken är underfinansierad. Det är ju inte satsningar kring Stockholm jag syftar på då, utan jag vill se massiva tågsatsningar i hela landet. Jag åker också mycket tåg, eftersom jag föreläser i allt från Skellefteå och Umeå till Gislaved, Linköping, Åmål och Falkenberg. Vissa sträckor går supersmidigt även om avståndet är långt, andra är krångliga med många byten fast det egentligen inte är en så lång sträcka fågelvägen. Här kan så väldigt mycket bli bättre, om politiken börjar prioritera tåget.
Och ja, jag är frilans/egen, men det innebär också att jag måste tjäna in varje krona av min lön själv – vilket förstås inte blir lättare om jag måste lägga extra dagar på att komma till mina slutdestinationer. Så jag vill precis som du ha ett system som funkar, där tågen kommer i tid, där biljettpriserna är rimliga, där bra förbindelser finns – gärna med nattåg – och där skillnaderna mellan olika delar av landet utjämnas. Jag har dock turen att kunna jobba på tåget, och där är det förstås olyckligt att du blir åksjuk – men det är ju svårt att komma runt oavsett vilka satsningar som görs.
Jag hör din frustration, och jag vill på inget sätt förminska skillnaderna som finns beroende på var man bor i landet. Jag vill dock tillägga att jag har många bekanta som bor både långt uppe i norr och på landsbygden i olika delar av landet, och som vägrar flyg av klimatskäl ändå. Det är inte alltid enkelt, men jag tror att de precis som jag i första hand vill ha politik som lyssnar på forskningen och sänker utsläppen medan tid finns. (Utan en beboelig planet är varken tåg- eller flygsatsningar särskilt viktiga.)
Och slutligen: Jag har aldrig skrivit att flygplatser eller flyget generellt ska läggas ner, utan det jag ifrågasätter är de ÖKADE anslagen till flyget mitt i en klimatkris – särskilt med tanke på att exempelvis tåget behöver MYCKET mer pengar. Vi styrs hårt av normer och flyget är norm idag, samtidigt som det subventioneras kraftigt vilket gör att hållbara transportsätt får svårt att konkurrera. Detta måste förändras, och det är den typen av skifte jag vill att mina skattepengar ska gå till. Inte till en fossilindustri som håller på att förstöra allt vi håller kärt.