Vilken konstig vecka detta blev. För min del inleddes det med att jag var rätt däckad av förkylning, och sen kom smockan med USA:s valresultat – så jag kände mig ett tag både manglad och överkörd. Gissar att jag inte är ensam om den känslan?
Men allt eftersom veckan gick har jag börjat resa på mig igen. Ja, det suger att vi har en galning på världens mäktigaste position i fyra år till. Ja, allt blir tuffare nu. Men nu är det som det är, och vi ska inte glömma att världen är mer medvetna om vad Trump kan ställa till med den här gången. Jag tror och hoppas att han kommer att fler ögon på sig, att de goda krafterna kommer att vara mer på sin vakt, mer förberedda och bättre rustade för honom nu.
Och, även om vi inte kan påverka valutgången så kan vi påverka så mycket annat! Det får vi inte heller glömma. Jag vill passa på att tipsa om sånt jag skrivit tidigare om att påverka samhället (jag har samlat såna inlägg som en del av Ställ om-guiden som hittas här – i vänsterkanten hittar man inlägg på olika teman), och även sånt jag skrivit tidigare om mindset.
Vi är inte helt maktlösa, vi behöver bara kanalisera frustrationen och engagera oss för förändring.
Även om den här veckan började i rövigaste laget så finns det inget bättre motgift än att agera. Tre saker gör avslutningen på den här veckan ändå positiv:
- I går tillbringade jag kvällen på den underbara, hoppfulla Slow Fashion-galan som samlade hundratals goda och välklädda krafter inom hållbart mode i ett och samma rum. Jag var inbjuden att sitta med i ett panelsamtal om modets framtid, och stämningen och energin under hela kvällen gav mig hopp om att även denna smutsiga bransch kan ha en ljus framtid om fler hjälper till!
- I morse spelade jag och Emma in ett nytt avsnitt av Plan B-podden som (om tekniken är med oss) publiceras nästa vecka, det kändes också bra att vända och vrida på läget med en av de klokaste jag vet. Hoppas ni kommer att känna detsamma när ni lyssnar!
- Och i morgon ska jag ha konferens med Klimatklubbens styrelse för att mobilisera föreningen så bra vi kan framåt. Alla sitter i styrelsen på ideell basis för att de vill göra vad de kan för att påverka, bara det är mäktigt, tycker jag. Ser fram emot detta!
Så, vi borstar av oss, torkar tårarna och fokuserar på det vi kan kontrollera. Hämtar energi i de BRA saker som faktiskt också händer, och så steppar vi själva upp lite till, nu när andra sviker. Eller hur?
Två steg bakåt, ett steg framåt. Känner att jag faktiskt får lite energi av ilskan och frustrationen!