Kamala.
I våras kände jag mig så deppig över valet i USA. Det stod mellan två vita män som båda passerat pensionsåldern för 10+ år sen. Den ena hade på kort tid blivit betydligt skörare och möjligen drabbats av demens – och den andra har i princip alltid varit komplett galen.
Det kändes minst sagt uppgivet, håglöst och ganska skrämmande – för den amerikanska presidentposten är ju världens mäktigaste jobb. Och i en tid av multipla kriser världen över behövs en kapabel, stark och empatisk person på just den posten.
Sen gjorde Biden till slut det enda rätta och klev av för att lämna plats för nästa generation, och in kom Kamala Harris – med energi, kompetens och gott om år kvar till pensionen. Puh.
Ingen vet ju än om det räcker för att ro valet i hamn, men mitt flöde är plötsligt fullt av amerikaner som är genuint hoppfulla och engagerade i politiken igen. Många verkar känna att det här faktiskt skulle kunna gå vägen och den håglösa känslan är som bortblåst, för plötsligt finns det ju en möjlighet att skriva historia! Vinner Kamala blir hon inte bara den första kvinnliga presidenten, utan också både den första svarta och den första asiatiska kvinnan på posten.
Och SOM vi behöver lite segrar för ett mer jämställt och jämlikt samhälle just nu. Man behöver inte hålla med om allt Kamala Harris står för (eller kommer att stå för, vi vet ju ännu inte så mycket om vad hon vill genomföra för politik) för att uppskatta känslan av att äntligen gå ett steg framåt istället för 23 steg bakåt.
Parallellerna till klimatkampen känns för mig ganska uppenbara också. Åren innan pandemin hade vi momentum (mycket tack vare Greta förstås). Men efter fyra år med Trump, en pandemi som tyvärr begränsade möjligheten att visa en stark opinion på gator och torg och sen ett regeringsskifte i Sverige som varit en katastrof för klimatpolitiken känns det just nu håglöst och uppgivet, tycker jag.
Vi behöver en Kamala-effekt. Inte nödvändigtvis i form av en specifik person, utan kanske i form av ett genombrott, ett framsteg, ett globalt beslut som snabbt ger effekt? Något som får människor att känna att nu händer det – nu gör vi det här tillsammans!
Vad tror ni, vad skulle kunna ge den där Kamala-effekten? I Sverige, eller globalt. Vad skulle kunna blåsa liv i klimatkampen igen på allvar, och skapa den där känslan av framtidshopp och att vi kommer att klara det här?
Regenerativt lantbruk och holistic management – det mest hoppfulla jag kommit i kontakt med