Närapå sönderbloggad redan, men visst är den fantastisk?
Inte för att jag tror att ni missat den fantastiska fjällstugan i Sköna hem, utan för att jag helt enkelt vill pynta bloggen med den – underbara färger, former, material och blandningar mellan design och natur. Så här fick gärna mitt sommarhus se ut, åtminstone vintertid!
Och så lite humor i form av en kaxig kudde.
Eames fågel – för varje gång jag ser den blir jag MER sugen…
Jag bjuder på en bild från ett hem där ägarna är riktiga proffs på den cleanaste kombinationen av alla – svart, vitt och trä. Så galet snyggt, men inte så lätt att få till som det ser ut. Det gäller att ha lite fingertoppskänsla för att hemmet inte ska kännas sterilt – mysfaktor är alltid ett måste tycker jag. Att just det här Torontohemmet är så snyggt (se fler bilder här) är kanske inte så konstigt när man får höra att ägarna driver både en designblogg, Kitka, och en butik, Mjölk. Visst är det fascinerande att kanadensare kan vara mer pålästa om skandinavisk design än de flesta skandinaver? Utforska och inspireras! Via Design*sponge.
Bertoia, renskinn och Cross-filten – jag tar allt, tack.
I de allra flesta fall förblir drömmar just drömmar, vilket jag tror är bra eftersom jag är av åsikten att man nog inte bör få allt man önskar sig – det är nyttigt att längta lite så att säga. (Annars blir man som Paris Hilton och säger ”What’s taxes?!” på bästa sändningstid.) Men då och då faller bitarna på plats och man får (eller ”får och får”, banklån är ju en del av ekvationen) något man önskat sig väldigt länge.
Ända sedan jag och maken gifte oss på Gotland för fyra år sedan har vi pratat om att vi nog väldigt gärna skulle vilja ha ett litet hus där att rymma iväg till då och då. Men eftersom Gotland nog är dyrast i landet vid sidan om Stockholms skärgård, eftersom vi inte direkt är ensamma om att gilla ön och eftersom jag dessutom hade ganska höga krav (kalkstenshus, nära havet, två våningar och så vidare, och så vidare…) så hände det liksom ingenting på väldigt länge.
Tills för ungefär en vecka sedan. Då vann vi budgivningen på huset ovan. 110 år gammalt kalkstenshus, nära havet, med två våningar. Som gjort för oss – och dessutom mycket, mycket billigare än vi hade räknat med.
Jag borde nog gå ut och köpa en lott också …
Tack vare Sara vill fara så har jag hittat ett perfekt blåbärspajsrecept! Den här smulpajen med citronsmak är supermumsig, lätt att kirra och passar säkert till alla möjliga sorters bär.
Jag körde med köpeblåbär eftersom jag inte har lokaliserat något bra blåbärsställe i våra trakter. Och ja, jag har blivit lite baktokig under semestern, men det är ju så himla trevligt när hela hemmet doftar nybakat… Det här receptet är mitt (eller snarare Saras) tips för helgfikat!
Oturligt nog verkar ju ”supervärmen” vara över, och jag som fortfarande har semester gnyr lite missnöjt med att jag tillbringade de där fantastiska 30 graders-dagarna på en redaktion… Men såna här ruskiga regndagar passar ju perfekt för att baka, så jag hoppas ni har överseende med att inredningsinläggen är få och bakinläggen många just nu. För jag måste ju tipsa er om min absoluta favorit när det handlar om matbröd! Receptet fick jag av min kompis Lisa för många år sedan, och jag bakar det fortfarande med jämna mellanrum.
Det är inte ett dugg svårt, men det tar tid, så det passar tyvärr dåligt att baka direkt till frukosten. Men det funkar finfint att frysa, så ta fram en bit ur frysen på kvällen så har du smarrigt bröd på morgonen. Värm det gärna lite – då är det extra gott!
Du behöver
1 l lättfil
25 ml bikarbonat
2,5 msk anis (en påse)
2,5 msk fänkål (en påse)
2,5 msk pomerans (en påse)
1,5 tsk salt
7 dl vetemjöl
1,25 dl grahamsmjöl
2,5 dl rågkross
1 dl vetekross
0,5 dl vetekli
2 dl mörk sirap
Sätt ugnen på 160 grader. Rör ner bikarbonaten i filen. Rör ner resten av ingredienserna. Häll smeten i två brödformar.
Låt stå i ugnen i en timme. Sätt på folie och grädda i cirka 50 minuter till. Håll koll på slutet så att det inte blir för torrt – 40 minuter kan räcka.
Mina designfavoriter funkar lika bra i en retromodern inredning som i en klassiskt marin, visar det sig! För visst blev rummet ovan med Eames skalstolar och Wegners Y-stolar tjusigt i marinblått och vitt? Det fina med designklassiker är ju att de aldrig blir omoderna, att de nästan alltid är av fantastisk kvalitet, att de har högt andrahandsvärde och att de därför förstås också går att hitta vintage!
Eames i en annorlunda miljö.
Så fint och somrigt med vitmålade brädväggar, blandade designskolar och ljusa plåtlampor över träbordet med patina.
Sommartid faller man ju alltid lite extra för blått och vitt, och jag gillar den här fina dukningsbilden på samma tema också. Båda bilderna hittade jag hos automatism.
Kan man inte mysa i ett eget gotlandshus så här års så kan man i alla fall frossa (eller sura åt) andras fantastiska öhem i inredningstidningarna, för få landskap är så välrepresenterade sommartid som just Gotland.
I senaste numret av Sköna hem finns en riktigt fullpoängare i form av formgivarparet Henrik Nygren och Susanna Nygren Barretts sommarhem – stramt och kargt och fyllt med designklassiker. Själv skulle jag så klart inte protestera om det var mitt, samtidigt skulle det faktiskt kännas en smula otryggt att fylla ett hus som står obevakat större delen av året med så dyrbara ting… Men ack så snyggt det är!
Kanske inte helt typiskt ett sommarhus att ha ett arbetsrum? Men tanken att ha ett kreativt space där man kan sitta och skriva, rita, pyssla eller skapa något annat härligt under lediga dagar är ju härlig! (Ställ undan datorn och plocka fram penna och papper istället?)
En riktig drömhelg har jag haft – vilket väder! Jag och maken hade sedan länge bokat in en myshelg och så slumpade det sig så härligt att vi fick rekordvärme och sol.
Först åkte vi ut till Njuta spa för massage och privat bubbelbad utomhus med utsikt över vattnet, sedan checkade vi in på Hotel J och slank ner till restaurangen för en sen lunch innan vi däckade i solstolarna på hotellets gräsmatta i några timmar. Sedan trerätters på samma restaurang på kvällen – fantastiskt härligt! Att semestra i sin egen stad är klart underskattat!
Min lunch och min middag – båda från havet.
Jag strösslar ju inte direkt med bilder på mig själv i bloggen, så det är kanske dags att göra ett undantag. Men det är så klart maten jag vill visa – så himla gott!
Sedan tog vi en omväg till Gustavsberg innan vi åkte hem, och jag gick direkt på jakt efter en Adam till min blå samling. Men det gick lite snett, skulle man kunna säga:
Det visade sig att andrasorteringen av Adam faktiskt var för dålig – glasyren var utrunnen eller smetig. Det måste med andra ord vara betydligt svårare att få den blå färgen snygg än den röda, för de (få) ex av Eva som fanns var nästan perfekta. Så jag kunde inte lägga band på mig själv utan slog till på en Eva med assiett istället – man kan inte få för många koppar, right? Tyvärr fanns det inga tekoppar utan det blev en kaffekopp istället, men oj så snygg den är!
Min blå samling har ju dock kommit igång den också:
En (eller faktiskt två) Mon Amie och en Spode, fyndade till riktigt bra priser, finns nu här hemma. Jag får väl helt enkelt inse att med mina Zebrakoppar och min Bersåskålar så har jag rena regnbågen hemma i skåpen – så Eva passar nog rätt bra in trots allt.
På grund av seriös brist på gröna fingrar är det inte mycket som växer hemma hos mig, men om jag var lite mer talangfull på odlingsområdet skulle jag gärna anamma den här idén – att plantera (kryddor eller annat) i fina gamla teburkar!
Perfekt storlek för fönsterbrädan, snyggt och enhetligt men ändå varierande tack vare färgerna och det gör absolut inget om de får lite patina. Det fiffiga tipset hittade jag hos wit + delight.
Kort men intensiv, så kan man väl sammanfatta min Dalarnahelg med min barndomsbästis. Vi tog tåget upp och checkade in och åt goda tapas på Bruntegården i Rättvik. Sedan tog vi en kvällspromenad ut på bryggan (där jag tog bilden ovan) innan vi gick och la oss. Och då började regnet. Sedan regnade det konstant hela natten och hela dagen, men det gör ju faktiskt inget när man bilar runt.
Och vad köpte jag då? På Lop-nor i Leksand hittade jag inte lika mycket som senast, men jag tog äntligen tag i min idé om att ha en massa ”silver”-ljusstakar i grupp. Så jag köpte fem stycken för totalt 305 kr. Sedan var vi nog ute lite väl tidigt för sommarloppisarna, för vi såg väldigt få skyltar och de få vi hittade var inte mycket att hänga i julgranen. Men sen kom vi till Tulavippan i Gagnef, och oj, vilket härligt ställe! Jag blev helt lycklig, och vi strosade runt i ett par timmar. Där hittade jag ytterligare två ljusstakar (25 kr för paret), den fina glasburken med teaklock och -fat för 40 kr och en vas av min favorit Mari Simmulson för ynka 20 kr.
Jag hittade också ett riktigt fynd, en stor glasskål som påminner mig om Svenskt Tenns Hortuskrukor. Priset var dock lite bättre – en tia! Inte bara jag tyckte att det var ett fynd, två små damer kom fram och pekade på den och frågade vad jag skulle få betala för en sån fin skål. Tio minuter senare skymtade jag något på en annan hylla…
… nämligen en exakt likadan skål till! Denna kostade fyra gånger så mycket, men två snyggingar för totalt en femtiolapp får väl räknas som ett riktigt kap.
Jag är supernöjd med min Dalarnatripp!
