Påståendet att man ”aldrig ska säga aldrig” stämmer nog när det gäller furu.
Foto: Pia Ulin
Just nu känns det väldigt avlägset att jag någonsin skulle vilja inreda med prickigt, gulaktigt furuträ, men så ser man arkitekten Per Bornsteins fantastiska hem (hos Dwell) och plötsligt känns det inte helt omöjligt ändå. Otroligt läckert, trots att det bokstavligen är furu från golv till tak.
Reportaget Lägenhet med blandning av gammalt och nytt i Hus & Hem bevisar att man inte behöver hitta en gammal textilfabrik, kyrka eller övergivet New York-loft för att lyckas skapa ett coolt hem.
Fuskbjälkar och industrilampor sätter tonen.
I den här rätt normala lägenheten har ägarna lyckas lura ögat med fuskbjälkar, en fejkad murstock och massor av industridesign och plötsligt känns det som att själva lägenheten är coolare och mer unik än den egentligen är. Inspirerande!
Superfint arbetsrum!
Vackert sovrum.
Hur väl jag än trivs i vårt lilla 60-talshus med ytterst ordinär takhöjd, så blir jag alltid liiiite sjuk av ha begär när jag ser såna här boenden.
Vackra fönster, golv och rejäl takhöjd kommer man långt med.
Fantastiska fönster som dessa gör så mycket för helhetsintrycket. Och visst har det blivit lite av en inredningstidningsklyscha att bo i en ”gammal fabrik” (den på bilden är en spansk textilfabrik), men när det görs så här snyggt så faller man ju pladask ändå.
Enkelt och snyggt – och lätt att inspireras av även om man inte bor i en fabrik själv.
Varma färger!
Tack och lov finns det mycket på bilderna som går att inspireras av även om både budgeten och boendet är mindre: IKEAs Ektorp är väldigt lik soffan, loppisstolar som dessa är lätta att hitta liksom skolplanscher och industrilampor. Via automatism, där du kan se fler bilder.
Närapå sönderbloggad redan, men visst är den fantastisk?
Inte för att jag tror att ni missat den fantastiska fjällstugan i Sköna hem, utan för att jag helt enkelt vill pynta bloggen med den – underbara färger, former, material och blandningar mellan design och natur. Så här fick gärna mitt sommarhus se ut, åtminstone vintertid!
Och så lite humor i form av en kaxig kudde.
Eames fågel – för varje gång jag ser den blir jag MER sugen…
Jag bjuder på en bild från ett hem där ägarna är riktiga proffs på den cleanaste kombinationen av alla – svart, vitt och trä. Så galet snyggt, men inte så lätt att få till som det ser ut. Det gäller att ha lite fingertoppskänsla för att hemmet inte ska kännas sterilt – mysfaktor är alltid ett måste tycker jag. Att just det här Torontohemmet är så snyggt (se fler bilder här) är kanske inte så konstigt när man får höra att ägarna driver både en designblogg, Kitka, och en butik, Mjölk. Visst är det fascinerande att kanadensare kan vara mer pålästa om skandinavisk design än de flesta skandinaver? Utforska och inspireras! Via Design*sponge.
Bertoia, renskinn och Cross-filten – jag tar allt, tack.
I de allra flesta fall förblir drömmar just drömmar, vilket jag tror är bra eftersom jag är av åsikten att man nog inte bör få allt man önskar sig – det är nyttigt att längta lite så att säga. (Annars blir man som Paris Hilton och säger ”What’s taxes?!” på bästa sändningstid.) Men då och då faller bitarna på plats och man får (eller ”får och får”, banklån är ju en del av ekvationen) något man önskat sig väldigt länge.
Ända sedan jag och maken gifte oss på Gotland för fyra år sedan har vi pratat om att vi nog väldigt gärna skulle vilja ha ett litet hus där att rymma iväg till då och då. Men eftersom Gotland nog är dyrast i landet vid sidan om Stockholms skärgård, eftersom vi inte direkt är ensamma om att gilla ön och eftersom jag dessutom hade ganska höga krav (kalkstenshus, nära havet, två våningar och så vidare, och så vidare…) så hände det liksom ingenting på väldigt länge.
Tills för ungefär en vecka sedan. Då vann vi budgivningen på huset ovan. 110 år gammalt kalkstenshus, nära havet, med två våningar. Som gjort för oss – och dessutom mycket, mycket billigare än vi hade räknat med.
Jag borde nog gå ut och köpa en lott också …
Tack vare Sara vill fara så har jag hittat ett perfekt blåbärspajsrecept! Den här smulpajen med citronsmak är supermumsig, lätt att kirra och passar säkert till alla möjliga sorters bär.
Jag körde med köpeblåbär eftersom jag inte har lokaliserat något bra blåbärsställe i våra trakter. Och ja, jag har blivit lite baktokig under semestern, men det är ju så himla trevligt när hela hemmet doftar nybakat… Det här receptet är mitt (eller snarare Saras) tips för helgfikat!
Oturligt nog verkar ju ”supervärmen” vara över, och jag som fortfarande har semester gnyr lite missnöjt med att jag tillbringade de där fantastiska 30 graders-dagarna på en redaktion… Men såna här ruskiga regndagar passar ju perfekt för att baka, så jag hoppas ni har överseende med att inredningsinläggen är få och bakinläggen många just nu. För jag måste ju tipsa er om min absoluta favorit när det handlar om matbröd! Receptet fick jag av min kompis Lisa för många år sedan, och jag bakar det fortfarande med jämna mellanrum.
Det är inte ett dugg svårt, men det tar tid, så det passar tyvärr dåligt att baka direkt till frukosten. Men det funkar finfint att frysa, så ta fram en bit ur frysen på kvällen så har du smarrigt bröd på morgonen. Värm det gärna lite – då är det extra gott!
Du behöver
1 l lättfil
25 ml bikarbonat
2,5 msk anis (en påse)
2,5 msk fänkål (en påse)
2,5 msk pomerans (en påse)
1,5 tsk salt
7 dl vetemjöl
1,25 dl grahamsmjöl
2,5 dl rågkross
1 dl vetekross
0,5 dl vetekli
2 dl mörk sirap
Sätt ugnen på 160 grader. Rör ner bikarbonaten i filen. Rör ner resten av ingredienserna. Häll smeten i två brödformar.
Låt stå i ugnen i en timme. Sätt på folie och grädda i cirka 50 minuter till. Håll koll på slutet så att det inte blir för torrt – 40 minuter kan räcka.
Mina designfavoriter funkar lika bra i en retromodern inredning som i en klassiskt marin, visar det sig! För visst blev rummet ovan med Eames skalstolar och Wegners Y-stolar tjusigt i marinblått och vitt? Det fina med designklassiker är ju att de aldrig blir omoderna, att de nästan alltid är av fantastisk kvalitet, att de har högt andrahandsvärde och att de därför förstås också går att hitta vintage!
Eames i en annorlunda miljö.
Så fint och somrigt med vitmålade brädväggar, blandade designskolar och ljusa plåtlampor över träbordet med patina.
Sommartid faller man ju alltid lite extra för blått och vitt, och jag gillar den här fina dukningsbilden på samma tema också. Båda bilderna hittade jag hos automatism.
Kan man inte mysa i ett eget gotlandshus så här års så kan man i alla fall frossa (eller sura åt) andras fantastiska öhem i inredningstidningarna, för få landskap är så välrepresenterade sommartid som just Gotland.
I senaste numret av Sköna hem finns en riktigt fullpoängare i form av formgivarparet Henrik Nygren och Susanna Nygren Barretts sommarhem – stramt och kargt och fyllt med designklassiker. Själv skulle jag så klart inte protestera om det var mitt, samtidigt skulle det faktiskt kännas en smula otryggt att fylla ett hus som står obevakat större delen av året med så dyrbara ting… Men ack så snyggt det är!
Kanske inte helt typiskt ett sommarhus att ha ett arbetsrum? Men tanken att ha ett kreativt space där man kan sitta och skriva, rita, pyssla eller skapa något annat härligt under lediga dagar är ju härlig! (Ställ undan datorn och plocka fram penna och papper istället?)
