En förmiddag i Riksdagen

Kristina Yngwe. Alla foton: Hamid Ershad Sarabi

I förmiddags var det dags, jag gick igenom säkerhetskontrollen i Riksdagshuset – inte olik den på flygplatsen – och mötte upp bloggkollegorna Malin och Angelica (som fastnat i snökaoset och fick delta via skype), Sandra och Erika från Sveriges konsumenters projekt Stilmedveten och Elin Larsson, hållbarhetschef på Filippa K. Vi var alla inbjudna för att diskutera hållbarhet och miljöarbete inom framför allt textilindustrin med Centerpartiets miljöpolitiska talesperson Kristina Yngwe.

Här hälsar jag på Angelica/Ekomorsan som hängde med på distans. Bredvid mig sitter Malin Persson.

Det blev en väldigt spännande diskussion som jag säkert får anledning att återkomma till, men några saker måste jag ju få lista här. Bidra gärna med egna åsikter!

Det finns märkningar för allt, men få vet vad alla står för.
Svanen, Blå ängeln, Bra miljöval, GOTS – det är en djungel av symboler på etiketterna nuförtiden. Vi var rätt eniga om att det absolut inte behövs fler märkningar (utom möjligen en för svenskproducerade varor), men istället togs tanken på negativa märkningar upp. Tänk om man likt på cigarettpaketen kunde se att en barntröja med plasttryck innehåller hormonstörande ämnen? Eller att en soffa är flamskyddsbehandlad? Det skulle åtminstone guida mig bättre än obskyra – eller företagens egna påhittade – miljömärkningar.

En spännande förmiddag i Riksdagshuset.

Vi måste ge allt vi konsumerar en längre livslängd.
Varje år slänger svensken i genomsnitt 8 kg textilier. 60% av detta är återanvändbart. Inte återvinningsbart, utan återanvändbart. Det är alltså till exempel hela, rena kläder som skulle kunna bäras av någon annan. Vi måste se till att textilier och prylar vi inte själva behöver hamnar hos någon som vill ha dem istället för i soporna, och att resterande förstås återvinns. Än så länge krånglar lagen till det, för privata aktörer får faktiskt inte samla in och återvinna textilier eftersom det räknas som avfall och avfallshanteringen ligger på kommunerna. Så H&M, Hemtex med flera som samlar in själva bryter alltså egentligen mot lagen, även om det ses mellan fingrarna med det.

Cirkelekonomin blir allt viktigare.
Vi behöver arbeta med hela processen där råvarorna kommer i högre grad från förnybara källor, men att även de ickeförnybara råvaror som vi faktiskt behöver även fortsättningsvis (som metaller) kommer in i ett kretsloppstänk istället för att hamna på sopberg.

Erika Granstedt och Sandra Douglasdotter från Sveriges konsumenter, och Elin Larsson, Filippa K.

Företagen behöver hitta nya, hållbara affärsmodeller, eftersom vi måste konsumera mindre generellt.
De allra flesta är nog eniga om att vi inte kan sluta konsumera helt. Vi har inte bara byggt upp välfärden genom ekonomisk utveckling, utan också minskat spädbarnsdödlighet, minskat fattigdom och faktiskt också lyckats mildra olika miljöproblem genom att utvecklingen drivs framåt. Svenska utsläpp har till exempel minskat i stor omfattning de senaste 25 åren, trots att konsumtionen samtidigt har ökat.

Men vi måste konsumera mindre och på rätt sätt, vilket förstås kommer att drabba en lång rad företag. Där är Filippa K i framkant sedan länge, dels genom att de sedan många år har en secondhandbutik (som gått med vinst sedan år 1!), dels genom att de börjat med uthyrning av plagg. I utvalda butiker kan du hyra vad du vill ur sortimentet för 20% av priset, och sedan lämna tillbaka det fyra dagar senare. På det sättet slipper du få en överfull garderob av plagg du sällan bär, som festplagg till exempel. Filippa K fräschar upp plagget efter en uthyrning och hyr ut det igen, och när det gjort sitt på uthyrningsmarknaden säljs det som secondhand. Briljant tänk som fler företag borde inspireras av.

Här skymtar Malin, jag och Linn Norrbäck som är politiskt sakkunnig för Centerpartiet bakom Erika, Sandra och skypande Angelica.

Även om de flesta människor vill göra gott, så drivs vi av bekvämlighet, ekonomi och minsta motståndets lag. De flesta konsumenter orkar inte för mycket krångel. Vi orkar inte sätta oss in i alla olika miljömärkningar, lära oss vilka ämnen vi ska akta oss för, leta upp det mest miljövänliga alternativet i varje val vi gör. Därför måste det bli enklare och bekvämare att fatta rätt beslut.
– Det ska helt enkelt inte finnas giftiga produkter på butikshyllorna, utan sånt ska försvinna långt tidigare än så.
– Det måste bli standard med bra val, så att man slipper leta efter miljömärkningar.
– Ohållbara produkter kan inte kosta så lite att köpa som de gör idag, för då blir det alldeles för svårt att få konsumenterna att välja de bättre alternativen. Secondhand ska vara överlägset billigast, det kan inte vara i princip lika dyrt att köpa nytt som att leta secondhand.
– Butiker och återförsäljare kan göra valen åt oss lite oftare. Om ens vanliga mataffär plötsligt skulle ha enbart ekologiska bananer i sortimentet så skulle vi köpa dem istället för att åka ytterligare två kilometer till nästa butik – även om vi får betala ett par kronor till.
– Det som ger stor effekt på miljön bör vi lagstifta bort, där kan inte ansvaret ligga på den enskilda konsumenten eftersom det tar för lång tid. (Ett bra exempel är glödlamporna.)
– Vi måste hitta smidiga, enkla lösningar för all form av återvinning/återanvändning så att även människor utan bil och ont om tid kan ta sitt ansvar.
– Och när det inte går att förenkla processen mer så kan det behövas positiva incitament istället. Ta pantburkarna som exempel – det är egentligen ganska bökigt. De är skrymmande att förvara, man måste ta med dem till matbutiken och eventuellt köa för att sedan ploppa i dem en åt gången i pantmaskinen. Men – tack vare att vi faktiskt får pengar för de burkar vi pantar så återvanns hela 84% av alla pantburkar år 2015. Och nu när det finns en välgörenhetsknapp på pantmaskinerna kan vi till och med känna oss ännu duktigare genom att skänka bort förtjänsten. Kanske ska vi ha pant på fler saker i vår vardag?

Tack Kristina och övriga paneldeltagare för en väldigt intressant dag!