I går morse var jag på pressfrukost hos Stockholms Hantverksförening, som i år fyller hela 175 år. Det firas med den vackra boken Handkraft och till hösten också en utställning på Sven-Harrys Konstmuseum. I boken hyllas 10 hantverkare som på var sitt sätt håller ett hantverk vid liv, och det slog mig hur vansinnigt det är att många av dessa yrken ses som såna nischyrken. Det är ju precis den typen av yrken som vi verkligen behöver framöver, när vi behöver kunna förlänga livet på allt vi äger!
Boken Handkraft som firar Stockholms Hantverksförenings 175-årsjubileum.
Ta Helen Francke som exempel. Hon är konststoppare, ett yrke som jag inte ens visste fanns förrän jag lyssnade på henne under frukosten. Det hon gör är att reparera textilier, vävda som stickade, genom att försiktigt ta loss trådar från själva tyget och använda dem för att fylla hål och revor. När hon lyckats som allra bäst blir lagningen närmast omöjlig att se på rätsidan av tyget, alla spår av hennes arbete är på baksidan.
Ett osynligt hantverk, men otroligt viktigt förstås. Så hur många arbetar som konststoppare i Sverige idag? Helen gissade själv på kanske tre …
Helen Francke, en av få konststoppare i Sverige. Foto: Klara G (ur boken Handkraft)
Visst finns det hopp. När jag besökte möbelkonservatorerna Hanna och Ella (ett annat viktigt framtidsyrke) så berättade de att många är intresserade av att utbilda sig till just detta. Men är det tillräckligt många? Och finns de politiska styrmedlen för att pusha oss konsumenter, privatpersoner och även företag att anlita dessa hantverkare för att förlänga livet på våra saker? Den här hantverkskunskapen tar tid och kostar pengar – helt rimligt – men när de nya många prylar är så billiga att köpa blir kostnaden för reparation och ”livsförlängning” tyvärr ett argument emot att anlita deras tjänster.
Mina fina kopp drejad av Calle Forsberg – som jag skriver om här. Foto: Maria Soxbo
Sen är ju hantverk så mycket annat än reparationer också förstås. Keramiker, glasblåsare, tapetmakare, silversmeder – det finns massor av yrken som också handlar om att producera nya saker, men för hand, i liten skala och med lokal förankring. Dessa är också värda att värna om, eftersom de står för det som är genuint svensktillverkat idag – ett design- och kulturarv som behövs för att skriva vår nutids historiekapitel i den större berättelsen om vårt land.
Jag har fått förmånen att testa en del hantverk genom åren. Här gör jag en brödpensel hos Iris Hantverk.
När Isabelle och jag pratade om detta så kläckte Isabelle idén om en hashtag. Ett enkelt litet sätt att hylla och värna om hantverk i alla dess former. Ett fint sätt att både lyfta kunskapen som ligger bakom en drejad kopp, en flätad stolsits eller en diskret lagad kappa – och att göra det lättare att hitta alla dessa viktiga personer.
Så! Jag vill tipsa er om att använda #levehantverket så ofta ni kan! Exempelvis när ni visar upp:
- Ett par skor som varit hos skomakaren eller ett par jeans som varit hos skräddaren – något som lagats eller renoverats av en expert. (Hit räknas också tapetserare, möbelkonservatorer och konststoppare förstås.)
- Ett handgjort vardagsföremål av exempelvis en keramiker, glasblåsare, smed eller snickare/finsnickare.
- Något som relaterar till ett nischat hantverksyrke, som exempelvis korgmakare, konstgjutare eller bokbindare.
- Något du hittat på loppis som uppenbart är gjort för hand, till exempel en drejad skål eller en handsydd vintageklänning.
Skriv också gärna ut (och tagga om det går) hantverkaren bakom, så blir det lättare för alla som följer hashtaggen att hitta allt från yx- till urmakare. Är ni med mig?
Ett uppslag ur boken Handkraft, där varje porträtterad person visar upp sina händer. Det handskrivna typsnittet är gjort av Stina Wirsén. Foto: Klara G
