Förra veckan var det äntligen Antikmässa igen, efter ett års pandemiuppehåll! Ni som följt mig länge vet att det är en årlig höjdpunkt, jag älskar denna ”megaloppis” blandat med dyr konst och klassiska antikviteter. En möjlighet att både se fantastiska vintageföremål i verkligheten och att hitta riktigt fina saker.
Förra gången det begav sig kom jag hem med ett enda föremål – en tavla av Edmund Bade (läs mer om det här). Året innan, 2019, shoppade jag lite mer, bland annat Lisa Larssons katt och några ”glasskupor” i silver. Den här gången då? Jo, på denna lite bantade mässa fick tre saker följa med hem:
Årets skörd på Antikmässan. Alla foton: Maria Soxbo
Jag hade ingen lista med ledord eller saker jag specifikt letade efter den här gången, utan ville mest hitta något som fick hjärtat att klappa som när Bade-tavlan dök upp. Något som verkligen tilltalade mig, bortom trender och instagraminspiration.
Och så blev det verkligen! Vi börjar med den blommiga krukan på bilden, och vänder på den.
Lite annorlunda stämpel, visst?
Att den är numrerad och signerad av Karin Björquist är ju spännande i sig, men det allra finaste var nog ändå att damen jag köpte den (och alla tre sakerna) av faktiskt hade järnkoll på historien. Hon hade nämligen köpt den själv, så hon visste att den var gjord och handmålad av Karin för en utställning på NK i Stockholm någon gång på 1980-talet. Hon hade tre krukor från samma utställning, två enfärgade med enbart blå kant och så denna lite större blommiga.
Så vackert med signatur!
Jag tyckte krukan var så fin i sig att jag nog hade slagit till oavsett den spännande historien, men med den var det ingen tvekan. Den var ganska dyr, men med en så pass unik historia kändes den än mer värd sitt pris. Fint också att den varit i en och samma persons ägo i omkring 40 år. Hoppas den överlever hemma hos mig minst lika länge!
En skavank – som jag kan leva med.
Ännu en kruka fick följa med hem. Eller jardinjär, snarare. Denna avlånga krukvariant var nog den enda grej jag visste att jag skulle försöka spana efter, eftersom jag varit sugen på en sån länge nu. Jag såg framför mig en i terrakotta, men denna gröna fick mig på fall. Den är från Höganäs, och som ni ser är den inte utan skavanker. Det var damen (samma intressanta kvinna alltså, som inte drev butik utan faktiskt sålde från sina privata samlingar) helt ärlig med och pekade ut lagningarna för mig. Förr har jag varit mer noga med att lämna kvar föremål som inte är i fullgott skick, men så tänker jag inte längre. Ser jag ett värde i något, även om det är nött, sprucket eller lagat, så spelar en skavank väl ingen som helst roll?
Det enda som oroar mig lite är ju att jag gärna vill ha någon form av växter i denna, och jag är lite rädd för att lagningen ska gå upp. Det är ju inte heller den lättaste krukmodellen att ordna innerkruka till. Tips?
Ett litet fat med en stor händelse.
Denna lilla klarblå goding kunde jag bara inte heller lämna kvar. 1930-talet är ett decennium jag verkligen tycker om stilmässigt, och om det är något jag skulle vilja ha möjligheten att gå en virtuell tur på så är det just Stockholmsutställningen 1930. Det känns så mäktigt att veta att när detta fat såldes första gången så var vårt 90 år gamla hus strax utanför Stockholm inte ens byggt! (Här finns en liten film från invigningen på Djurgården, där kung Gustav V höll tal.)
Lelle fatet på plats, under Bade-tavlan.
Så, det var det! Och hur resonerar jag när jag köper på loppis då? Jo, jag går absolut inte efter enbart behov utan också begär. Jag vill bli stormkär, då är chansen störst att det är något som får följa med mig genom livet. Visst händer det att jag letar mer pragmatiskt efter något vi behöver, till exempel en viss sorts dricksglas eller en matta. Ibland har jag en lista med mig på sånt jag vill komma ihåg att leta efter, som dukar, fler delar till en servis eller kanske skulpturer. Men oftast låter jag bara ögat vandra, för att se vad blicken fastnar vid.
Däremot är jag numera ganska kräsen. På årets mässa lämnade jag kvar flera saker som jag var sugen på, för jag bestämde mig för att jag inte kan få allt. Jag vill finslipa mina inköp till det jag allra mest vill ha, och då är det ganska nyttigt att tvinga sig att lämna kvar något jättefint ibland.
Eftersom det handlar om begagnat så är det långt ifrån säkert att sakerna finns kvar om jag avvaktar, så det gör det extra viktigt att välja med hjärta och hjärna. Är det något jag vet kommer att dyka upp igen lämnar jag kvar det, om det inte är ett oslagbart pris jämfört med vad det brukar kosta. Är det däremot något jag aldrig sett förut och mest troligt aldrig kommer att se igen är det en annan femma.
Min loppisstrategi
- Var kräsen, men välj med själ och hjärta (om du inte specifikt söker något praktiskt du behöver).
- Kolla skicket noga, men överväg att acceptera vissa skavanker – det skiljer trots allt denna sak än mer från nyproducerat.
- Fråga säljaren om hen vet något om ursprunget, för ett föremåls historia tynar bort om den inte förs vidare.
- Köp inte bara för att ”det är så billigt”, det är inte en bättre strategi på loppis än när det gäller fast fashion – konsumera medvetet.
- Försök lära dig mer om det du köper, googla stämplar och ursprung – ju mer vi vet desto bättre tar vi hand om saker.
Till den långsmala krukan: jag planterar i plastpåse när krukans form inte stämmer med innekrukor. Lite leca-kulor i botten på påsen och så jord och planta. Påsen kan sedan klippas till önskad höjd.
Bra tips!
Kan du kanske hitta en brödform med samma mått som den gröna krukan, och använda den som innerkruka?
Smart! Tror det kan bli svårt då den är ganska smal, men ska skriva upp måtten i telefonen för säkerhets skull!