6 saker med mitt liv som är bättre nu än för 6 år sen

Häromveckan fyllde min föreningsbebis Klimatklubben 6 år. Förskoleklass!

På ett sätt är jag så stolt över att vi fortfarande är verksamma, trots att vi drog igång så hastigt och lustigt efter den där skogsbrandssommaren – med noll planering och inte så värst mycket mer plan. På ett annat sätt är jag ganska deppig för varje födelsedag som passerar, eftersom det inte direkt har gått åt rätt håll sen dess. Klimatklubbens slutliga mål är ju att inte behövas, och det verkar inte direkt ske i morgon.

Men! Sex år har gått och vilka år det har varit för mig personligen. För lite mer än sex år sedan jobbade jag främst som frilansjournalist och bloggade jag så gott jag kunde om hållbar inredning, men stod fortfarande med en fot i konsumtionshysterin och en annan i klimatångesten. Det här inlägget visar ganska tydligt hur jag tampades med hur bloggen skulle vara, vilken roll jag själv skulle spela och vilket skav jag ändå gick runt med i bakhuvudet.

Två månader senare var Klimatklubben igång, och därmed var det också dags att ta ställning på riktigt. Jag hade inte riktigt längre något val, om jag nu skulle fronta en klimatorganisation.

Så vad händer om man gör det? Om man vågar släppa sargen, säga nej till vissa saker och ja till helt nya?

Massor, visade det sig. Här är sex saker med mitt liv som är bättre nu än då – kanske kan det inspirera?

1. Roligare på jobbet

Sitter fortfarande mycket vid datorn, men den rymmer så mycket mer nu! Foto: Christin Hume/Unsplash

Nog för att jag älskar journalistik och skrivande fortfarande, men även om livet som frilansskribent är omväxlande så är det ingenting jämfört med mitt yrkesliv nu.

Under de gångna sex åren har mitt klimatengagemang helt på egen hand lett till att jag bland annat fått skriva sju böcker, hållit flera olika kurser om hållbarhet, jobbat med två cirkulära pop up-butiker, gjort en utställning, föreläst runt om i hela landet, konsultat för företag, blivit Climate Pact-ambassadör i EU, samarbetat med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, valts in i en styrelse, blivit inbjuden till både stadshuset och riksdagen ett antal gånger, åkt till Tyskland två gånger för att utforska hur hållbar turism kan se ut, gjort ett TEDx-talk och projektlett världens första elevborgarråd för klimatet.

Inget av detta hade hänt om jag inte fattat beslutet den där stekheta sommardagen 2018 att jag skulle bli en del av lösningen snarare än problemet, och att jag skulle bli en röst för klimatet. Och inget av detta räknade jag med – jag ville ju bara bli av med skavet och ta större ansvar. Allt ovan är bonus!

2. Massor av nya vänner

En gammal bild från första hösten med Plan B-podden.

Att jag skulle få två vänner för livet i Emma Sundh och Johanna Leymann var ganska givet, eftersom vi startade Klimatklubben utan att riktigt känna varandra och nästan omedelbart fick ett bokkontrakt tillsammans (vilket onekligen hade kunnat sätta den nya, sköra vänskapen på spel). Men jag hade aldrig väntat mig att jag skulle lära känna så många andra otroliga människor!

Klimat- och hållbarhetsvärlden är underbar på det sättet, eftersom alla man träffar inom den drivs av att göra skillnad. Det är liksom ett omedelbart kvitto på att man är en vettig människa, vilket gör att jag med något ytterst sällsynt undantag alltid vill bli kompis med alla jag träffar. Och de förhoppningsvis med mig.

3. Tydligare kompass i livet

Okej, kanske inte en fysisk kompass, men ni fattar. Foto: Bastien Herve/Unsplash

Man brukar ju skoja om att svenskar är ganska ängsliga, och jag var ett levande bevis på det tidigare. Jag brydde mig alldeles för mycket om vad andra tyckte om mig, mina prestationer, min garderob, mitt hem, mina val och allt annat som pågick i livet. Så här i efterhand känns det som att jag ständigt försökte lista ut hur jag borde bete mig för att vara ”rätt” på ett eller annat sätt. Så jobbigt!

Nu känner jag verkligen inte så längre. Och ja, det kan absolut bero på att jag blivit äldre och inte bryr mig lika mycket om vad andra tycker längre, men framför allt har jag en så mycket tydligare kompass att ta ut kursen efter nu. Det spelar liksom ingen roll vilka it-plagg ”alla” säger att man ska köpa om man redan bestämt sig för att inte köpa nyproducerat. Då litar man på sin egen smak istället, och navigerar sedan lugnt ut på begagnatmarknaden istället.

Jag tycker att det är helt ofattbart skönt att i så väldigt många lägen veta vad som är rätt val, utan att tveka.

4. Känsla av meningsfullhet

Hurtig uppmaning om att göra stordåd. Men jag menar inte ”great” som i bli miljonär, utan great som i rimligt, vettigt, viktigt. Foto: Clark Tibbs/Unsplash.

Först ska jag så klart vara ärlig och säga att jag ofta känner mig frustrerad över den enorma uppförsbacke utan synligt slut som klimatkampen är just nu. Och ibland inte så lite bitterhet över att de allra flesta pengarna fortfarande finns i den nyproducerade, ohållbara kakan snarare än den cirkulära och klimatsmarta. Jag vet ju att detta kommer att förändras med tiden och att jag har valt rätt sida, men det är klart att det svider att se smarta, nystartade företag med cirkulära affärsidéer gå under för att marknaden inte är mogen, medan fast fashion omsätter miljarder.

Så nä, rik har jag inte blivit på mitt karriärsbyte, men å andra sidan var jag inte rik innan skiftet heller. (Obs, relativt sett är jag ju faktiskt rik – bland de rikaste i världen faktiskt, eftersom i princip varenda svensk tillhör de rikaste 10 procenten på jorden.)

Det jag däremot fått i överflöd under de gångna sex åren är en aldrig sinande känsla av meningsfullhet. Att jobba med världens största fråga är inte lätt, men det känns rätt. Så innerligt rätt. Och viktigt, meningsfullt och vettigt.

Den känslan är svår att köpa för pengar – och jag hade aldrig uppnått den medan jag jobbade på modemagasin.

5. Vidareutbildning

Jag tror förvisso att kunskap inte bara finns i böcker, men samtidigt är ju böcker bland det finaste vi har – så det fick bli det på bild. Foto: Joyce Hankins/Unsplash

Att börja jobba med klimatfrågan innebär per automatik att man också lär sig nya saker. Förutom att man blir rätt vetgirig av bara farten och börjar läsa artiklar och rapporter så är detta också en ”bransch” som ständigt utvecklas. Cirkulär ekonomi är bara i sin linda än så länge, vilket gör att jag kan lära mig saker samtidigt som jag jobbar med dem. Att skriva böcker om klimat och hållbarhet innebär en massa spännande research. Att se hur olika politiska vägval påverkar klimatfrågan gör att jag får en större förståelse för hur olika faktorer spelar in. Och så vidare.

Jag tror verkligen att det är viktigt med livslångt lärande, och att göra det här karriärskiftet har gett mig garanterad vidareutbildning så länge jag jobbar med det här.

6. Jag kan se mina barn i ögonen

En gammal bild på mina barn som spanar mot horisonten. Eller sin framtid, om man så vill. Foto: Maria Soxbo

Det här är ändå det viktigaste. Mina tvillingar var fem år när vi startade Klimatklubben, nu är de 11. Jag har jobbat med klimatfrågan i mer än halva deras liv, och i stort sett under alla år de minns. Oavsett vad som händer framöver med klimatet kommer jag att kunna se mina barn i ögonen och säga att jag gjorde vad jag kunde för att trygga deras framtid. Övriga punkter må ta större plats i min vardag med fina branschkollegor, roliga uppdrag och en bra känsla i magen. Men allt detta bleknar i betydelse vid sidan om det här, för ju större de blir desto viktigare känns mitt uppdrag som förälder.

Jag är så tacksam att jag gjort det här valet, och till alla er som har barn i er närhet – egna eller andras: ni kommer aldrig att ångra att ni engagerade er för klimatet.

Men jag tror verkligen man kan ångra om man inte gjorde det.