Om ännu ett bloggår – och ett bokslut

Just nu sitter jag hemma i soffan och har en jobbmässig uppesittarkväll vid julgranen för att fixa det sista för året. Skickar några fakturor, rensar inkorgar, försöker organisera upp hårddisken någorlunda (lite fuskstädat blir det), lägger in autosvar i mailen och skriver det här blogginlägget.

Ännu ett år har gått, och nästa år har jag faktiskt bloggat i 15 år! Under den tiden har jag gått från att driva en klassisk inredningsblogg på modemagasin till att låta hållbarhet genomsyra allt jag gör. Det har varit en häftig och bitvis skumpig resa, och på något vis tycker jag att det har varit nyttigt att så att säga börja i fel ände. Jag är så klart inte superstolt över mina första bloggår idag, med trendkoll, köptips och noll hållbarhetskoll – men för er som hängt med från start (ni är ju några stycken!) så hoppas jag att resan från aningslös till aktivist varit intressant att följa. Kanske har ni också inspirerats till att ställa om, sida vid sida med mig? Jag hoppas det, för jag tänker att det är kanske är lättare att relatera till mig som varken varit eller är perfekt än om jag hade bloggat om hållbarhet från första sekunden.

Det här året, har liksom det förra, präglats ganska mycket av pandemin. Färre tågtimmar för att föreläsa runt om i Sverige (även om det ändå blivit några stycken nu med vaccin i kroppen!), fler timmar framför skärmen. Färre mysiga klimatfrukostar med influencerpublik, fler poddavsnitt. Mitt ljuvliga lingonris i ett cocktailglas, Emma, flyttade till Värmland dessutom, så istället för kaféhäng i stan har vi distansjobbat med varandra – varje dag. Skärmtiden har slagit i taket, minst sagt.

En bild från ett av årets sista jobbuppdrag. Dubbla föreläsningar om boken Gör skillnad i Skellefteås nya, fantastiska kulturhus – Sara. Byggt med lokalt trä och många smarta lösningar. I den timslånga pausen mellan föreläsningarna gjordes en kort filminspelning med mig om boken, bilden är tagen under den.

Det har också hänt spännande saker! Klimatklubben nominerades till WWFs Årets miljöhjälte (sån otroligt bucketlist-känsla på den, det känns verkligen som att vinna ett guld även om vi fick nöja oss med ”silver” bakom pristagaren Johan Rockström). Jag fick för första gången flytta in på Årets 101 hållbarhetsmäktigaste-listan (på plats 25!), ett otroligt värdefullt kvitto på att den där skumpiga resan varit värd varenda tvär sväng. Jag fick göra en instagram live med dåvarande klimat- och miljöministern (och senare också tv-inslag med honom), och jag blev inbjuden till Nyhetsmorgon för att prata om omställning. Och så skrotade jag mitt bloggnamn, Husligheter, efter alla dessa år, och det kändes verkligen som att hitta hem äntligen.

Inför 2022 hoppas jag först och främst på två saker förstås – att klimatet hamnar i fokus i valrörelsen, och att pandemin till slut ger med sig en gång för alla. Men jag ser också fram emot några riktigt stora utmaningar som redan nu står inskrivna i kalendern!

• Året inleds med en rivstart, två månader av stenhårt jobb i ett drömprojekt! Ni ska absolut få följa med på delar av den resan, och snaaart får jag berätta vad det är.
• Samtidigt (nej, jag vet inte hur det ska gå till riktigt) händer spännande grejer med Klimatklubben, som jag är mer än lovligt peppad på! Mer om detta kommer väldigt snart så klart, det är egentligen inte hemligt men vi vill inte försöka överrösta julbruset med denna nyhet så vi väntar tills i januari med att släppa den. (Ja, jag fattar att det här är en irriterande vag lista redan, sorry!)
• I april väntar mitt livs utmaning, jag är fullständigt livrädd men tänker att ingen minns en fegis? Gulp.
• Ungefär då kliver Emma och jag också in i ett av få projekt jag kan berätta om än – vi ska hålla i ett av kursmomenten i Brobygrafiskas kurs Hållbar varumärkesstrategi! Detta ska bli så himla roligt och utmanande, och ett perfekt sätt att avrunda första halvåret av 2022 med.

Så, mitt första halvår är någorlunda utstakat – jag hoppas på ett gäng live-föreläsningar också (tipsa gärna arrangörer i er närhet om att boka mig!) och funderar också på att dra igång mitt gamla nyhetsbrev igen, fast i ny tappning! Premiär våren 2022 om planen hålls. Är det något vi lärt oss under pandemin däremot är det väl att inte ta något för givet, så det har jag slutat med …

Efter ytterligare ett annorlunda jobbår och tyvärr några riktigt tuffa månader rent privat med en sjuk anhörig börjar jag så sakteliga landa någorlunda mjukt för ett välbehövligt jullov. Julen blir inte som vanligt, vi har fått styra om planer för att underlätta för en annan anhörig som tyvärr också är sjuk – så julaftonsnatten tillbringar vi detta år på hotell för att kunna ses utan att belasta. Det blir en annorlunda jul, förmodligen med en viss oro i kroppen, men förhoppningsvis blir det bra ändå.

Jag längtar också efter mellandagarna, lugnet efter julstormen. Efter att läsa böcker, lägga pussel, äta pepparkakor, följa tour de ski och kanske till och med få en säsongspremiär på de egna längdskidorna om vädergudarna välsignar Stockholm med lite mer snö. Som vanligt kommer jag att ta helt ledigt från både blogg och instagram – med ett undantag. Håll utkik i mellandagarna för ett extra, tidsinställt inlägg då.

Slutligen – TACK för att ni är så kloka, vettiga och peppiga, det är en fröjd att gå in på det femtonde bloggåret med vetskapen om att mitt kommentarsfält är ett av bloggosfärens rimligaste! Och tack för att ni läst och lyssnat ännu ett år förstås, det är det finaste beröm jag kan få. Ha nu en riktigt fin julledighet, ta hand om er och så ses vi 2022!