Plan B-podden fick en oplanerat lång paus efter julledigheten på grund av sjukdomar, lämning av bokmanus och livet i stort, men nu är vi tillbaka! Och vi börjar med ett avsnitt döpt till det lite oklara namnet Brad Pitt & bostadskarriär (lyssna för förklaring till varför vi så att säga gästas av en hollywoodstjärna …).
Jag tycker att det är intressant att vända och vrida på begreppet status. Vi är nog ganska eniga om vad som är/har varit statusmarkörer – ett prestigefyllt och välavlönat jobb, ett vackert hem på en flott adress, en dyr bil, märkesväskor och semestrar till exotiska resmål till exempel. Sen finns det också andra saker som blir lite motsägelsefulla, som att ”ha mycket på jobbet” (= jobba över), men samtidigt ha tiden att lägga på en dyr hobby eller resor till exempel.
Paletten av statusmarkörer är minst sagt problematisk hur man än ser på det, eftersom så mycket av det är byggt på konsumtion och yta. Vi ska ha bra jobb för att tjäna mycket pengar så att vi kan köpa det som är fint i andras ögon. Jag märkte av det här väldigt tydligt under mina modemagasinsår. Det har alltid varit möjligt att klä sig trendigt med kläder från lågpriskedjorna, men där och då var väldigt mycket status kopplat till designermärkena med helt andra prislappar. Det räckte inte att vara trendig, man måste också ha råd med och koll på rätt märken.
I min garderob finns fortfarande en del ”fossiler” från den tiden. Ett par skyhöga stövletter från YSL. Ett par nitade sandaletter från Burberry. En klassisk Chanelväska. Alla köpta nyproducerade – men för närmare 15 år sedan.
Skorna är jag för bekväm för idag, och jag spar dem mest ifall att min dotter skulle tycka att det vore kul att ärva dem. Väskorna skulle jag ju däremot fortfarande kunna bära – men vem blir jag, om jag som hållbarhetsprofil går ut på stan med en symbol för lyxkonsumtion på armen? Det skulle förvisso kännas bättre med en Chanelväska jag medvetet köpt för att äga en livstid än ett ultra-fast-fashion-köp från Shein som är trendigt i en kvart, men ändå.
Jag umgås ju numera i kretsar där status snarare består i att ha varit klimatmedveten väldigt länge, eller att gå väldigt all-in (bli självförsörjande på grönsaker, vara vegan eller vintercykla). Där betyder en Chanelväska ingenting (eller snarare något negativt), och då blir min egen inställning till denna dyrgrip väldigt kluven. Vem blir jag om jag bär den? I mina ögon och i andras?
Det här – vad som bygger vår identitet och vad som händer när vi börjar demontera det vi byggt – pratar jag och Emma om i avsnittet. Det är ett lite trevande samtal, för det här är inte lätta frågor. Emma har tagit sin klimatmedvetna identitet och lämnat konsumtionshetsen i stan, men i och med flytten till landsbygden har hon hamnat i ett nytt sammanhang med andra statussymboler än hon är van vid. Jag har gjort motsvarande resa i intressen och värderingar – men befinner mig fortfarande mitt i medie-Stockholm med lyxkonsumtionen runt hörnet.
Båda längtar vi intensivt efter ett annat samhälle där såväl normer som status rimmar med omställningen. Där det är eftersträvansvärt att må bra, ha tid över till det som är viktigt, att klara sig utan bil och kanske till och med bemästra delningssamhället till fullo?
Vilka är vi, vilka vill vi vara – och vad önskar vi vore status från och med nu? Lyssna gärna – och tyck till!
(Och ja – alla bilder i det här inlägget är AI-genererade. Det är mitt första och lite tafatta försök att testa hur väl jag kan prompta mig till bilder som illustrerar så väl vår ohållbara samtid som vår omställda framtid. Jag är fullt medveten om att AI-tekniken kräver mycket energi och jag tycker generellt att AI ska användas med försiktighet av flera skäl. Men med det sagt så tror jag vi är i skriande behov av fler visualiseringar av framtiden så att vi lättare kan föreställa oss vad vi ska efterfråga. Där tror jag AI trots allt kan vara till stor hjälp, och därför vill jag lära mig bemästra detta verktyg lite grann i alla fall.)