Banner

Det stora inlägget om nykonsumtion – och hur jag resonerar

Det är inte helt lätt att konvertera till ”cirkulent” i en värld som bygger på att vi alla är konsumenter. Idiotiska påfund som planerat åldrande, ”tag 3 betala för 2”, fri frakt och fria returer och ”de som köpt denna har också köpt dessa” puttar oss allt längre in i nykonsumtionsträsket, och att bara klättra ur det kräver ett visst mått av beslutsamhet. Men det går!

Jag tänkte samla alla mina bästa tips, resonemang och argument i det här inlägget, som ett slags inkörsport till nya vanor. Hoppas det kan vara till hjälp, och saknar ni något i det – fråga!

Att skilja på behov och begär – men att agera lika på båda

En del av min begagnade ”vanlis-garderob”. Foto: Maria Soxbo

Det här med behov och begär pratar vi supermycket om i Plan B-podden, utifrån tanken att vi hela tiden matas med uppmaningar att köpa saker. Vi nås av uppåt 10 000 reklambudskap varje dag, inte konstigt att det triggar köplust. Men hur mycket av det vi köper har vi verkligen behov av, och vad är bara begär?

Det är första frågan förstås (”Behöver jag verkligen den här tröjan eller vill jag bara ha den för att jag sett den på instagram?”), men ännu viktigare är nog att oavsett svaret tänka andra hand i första hand. Vi människor är nämligen experter på att hitta argument som gynnar vår sak, och om vi nöjer oss med att tänka att vi bara ska köpa saker vi behöver så kommer hjärnan snabbt bli proffs på att fabricera ihop behov vi kan hänvisa till. Det är en hårfin skillnad mellan ”behöver” och ”villhöver” när vi står där med den snygga tröjan i handen.

Mitt resonemang är därför numera så här:

  1. Oavsett vad det gäller ska jag kolla begagnatmarknaden först.
  2. Om ett behov inte går att tillgodose på begagnatmarknaden kan ett nyköp vara motiverat – men tänk utanför boxen först. Kan jag hyra istället? Låna? Byta?
  3. Ett begär som inte går att lösa på begagnatmarknaden är inte värt skavet. Det finns vinster i att avstå också – som mer pengar över och mindre prylar att förvara och rensa.
  4. När ett nyköp ska göras för att tillgodose ett behov ska det vara så genomtänkt som möjligt. Kvalitet och ett märke med vettiga värderingar till exempel.
  5. I alla lägen – skapa så god framförhållning att det finns tid för jakt och/eller research. Panikköpen är alltid de sämsta ur alla aspekter.

Med andra ord – det är okej att agera på begär om det är secondhand (hej loppisförälskelser!). Och det är okej att köpa nytt när det gäller behov om begagnatmarknaden inte kan leverera (hej underkläder). Men nykonsumtion baserat helt på begär går emot allt jag vill stå för, så det skippar jag.

Fördomar överlever bara så länge man låter sig styras av dem

Även en telefon går utmärkt att köpa begagnad. Den är lika high tech ändå. Foto: Maria Soxbo (obs, gammalt poddavsnitt)

Det är helt normalt att påverkas av fördomar, det gör jag också. Det fina är dock att de flesta fördomar dunstar bort när vi blir motbevisade. Alltså – tesen om att secondhand är ohygieniskt går snabbt upp i rök om vi bara upplever motsatsen (en välsorterad begagnatbutik av typen Arkivet, eller att tanken slår oss att andra människor sovit i samma frasiga lakan som vi just då njuter av på ett lyxigt hotellrum).

Jag har aldrig riktigt haft fördomar om secondhandkläder, så det var inte något jag behövde överkomma. Däremot hade jag fördomar mot begagnad teknik. Jag var skeptisk till att köpa en beggad smartphone eller dator, eftersom jag var rädd att få något som inte funkade ordentligt. Sen bestämde jag mig för att överkomma den, när min gamla smartphone totalkraschade. Jag köpte en ny (men begagnad), och det var naturligtvis inga som helst problem eftersom jag köpte den via ett företag som renoverar telefonerna innan de säljs och lämnar garanti på exempelvis batteritid. Den såg sprillans ny ut när jag fick den, och har funkat helt perfekt sen dess.

Numera har jag inte längre några fördomar alls mot begagnad teknik (så skönt!), och sedan dess har jag köpt allt från ipads och smartphones till barnen till en PC till min mamma och en Mac till min man på begagnatmarknaden. Alla är helnöjda med sin begagnade teknik.

Så – bara bestäm dig för att ge begagnatmarknaden en chans oavsett vad det gäller, även om du inte testat att köpa just detta begagnat förut. Vinsten är inte bara minskade utsläpp, utan också att du mosar en fördom och slipper dras med den mer.

Det är lättare att vara cirkulent än en påläst konsument

Hur produceras en servis på ett klimatsmart sätt? Eller en tröja? En stol? Svar: köp begagnat så behöver du inte ta reda på det. Foto: Maria Soxbo

Den absolut största vinningen med att tänka andrahand i första hand är faktiskt att det är så enkelt. Innan jag gick all in på begagnatmarknaden försökte jag vara en påläst och medveten konsument som handlade ekologiskt, miljömärkt, närproducerat och av bra material. Men det kändes alltid hopplöst svårt, eftersom det dels tog enormt med tid, dels för att det inte finns något facit. Även om jag läser mig till att ekologisk bomull är bättre än konventionell bomull så finns det nackdelar även med den ekologiska (som att det krävs enorma mängder vatten). Så vad är bättre än ekobomull?

Det är hopplöst svårt att få definitiva svar i en så komplex fråga som hållbarhet, och oavsett vad jag köpte kände jag mig osäker på om jag valt rätt. Att däremot välja begagnat rakt av tar bort all den osäkerheten. Begagnat är bättre än nytt, oavsett vad det nya är, i 99,99% av alla lägen. (Det finns några få undantag, som att till exempel vitvaror gärna ska vara så moderna som möjligt eftersom de är mer energieffektiva. Och en ny elbil är bättre än en gammal fossilbil. Men på det stora hela vinner alltid det begagnade alternativet.)

Många säger att de inte har tid att handla begagnat. Men har man minsta hållbarhetsambitioner med sin shopping så spar man enorma mängder tid på att handla begagnat istället för att läsa på och försöka göra så bra nykonsumtionsval som möjligt. Jag lovar!

Nykonsumtion har fler nackdelar än den uppenbara

Höstskor i nyskick (när jag köpte dem), 150 kr. Nypris? Kanske det tiodubbla. Foto: Maria Soxbo

Eftersom till exempel 80% av utsläppen kopplade till en ny jacka eller bralla kopplas till produktionen är det lätt att förstå varför det är bättre att köpa begagnat för klimatets skull. Men det finns ju fler fördelar än så. Prislappen är en, och med tanke på att priset ofta styr när vi väljer bort hållbara alternativ (för att eko är dyrare, till exempel) så borde ju prisbilden kunna påverka oss att handla mer begagnat också, eller hur?

Numera blir jag närmast chockad över hur mycket en del saker kostar på ”nyköpsmarknaden”, med tanke på hur lite jag vant mig vid att betala för dem. (Sen är det förstås ett dilemma för secondhandbranschen, att de inte kan ta ordentligt betalt trots att begagnat kräver mer handpåläggning. Här behövs bra politik!)

Andra uppenbara fördelar är att begagnade plagg är den storlek de är – de krymper inte oväntat mycket i första tvätten så att de sedan inte passar. De är också troligtvis befriade från en massa kemikalier, eftersom de är tvättade och vädrade redan. De är mer unika eftersom de inte säljs i enorma upplagor (längre, även om de kanske gjort det tidigare), och de tilltalar dig av den genuina anledningen att du verkligen tycker om dem – snarare än för att du blivit påverkad av reklam.

Nykonsumtionsplagg är alltså dyrare, mer risky vad gäller passform, giftigare och mindre unika. Dessutom kanske du egentligen inte tycker om dem, egentligen. Lose/lose?

Secondhand är inte en stil – utan alla stilar

”Alla” har en beige kappa just nu. Så även jag – fast min är köpt begagnad förstås. Och på en pressbild om en kommande klimatbok måste man ju ha genomtänkta kläder. Foto: Appendix Fotografi för Norstedts

De flesta som möter mig och inte känner mig har inte en aning om att jag klär mig i princip från topp till tå i begagnat. Jag har ju ingen utpräglad ”vintagestil” med 1950-talsklänningar eller retromönster. Jag bär ganska många plagg som för bara något år sedan hängde i klädkedjornas eller de svenska modemärkenas skyltfönster. Och min stil är rätt mainstream-modern.

Och det är hela min poäng. För det går alldeles utmärkt att se ut som en ”nykonsumtions-vanlis” utan att nykonsumera. Det är oftast bara jag (och mina vänner) som vet att min ”nya” blus är köpt på Sellpy istället för i en galleria, eller att jag inte lyckades haffa den där snygga kappan när den sålde slut på en kvart som ny – utan tre år senare när någon som hängde på låset när den släpptes hade tröttnat.

Du behöver inte byta stil för att handla begagnat. Du kan tvärtom renodla din stil, eftersom den alltid finns representerad i begagnatutbudet oavsett vad som är trendigt just nu.

Att nykonsumera lite gör att vi nykonsumerar ännu mindre

Ask från Svenskt Tenn av Ernst Svedbom

Jag köper inte bara tjusiga, krusidulliga tennburkar på loppis, utan också mer praktiska saker som pjäxor, chromecast-puckar, stekspadar och barnpyjamasar. Foto: Maria Soxbo

Ju mer jag shoppar nytt, desto mer shoppar jag nytt. Det är lätt att halka in i dåliga vanor. Men det motsatta gäller också! Ju mindre nytt jag köper, desto mindre nytt vill jag köpa. Jag får inte längre någon shoppingkick av att köpa nya saker, utan snarare tvärtom. När jag kommer hem med ett 5-pack nya strumpor (typisk grej som till slut måste köpas, och som är svårt att köpa begagnat) känns det mest som ett misslyckande att jag nykonsumerat fast jag inte ens ville. Får noll shoppingsug av det.

Så, ju fler gånger jag lyckas lösa behov på begagnatmarknaden, desto mer taggad blir jag på att lösa det likadant nästa gång. Och ju färre gånger jag ger mig in i en nyköpsbutik för att handla, desto mindre sugen blir jag på att göra om det. Win/win!

Normer, skam och individens ansvar

Allt handlar om vana. Foto: Maria Soxbo

Slutligen: jag tror inte på skam. Jag tror på politiska beslut och styrmedel som förskjuter normer så att det blir naturligt för oss att agera på ett visst sätt. Jag tycker inte heller att den individuella konsumenten kan lastas för att vi drunknar i nya saker av tveksam kvalitet som släppt ut massor i produktionen.

Däremot tror jag på att det finns vinster att göra i att gå från konsument till cirkulent, eftersom jag upplevt dem. Jag tror på att vi mår bra av att veta att vi agerar i linje med våra värderingar, eftersom jag känner exakt så själv. Jag tror på att begagnathandel kan vara kul, enkelt, billigt och snabbt, eftersom jag märkt att det kan vara så. Och jag tror att vi kan komma in i nya, vettiga vanor snabbt om vi bara ger det en chans – eftersom jag testat och det gick.

Så, mitt tips är att börja. Tänk andrahand i första hand, och sätt ett mål (varannan begagnat?). När målet är nått, sikta högre. Och känn dig trygg med att det blir enklare ju längre du håller på!

4 apr 2022 Direktlänk Klok konsumtionReflektioner 6 kommentarer

Relaterade inlägg

3 greenwashande pressreleaser som retat upp mig på sistone

Intervju: Josefina Fogelin – om byggnadsvård och gamla hus

Om att behöva andra människor för att kunna leva hållbart

På lördag ska jag moderera ett panelsamtal på Klimatriksdagen om barn – ur olika perspektiv. Hur vi vuxna är skyldiga våra barn och unga (och framtida generationer) att agera. Men också om hur frågan om att sätta barn till världen också fått en plats i klimatdebatten (detta har jag bloggat om tidigare, här).

Jag tycker att det är en intressant, om en känslig, fråga – men framför allt tycker jag att det är lite märkligt att lägga så värst mycket tid på just den i nuläget. Barn är som träd – de växer långsamt. På samma sätt som vi inte kan förlita oss på att plantera träd för att suga upp alla utsläpp (eftersom träd växer för långsamt) så kan vi inte heller tro att minskat barnafödande kommer att vara en lösning (eftersom de barn som kommer till världen nu inte ens fyllt 10 år när Parisavtalet ska vara uppfyllt – det vill säga de kommer varken hinna orsaka särskilt stora utsläpp eller innebära tillräckliga utsläppsminskningar om de inte föds).

Dessutom tänker jag så här. Människor är absolut problemet på den här planeten just nu. Vi har uppfunnit fossilbilar och kolkraftverk, och nu sitter vi i skiten på grund av det. Men människor är också lösningen – vi har också uppfunnit solpaneler och vindkraftverk, återvinningsprocesser, hyr-appar och begagnat-marknader. Och framför allt behöver vi varandra, inte bara för att vi är sociala varelser som tycker om att umgås på olika sätt utan också för att det är genom att samarbeta vi skapar utveckling. Forskare över hela världen samarbetar kring allt från coronavaccin till klimatlösningar, exempelvis – en förutsättning för att lösa akuta problem tillräckligt snabbt.

Men samarbete i den lilla skalan är minst lika viktigt! Och det är det jag tror vi måste hitta tillbaka till. Förr var det en självklarhet att människor hjälptes åt. Lånade saker av varandra, tog hand om skörden tillsammans, gav när det fanns och fick när det saknades. Till viss del beror det förstås på att nästan alla svenskar bodde på landsbygden förr, då var det naturligt att hjälpas åt för att livet skulle bli lättare. I dagens städer serveras det mesta på ett eller annat sätt, vi behöver inte varandra på samma sätt (tror vi).

Och så länge vi är fine med att konsumera oss genom alla situationer så är det kanske sant. Då behöver vi inte varandra, vi behöver bara … pengar. Men ska vi dra ner på konsumtionen (och det ska vi ju), så blir det betydligt viktigare att odla relationer istället. Behöver vi en skiftnyckel – men ska undvika att köpa en, så är det ju behändigt om vi känner grannen så väl att det känns okej att fråga om vi får låna hens verktyg. Att låna saker, samåka, dela på äppelskörden, ärva barnkläder och mycket, mycket annat hänger ju på att vi har människor omkring oss att ta hjälp av på olika sätt. Och att vi vågar fråga. Be om och erbjuda hjälp, tro gott om varandra och vilja bidra till en gemenskap.

Digitaliseringen har varit fantastisk, på så otroligt många sätt. Och den har också bidragit med många lösningar som kan bidra till omställningen. Men när i princip allt som produceras på planeten jorden är tillgängligt dygnet runt genom våra telefoner så kanske vi glömmer bort att ta hand om relationerna i vårt närområde?

Jag tror det är dags att prioritera dem igen. ”It takes a village” – kanske inte för att uppfostra ett barn (för det kan fantastiska ensamstående föräldrar utan socialt skyddsnät också göra), utan för att leva ett hållbart liv.

Håller ni med?

Foto: Chang Duong/Unsplash

31 mar 2022 Direktlänk Reflektioner 0 kommentarer

Relaterade inlägg

Om att laga – och till vilket pris

Om att allt är en vanesak

Hållbara svepet, del 74 – Gállok, Klimatkollen och utbildande influencers

Helgens svep kommer NU, en smula försenat eftersom det var en massa andra inlägg som skulle ut först. Köbildning, helt enkelt.

Gruvan i Gállok – ett omdiskuterat beslut

Foto: Geran de Klerk/Unsplash

Gruvan som alla pratar om. Förra veckan gav regeringen klartecken till Beowulf Mining för en ny gruva i Kallak (eller Gállok som det heter på samiska) utanför Jokkmokk. Beslutet har väckt enorma diskussioner, eftersom Länsstyrelsen redan hade sagt nej, eftersom såväl samer som miljörörelse protesterat kraftfullt och eftersom till och med Unesco har uttalat sig negativt om planerna eftersom man anser att de hotar världsarvet Laponia.

Vad är problemet då? Rätt många faktiskt.

  • Samernas rättigheter åsidosätts. Enligt internationell rätt har urfolk rätt att lägga veto mot den här typen av exploatering av mark. Men eftersom Sverige vägrat ratificera FN:s urfolkskonvention ILO 169 så har man skapat sig ett bekvämt kryphål.
  • Näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson har hänvisat till klimatomställningen som skäl för att bevilja gruvan. Men just denna gruva handlar om järnmalm, som inte ger någon klimatnytta och som inte är avgörande för omställningen. Gruvor resulterar däremot i stora utsläpp – så effekten blir sannolikt den motsatta. Dessutom innebär gruvor stora miljöproblem.
  • Gruvan ska ge jobb, sägs det. Och ja, det stämmer förstås – men det handlar om en period på 14 år, och det finns inte heller några garantier för att det är Jokkmokk-bor som anställs. Många internationella bolag har inrest personal, och istället kanske Jokkmokk bara står med kostnaderna för att hantera detta kortlivade projekt.
  • Mängden järnmalm i Kallakgruvan är liten, relativt sett. Beowulf Mining beräknar att det finns 132 miljoner ton järnmalm med en järngrad på 27,8% i Kallak, men Sverige har redan gott om järngruvor (vi producerade närmare 90 miljoner ton bara under 2020) och i Kirunagruvan är järnhalten hela 70%. Väger man nackdelarna med detta projekt mot vinningarna (alltså icke-nödvändig järnmalm med låg järnhalt) så borde det inte vara svårt att avslå ansökan.
  • Och slutligen – DN har nu avslöjat misstänkt jäv, bjudresa och partiska handläggare kring beslutet.

Hej regeringen, vad i hela friden håller ni på med?

Veckans 3 SoMe-inlägg

Denna gång blir det tre minilektioner i saker vi alla borde ha koll på – tack alla ni folkbildare som lägger tid på att göra fakta lättillgänglig och begriplig!

Bild: @earthwanderess

 

1. Om planerat åldrande. När jag skrev ett inlägg om att forskarna nu faktiskt satt konkreta siffror på hur mycket vi kan konsumera (3 nya plagg om året, ny teknik högst vart 7:e år) så reagerade många på att dagens teknikprylar som smartphones inte håller så länge. Och det stämmer ju oftast, ”tack vare” ett vidrigt fenomen som kallas planerat åldrande. Om detta har Evelina/@earthwanderess skrivit ett toppenbra och pedagogiskt inlägg som kan vara bra att läsa för att veta hur detta funkar.

2.Om skeva renoveringsregler. Visste du att du får ROT-avdrag på att byta ut fullt fungerande fönster mot nya ”engångsfönster” – men inte om du istället väljer det betydligt klimatsmartare alternativet att låta renovera dina befintliga fönster? Japp, så skeva regler har vi, att vi uppmuntras till resursslöseri. Om detta, och andra sjuka regler, har Josefina/@ruckel_och_rodfarg skrivit ett toppeninlägg. Varsågoda att förfasas här.

3. Om skillnaden på minimilön och levnadslön. Skoföretaget Kavat har hamnat i blåsväder den senaste veckan efter Uppdrag Granskning i Svt som avslöjade att arbetare i företagets fabrik i Bosnien inte kan leva på sina löner (bland annat). Johanna/@johannaleymann.se har sammanfattat kritiken i ett inlägg, men har också gjort ett faktainlägg om skillnaden på minimilön och levnadslön som är väldigt bra att läsa.

Veckans boktips: Klä barnen

Klä barnen av Jennie Dahlén och Johanna Leymann (Ordfront).

Slow Fashion för kids. Måste ju tipsa om denna bok som strax kommer ut och går att förbeställa redan nu – Klä barnen! Det är min gamla Klimatklubben-kollega Johanna Leymann som skrivit den tillsammans med min nya Klimatklubben-kollega Jennie Dahlén (som just nu jobbar som projektledare hos oss) som återigen skrivit bok tillsammans – de har ju också skrivit boken Slow Fashion ihop tidigare. Så fin, så bra, så välbehövlig – slå till, vettja!

Veckans 7 snabba nyheter

Foto: Pexels

1. Kollektivtrafiken har ökat mest i pris. Den senaste tidens skenande bränslepriser har lett till upprörda debatter och regeringen har kommit med förslag om sänkta bränsleskatter och stöd till alla bilägare. Det visar sig dock att sett över tid har kollektivtrafiken ökat betydligt mer i pris, hela 139% under 2000-talet (jämfört med +70% för bensin och +100% för diesel). Det visar Konsumentprisindex som SCB just publicerat, omskrivet exempelvis här. Samtidigt visar det sig att bensindebatten är lite skev. Att backa kollektivtrafikåkarna ekonomiskt skulle alltså inte bara gynna omställningen utan också vara en rättvisefråga.

2. Betongskrapa nytt landmärke. Brf Spira byggs just nu på Drottninghög i Helsingborg, ett område som är stadens stora välfärdssatsning och ett led i att bygga en smartare och mer hållbar stad. Drottninghög var det första miljonprogramsområdet i Sverige och håller på att omdanas till att bli ett omställningsområde. Bra och viktigt! Men lite fundersam när man får pressmeddelandet om den nya byggsatsningen – som grundar sig på en betongstomme i 16 våningar. K-Prefab säger förvisso att de gör ”miljömässigt hållbara betongstommar”, men det är också all information man får kring dem.

3. Nytt förslag om konsumtionsmål på gång. Nästa vecka planeras ett nytt förslag läggas fram för regeringen som tagits fram av miljömålsberedningen och där alla åtta riksdagspartierna är eniga (!). Målet är att få ner utsläppen från svenskars konsumtion till netto noll 2045. Eftersom förslaget är det första i sitt slag som inte bara räknar på inhemsk konsumtion (60% av svenskarnas konsumtionsutsläpp sker utomlands) så blir Sverige förmodligen först i världen med detta. Bra!

4. Varning utfärdad. Klimatpolitiska rådet har presenterat en rapport som tydligt visar att Sverige måste öka omställningstakten rejält. Rimligt, med tanke på att vi har mindre än åtta år på oss att nå Parisavtalet.

Veckans sajt-tips: Klimatkollen

Kolla din kommun! Genom Klimatklubben har jag varit inblandad i ett spännande projekt det senaste halvåret, och nu har det sett dagens ljus! Klimatkollen är ett verktyg som gör att alla vi medborgare i Sverige kan få en snabbkoll på hur utsläppsminskningarna faktiskt går i våra hemkommuner, jämfört med Parisavtalet. (Hint: Inte tillräckligt fort.) Klimatkollen synliggör glappet mellan vad som krävs och vad som görs, kan man säga.

I Parisavtalet finns det något som heter artikel 12, som handlar om alla medborgares rätt till information om klimatet och delaktighet i processen. Vi har alltså rätt att få veta hur det går, varför det inte går fort nog och hur vi själva kan bidra till omställningen. Men hur många av Sveriges kommuner gör egentligen detta?

Ett helt gäng aktörer har gått ihop för att skapa Klimatkollen.se. Initiativtagare är Klimatbyrån och Våra barns klimat som sedan samarbetat med WWF, klimatteknik-bolaget ClimateView, digitaliseringsföretaget Iteam, investarbolaget Argand Partners, Klimatklubben och WeDontHaveTime.org.

In och kika vettja, hur går det för just din kommun? Och dela gärna resultatet, för målet med Klimatkollen är att vi ska få till en mer faktabaserad klimatdebatt i samhället.

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

29 mar 2022 Direktlänk Hållbara svepet 0 kommentarer

Relaterade inlägg

Hållbara svepet, del 77 – klimatdebatt, Sveriges största utsläppare och 62°

Hållbara svepet, del 76 – konsumentsansvar, tågmässa och 50 grader i skuggan

Min nya bok!

Först och främst – tack för alla fina hälsningar som strömmat in via DM efter gårdagens inlägg. Ni är många som upplevt samma sak förstås, och även om jag ju önskar att så få som möjligt behövde gå igenom detta så är det samtidigt en naturlig del av livet. Det kommer en brytpunkt där föräldrar och barn byter roller, och nu är jag där. Ovant och lite omtumlande, men ändå livets gång. Det värmer i alla fall, att höra om era erfarenheter. Och det märks att vi är många som gärna hade haft en guide, eller en bok, som stöd i detta för att veta vad som behöver göras och hur. Tips till alla bokförlag?

Och apropå bok, jag lovade ju att avslöja något roligt också. Så vet ni vad? Jag har en ny bok på gång! I höstas skrev jag ett nytt kontrakt med Norstedts för ännu en bok om hållbarhet och klimat – denna gång med en lite annorlunda vinkel. Jag har nämligen ett mission! Att få så många som möjligt att förstå att omställningen inte handlar om uppoffringar, utan tvärtom. Det fina med omställningen är ju trots allt att de allra flesta av oss kommer att gå ur omställningsresan som vinnare!

Uppdatering: Sen jag skrev inlägget har även omslaget blivit klart! Form av Sanna Sporrong, ihopjoxad bild av mig.

Så min nya bok kommer att vara en slags motivationsbok där jag gör mitt bästa för att få alla som vill läsa den att förstå What’s in it for me? Det låter kanske lite knasigt och egoistiskt, eftersom vi måste ställa om för både oss själva och framtida generationer. Det spelar ju egentligen ingen roll vad vi vill.

Men få går igång på piskor (jag gör det inte), så jag tror att det är fel strategi att prata om något slags ”plikten framför allt”. Samtidsmänniskan är ju van att unna sig, så varför inte spinna loss på det istället? Att unna sig ett liv i rimligt tempo, med tid för allt vi vill göra och mindre stress, belåning och kostsamt överflöd av dyra prylar. Att förstå att livet de flesta av oss lever idag kanske inte är den bästa versionen av ett liv som går att leva, och att syna vårt torktumlarsamhälle lite i sömmarna.

Det här är ju något vi försöker prata om i Plan B-podden också – vi försöker göda reklamslingan om det härliga livet efter omställningen. Det gör vi genom att belysa hur skev och knäpp samtiden är (så det blir lite lättare att ta farväl av den), och samtidigt prata om hur mycket vi har att vinna på att tänka i nya banor. Så boken är en slags förlängning och fördjupning av podden, kan man säga!

Men den här gången skriver jag själv. Inte för att jag inte vill skriva med Emma (tro mig, det är alltid en fröjd), utan mest för att vi hade varsin bokidé som vi ville pitcha in. Jag tror och hoppas att även Emmas bok så småningom blir verklighet så klart! (Och Johanna är ju redan bokaktuell med denna!)

Min bok – Ställ om! Allt att vinna på ett klimatsmart liv – kommer ut 2 september. Jag är peppad, nervös och pendlar så klart mellan skrivandets alla kreativa faser. Från This is great! till This is shit … och allt därimellan. Det är som det ska vara.

Så här står det i förlagets text om boken:

Boken är uppdelad utifrån några av tillvarons stora byggstenar: drömmar, tid, jobb, gemenskap, värden, konsumtion och lycka. Målet är att överraska, helst både en, två och tre gånger och försöka svara på frågan: “What’s in it for me?” För det fina med omställningen – både den personliga och den samhälleliga – är att de allra flesta av oss kommer att gå ur den som vinnare.

I Ställ om! utgår vi därför från målet – den hållbara människan, och visar både hur vi kan ta oss dit och allt vi har att vinna på det.

Jag hoppas innerligt att det här kan bli en bok som ni kan tycka om. Få energi och nya insikter ifrån, och kanske lite motivation och pepp att förverkliga era egna drömmar – genom att ställa om. För ja, den här boken handlar om mer än bara en hållbar livsstil. Den handlar om att hitta ett sätt att leva livet fullt ut – utan att begränsas av ohållbara normer, statusjakt och andra meningslösa samtidsmarkörer. Vi vet ju vad som egentligen gör oss lyckliga, och allt det kan vi få ännu mer av efter omställningen. Vi måste bara våga ta klivet. Eller hur?

Foto: Appendix Fotografi för Norstedts

26 mar 2022 Direktlänk Reflektioner 10 kommentarer

Relaterade inlägg

Om att laga – och till vilket pris

Om att allt är en vanesak

Om fyra omvälvande månader

Jag har nog aldrig bloggat och instagrammat så lite som de gångna fyra månaderna tror jag. Och de har gått i ett huj – samtidigt som de har känts som en evighet. Jag har medvetet försökt låta bli att ursäkta mig för dåligt uppdaterande (för hur kul är det att läsa sånt?), men nu när jag börjar komma ut på andra sidan tänkte jag att det var dags att förklara lite.

I höstas hände två fantastiska saker på kort tid. Klimatklubben fick en miljon (!) av Postkodsstiftelsen – ett besked som vi verkligen jublade över eftersom vi jobbat med den här ansökan i ett helt år. Det hårda slitet belönade sig, och nu kunde vi äntligen sätta en massa planer i verket. Hurra!

Och så fick jag också ett eget fantastiskt roligt jobbprojekt, som jag kommer berätta mer om i morgon. Något spännande och peppigt, men som också skulle kräva massor av tid av mig under några månader. Inga problem, tänkte jag – det är ju det fina med pandemier. Det finns tid att lägga på jobbet, så att säga. Särskilt vintertid, i snöslask-Stockholm.

Men så, precis när vi höll på att starta upp Klimatklubben 2.0 och jag dessutom skulle hugga tag i mitt eget drömprojekt så hände det som inte får hända. Min mamma fick en stroke. Och hela livet vändes upp och ner.

Jag är enda barnet, och min pappa dog för 20 år sen. Mamma och jag är en liten, liten familj, och även om jag numera har min egen familj med man och barn och det dessutom finns fina mostrar med familjer med i bilden också så är det väldigt uppenbart när något sånt här händer att allt ansvar landar på närmast anhörig. Det vill säga mig.

Jag minns knappt december. Istället för att gå loss i workshops, kreativa arbetspass och uppstartsmöten så gick nästan all min tid åt att försöka förstå hur man gör när en åldrande förälder plötsligt inte kan ta hand om sig själv. När jag själv befinner mig 40 mil bort, när jag aldrig haft kontakt med biståndshandläggare och äldreomsorg tidigare och när jag dessutom skulle hantera oron över hennes tillstånd. (Min mamma hade ingen hjälp alls innan stroken, men hon hade ett trygghetslarm tack och lov – och lyckades trycka på det. Tips till alla med äldre, ensamstående föräldrar, be dem ha ett sånt. Det kan rädda liv.)

Jag pendlade mellan sjukhus, mammas lägenhet och mitt liv här i Stockholm, och var ständigt beredd att släppa allt om telefonen ringde. Noll arbetsro, tusen telefonköer och ständiga återvändsgränder där jag inte kunde sköta saker åt mamma för att en påskriven och bevittnad fullmakt saknades, eller för att hon inte längre kunde logga in med mobilt bankid.

När julen kom hade mamma repat sig så pass att hon kunde flytta hem (med full hemtjänst), och jag kände mig som en urvriden trasa. Vi fick fira jul på hotell (eftersom en nära anhörig på min mans sida också insjuknat, så planer fick göras om i sista minuten) och förutom någon sats lussebullar hade jag inte hunnit njuta av juletiden ett skvatt. Jag hade förvisso prioriterat helt rätt – familjen framför allt – men hade också tappat en hel månads arbetstid i ett projekt med en tydlig deadline vilket inte direkt bidrog till någon julefrid. Och Emma fick dra dubbla lass i Klimatklubben när min tid och ork inte räckte till. Stressen och det dåliga samvetet nötte på mig från alla håll, och när jullovet var slut väntade ett helt orimligt berg med jobb på skrivbordet.

Spola fram ett par månader. Nu har jag precis hjälpt mamma att flytta in på ett äldreboende. Det funkade inte riktigt att bo kvar hemma ens med hjälp, men nu har hon det bra och får allt stöd hon behöver. Hon är fortfarande 40 mil bort, så kanske blir det en flytt till ett boende närmare mig lite längre fram så jag och barnbarnen kan gå förbi och ta en fika med henne lite enklare. Men tills dess vet jag att hon har det bra – jag behöver inte oroa mig längre.

Jag har fått ordning på det mest akuta, rent praktiskt, och nu väntar det lite sorgliga jobbet att gå igenom alla mammas saker i lägenheten och bestämma vad som ska sparas och inte. Lägenheten ska förstås sägas upp, och plötsligt så finns liksom inte riktigt ett ”hemma hos mormor” längre. Jag har börjat litegrann, jag satt förra helgen och bläddrade igenom fotoalbum och andra minnessaker. Det tar på krafterna, samtidigt som det kändes fint att göra en tidsresa genom min barndom. Det känns som en viktig tidpunkt i livet och det får ta den tid det tar, helt enkelt.

Klimatklubbenprojektet är i full gång trots min frånvaro, tack vare en deltidsanställd projektledare och världens bästa Emma. Jag skulle väl inte säga att energinivåerna är på topp än, det behöver jag nog en ledig sommar för att uppnå. Men för första gången sedan början av december kan jag åtminstone planera min tid lite. Suget efter att blogga har också vaknat igen, för jag har verkligen saknat skrivandet under de här kaosiga månaderna. Vi får se i vilken takt det blir, men viljan finns där igen för första gången på flera månader. Jag hoppas ni vill fortsätta läsa.

Och mitt egna projekt? Jo, jag lyckades nå den första, viktiga deadlinen trots allt. I morgon ska jag berätta mer om det, för det förtjänar ett eget inlägg.

Ta hand om er, och varandra – livet är ganska skört.

25 mar 2022 Direktlänk Reflektioner 4 kommentarer

Relaterade inlägg

Om att laga – och till vilket pris

Om att allt är en vanesak

Kriget & klimatet – nytt poddavsnitt

Ja, det blev två poddavsnitt denna vecka. Ibland kommer vi inte alls på flera veckor, ibland kommer vi nästan dagligen. Så blir det när världen förändras i den takt den gör just nu.

Alla foton: Maria Soxbo

För medan vi producerade två planerade avsnitt bröt kriget ut i Ukraina, och det kändes väldigt konstigt att prata beteende och vatten – utan att nämna vissa världsledares beteende och hur livet ter sig i en krigszon där kanske vattnet till slut sinar.

Men avsnitten var redan inspelade, och vi bestämde oss för att låta dem vara – och istället göra ett extra avsnitt om kriget. Och klimatet – för det här kriget bygger ju på att världen är beroende av fossila bränslen, som varje dag fyller på Putins redan välfyllda ”war chest”.

Jag och Emma pratar om den frustrerande situation vi befinner oss i, där bränslepriserna skenar mitt under ett valår – vilket får våra politiker att prioritera galna åtgärder som sänkta bensinskatter och bidrag till ALLA bilägare (istället för bara de som inte kan ställa bilen och ta en buss istället). Pengarna läggs alltså på att bibehålla allas fossilberoende, istället för att öka takten i omställningen. Inte nog med att det gör oss fortsatt beroende av fossila jättar som Ryssland – vi sätter också käppar i hjulet på bekämpandet av den andra, mycket större krisen i världen. Det måste vara detta som kallas lose/lose?

I avsnittet pratar vi också om matpriser, ”riktiga flyktingar”-debatten som vidrigt nog rasar just nu och så undrar vi lite försynt ”Men Kina då?”. Skulle vi ha varit lika villiga att bojkotta allt Made in China, om det hade varit Kina som invaderat? Det är inte så långsökt att diskutera detta, eftersom Kina i princip är på Rysslands sida i detta. Vad blir kvar i butikerna, om vi äntligen tar ställning mot diktaturen Kina?

Det blev ett lite annorlunda, och allvarligare, avsnitt, som kändes viktigt att göra. Hoppas ni vill lyssna!

Och vill ni skänka pengar (vilket är det absolut bästa vi kan göra just nu – mycket bättre än till exempel att skänka kläder, vilket Johanna Leymann förklarar bra här) så kommer här ett gäng nummer att swisha till:

  • RÖDA KORSET: 900 80 79 (eller ännu hellre, bli månadsgivare och bidra till hjälp oavsett var den behövs mest)
  • UNICEF: 902 00 17 (skriv UKRAINA som meddelande, eller skriv KATASTROF om du vill hjälpa barn oavsett var det behövs)
  • RÄDDA BARNEN: 902 00 33 (eller bli månadsgivare)

 

24 mar 2022 Direktlänk Klimatkunskap 0 kommentarer

Relaterade inlägg

Allt kommer att handla om vatten till slut

Intervju: Josefina Fogelin – om byggnadsvård och gamla hus

Allt kommer att handla om vatten till slut

Jag föreställer mig att människor om 100 år kommer att se tillbaka på början av 2000-talet och liksom skaka lite misstroget på huvudet. ”Vaddå, de spolade toan med dricksvatten?!” Och ja, det gör vi ju. Vi tar rent vatten så för givet att vi inte har några problem med att slösa bort det i toaletten. Detta trots att jorden (som klot) bara består av 0,12% vatten totalt, och trots att bara en bråkdel av det går att dricka. Lite aningslöst av oss, kanske? Särskilt med tanke på att 844 miljoner människor på jorden lever utan tillgång till rent vatten varje dag.

(Fotade när jag skulle tvätta ansiktet, så inget slösat vatten i onödan. =) Alla foton: Maria Soxbo

Idag är det Världsvattendagen. En dag instiftad av FN för att uppmärksamma vattenfrågor av alla de sorter. Det ville jag och Emma också, så klart – och alltså har vi gjort ett poddavsnitt – Bad, blötare klimat & brist på vatten – helt ägnat åt just vatten. Det inleds med att vi konstaterar att vårt vatten är bland det mest begagnade vi har (vi badar och dricker ju samma vatten som dinosaurierna svalkade sig med), men också att vatten och klimat är väldigt tätt sammankopplat.

Nytt poddavsnitt ute nu!

Allt från att klimatförändringarna gör vädret mer nyckfullt och extremt – värre torrperioder och fler översvämningar – till att den krympande isen på polerna gör vår planet mörkare. Det i sin tur gör att jorden absorberar mer värme, och så eldar vi på klimatförändringarna ännu mer utan att mena det (albedoeffekten).

Sen kräver vår livsstil också en faslig mängd vatten. Genomsnittspersonen i Sverige gör av med 140 liter per dygn (duschar, matlagning etc), men det är faktiskt bara en bråkdel av vad vi egentligen gör av med. Räknar man ihop allt, dvs hur mycket vatten som går åt när våra kläder och livsmedel produceras till exempel), så snittar vi på galna 3 900 liter ”virtuellt vatten” per dygn. 25 fulla badkar. Varje dag.

Vatten ger liv. Inte bara till sticklingar.

Förutom att vi gör av med vatten så smutsar vi också ner världens vattendrag. Mikroplaster till exempel, som kommer från bland annat våra bildäck (även när vi kör elbil). Och kemikalier förstås – allt från de vidrigaste av de vidriga (som PFAS) till mildare varianter, men som ändå orsakar problem i naturen. I podden ringer Emma upp Karin Lexén, som är Naturskyddsföreningens generalsekreterare, för att höra hur vår vattendrag mår egentligen.

Five Oceans produkter kräver mindre vatten för att neutraliseras.

Hur miljömedvetna vi än vill vara är det svårt att leva utan att spola ut någonting alls i avloppet. Vi diskar, tvättar kläder, tvålar in oss och sköljer av smutsiga saker. Allt rinner ut i avloppet, och även om det går via reningsverk först måste naturen förr eller senare ta hand om resten av denna cocktail.

Vettigt och svenskproducerat, för vattnets skull.

I det här avsnittet samarbetar vi med Five Oceans, ett svenskt företag som gör bland annat tvätt-, disk- och rengöringsmedel baserat på svensk havre. Det fantastiska med dessa produkter är att de kräver 90-97% mindre vatten för att neutraliseras i naturen jämfört med genomsnittet. Fantastiskt, ju!

En favoritprodukt – Fabric Freshener. Fräschar upp plagget utan tvättmaskin!

I avsnittet pratar vi med Sara Wictorsson på Five Oceans som berättar mer om detta, och vill man testa Five Oceans produkter så är det ett bra läge nu. Med koden planb25 så får man nämligen 25% på alla produkter på Fiveoceanshome.se. Koden gäller en gång per kund till och med 30 april 2022, och kan inte kombineras med andra rabatter.

Och PS! Five Oceans är så klart med på Hållbara listan också!

Två andra favoriter: galltvål för att ta bort fläckar och kashmirsten för att ta bort noppor.

Lyssna gärna på avsnittet, och låt oss alla tänka lite mer på hur vi använder vatten och vad vi spolar ut i avloppet? Det lilla vatten vi har på planeten ska ju trots allt räcka till alla framtida generationer också!

Tema vatten i senaste avsnittet.

Dags för nya badrumsvanor?

22 mar 2022 Direktlänk KlimatkunskapReklam: Samarbeten 2 kommentarer

Relaterade inlägg

Kriget & klimatet – nytt poddavsnitt

Intervju: Josefina Fogelin – om byggnadsvård och gamla hus

Hållbara svepet, del 73 – om Ukraina, prylberg och en rebellisk miljardär

Det har varit lite glest mellan svepen i år, förklaring till det kommer inom kort. Men denna vecka lyckades jag!

Kriget och klimatet

Foto: Polina Rytova/Unsplash

Fossila krigskassor. Sen det senaste svepet har det alltså brutit ut ett krig i Europa. Ryssland har invaderat Ukraina, och världen står lite handfallen och tittar på. Visst, flyktingmottagandet av de över 3 miljoner ukrainare som flytt sitt hemland verkar än så länge vara väldigt engagerat och välkomnande (även om det också resulterat i rätt många högst relevanta debatter kring varför det är skillnad på flykting och flykting).

Men elefanten i rummet är förstås denna: Ryssland är en av världens största producenter av fossila bränslen, och Europa en av de största importörerna av Rysslands fossila export. Vårt fossilberoende gynnar alltså Putins stridskassa. Det är förstås svårt att strypa alla dessa kranar över en natt, men faktum är att världen än en gång – liksom med pandemin – fått en chans att eskalera omställningen. Frågan är bara om vi tar den? Den svenska regeringen har presenterat ett åtgärdspaket som i princip enbart handlar om att subventionera fossila bränslen tills Ukrainakrisen är över (istället för att underlätta att avstå från dem) och när Bidens presschef Jen Psaki höll ett slags ”lugnande tal till nationen” om de skenande bensinpriserna handlade allt om att USA kan producera MER olja …

Läs-, lyssnings- och sevärt om Ukraina och klimatet:

Inom kort kommer också ett bonusavsnitt av Plan B-podden där vi pratar krig och klimat, återkommer om det.

Veckans 3 SoMe-inlägg

1. Om en cirkulär – men skör – bransch. Hyrföretaget It’s Released har gått ut med att de tyvärr måste kasta in handduken och har skrivit en lång och ärlig text om hur tufft det varit. En av deras trognaste kunder, Sophia Schyman, skriver om hur vi som konsumenter borde rösta med våra plånböcker, och de gånger vi konsumerar något bör välja att handla från företag som vi vill ha kvar i framtiden. Och Filippa Nielsen skriver om hur vi måste avvänja oss fast fashion-industrins låga trösklar och ha andra förväntningar på företag som försöker vara en del av lösningen.

2.Om nya koncept – som inte levererar. H&M har öppnat en ny concept store i Stockholm under namnet Singular Society. Du behöver skaffa ett medlemskap för att shoppa där, men i gengäld får du full transparens och spårbarhet för varje produkt. Säger man, i alla fall. Trend-Stefan har besökt butiken och är besviken. Det är tydligt att framtidens hållbarhetskoncept kräver rätt mycket av företagen för att uppfattas som genuina, och att se till att personalen har full koll kan ju vara ett första steg …

3. Om att ha hittat sin plats på jorden. Jag är helt övertygad om att inte alla behöver bo på landet för att bli hållbara – eller lyckliga. Men jag tycker det är innerligt fint när människor hittat rätt, oavsett var det är. Jag njöt av varje mening i det här inlägget hos Underbara Clara.

Veckans 7 snabba nyheter

Foto: Karina Tess/Unsplash

1. FN vill stoppa utsläppen av plast. FN:s miljöförsamling UNEA har haft ett framgångsrikt möte där man antog hela 14 resolutioner, bland annat ska man förhandla fram ett globalt avtal mot plastföroreningar. På tiden, no?

2. Ny IPCC-rapport. Eftersom svepet haft uppehåll några veckor så har jag inte skrivit om den senaste IPCC-rapporten än, trots att den släpptes 28 februari. Det har däremot WWF gjort, och sammanfattat den på ett föredömligt sätt. Läs här!

3. Ny skogsrapport från Naturskyddsföreningen. Häromdagen släppte Naturskyddsföreningen sin rapport Låt skogen leva som innehåller fyra viktiga slutsatser:

  1. Det pågår en naturkris i svenska skogen.
  2. Ställ om skogsbruket enligt en princip om naturnära skogsbruk.
  3. Kvarvarande skogar med höga naturvärden måste skyddas.
  4. Nuvarande skogspolitik och skogsbruk klarar inte framtidens utmaningar.

Här finns en mer utförlig redogörelse för punkterna, lättbegripligt och viktigt.

4. Sustainable Brand Index 2022. I senaste svepet tog jag ett grepp kring greenwashing, och det kan vara bra att friska upp minnet kring det nu när Sustainable Brand Index släppts igen. SBI är alltså konsumenternas uppfattning om olika företags hållbarhetsarbete, och säger ingenting om hur hållbara de faktiskt är. Är det något som belönas så är det företagens hållbarhetskommunikation i så fall – som uppenbarligen varit lyckad. Men ha det i åtanke dessa dagar, när företag som Vattenfall, Clas Ohlson och Volvo går ut med att de är ”Sveriges hållbaraste varumärke” i olika kategorier. (De framstår som det, that’s all.)

5. Trafikverket tänker inte om. Trafikverket har släppt sin stora infrastrukturplan som ritar upp vad som kommer att hända de närmaste 12 åren. Satsningar för 12 miljarder kronor handlar det om, och uppdraget från regeringen har varit tydligt: Se till att allt ligger i linje med klimatmålen. Det innebär exempelvis att utsläppen från Sveriges inrikestransporter ska minska med 70% från 2010 till 2030. Ganska tydligt. Men Trafikverkets plan innebär bara utsläppsminskningar på omkring 1%, och det verkar inte finnas några planer på att tänka om. I Wales omprövas just nu alla tidigare infrastrukturbeslut just för att se till att allt ligger i linje med klimatmålen. Sverige, varför gör vi inte detsamma? Hör mer om denna galenskap här.

6. Den rebelliska miljardären. Den australiensiska miljardären Mike Cannon-Brooks, Australiens tredje rikaste person, har fått nog. Han har länge stöttat klimatorganisationer med pengar och investerat i förnybar energi, men nu är han sugen på att gå ännu längre. Just nu försöker han få köpa företaget AGL, som äger 3 av Australiens 16 kolkraftverk. Lyckas han, så tänker han lägga ner dem och ersätta dem med förnybar energi. Australiens premiärminister Scott Morrison, som inte direkt gjort sig känd som en klimatkämpe, är inte pepp på idén utan påstår att nedstängningen skulle innebära kraftigt höjda elpriser – något Cannon-Brooks lovar inte kommer att hända. Jag hoppas innerligt att han lyckas, för det är väl exakt det här världen behöver? Att planetens allra rikaste börjar använda sina förmögenheter och sin driftighet för att påskynda det politikerna gång på gång misslyckas med.

7. Lågpriskedjornas gröna satsningar. Det rasslar till i mailkorgen med jämna mellanrum kring olika cirkulära satsningar. På sistone har till exempel Indiska haft ett hackathon tillsammans med Textile & Fashion 2030 där ett antal elever fick ta fram olika cirkulära koncept för kedjan och vinnarna sedan får möjlighet att förverkliga den. På Clas Ohlson har man istället satsat på ett DIY-kafé i tre utvalda butiker där man tillsammans med Pattex och Loctite bjuder in kunder att förbättra, remakea och reparera. Och högre upp i detta svep kunde ni läsa om H&Ms satsning på en supertransparent medlemsbutik.

Allt det här är ju bra förstås, men allt detta görs ju samtidigt som företagen fortsätter med business as usual. Massproduktion av billiga saker i ohållbara material, ofta kort livslängd och knappt något andrahandsvärde. Tänk om Clas Ohlson skulle sälja ENBART produkter för lagning, reparation och remake? Tänk om H&M skulle låta ALLA sina plagg vara helt transparenta? Tänk om Indiska BARA sålde cirkulära kollektioner? Det är volymerna som betyder något, inte det hårt marknadsförda undantaget. Annars blir det lite så här.

Veckans titt-tips: Prylberget

Skärmdump från UR Play.

Konsumtionen & klimatet. Komikern Robin Paulsson ska bli en mer hållbar konsument, och till sin hjälp har han antropologen Katarina Graffman i serien Prylberget i sex avsnitt på UR Play. Serien beskrivs så här: ”Det har aldrig varit billigare att köpa kläder, mat och hemelektronik. Vi handlar oss ur finanskriser och skilsmässor. Vi handlar oss genom dagarna. Men varför gör vi det?” Serien kan ses i sin helhet här!

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

19 mar 2022 Direktlänk Hållbara svepet 2 kommentarer

Relaterade inlägg

Hållbara svepet, del 77 – klimatdebatt, Sveriges största utsläppare och 62°

Hållbara svepet, del 76 – konsumentsansvar, tågmässa och 50 grader i skuggan

Intervju: Josefina Fogelin – om byggnadsvård och gamla hus

Har ni koll på Josefina Fogelin? Eller, jag kanske ska kalla henne vid hennes instagrammiska artistnamn – Ruckel & Rödfärg! Detta är lätt ett av mina mysigaste konton på instagram, plus att jag blir så galet sugen att lära mig mer om byggnadsvård.

Josefina är nämligen redaktör för Byggnadsvårdsföreningens tidning Byggnadskultur och dessutom driver hon Byggnadsvårdspodden (tillsammans med hantverkaren Anton Björklund och konstvetaren Svante Helmbaek Tiren). Dessutom har hon en tendens att köpa gamla hus och byggnadsvårda loss i dem – trots att hon samtidigt rattar inte mindre än fyra små barn. Are you impressed? I’m impressed.

Josefina och 3/5-delar av hennes familj. Tvillingmamma som jag! Alla foton: Josefina Fogelin

Jag vill ju lära mig mer om byggnadsvård, vilket jag gissar att ni också gör – och Josefina är liksom en sån som man vågar fråga. Hon kallar sig själv ”pragmatisk byggnadsvårdare”, lär sig medan hon gör och håller inte stenhårt på regler – men är noga med det som är viktigt.

Så jag övertalade helt enkelt Josefina om att jag skulle få intervjua henne till bloggen – och här är resultatet!

Hej Josefina! Det här med ”pragmatisk byggnadsvårdare”. Jag gillar vad jag hör, men vad innebär det i praktiken?

– Det innebär väl egentligen att jag är ganska lat. Jag hade nog inte varit byggnadsvårdare om det inte varit det enklaste. Ganska ofta är det mest byggnadsvårdiga svaret på en renoveringsfråga ”ligg lågt, avvakta och se”, eller ”laga det du redan har”. Sen får man förstås göra en avvägning, mår huset bra av att vi väntar lite till, eller behövs en åtgärd nu? När väl bestämt sig för att göra den där åtgärden, då kan man ju lika gärna fixa den ordentligt, med ärliga material istället för plastvarianterna som inte håller lika länge. Jag är ju som sagt lite slö, så jag orkar inte göra om så ofta!

En vy från Josefinas nuvarande hem, men snart går flyttlasset.

Vad ÄR egentligen byggnadsvård, om du skulle ge en definition?

– Jag tycker om Byggnadsvårdsföreningens definition som låter så här:

Byggnadsvård är ett förhållningssätt där man bygger, utvecklar och renoverar med material, konstruktioner och metoder som skapar bestående värden för hus och människor.

Det ger utrymme för vikten av att bevara gamla hus och miljöer, men också för nya tankar och idéer kring hållbart byggande. Ekobygg och byggnadsvård är delvis två sidor av samma mynt, tycker jag. Men det finns fler definitioner. För vissa är det väl en inredningsstil rakt av, vackert så. Så känns det inte riktigt för mig.

Tjockleken på de väggarna alltså …

Varför är byggnadsvård viktigt, och något som vi borde ägna oss åt?
– Innan vi köpte vårt första gamla hus hade jag inte greppat varför det är viktigt att bevara gamla miljöer. Och så tror jag att det är för många. Det är många gånger enklare att riva ut och göra nytt, än att laga, underhålla, återskapa. Men vi förlorar hela tiden länkar till historien när vi beter oss så här. Jag kan få panik när jag kollar på renoverings-TV, eller kollar bostadsannonser. Folk river, bygger om, byter ut tills det inte finns något kvar. Men ändå tjatas i reportagen det om att man sparat husets själ. Jaså? Vari sitter då själen, när allt som är kvar är ett rostigt handtag och ett gammalt fönster som man byggt hörnskafferi av?

Vi sabbar möjligheterna att ”läsa” ett hus konstruktion och material för att kunna förstå hur människors liv såg för hundra år sedan. Eller för femhundra år sedan för den delen. Förr byggde man hus som stod i flera hundra år med rätt underhåll. Idag bygger vi ”underhållsfritt”. Vi kastar alltså grejerna när de är trasiga, som ett husens svar på plastbestick. Modernt och hållbart? Nej, inte särskilt.

Josefinas blivande hem. Varsågoda och svimma.

Berätta lite om ditt hem, det vill säga ditt eget byggnadsvårdsprojekt? Hur bor ni?
– Vi lämnade Stockholmsområdet för två år sedan och flyttade ut på landet. Vi har inte saknat stan en sekund. Faktiskt trivs vi så bra på landet att vi förra sommaren råkade köpa en större gård, ännu mer på landet kan man säga. Dit flyttar vi i sommar och nu planerar vi för fullt kring hur vi ska kunna leva på och av den gården. Skönt ändå, det visade sig att Stockholm behövde oss mer än vi behövde Stockholm!

Work in progress.

Hur har ni tagit er an dessa gamla hus?
– Det här är vårt tredje gamla hus och nu börjar vi fatta lite mer. Vad gäller material är vi nitiska, finns det ett ”ärligt” material att tillgå, så använder vi det. Exempel på sådant vi använder oss av är: linisolering, trä, lera och linoljefärg. Exempel på sådant vi helst inte använder: mineralull, plast och cement. Det är lite som när man satte på sig de ”feministiska glasögonen”. När man börjat se orättvisor och strukturer går det inte att blunda längre. Byggmarknaderna är fulla med så mycket skräpmaterial och de flesta tror att de behöver bygga på det viset för att leva ett bekvämt liv. Men det stämmer ju inte.

Snapshot från småbarnslivet. På bild: Harry. (Eller är det Ture?)

Du är så ljuvligt bjussig på ditt konto, vi får följa med i halvfärdiga projekt, småbarnskaos och det är katter överallt. Lumppapp beskrivs som ”tapetens mindre tjorviga kusin”, äggoljetemperan luktar så gott att du nästan vill äta den och allt känns både mysigt och förlåtande. Vad får du för reaktioner av dina följare på allt ni gör?
– Jag har ingen plan kring vad jag skriver, jag tjänar ju (dessvärre!) inte en spänn på mitt konto. Det innebär väl att jag inte behöver ha några spärrar, jag kan berätta om delar av vårt liv ungefär som det är. Det finns ingen vinst i att försköna. Snarare känner jag tvärtom ibland. Jag är kanske inte så vimsig som folk tror. Men om det får en och annan att slappna av lite, känna att hon duger, så har jag fyllt ett fint syfte.

Folk brukar skriva ”skönt att se nån som inte har det så perfekt!” Och jag förstår ju vad de menar, men för mig ÄR det här livet perfekt. Och den som tror att man kan genomföra så här stora renoveringar med fyra barn under sex år, samtidigt som man har ett heltidsarbete, pedantisk ordning och arrangerar små gulliga stilleben med torkade eterneller överallt, har ju inte förstått mycket. Vi sitter nästan aldrig ner, är det stökigt är det inte på grund av lathet (och vore det av lathet var väl det också fine?).

Lerklinat badrum!

Du är en av hjärnorna bakom Byggnadsvårdspodden och är dessutom redaktör för Byggnadsvårdsföreningens tidning Byggnadskultur. Du är ett proffs, med andra ord! Har du några goda råd till oss som älskar tanken på byggnadsvård, men kanske också känner att det verkar lite svårt, krångligt och lätt att göra ”fel”? (Förutom att följa dig alltså.)
– Nej, jag är inte proffs alls! Jag har ingen utbildning inom byggnadsvård. Däremot har jag ju lyxen att arbeta med människor som är det och det ger mig bra förutsättningar att ta bra beslut. För oss var det en ”slippery slope” till det här livet. Jag minns när vi köpte det första huset och jag frågade min man när vi skulle byta fönstren på den gamla verandan. Jag trodde ju att man måste det! Sen dess har jag lärt mig lite mer, men jag är långt ifrån professionell. Jag är däremot expert på att fråga folk som är det. Det är mitt bästa tips. Fråga på en byggnadsvårdsbutik till att börja med. Där kan de hjälpa dig vidare.

Lumppapp på väggarna. Sedan målning med äggoljetempera.

Och så här blev resultatet!

Om man vill lära sig mer om olika material, tekniker och moment inom byggnadsvård, vad är dina bästa källor för inspiration och fakta?
­– Mitt bästa tips är att gå med i Byggnadsvårdsföreningen och sen ställa så mycket frågor man orkar till deras länsombud. De är arkitekter, hantverkare av olika slag, byggnadsantikvarier, eller ”bara” kunnigt folk, som arbetar ideellt för föreningen. De kan ge mer kvalificerade svar än de man hittar i diskussionsgrupperna på nätet. Fast där är det många som gissar ändån…

Det saknas inte bilder på fina gamla hus på Josefinas konto, om en säger så.

Sista frågan – vad har jag glömt att fråga dig om?
– Vad är det viktigaste när man byggnadsvårdar? Svaret är människorna som bor i huset. Det ska vara kul att hålla på. Är det inte det kan man lika gärna låta bli. Kanske blir du inte lyckligast av att totalrestaurera 350 kvm Norrlands inland, kanske mår du bäst i din hyresetta i Midsommarkransen? Då kan du ju byggnadsvårda den! Och jag tycker man kan titulera sig byggnadsvårdare genom att sitta på baken och kolla serier i soffan. Att inte riva ut sitt gamla kök kan vara en aktiv handling det med. Bra för både miljön och kulturarvet!

Det måste ju finnas tid för barnvagnspronemader i fint väder också.

Följ för allt i världen Josefina här – och dra ett djupt andetag först för hennes ”nya” husprojekt är det mest magiska jag sett. Varning för dåndimp alltså. Tack Josefina för att du ville snacka byggnadsvård här!

 

18 mar 2022 Direktlänk Fixa, förändra & förnyaHantverk & historiaHem, inredning & inspirationKlimatkunskapKlok konsumtionRenovera, laga & vårda 0 kommentarer

Relaterade inlägg

Intervju: Anton Björklund om återbruk och att bygga nytt på hållbart vis

Inredningens klimatavtryck – detta bör du veta

Voffor gör vi på detta viset? (Låt oss snacka beteende!)

Efter ett litet uppehåll är Plan B-podden tillbaka med ett nytt avsnitt, och den här gången ska vi prata om något av det mest spännande jag vet – det mänskliga beteendet. Varför vi gör som vi gör i olika situationer, helt enkelt. Jag tycker det mänskliga psyket är så intressant att jag till och med har en handfull högskolepoäng i psykologi, bara för att jag ville lära mig mer om hjärnan (var tvungen att hoppa av för att jag fick jobb, men hade gärna gått hela terminen!).

Alla foton: Maria Soxbo

Och beteendeförändringar är ju en enormt stor och viktig grej när det kommer till klimatkrisen, så det här är ett avsnitt vi haft på gång ett bra tag. Så glad att det blev av! I det här avsnittet pratar vi om kognitiv dissonans (alltså ”skavet” som uppstår när vi vet en sak men gör en annan), ohållbara normer (att vi renoverar fullt fungerande kök för att det har fel färg) och hur vi styrs av ett kortsiktigt belöningssystem (snabba shoppingkickar) och kontotänk (alltså att vi rättfärdigar ett dåligt beteende med att vi gör något bra som om vi hade en utsläppsbudget att laborera med hur vi vill – ”jag källsorterar, alltså får jag flyga”).

Vi pratar också om nudging som ett sätt att åstadkomma beteendeförändringar, rättvise/orättviseaspekten av hur vi beter oss jämfört med andra människor på planeten och så grottar vi så klart ner oss i våra egna skav och brister. Ingen podd utan bikter, så att säga, hehe. Jag pratar om varför jag slutade blogga om inredning till exempel – något man kan läsa mer om här.

Känner du doften genom skärmen?

Det här avsnittet gör vi i samarbete med Årstiderna, som ju länge försett oss med 100% ekologiska (och flygfraktsfria) matkassar och grönsaks- och fruktlådor.

Nu under mars har de öppnat även en helt fantastisk onlinematbutik, Jordens bästa, för att vi ska kunna komplettera matkassarna med annat vi behöver. Frukost, mellanmål, basvaror och annat gott.

Men, viktig grej – Jordens bästa har inte allt, jämt. Nix pix, för här finns det ett supervettigt tänk där säsongerna styr utbudet, och där enbart vettigt producerad mat säljs. Det här är ju exakt vad jag vill ha av hela världen – mer styr! Jag tycker inte ansvaret ska ligga på konsumenten att avgöra vad som är bra och dåligt i en butikshylla, den gallringen ska redan vara gjord när jag kommer. Och precis så funkar Årstidernas matbutik.

En helt ekologisk frukost!

På mitt frukostbord ovan är prick allt från Årstiderna (okej, förutom tevattnet), från nygräddade croissanter och ägg till hallonsylt, lemonad och granola. Gott och vettigt – inget skav här inte! Lätt att göra rätt, helt enkelt.

Harvest Moon som finns hos Jordens Bästa är lätt den godaste havregurt jag någonsin ätit! (Och jag har provat många sorter …)

Allt 100% ekologiskt förstås, det vill säga beteendeförändringen liksom redan är klar. Vi behöver inte lusläsa innehållsförteckningar eller leta miljömärkningar, det har Årstiderna kirrat! Och det är ju valen vi gör i vardagen som spelar störst roll, inte undantagen. Att ställa om och äta mer eko till vardags är viktigare än att semlan eller lussebullen är vettigt producerad (även om det så klart är toppen att göra både och).

Tack vare Årstidernas nya butik kan vi nu också köpa sånt som faktiskt är lite svårt att köpa ekologiskt i en vanlig matbutik, som bröd (som rätt sällan är eko eftersom det oftast är någon ingrediens i receptet som inte har ekologiskt ursprung).

En bra start på dagen – på alla tänkbara sätt.

En himla bra grej är att Årstiderna nu har lanserat ett medlemskap som ger dig 10% rabatt på allt! Medlemskapet kostar 699 kr/år och ger dig massor av fördelar:

  • 10% på hela sortimentet (alla varor i butiken Jordens bästa, alla prenumerationsvaror som fruktlådor och alla matkassar)
  • Fri frakt
  • Ingen expeditionsavgift

Medlemsavgiften tjänar man snabbt in om man har en matkasse, prenumeration eller handlar mat på Jordens bästa ett par gånger i månaden, så väl värt pengarna. Läs mer och bli medlem här!

Ett rykande nygräddat avsnitt väntar där poddar finns.

Och lyssna gärna på avsnittet så klart! Det heter Begär & beteende, och förutom en intervju med Nathalie Seow från Årstiderna så har vi också pratat med grymma Kata Nylén från Klimatpsykologerna, som är proffs på beteendeförändringar, klimatångest och hur vi ska tänka för att det vi gör ska ge största möjliga effekt. (Följtips också – Klimatpsykologerna på insta ger många bra insikter kring just beteende!)

9 mar 2022 Direktlänk Hygge & härligt livReklam: Samarbeten 0 kommentarer

Relaterade inlägg

Planera en hållbar semester

Lista på 33 härliga (och klimatsmarta!) aktiviteter att fylla våren med!


Close
Husligheter