Ibland slår det mig hur mycket mindset spelar roll. När jag bestämde mig för att bli journalist för 25 år sen ville jag helt enkelt ha kul på jobbet och få betalt för att skriva, men jag hade egentligen inte karriärambitioner.
Sen gick det oväntat fort, omkring 1,5 år efter att jag fått min första anställning blev jag redaktionschef, och efter fyra år var jag chefredaktör. Inte för att jag var exceptionellt skicklig, utan helt enkelt för att magasinsbranschen var sån i början på 00-talet – särskilt bland ”tjejtidningar”. Det gick att klättra snabbt.
Jag insåg då att slumpen styrt om mig från att bara vilja ha kul (= vara lycklig) till att känna ett behov av att fortsätta bygga en CV (= vara lyckad).
Att byta riktning. Gång på gång.
Så fortsatte det några år, tills jag 2009 valde att bli frilans istället. Och då ändrades måttstocken igen. Från att sikta på olika visitkortstitlar så blev mitt enda mål istället att kunna leva på mitt egna företag. Det spelade mindre roll vilka tidningar jag skrev för eller vad artiklarna handlade om, jag ville bara uppfattas som en duktig och pålitlig frilans så att uppdragen fortsatte att komma. Det passade mig bättre, insåg jag – för jag hade ju egentligen aldrig varit särskilt intresserad av att vara chef.
Jag ville jobba värderingsdrivet, bidra till lösningarna snarare än problemet och känna att det jag gör är meningsfullt.
Spola fram ytterligare ett knappt decennium, till 2018, och det är dags för nästa skifte. Plötsligt blev det viktigare VAD jag skrev om, än ATT jag skrev. Jag ville jobba värderingsdrivet, bidra till lösningarna snarare än problemet och känna att det jag gör är meningsfullt. Om jag sen föreläste, skrev artiklar eller projektledde en cirkulär pop up-butik kvittade helt. Jag började också jobba ideellt på riktigt (efter att först ha testat på det under flyktingkrisen) genom Klimatklubben, och insåg att det också skulle bli en viktig pusselbit i mitt liv.
Tre stora skiften. Från glad skribent till ofrivillig chef, från etablerad chef till färsk egenföretagare och från rutinerad frilans till värderingsdriven konsult med ena benet i den ideella världen.
Idag kan jag knappt identifiera mig med de där första identiteterna, de känns ljusår från den jag är idag. Men jag inser också att den resan var viktig för att jag hamna där jag är. Jag behövde testa för att veta vad jag trivdes med och inte, jag behövde vilja ta avstånd från något från att söka mig en ny väg och jag behövde nog lite erfarenhet under västen för att våga lita på magkänslan.
Idag är jag trygg i att jag är på rätt plats för mig. Den stora utmaningen är nu att hitta balans, för i ett samhälle med lågkonjunktur där hållbarhet samtidigt nedprioriteras och stödet till civilsamhället krymper blir det en utmaning att balansera tid och pengar. Jag famlar lite. Samtidigt som jag står stadigare än någonsin.
Poängen med inlägget? Lita på processen. Våga välja en ny väg, när den gamla inte längre känns bra i magen. Och sträva alltid, alltid mot att bli lycklig, snarare än lyckad.
