Det är en fascinerande upplevelse att sticka ut hakan. Att våga föreslå något obekvämt, att blotta sina svagheter och be om hjälp från statligt håll att göra en nödvändig omställning. Fascinerande, frustrerande och faktiskt väldigt intressant. Det som är gemensamt för alla som kritiserat vår debattartikel är till exempel att alla gärna letar fel. Och att ingen erbjuder egna lösningar.
Eftersom ett antal mer eller mindre bisarra repliker kommit på vår debattartikel vill jag passa på att bemöta lite av den kritik vi fått. I väntan på att kritikerna själva visar how the Klimatkamp is done, så att säga.
Ursäkta, hur kan ni förespråka diktatur? Och Löfven bestämmer inte själv, läs på om demokrati!
Vi vet att Stefan Löfvén inte bestämmer på egen hand, och det tror vi att de allra flesta vuxna människor förstår när de läser texten. Löfvén leder såväl Sveriges största parti som vår regering, och det är faktiskt inte så märkligt att i ett upprop kring vilka politiska frågor vi önskar att regeringen prioriterar under den kommande mandatperioden vända sig till personen med mest makt och uppmana honom att ta initiativ. Därmed naturligtvis inte sagt att han på egen hand kan besluta sig för att vare sig nappa på denna uppmaning eller förkasta den. Vi förenklade budskapet betydligt, eftersom vi knappast behöver förklara för mottagaren av den – vår statsminister – vad han kan och inte kan göra.
Det som verkar ha gått flera kritiker förbi är dock att det svenska folket inte får tycka till ens i den demokrati vi har. Vi har ju representativ demokrati, inte direktdemokrati.
Det som verkar ha gått flera kritiker förbi är dock att det svenska folket inte får tycka till ens i den demokrati vi har. Vi har ju representativ demokrati, inte direktdemokrati. Vi har inte varit personligen tillfrågade i varken nivån på RUT-avdraget, subventionerna kring elcyklar, gymnasielagen eller något annat politiskt beslut de senaste 16 åren. Vi röstar fram vilka partier vi anser stå för den bästa politiken, därefter upphör vårt inflytande helt och hållet trots att vi bor i ett demokratiskt land. Det sätt vi kan påverka utöver att rösta vid riksdagsvalet är att försöka skapa opinion för att vissa frågor ska prioriteras. Detta sker varje dag genom såväl lobbyarbete som debattartiklar, namninsamlingar och demonstrationer av olika slag, vårt debattartikel är bara ett exempel på detta.
Senast vi personligen fick tycka till om en specifik politisk fråga innan beslut togs var år 2003 när vi folkomröstade om euron. Vid en av de sex folkomröstningar vi haft beslutade riksdagen dessutom i efterhand att bortse från svenska folkets önskemål, eftersom frågan bedömdes för viktig för framtiden. I efterhand förstår vi att de hade rätt, högertrafikomläggningen ledde till färre olyckor. Det enda vi önskar är att våra politiker tar samma framtidsansvar i klimatfrågan. Fatta de beslut som är rätt på sikt, inte de som nödvändigtvis ger störst tillfälligt partistöd i opinionsmätningarna.
Men hallå, ska politiker verkligen uppfostra medborgarna?!
Okej, spetsigt formulerat förstås. Men ja, vi som skrivit under tycker ju det. För ingenting tyder på att merparten av oss svenskar klarar av att ställa om helt till ett hållbart liv – från 10 ton CO2e i snitt till under 2 ton per person och år – på egen hand. Inte bara för att vi har vant oss vid ett bekvämt liv, utan också för att det faktiskt är väldigt svårt! Att förstå hur varje litet beslut i vardagen, stora som små, hänger ihop med en klimatkris som hotar hela mänskligheten är inte bara komplext, det är nästintill omöjligt. Det lilla beslutet: Att stå med en svenskodlad tomat och en ekologisk spansk dito och försöka avgöra vilken som är bäst. På sommaren. Och på vintern. Det stora beslutet: Att försöka placera de slantar som ska bli ens pension om flera decennier klokt, utan att dessa pengar fram tills dess understödjer diktaturer eller bidrar till regnskogsskövling.
Genom att införa en rad politiska styrmedel som förenklar vägen till ett hållbart liv når vi snabbt den typ av förändring som troligtvis annars skulle kräva decennier av målmedveten övertalning. Decennier vi inte har.
Det är för svårt att göra rätt och för lätt att göra fel. Vår debattartikel går ut på att detta måste förändras. Det måste bli lätt att göra rätt och svårt att göra fel. Eller helst omöjligt i flera fall – genom historien har ju ett antal dåliga alternativ helt enkelt plockats bort för att vi inte ska kunna göra så dåliga val. Glödlampor. Freonkylskåp. Inom ett annat produktområde har det dåliga (i det här fallet hälsofarliga) alternativet inte plockats bort helt, men försetts med en märkning så kraftfull att det är omöjligt att missförstå den – cigaretter. Genom att införa en rad politiska styrmedel som förenklar vägen till ett hållbart liv når vi snabbt den typ av förändring som troligtvis annars skulle kräva decennier av målmedveten övertalning. Decennier vi inte har. Inget säger att styrmedlen måste vara för evigt, vi kan likna klimatkrisen vid krigstid och införa tillfälliga ransoneringar av olika slag som sedan lättar när krisen är över och vi vant oss vid en mer hållbar livsstil.
Hallå, forskare säger ju att ekologisk mat inte alls är bättre för klimatet!
Åsikterna om ekologisk mat är bra för klimatet eller bara bra för människor och miljö går isär, ska erkännas. Däremot hänger allting ihop, och i det här läget blir det skevt om vi tittar på varje fråga för sig. Ekologiskt framställd mat kräver större landarealer för samma mängd skörd, vilket i teorin skulle kunna innebära mer avskogning för att få tillräckligt med yta att odla maten på – ja. MEN i nuläget äter vi enorma mängder kött, och fodret till dessa djur kräver i sin tur enorma ytor åkermark. Vi äter allt mer kött i världen, och den ökande foderodlingen bidrar i allra högsta grad till avskogningen prick just nu. Köttindustrin är dessutom ett av de största klimatproblem som finns.
Skulle vi dra ner på köttet skulle vi kunna använda en del av den mark vi idag odlar djurfoder på och istället odla ekologiska vegetabilier till människor.
Med andra ord, skulle vi dra ner på köttet skulle vi kunna använda en del av den mark vi idag odlar djurfoder på och istället odla ekologiska vegetabilier till människor. Eftersom ekologisk odlad mat innebär att inga bekämpningsmedel används är det snällare både mot människa och miljö, och i våra ögon måste vi sikta mot ett hållbart samhälle på alla plan – ekologiskt, ekonomiskt och socialt. Vi behöver biologisk mångfald, inte minst för att rusta naturen mot klimatförändringarna, och där är ekologisk odling överlägsen den konventionella. Vi behöver människor som mår bra, och att slippa bespruta åkrarna är en ren hälsovinst för den som brukar åkern. Och vi behöver leva inom resurserna för en planet, vilket innebär att vi måste använda den odlingsbara mark som finns så hållbart, långsiktigt och genomtänkt som möjligt. I vårt tycke är därför inte ekologiskt sämre för klimatet när alla faktorer räknas ihop. Här hade vi kunnat vara tydligare, det medges, men begränsningen i textlängd gjorde att det kanske blev ett lite väl korthugget resonemang.
Varför vill ni inte ha inplastad frukt och grönt, det minskar ju matsvinnet?
Här gäller det att läsa rätt. Vi vänder oss emot det vi exemplifierar med ”styckeförpackad paprika i plast”. Vi har förstås inget emot att hållbarheten förlängs och matsvinnet minskar, men just nu finns det regler som säger att varje ekologisk vara måste märkas individuellt (vilket ofta görs genom att plasta in). Där finns problem nummer ett – det blir orimligt mycket plast på grund av ett lite fyrkantigt regelverk. Sen är plasten i sig ofta baserad på fossila råvaror, som måste fasas ut för klimatets skull. Med andra ord – förläng gärna hållbarheten på produkter, men helst på ett bättre sätt än att styckeförpacka i material gjorda på fossila råvaror.
Vi kunna ha en variant på laglig dumpstring, där varje matbutik kunna inreda en shop-in-shop där alla matvaror vars bäst före-datum gått ut och all ”ful” frukt hamnade istället för i sopcontainern bakom butiken.
Dessutom finns det fler sätt att minska matsvinnet på. Exempelvis skulle vi kunna ha en variant på laglig dumpstring, där varje matbutik kunna inreda en shop-in-shop där alla matvaror vars bäst före-datum gått ut och all ”ful” frukt hamnade istället för i sopcontainern bakom butiken. Där skulle så väl klimatmedvetna som människor med små eller inga ekonomiska medel kunna förse sig med gratis mat, alternativt skänka vad vi tycker maten är värd till välgörenhet. (Här fick vi för övrigt också kritik för att närproducerat inte alltid är bäst – något vi inte ens tar upp i artikeln. Men om en letar fel tillräckligt länge kan det visst hända att en finner några påhittade på vägen.)
Klassfrågan då? Har ni inte koll på att alla inte kan ”cykla till jobbet eller ens har råd att köpa ekologiskt”?
Jo, det är klart vi har. Vi har inte nämnt cykling med ett ord, just därför. Vi är övertygade om att de politiska beslut som krävs måste vara flexibla, det vill säga ett beslut som får önskad effekt i storstaden med dess kollektivtrafik och närhet till all service ska införas där, inte på glesbygden där den försvårar livet för människor. Kan samhället inte skapa förutsättningar att klara sig utan bil på en plats, måste människorna där antingen få släppa ut mer eller ges möjligheter att byta ut bilen mot en klimatvänligare sådan.
Kan samhället inte skapa förutsättningar att klara sig utan bil på en plats, måste människorna där antingen få släppa ut mer eller ges möjligheter att byta ut bilen mot en klimatvänligare sådan.
Angående ekologisk mat är det ju intressant att vi får kritik för att vissa människor inte har råd att köpa ekologiskt i samma replik som hävdar att det är bättre för klimatet att äta ickeekologiskt. Men okej. Efterfrågan styr nästan alltid prissättningen. Om fler butiker i fler länder skulle besluta sig för att enbart köpa ekologiska bananer skulle förmodligen två saker hända: Priserna på de ekologiska skulle kunna hållas lägre eftersom butikerna skulle köpa större kvantiteter, vilket skulle göra att fler får tillgång till icke besprutad mat. Och det skulle minska matsvinnet från butikerna eftersom det är lättare att basera inköpen på hur många bananer totalt som säljs, istället för att försöka vikta mängden ekologiska och icke-ekologiska. Här skulle också politiska beslut kunna väga in i prissättningen. Icke hållbart odlad mat kanske ska beskattas hårdare? Eller ekologisk subventioneras?
Hur kan ni, som flyger över hela världen, kräva flygförbud av andra?
Vi vill inte förbjuda flyg. Det vore ju mest klimateffektivt förstås, men nä. Vi skrev ordagrant ”Vi behöver någon som gör flygresan orimlig för plånboken i jämförelse med tåget. Eller ge oss en flygkvot!”. Det vill säga – förändra förhållandet mellan tåg och flyg så att tåget blir överlägset billigast, istället för som nu när det är både dyrare och långsammare än flyget. Det kan göras på tre sätt – dyrare flyg, billigare tåg eller båda i kombination.
Och en flygkvot är inte samma sak som ett flygförbud. Det är en begränsning. På samma sätt som vi får köra bil på våra vägar, men måste hålla oss inom en hastighetsbegränsning som bedöms rimlig för att bilresan ska bli säker, tänker vi att en kan få flyga men att en måste hålla sig inom en rimlig mängd flygresor för att mänskligheten ska överleva. Denna flygbegränsning skulle förstås gälla alla, inte alla utom influencers. Hallå.
När det gäller hur de influencers som skrev under reser så går det inte att dra alla över en kam. Vissa som skrev på har inte flugit på år och dar, andra flög samma vecka som artikeln publicerades. Det viktiga här är att vi inte påstår att vi är felfria i artikeln, tvärtom. Den går ju ut på att majoriteten av oss (=svenska folket, inklusive influencers) har svårt att ge upp vår ohållbara livsstil så länge den är så tillgänglig och alternativet så svårgreppbart. Det här kan förenklas genom politiska beslut.
Vi måste peppa de som tagit ett första steg i rätt riktning, istället för att ägna spaltmeter åt att trycka till dem så att de aldrig vågar ta ställning igen.
Jag har ett flygfritt 2019, det har min medförfattare Emma också. Liksom många andra på listan. Men inte alla. Och vi ursäktar inga flygresor, men om en ska kritisera en influencer som flyger och som stöttar ett initiativ för en mer handlingskraftig klimatpolitik så är det väl ändå flygresorna som ska ifrågasättas, inte viljan att få hjälp att leva mer hållbart?
Det måste vara okej att uttrycka sin åsikt i en fråga även om en själv är en del av problemet. Det måste vara okej för fler än de fullkomligt oklanderliga att ha åsikter, annars blir det snart väldigt, väldigt tyst. Och vi måste peppa de som tagit ett första steg i rätt riktning, istället för att ägna spaltmeter åt att trycka till dem så att de aldrig vågar ta ställning igen. Det måste vara mer värt att våga göra NÅT och utsätta sig för kritik, än att ducka allt ansvar och vara helt tyst. (Johanna har skrivit så bra om detta här.)
Ni drar paralleller till diktaturer som Nordkorea och Kina när ni skriver att ni i långa loppet kommer att hylla Löfven för hans mod och klokhet och ledarskap.
Jaha. Eller så drar vi paralleller till modiga, kloka, ledare av olika slag genom historien som vågat använda sin tid på jorden för människors bästa. Här kan en ju ta några exempel. Som Gandhi, Martin Luther King, Emmeline Pankhurst, Malala eller för all del Greta Thunberg. Förmodligen är/var ingen av dessa förebilder heller perfekt, det är trots allt människor vi pratar om, men alla har de vågat ta ledarroller i viktiga frågor och ta risken för kritik. Varför skulle det vara något dåligt att hylla mod? Klokhet? Ledarskap? Det kan jag inte förstå. Kan ni?
