Maria Soxbo - – hållbarhet, omställning och framtid

Grannkampen! Rädda frukt & bär tillsammans med andra

Eftersom vi dels har mer äpplen än vi lyckas ta hand om, dels saknar bärbuskar, bestämde jag mig för att försöka slå två flugor i en smäll och engagera grannskapet i frukt&bär-räddning. Eftersom det funkade över förväntan langar jag ut min strategi här, så fler kan använda den. För som jag skriver längre ner – det är ju galenskap att vi vaskar så mycket egenodlat som vi gör! Och istället importerar typ samma sak från andra länder, så att vi kan betala för dem i mataffären istället …

Plockade in en del äpplen själv först, och tog en bild som jag använde i facebookgruppen. Foto: Maria Soxbo

Jag lade ut följande text i en lokal facebookgrupp (tips, om det saknas en där du bor – starta en! Så värt att nå många i området på ett enkelt sätt, oavsett om man har tappat något på gatan, behöver efterlysa duktiga hantverkare eller vill efterlysa lucialinnen till barnen …):

Ta vara på frukt&bär-tråd!

Hej alla! Jag tänkte att jag skulle förverkliga en grannskaps-idé jag haft.Just nu dignar ju nämligen fruktträden och bärbuskarna, och många av oss kan/hinner inte ta vara på allt vi har. (Visste ni tex att 95% av alla äpplen i svenska villaträdgårdar ruttnar bort varje år? 265 000 ton!)
Samtidigt kanske andra önskar att de själva hade bärbuskar/fruktträd. Så varför inte byta med varandra? Minska på svinnet, och fylla varandras frysar med allt gott.Jag tänkte därför att vi kanske kan samla allt sånt i denna tråd – både de som har frukt och bär att erbjuda, och de som är sugna på att ta vara på någon annans skörd?

Dvs:
Har du något i din trädgård som du inte kan/vill ta vara på själv, skriv det här. (Tex: FINNS: RÖDA VINBÄR eller FINNS: ÄPPLEN) och skriv adress.

Är du sugen på att ta hand om något? Efterlys i den här tråden. (Tex: SÖKES: PLOMMON.)

Jag hakar så klart på själv också i kommentarerna, och håller tummarna för en massa smarriga utbyten i grannskapet!

Sen lade jag FINNS: ÄPPLEN som en kommentar, berättade vilka ungefärliga sorter jag har och var vi bor, och bjöd in alla som var sugna att komma och plocka. I en annan kommentar skrev jag SÖKES: PLOMMON & VINBÄR.

Topp tre grejer jag förknippar med mina barndomssomrar – röda vinbär.

Direkt fick jag napp på båda – människor som var sugna på att göra äppelmos men saknade äpplen, och människor med dignande bärbuskar som inte hann ta reda på allt. Så bra ju! Nu har jag en massa röda vinbär att baka kaka på, och frysa in för att kunna få sommarsmaker i vinter. Många i gruppen har också hurrat för initiativet, så förhoppningsvis kan vi dra igång liknande trådar varje sommar för att färre frukter och bär ska gå förlorade.

Två lunchlådor med perfekta vinbär, mums!

Det har ju periodvis funnits lite smarta tjänster för fruktförmedling, till exempel numera vilande Pallafrukt.se. En annan – Fruktkartan – verkar fortfarande vara aktiv, men svårt förstås att säga om den som erbjudit sina fruktträd år 2018 eller 2019 fortfarande är okej med att främlingar tar för sig år 2020 … Facebookgruppen Fruktförmedlingen är ett annat tips.

Men – jag måste erkänna att jag tror på lokalgruppernas kraft i detta! Dels för att transporterna blir få när alla bor väldigt nära varandra, dels för att jag tänker att det gynnar varje område i det långa loppet att de boende får lite mer direktkontakt med varandra. Vill man boosta feelgood-känslan lite extra kan man ju alltid svänga förbi med en burk färdigkokt marmelad eller äppelmos till den som donerat som tack!

Baka liten äppelkaka! Bonustips till dig med barn: Ge skalen till ungarna. Mina ÄLSKAR att käka äppelskal.

Hoppas ni blir sugna på att göra något liknande där ni bor, berätta gärna det i så fall! Och har ni andra varianter på hur frukt och bär kan räddas, tipsa gärna!

Maria Soxbo 19 aug 2020 Direktlänk KlimatkunskapMat, bak, dukning & kök 2 kommentarer

Greenwashing – så märker du om företag greenwashar

Idag inleds Formex, och jag är med på ett digitalt hörn under dagen idag och pratar om hur företag kan prata hållbarhet utan att syssla med (medveten eller omedeveten) greenwashing. Det här är ett superviktigt ämne och inte bara för företagen själva, utan också för oss konsumenter. Att känna igen greenwash-reklam när vi ser den är nödvändigt för att vi kunna göra val i vardagen som är bra på riktigt (och inte bara för att någon reklamslogan säger det).

Därför har jag plockat ut en liten del av min föreläsning här, eftersom jag tänker att det är en bra checklista att ha i bakhuvudet när vi vadar genom alla reklambudskap som sköljer över oss varje dag.

9 tecken på greenwashing

Foto: Alena Koval

1. Pengar på fel saker

Rullas det ut enorma reklamkampanjer om hållbarhet från ett företag som inte med bästa vilja i världen kan kallas hållbart? Att spendera mer på budskap än på faktisk omställning är solklar greenwashing.

2. Luddiga formuleringar

Fylls reklamen med begrepp som ”hållbar”, ”eco-friendly” och märkliga förkortningar av typ ”E.C.O.” som inte förklaras? Se upp. För att kunna hävda att något är ”hållbart” behöver man också förklara på vilket sätt det är det.

3. Krångligt språk

Om en produkt marknadsförs med mängder av forskartermer och okända beteckningar som inte förklaras kan det finnas anledning att dra öronen åt sig. Ett företag med rent mjöl i påsen vill förmodligen att du ska förstå vad du köper och använder därför ett lättillgängligt språk.

4. ”Naturlig” paketering

Vackra naturbilder, grön inramning, brun kartong, avskalad design. Allt detta kan förstås vara en självklar image för ett företag som verkligen är hållbart, men det är också en tacksam, grön kostym att dölja sämre produkter i eftersom symbolvärdet är så starkt.

5. Okända ”märkningar”

Ord av typen ”eco-friendly” formgivna som stämplar och gröna symboler i form av löv eller träd får oss lätt att tro att vi håller i en miljömärkt eller certifierad produkt, men kolla en gång till – är detta verkligen en etablerad symbol? Riktiga miljömärkningar som Svanen är förstås oberoende så vi kan lita på dem, men eftersom det finns en uppsjö mer eller mindre märkningar världen över är det lätt att greenwasha en produkt genom att ge intryck av att ha en märkning som egentligen inte finns.

6. Noll bevis

Ett företag som har koll på sitt hållbarhetsarbete vet inte bara hur stora utsläppen är, utan kan också backa upp varje förändring och påstående med fakta och forskning som bevisar dess effekt. Företag som sysslar med greenwashing och påstår sig vara ”hållbar”, ”ren”, ”grön” eller till och med ”mest” eller ”bäst” kan det förstås inte.

7. Onödiga påståenden

Ett företag som tar genvägar genom greenwashing kan till exempel påstå att deras produkter är fria från en viss miljöfarlig kemikalie, och det låter bra. Men om samma kemikalie numera är förbjuden enligt lag handlar det ju inte om hållbarhetsarbete utan laglydighet, och alltså är även alla konkurrenter fria från samma kemikalie. Företaget greenwashar, och hoppas att vi konsumenter inte har koll nog att inse detta.

8. Välgörenhet istället för omställning

Att stolt berätta att ett par öre per såld produkt går till att bevara regnskog eller rädda isbjörnar samtidigt som produkten i sig är en del av hotet mot miljö och/eller klimat är greenwashing. Välgörenhet är förstås ett fantastiskt komplement för företag att bidra till, men att skänka pengar istället för att minska sin negativa påverkan är inte rätt väg att gå. (Och glöm inte att fundera över storleken på donationen i förhållande till hur mycket företaget skryter om den.)

9. Meningslös hållbarhet i ett större sammanhang

Att slå på stora trumman för att etiketten på förpackningen numera är av återvunnet papper – när själva förpackningen fortfarande är av fossilplast och innehållet fullt av risiga kemikalier är greenwashing. Ja, bytet är bra – men för obetydligt i sammanhanget för att motivera ett grönt reklambudskap.

Foto: Boxed water. Snyggt formgiven papptetra istället för plastflaska = toppen? Jo, fast i USA är det färre som återvinner denna typ av förpackning än PET. Och sen har vi ju det lilla problemet med att det inte är så klimatsmart att hälla upp kranvatten på förpackningar och frakta runt dem överhuvudtaget.

Så kan du avslöja greenwashing

Ibland är greenwashing rent bedrägeri, ibland är det bara okunskap eller slarvighet från företagets sida trots att man egentligen menar väl. Ett bra sätt att påpeka greenwashing är att helt enkelt ställa några frågor.

Foto: Karolina Grabowska

Exempel på bra frågor att ställa:

”Hej, jag är nyfiken på den här produkten eftersom det står att den är eco-friendly. Vad exakt innebär det och på vilket sätt är den miljövänlig?”

”Hej, jag ser att ni pratar mycket om hållbarhet, vilket jag gillar. Men hur ser ni på överkonsumtion och klimatfrågan med tanke på att ni kommer med nya kollektioner så ofta/har så låga priser?”

”Hej, jag är intresserad av era produkter eftersom jag får intrycket att de är miljövänliga, men undrar varför det inte finns refill/går att återvinna dem/går att reparera dem?”

”Hej, jag gick igång på era budskap om hållbarhet, men undrar lite över all onödig plast i era förpackningar/varför ni har fria returer/varför jag inte kan välja miljövänlig frakt/varför bomullen inte är ekologisk?”

”Hej, vad fint att ni skänker en del av vinsten till en miljöorganisation! Hur jobbar ni på att minska er egen klimatpåverkan?”

”Hej, jag är nyfiken på era produkter eftersom ni pratar så mycket om hållbarhet, men förstås inte riktigt alla begrepp och ämnen ni pratar om. Kan ni förklara dem lite enklare så jag förstår?”

Och klimatkompensation då?

Foto: Morning Brew

Här finns den stora gråzonen. Jag är av åsikten att klimatkompensation ska ses som en frivillig straffskatt för ett företags misslyckanden. Det vill säga – när företaget strypt sina utsläpp så långt det går kan klimatkompensation vara ett sätt att ”betala böter” för det som återstår för att visa att man förstår att man inte är i mål ännu. Detta är rimligt, men målsättningen måste förstås vara att bli av med ”straffskatten” genom att ta bort även återstående utsläpp.

För mig blir det däremot greenwashing om företag med stora plånböcker börjar med klimatkompensation direkt och köper sig rätten att kalla sig ”klimatneutrala” eller till och med ”klimatpositiva” – trots enorma utsläpp.

Jag kommer att skriva mer om min syn på klimatkompensation längre fram, men i det här sammanhanget tycker jag klimatkompensation kan vara okej – om företaget är tydliga med att man redan har sänkt sina utsläpp rejält och hela tiden jobbar vidare på att minska det som återstår.

Hoppas ni fick med er lite matnyttigt om greenwashing! Vad har ni själva för tankar om det?

Maria Soxbo 18 aug 2020 Direktlänk KlimatkunskapKlok konsumtion 3 kommentarer

Hållbara svepet, del 16 – elbilsguider, möbelsvinn och tips till singelmän

Svepet är tillbaka efter sommaruppehållet (på en söndag istället för en lördag denna gång), och jag har valt att inte försöka fånga upp ALLT som hänt sen sist utan bara plockat några godbitar.

Framtidens boende

Foto: Bild från en ekoby på Tjörn. Foto: Inobi

Bopanalen 2030. Skanska har släppt Bopanelen 2030 – en rapport om framtidens boende, och den innehåller många intressanta fakta. Som att nästan varannan svensk (45%) skulle kunna tänka sig att sälja sin bil om de fick tillgång till en elbilspool via sin bostadsrättsförening (bland unga låg siffran på hela 65%). Och en rejäl majoritet – 79% – anser att det är viktigt att bo i en miljövänlig bostad om tio år. Här finns rapporten att läsa.

Veckans 3 SoMe-tips

Foto: Think Organic

1. Hemgjord glass. Think Organic tar vara på säsongens sista jordgubbar genom att göra glass (utan glassmaskin). Föreställer mig att jag blir väldigt poppis hemma om jag testar detta?

2. Allt om elbilar! Två bjussiga bloggkollegor – Anna Marìa/Dnilva och Emma Sundh – har slagit sig ihop och gjort varsin halva av nätets bästa elbilsguide! Detta inlägg har ett par veckor på nacken nu, men för alla som funderar på elbil (som jag!) så är det bara att bokmärka och spara bums. Så bra inlägg, båda två!

3. För sin egen skull. Jag tyckte att Claras inlägg om att lägga några extra minuter på något vackert – inte för att pleasa någon annan utan bara för sin egen skull – träffade helt rätt. Inför en höst som ingen av oss vet hur den kommer att bli tror jag mycket på en slags guldkant på vardagen.

Veckans 5 snabba

1. Dags för Formex! Som väntat så blir det inte en ”normal” Formexmässa detta onormala år, utan en specialversion i Kungsträdgården i kombination med en digital mässa. Jag medverkar dels genom ett digitalt föredrag om hållbar kommunikation, dels genom ett samtal om klimatkrisen och corona under pressfrukosten. Dessutom har jag haft ansvar för att boka in en del föreläsare, och ser enormt mycket fram emot att höra Shoka Åhrman prata om hållbar beteendeekonomi och nudging och Elin Bergman om cirkulär ekonomi.

2. Jysk dumpar möbler. En nyhet från tidigare i somras, som jag ändå vill ta med här eftersom Husligheter brukade handla om inredning, är Expressens granskning av Jysk. Enligt Expressen dumpar kedjan reklamerade varor i brännbartcontainrar, efter att först ha skurit sönder dem. Det vill säga, varken återvinning eller återbruk på tapeten. Får man önska en granskning av fler inredningsföretags hantering av reklamationer? Och – lite mer handlingskraft från regeringen kring svinn (istället för enbart hänvisning till EU-nivå).

3. Remake öppnar webbshop! Inte nog med att Stadsmissionens fina återbruksmärke Remake har sin butik nära mitt kontor, jag har dessutom den tidigare verksamhetschefen Maria Lagerman som skrivbordsgranne på Snickeriet numera. Och det gör mig väldigt glad att Remake nu öppnar webshop så att det inte bara är stockholmarna som kan ta del av denna innovativa satsning.

4. Klimatmedvetna män är mer attraktiva. En amerikansk studie har visat att män som visar miljömedvetenhet uppfattas som mer attraktiva av det motsatta könet. Män som visar omtanke om planeten uppfattas till exempel även som trogna partners och bra pappor – kvaliteter som kvinnor ofta letar efter när de vill hitta en livskamrat. En undersökning väl värd att sprida inte minst bland klimatförnekande singelmän, right? (Tack för tipset, Isabelle!)

5. Lärare – se hit! Klimatorganisationen Föräldravrålet genomför just nu en stor undersökning bland lärare i grundskolan om hur klimatfrågan behandlas i undervisningen, hur barns klimatoro hanteras och vilka hinder lärare upplever kring klimatundervisning. Är du lärare, svara gärna på enkäten! (Och sprid den gärna vidare till kollegor förstås.)

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

Maria Soxbo 16 aug 2020 Direktlänk Hållbara svepet 4 kommentarer

Att leva lokalt – och hitta sin plats på jorden

Sensommartider, de har något visst ändå! Fortfarande ljumma (eller till och med heta) dagar, ljusa kvällar, fräknar på nästippen (eller okej, hela fejset), solblekta linnen och pepparkaksbruna barnfötter som drar in sand på kökets trägolv. Kliande myggbett, mognande äpplen, de sista jordgubbarna och de första blåbären, höstplaner och semesterminnen.

Alla foton: Maria Soxbo

Det blev en fin sommar, trots allt, tycker jag. En hel del inställda planer och saknade familjeträffar förstås, men också en djup tacksamhet över att vi fick vara friska och njuta av ett långt sommarlov på Gotland. Trots allt.

Och även om jag är van att tillbringa somrarna i Sverige (vi har inte varit utomlands sommartid det senaste decenniet) så har jag också häpnat över hur fantastiskt vårt vackra land är – inte minst på sommaren. För i år har ju i princip alla semestrat här hemma, och därför har mitt instagramflöde fyllts av fantastiska bilder från Smögen och Koster, Åre, Höga kusten, Lappland, Öland, Österlen och Dalarna.

Jag har bokmärkt allt från vykortsvyer från fiskelägen till pensionat på landsbygden, surdegsbagerier, skulpturparker, perfekta solnedgångsbryggor och lummiga insjöar. Sånt jag vill fylla min bucket list med och hoppas få besöka de kommande åren. Tänk att det krävdes en pandemi för att detta fantastiska skulle konkurrera ut palmer och turiststråk?

För ja, är det något det märkliga 2020 har inneburit för mig så är det faktiskt både en uppskattning av och ett sug efter att få utforska allt vi har här hemma. I och med att jag slutade flyga för 2,5 år sedan så har jag tills vidare vinkat adjö till vissa drömresmål. Japan och Kanada till exempel, det kommer inte att hända förrän det finns klimatvänliga sätt att resa så långt. Kanske aldrig? Det sved lite i början ska erkännas, men det här året har faktiskt fått mig att omvärdera det. Det känns inte alls särskilt viktigt längre att åka jorden runt för att uppleva en viss plats, när hela vårt avlånga land är smockfullt med vykortsvyer, världsarv och vackra sevärdheter. Varför gå över bäcken?

För någon som rest så pass mycket som jag har gjort kändes det till en början lite avigt att förvägra mina barn samma chans att se världen. Men så insåg jag – jag lämnade ju knappt landet under hela min uppväxt. Förutom en biltur till Norge, en färjetur till Finland och en tvåveckorscharter till Grekland så tillbringade jag alla mina barndomssomrar i Sverige. Det var helt enkelt så mina föräldrar ville tillbringa somrarna – genom att uppleva vårt eget land. Att de tillbringade sin egen smekmånad med att tälta, paddla, vandra och plocka hjortron i den svenska fjällvärlden säger ju allt.

Så bland mina barndomsminnen finns allt från nykokta polkagrisar direkt från kokeriet i Gränna, ett nyväckt intresse för historia efter besöket i Nämforsen, mysiga kafebesök i Öregrund, hisnande karusellåk i Göteborg och strandhugg med matsäck på solvarma klippor längs den norrländska kusten – en perk som kommer med att ha vuxit upp med en pappa som var kapten och därför förstås såg till att familjen hade egen båt.

Ju mer jag tänker på det, desto mer vill jag ge mina barn DET. Inte charterveckor på förvillande lika turisthotell runt Medelhavet.

Jag hoppas att år 2020 inte bara blir året som präglades av antal dödsfall, restriktioner och munskyddens vara eller icke vara. Utan att det också blir året då vi började uppskatta det vi har igen. Inte bara hälsan, utan också naturen, kulturhistorien och de faluröda stugorna. Granskogarna, forsarna, raukfälten, sandstränderna, fjällvidderna, träkåkarna, stenstäderna, kulturminnesmärkena. Inte bara för klimatets eller smittspridningens skull, utan för att allt detta är så värt att uppleva. Fan, vad otroligt lyckligt lottade vi är ändå, som bor just här?

Och ja, jag förstår förstås att detta inte är alla förunnat att uppleva trots att det är korta avstånd. Sverige är dyrt att leva i och ännu dyrare att turista i. Inte alla har en plånbok som räcker till när fikat på berömda bageriet kan gå på flera hundra kronor för en familj, eller när det enkla men charmiga pensionatet kostar fyrsiffrigt per natt. Förstås. Särskilt inte i år. Just därför gör det mig extra glad att något av det allra mest fantastiska med Sverige – allemansrätten – är gratis (och att tält och utrustning ofta kan lånas av vänner eller till exempel Fritidsbanken).

Vi fick tyvärr inte till någon tältnatt i år, men nästa år hoppas jag få slå upp ett tält, krypa ner i en sovsäck och lyssna på alla ljud utanför tältduken, vakna ett par meter från en strandkant och äta medhavd frukost i det fria. Jag kan knappt tänka mig något lyxigare.

Jag hoppas ni har haft en fin sommar, att ni och era anhöriga fått vara friska och att ni också tar med er fina minnen från en sommar som hade oddsen emot sig. Och ni av mina läsare som arbetar inom vården, TACK för allt slit och jag hoppas innerligt att ni också fick möjlighet till lite återhämtning i sommar-Sverige.

Nu håller vi ut, tar hand om varandra och gör det allra bästa av hösten också. Eller hur?

(Och en sak till. I det här inlägget har jag samlat några av mina finaste sommarminnen och det blir förstås idylliskt värre. Men min sommar innehöll så klart också regn, trotsiga barn, fästingbett, tristess, misslyckade utflykter, diskberg och ett trasigt hjullager på bilen. Det är lätt att glömma i den välpolerade bloggosfären, så jag ville bara påminna om att vi alltid bara ser en liten, utvald del av av verkligheten.)

Maria Soxbo 10 aug 2020 Direktlänk Hygge & härligt livReflektioner 2 kommentarer

En sommarutmaning som heter duga – hjälper ni mig?

Alltså, så här innan sommarlovet händer visst allt på en gång – jag och Emma blir med podd, och så fick vi dessutom världens roligaste sommarjobb! Klimatappen Deedster undrade nämligen om vi inte ville använda sommarlovet till något vettigt – att samla ihop så många av våra följare vi kan för att tillsammans slå Deedsters rekord i utförda klimatgärningar! Och well, klart vi ville det!

Sommarlovet hägrar – kan det bli starten på nya, hållbara vanor? Alla foton: Maria Soxbo

Deedster funkar så att man förstås laddar ner appen, och sen gör ”deeds” – alltså små gärningar för klimatet. På köpet lär man sig bra saker kring klimatfrågan, och så får man också ett kvitto på exakt hur mycket koldioxid man sparat genom gärningen. Kul, enkelt och gamification för klimatet – what’s not to like?

Starten på Nästa kliv till hållbart liv!

Och nu har Deedster alltså skapat en särskild utmaning för mig och Emma. Utmaningen (under fliken Utmaning i appen) heter ”Nästa kliv till hållbart liv”, och i den kan man välja att gå med i mitt lag (gör det!) eller Emmas. Varje tisdag under de kommande 8 veckorna släpps fler stationer med ett antal deeds på varje, så vi kan levla upp allt eftersom, och varje vecka är det ett nytt tema för utmaningarna.

Min paradisbuske har kanske 80 000 blommor. Kanske. Hehe.

Målet, som vi ska nå innan lunchtid den 15 augusti, är att tillsammans slå Deedsterrekordet på 80 000 (!) deeds. Helt crazymånga alltså, så vi behöver all hjälp vi kan få! Är ni på?

Rekordet på 80 000 deeds motsvarade hela 266 ton koldioxid, vilket i sin tur motsvarar (håll i er):

10 000 kilo nötkött eller
380 000 kilo bönor eller
55 varv runt jorden med bil!

Hur mäktigt att slå det, det vill säga spara in ännu mer koldioxid? Och dessutom gör vi ju annan nytta, som att jobba för biologisk mångfald, på kuppen.

Under resans gång ser vi inte bara vems lag som leder, hur mycket koldioxid vi sparat och hur många deeds vi tillsammans kommit upp i, utan också vem som varit flitigast i varje lag! Och jag och Emma tänker förstås att vi ska hylla vår respektive Most Valuable Player när utmaningen är klar!

Min klimatcoach följer med i fickan hela sommaren.

Hur som helst, jag är enormt peppad på att få en konkret och kul klimatcoach under sommarlovet, som inte bara hjälper mig att fatta klimatsmarta beslut och bygga nya hållbara vanor utan också väcker tävlingsnerven i mig! Jag hoppas, hoppas att ni som läser också är sugna på att hoppa på? Det vore så sjukt mäktigt att se laget växa tillsammans och göra detta ihop, tycker jag! Och som bonus kommer vi att kliva in i hösten med förhoppningsvis nya, hållbara vanor innanför västen. Är ni med? JA!

Gör så här:

1. Ladda ner Deedster-appen. Här kommer ni till appen – och rakt in till utmaningen!

2. Se till att välja rätt utmaning under Utmaningar – Nästa kliv till hållbart liv.

3. Välj lag! Team Maria Soxbo (ja!) eller Team Emma Sundh (nja?).

4. Börja beta av uppgifter/deeds! Varje tisdag släpps nya, så game on! Målsnöret går 15 augusti kl 12.00!

5. Se hur vi tillsammans sparar in kilo efter kilo med koldioxid, och håll koll på leaderboarden för att se vem som bidragit mest!

Och – det går toppen att hänga med så länge orken räcker, så klart. Och likaså går det finfint att kliva in mitt i, även om ni läser detta flera veckor efter att inlägget skrivits – vi har ju till 15 augusti på oss, och alla bidrag behövs!

Vill du höra mer om utmaningen så pratar vi också om den i det första (!) avsnittet av vår nylanserade podd, Plan B-podden!

Livsnjut och hållbarhet i ett är ju fullt möjligt – som att sommarfika hembakt och närodlat på loppisporslin!

Och nu tar bloggen sommarlov i några veckor, men uppdateringar på instagram lär det säkert bli då och då – inte minst för att rapportera hur det går i utmaningen. Och så ses vi ju i mitt lag i Nästa kliv till hållbart liv, eller hur? Trevlig sommar!

Maria Soxbo 23 jun 2020 Direktlänk KlimatkunskapReklam: Samarbeten 2 kommentarer

Plan B-podden!

Säga vad man vill om mig och Emma Sundh, men att chilla och sitta lugnt i båten är inte våra främsta styrkor. När vi inte längre fick snacka klimat i form av föreläsningar började vi göra webinar, och nästa steg blev förstås – en podd!

Den här idén hade vi faktiskt redan ifjol inför boksläppet av Gör skillnad! Från klimatångest till handlingskraft. Då var tanken att helt enkelt göra poddavsnitt till varje kapitel av boken, som ett slags extramaterial och marknadsföring i ett. Men kalendern fylldes av föreläsningar, så vi lade projektet på is av tidsbrist.

Nu däremot, är tid inte längre en bristvara! Och vi har hunnit stöta och blöta vilken sorts podd det ska vara några varv till. Det vi landade i? Detta:

Plan A var en gränslös fossilfest – med efterföljande klimatbaksmälla. Plan B? Att skapa göttigast möjliga liv inom planetens gränser. Vad krävs för att vi ska lyckas? Det handlar Plan B-podden om.

Inom kort kommer ett första specialavsnitt (som inkluderar en rolig sommarutmaning som ni också kommer att få veta mer om på tisdag!), och sen drar vi igång på riktigt i höst! Eftersom vi så att säga är paketeringsskadade har vi bestämt att alla avsnitt ska heta något på B (ser ni problemen torna upp sig likt bapelsiner vid horisonten?) och det första heter förstås BÖRJAN.

För att hålla koll på när vi släpper nytt och vad vi har på gång, och för att lättare kunna diskutera avsnitten och ge förslag på kommande ämnen – följ oss! Vi finns på instagram på @planbpodden och facebook på /planbpodden. Vi ses där!

Maria Soxbo 21 jun 2020 Direktlänk Klimatkunskap 2 kommentarer

Hållbara svepet, del 15 – sommarprat, skräpplock och smarta investeringar

Detta blir det sista svepet på den här sidan sommarsemestern, och så tar vi nya tag med laddade nyhetsbatterier i höst. Tills dess får vi förmodligen också vänta på att regeringen ska säga sitt i frågan om Preemraff. Mark- och miljödomstolen slog i veckan fast att planerna på raffinaderiet bör få klartecken – trots att utsläppen förväntas öka med en miljon (!) ton. Här har Naturskyddsföreningen skrivit en bra sammanfattning om Preemraff, här finns en läsvärd debattartikel och här kan man läsa om Naturskyddsföreningens reaktion på domen. Vill du försöka påverka regeringen inför det slutgiltiga beslutet? Gör det här!

Hur klimatfrågan slår hårdare mot people of color

Illustration: Vice

Klimatkris och rasism. För två veckor sen vigde jag hela Hållbara svepet åt Black Lives Matter-rörelsen, och det var på inget sätt att kliva bort från hållbarhetstemat. Vice har till exempel flera artiklar där man kopplar klimatfrågan till olika aspekter av rasism och särbehandling. Mycket läsvärt!

Veckans 3 SoMe-tips

Foto: Maria Fors Östberg

1. Sommarpratande influencers. Nu rullar ju radioklassikern Sommar igång, och på årets lista över pratare hittar vi Sara Bäckmo/Skillnadens trädgård (7 juli). Sara är gigantiskt stor och en förebild när det gäller varumärkesbyggande, men också i allra högsta grad en hållbarhetsinfluencer eftersom hon till exempel är självförsörjande på grönsaker. Även Therése Lindgren, som är känd för sitt djurengagemang och sin veganska livsstil, ska sommarprata (2 juli) och så har vi ju den största greenfluencern av alla – Greta Thunberg, som inleder årets Sommar idag!

2. Grönskande filmtips. Okej, inte så tydlig hållbarhetsvinkel på detta ska medges, men eftersom svepet tar uppehåll och ett långt sommarlov väntar vill jag ändå tipsa om Veronicas inlägg med filmer som bjuder på prunkande blommor och vacker stämning.

3. Formex hållbarhetsdag på g. Det känns alltid märkligt att slå på egen trumma, men jag vill ändå passa på att berätta att jag fått ansvaret för scenprogrammet på Formex hållbarhetsdag i höst och just nu bokar talare för fullt. Ett roligt och utmanande uppdrag, inte minst eftersom det förstås krävs en del backup-planer med tanke på pandemin. Extra bra känns det att hållbarhetsdagen nu inleder mässan, och på så vis fått större tyngd i helheten. Stay tuned för mer information!

Veckans 5 snabba

Foto: Idun Minerals

1. Förpacka smartare! Svenska Idun Minerals har flyttat hem produktionen av hudvårdsförpackningar från Korea och Kina till Hjo, Sverige. Krämerna som ska hamna i tuberna produceras i Linköping, så beslutet är helt logiskt – men det anmärkningsvärda är effekten av beslutet. Genom att göra så minskar koldioxidutsläppen från transporterna med 98% – och produktionen sker nu med ren el istället för kolkraft. Samtidigt byter man förpackningstyp till en sort som består av PE-plast tillverkad av rester från etanolproduktion, och vips minskade även mängden plast med 87% och koldioxidutsläppen från förpackningarna med 98%. Det är ganska lätt att räkna hem klimatnytta kring ändrade förpackningsrutiner alltså.

2. Finansdepartementet? Nej, Klimat-, miljö- och omställningsdepartementet! Greenpeace gjorde i början av juni en aktion där man helt enkelt bytte namn ovanför entrén på Finansdepartementet i Stockholm. Aktionen är en del av en större kampanj kring krav på omställning i pandemins fotspår, bland annat har man gjort en granskning som visar att EU pumpat in 70 miljarder i fossilindustrin denna vår i form av olika stödpaket. Vill du backa kampanjen? Här kan du bidra i sociala medier!

3. Sommarlovsaktivitet: Plocka skräp! Litterati är appen som föddes ur ett barns irritation över nedskräpningen, och som har spridit sig till 165 länder. Genom att plocka skräp och ladda upp bilder bidrar vi inte bara till en renare omgivning, utan det kan leda till större påverkan. På sin sajt har Litterati listat ett antal bra konsekvenser, som att Nederländerna använt data från appen för att identifiera problemområden när det gäller nedskräpning. Ladda ner appen och engagera ditt sommarlovslediga barn, vettja!

4. Klimatsmarta investeringar är bäst. Morningstar har jämfört 745 hållbara fonder mot 4150 traditionella, och kommit fram till att de hållbara alternativen matchar eller slår de traditionella oavsett hur man jämför. De hållbara alternativen har i snitt levererat en 6,9%-ig årlig avkastning jämfört med 6,3% för de traditionella. Hurra för det!

5. Kampanj för dagliga pressträffar. Under pandemin har vi vant oss vid att få dagliga uppdateringar kring Covid-19 från berörda myndigheter och Folkhälsinstitutet. Nu har det startats en namninsamling för att vi ska få samma service (och känsla av nyhetsvärdering!) kring klimatkrisen. En daglig presskonferens skött av Naturvårdsverket, helt enkelt. Jag backar detta till fullo, vill du också göra detta – skriv på här!

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

Maria Soxbo 20 jun 2020 Direktlänk Hållbara svepet 2 kommentarer

5 favoriter: hemmakoket, mobilabonnemanget och loppisfyndet

Dags för 5 favoriter ur min vardag igen, tror jag bestämt!

Foto: Maria Soxbo

1. Kulturarv i coffetable-format. Den här våren på hemmaplan har fått mig att vilja utforska allt i det svenska kulturarvet, att gräva där jag står så att säga. Jag hittade Carl Larssons biografi på loppis, och även om jag ännu hellre hade läst om Karin Larsson så slog jag till för att lära mig mer om denna familj. Coffeetable-formatet gör den lite extra lockande!

2. Tekannan. På samma loppis hittade jag en mini-tekanna för en person, i så himla fin form. Inte mitt mest praktiska köp, men ack så fin i vardagsstöket i köket att den förtjänar sin plats ändå!

3. Mobilabonnemanget. Jag fick tips om ETC mobils Bra miljöval-märkta abonnemang och kunde äntligen byta upp mig till något klimatsmartare! Jag har ju börjat fundera en hel del på teknikens och internets klimatpåverkan, så det känns fint att få denna lilla pusselbit på plats.

4. Granskottssirapen. Japp, nu är den klar! Det blev ju inga våldsamma mängder eftersom jag började med en så liten burk, men det här med skogs- och trädgårdsskafferi har gett mig mersmak!

5. Balsamsprayen. Min dotter har fått lite torrare hår i år, så jag rådfrågade min grymma frisör Dorotea på Greenheads om hon kunde tipsa om något miljösnällt och barnvänligt att använda. Det blev en balsamspray från ekologiska och svenskproducerade Bruns – ett nytt märke för mig – som dessutom skydda mitt hår från att blekas för mycket i sommarsolen!

Maria Soxbo 18 jun 2020 Direktlänk Hygge & härligt liv 4 kommentarer

Därför har jag raderat stora delar av bloggarkivet

I höstas började jag en slags resa för den här bloggen. Efter 12 års bloggande kände jag att det var dags att ta ett nytt grepp om hela min plattform, om jag skulle fortsätta med den. Allt mer av det jag tar mig för såväl i jobbet som privat går hand i hand med mina värderingar, och det blev allt viktigare att bloggen också följde med på den omställningen.

Foto: Mikael Lundblad

Steg 1 – pengarna

Förändringen fick börja med en ny samarbetespolicy, något jag inte ångrat en dag sedan jag införde den – tvärtom! Det känns helt rimligt att inte tjäna pengar på andras (oftast onödiga) konsumtion. Ja, jag har tackat nej till fler samarbetesförfrågningar än jag har tackat ja sedan dess, och det påverkar förstås mina inkomster rejält. Och ja, ibland känns det lite weird att länka till något utan att använda en adlink, med tanke på hur lätta pengar det skulle vara. Och ja, det är lätt värt det.

Steg 2 – nyheten

Sedan lanserade jag en ny avdelning – Hållbara listan. En tanke jag haft länge om att samla tjänster och företag som hjälper oss att leva mer hållbart på olika sätt, så att min research kan komma andra till nytta. I år har jag fortsatt att bygga på den, steg för steg.

Steg 3 – arkivet

Så långt allt väl, men den tredje delen i den här omgörningen tog lite längre tid. Jag bestämde mig nämligen för att gå igenom hela arkivet – tolv år och långt över 8 000 inlägg – för att ta bort det jag inte längre kunde stå för.

”Men nej, varför ska du göra det?” frågade en vän som jag avslöjade planerna för. ”Det är ju inget konstigt med att du förändrats under de här tolv åren, att få följa din resa genom tolv års bloggande är ju jättefint!”.

Och ja, jag förstår vad hon menar. Hade jag varit någon som bloggat öppet och ärligt om hela mitt liv hade jag aldrig klarat av att radera inlägg om bröllop, graviditet, husflytt, bebistid, vardagsögonblick et cetera – en blogg kan ju vara en fantastisk dagbok, en historieskrivning över ett helt liv. En biografi.

Men jag har aldrig varit särskilt privat i bloggen, utan hållit mig främst till dess fokus – inredning, och senare hållbarhet. Och för att följa min ”resa” från rätt aningslös inredningsbloggare till dagens långt ifrån fullärda, men betydligt mer pålästa, influencer-med-ett-samvete måste man ju i så fall sätta sig ner, börja längst bak i arkivet och läsa kronologiskt genom 12+ år. Och vem gör det?

En blogg är ju ingen bok man läser från pärm till pärm. Tvärtom, om du hittar en blogg du inte redan följer är det förmodligen för att du antingen följt en länk från en annan blogg, eller för att du googlat på något och fått en träff. Jag kan omöjligt veta var i arkivet varje besökare hamnar. Och då blir plötsligt bloggarkivet lite som en butik istället för en kronologisk berättelse. I skyltfönstret mot gatan har jag stylat med återbrukade loppisfynd, räddade matvaror och klimatsmarta tjänster, och den som kliver in i min butik genom huvudentrén möts av ett genomtänkt koncept där hållbarheten fått genomsyra varje liten detalj.

Men. Det visar sig att min ”butik” har en massa rum längre in också, som är fyllda med slit-och-släng-produkter, kortlivade trendflugor, risiga material och en och annan souvenir från långväga flygresor. Och vartenda ett av de rummen har en olåst bakdörr som går rakt ut till Googlegränd. Även om jag hoppas att alla som besöker min butik kommer in genom huvudentrén har jag ingen som helst möjlighet att stoppa alla de som väljer att kliva in bakvägen istället. Så – vad får de besökarna för första intryck av mig och min blogg?

Nej, så kunde jag inte ha det. Så jag började rensa. Radera. Min ”butik” fick färre och färre rum, men less is more brukar det ju heta. Jag trodde att det skulle vara tufft att kasta flera år av hårt arbete, men det var faktiskt bara en lättnad. Alla de inlägg där jag skriver om billiga kap, kortlivade trender, semestrar i fjärran länder och annat jag aldrig hade bloggat om idag är … borta. Raderade. Jag förstår att jag en gång skrev dem – jag visste inte bättre. Och jag minns att jag tyckte vissa saker var supersnygga när det begav sig, även om jag i vissa fall idag undrar hur jag tänkte. Men det fina med internet är ju att det går, till skillnad från i tryckta tidningar och böcker, att ta bort det som blev fel. Eller fult. Eller skickar felaktiga signaler.

Om jag ska fortsätta deltidsjobba som ”influencer” (vad man nu vill ladda den yrkestiteln med för innebörd) så vill jag bara inspirera till hållbara val. Eller ännu hellre – jag vill att du som läser ska vilja välja bort, snarare än att ”slå till”. Att du ska känna att det är okej att vara nöjd, istället för att känna en press att ständigt förnya. Att du ska inspireras att leta i gömmorna, hyra det du behöver, våga ta första steget i en egen omställningsresa – snarare än att följa normer om vad som är ”fint”, ”rätt”, ”trendigt” eller ”god smak”. Att du ska se på ditt hem utan prestationsångest, och gilla vad du ser oavsett vad rådande trender eller experter säger. Och då måste jag se om mitt eget hus, så att även du som besöker mig via Googlegränd känner att du hamnat rätt.

Och jo, en sak till. Internet har också en klimatpåverkan, som är närmast oöverskådlig för oss som varje dag använder vår smartphone till hundra olika saker. Att varenda bild vi tar (även de 22 snarlika, suddiga bilderna på ett skuttande barn och skärmdumpen på det där du behöver komma ihåg i en kvart, men inte längre) susar iväg upp i ett moln för att lagras kräver till exempel energi, och varken du eller jag vet vad den energin består av.

Att stå som avsändare till snart 13 års bloggande – och den datalagring och serverkapacitet det kräver att hålla det arkivet online – känns inte helt försvarbart i en tid då vi vet att alla måste göra förändringar. Den här bloggen är fortfarande inte perfekt på den punkten förstås, och jag har absolut inte koll på exakt vilket klimatavtryck denna blogg genererar (när kommer det pluginet?).

Jag skulle absolut kunna radera ännu fler inlägg som inte uttryckligen handlar om hållbarhet, utan kanske visar en inspirerande miljö eller ger ett stylingtips. Ska jag verkligen behålla dem, som ett minne från när bloggen bara handlade om inredning, eller ska jag deleta vidare? Jag har inte riktigt bestämt mig än. Kanske kommer jag att radera ännu fler inlägg, kanske kommer jag att uppdatera gamla inlägg så att de blir lite mer genomtänkta i sin vinkel och fyller ett bättre syfte. Eller så får en viss andel inlägg helt enkelt behållas som de är, även om de sticker ut lite från nuvarande koncept.

Jag är alltså kanske inte helt klar än, men genom att radera över 7 000 inlägg (ja, det är långt färre än 1 000 inlägg kvar) har jag åtminstone koldioxidbantat ner bloggen till en form som känns lite mer rimlig år 2020.

Så det var det! Den tredje punkten på min lista är klar.

Ny policy kring samarbeten
Lansering av hållbara listan
Ett hållbart och uppdaterat arkiv

Av ren nyfikenhet, efter detta mentala och digitala stålbad. Vad tänker ni när ni läser detta?

Maria Soxbo 16 jun 2020 Direktlänk Reflektioner 39 kommentarer

Syrensaft – säsongens ljuvligaste hemmakok

Vi har rejäla syrenhäckar på båda sidor av tomten, men trots sju år i huset har jag aldrig gjort annat än att sniffa doft och offra ett par kvistar då och då för kortlivade buketter. Men i år fick jag ett ryck, tack vare Anna María som tipsade mig om My Feldts recept när vi gick en promenad i de syrentäta kvarteren där jag bor.

Alla foton: Maria Soxbo

Vi har bara ljuslila och vita syrener på tomten, och Anna María tipsade mig om att knepet för vacker saft var att använda den mörklila varianten också. Jag efterlyste i en lokal facebookgrupp, och fick många gulliga erbjudanden om att komma och plocka. Det slutade med att jag bytte en burk vincruvsmarmelad mot 20 blomklasar.

Hur härligt är det med syrener? JÄTTEhärligt!

Receptet är busenkelt – 1 liter vatten, 1 kg socker, 4 citroner och 30 klasar syrenblommor. Ekocitroner så klart, särskilt eftersom zesten ska användas också (och då vill en ju inte ha besprutade citroner).

Sen är det bara att avsätta tid och börja pilla av blommorna. Tips, gör inte detta med en timme till nästa möte, för det tar längre tid än så …

Så fina, och härliga att hantera! Jag körde merparten mörka blommor, men blandade i cirka en tredjedel av mina egna syrener för att känna att det är ett äkta hemmakok…

Så, klart! Dags att koka upp vatten och socker tills sockret löst sig. Krama i citronsaften, riv i zesten (endast det gula) och häll den varma lagen över blommorna. Täck med folie och låt stå i kylskåpet ett par dygn.

Ett par dagar senare var saften klar, och det är bara att konstatera att den blev hallonröd och inte syrenlila (som på de lätt bildbearbetade fotona i receptet …). Men så vacker, och otroligt god! Den håller inte så länge i kylskåp, så jag frös in det mesta för att få sommarsmak senare i höst också.

Skål!

Maria Soxbo 14 jun 2020 Direktlänk Mat, bak, dukning & kök 0 kommentarer

Relaterade inlägg

9 tecken på greenwashing

1. Pengar på fel saker

2. Luddiga formuleringar

3. Krångligt språk

4. ”Naturlig” paketering

5. Okända ”märkningar”

6. Noll bevis

7. Onödiga påståenden

8. Välgörenhet istället för omställning

9. Meningslös hållbarhet i ett större sammanhang

Så kan du avslöja greenwashing

Och klimatkompensation då?

Relaterade inlägg

Framtidens boende

Veckans 3 SoMe-tips

Veckans 5 snabba

Relaterade inlägg

Relaterade inlägg

Gör så här:

Relaterade inlägg

Relaterade inlägg

Hur klimatfrågan slår hårdare mot people of color

Veckans 3 SoMe-tips

Veckans 5 snabba

Relaterade inlägg

Relaterade inlägg

Steg 1 – pengarna

Steg 2 – nyheten

Steg 3 – arkivet

Relaterade inlägg

Relaterade inlägg