Banner

Så gick jag från plastflaskor till förpackningsfri schampotvål

När jag bytte frisör till Green heads (som också är med på Hållbara listan) bad jag min fantastiska frisör Dorotea att också tipsa mig om vilket schampo jag borde köra på. Det var ju nytt för mig att färga med ekologisk, giftfri färg, och jag ville att färgen skulle hålla och håret tas om hand – förstås med hänsyn till miljön. Jag hade faktiskt inte en tanke på schampotvålar, men när Dorotea uppmuntrade mig att testa bestämde jag mig för att ge det ett försök. Och fastnade direkt!

Den runda gröna längst fram är den jag använder just nu. Alla foton: Maria Soxbo

Jag kör på en schampo- och en balsamtvål från svenska märket Grön lycka (som säljs på bland annat Green heads), och började med dessa i mars. Jag är fortfarande bara inne på min tredje schampotvål (trots dubbla schamponeringar varje gång), och balsamtvålen – som jag alltså använt sen mars – ser knappt använd ut. Dryga, plast- och förpackningsfria och helt naturliga – what’s not to like? Inför det här inlägget bestämde jag mig för att köpa på mig några olika varianter (japp, för bildens skull, hehe) att testa framöver för att se om jag hittar någon fler som känns lika bra – alla dessa (förutom Grön lycka då) är köpta hos Jordklok.

Värt att nämna är att det kan ta lite tid för håret att vänja sig vid skiftet från vanligt schampo till schampotvål. Det verkar också variera väldigt mycket hur bra folk tycker att deras tvålar funkar, så jag skulle säga att det kan vara värt att testa sig fram bland olika märken och sorter om det inte klickar direkt – det kan precis som med vanligt schampo handla om att hitta rätt märke bara.

Många tycker också att det krävs surskölj (alltså äppelcidervinäger och vatten) efter tvätt med schampotvål för att det ska funka, men det har inte jag behövt så det varierar nog beroende på hårtyp och vilken typ av schampotvål du väljer.

När jag frågade på instastories vilka schampotvålar ni använde så nämndes Malin i Ratan, Lush, Källans, JR Liggett’s och just Grön lycka. Och så aleppotvål förstås! Jag använder inte aleppotvål själv, eftersom Dorotea inte trodde att det skulle passa just mitt hår (dvs spikrakt, halkigt skandinaviskt hår med många, men tunna, hårstrån). Men det är ju en variant som många gillar, läs till exempel här och här vad Cecilia Blankens tycker.  Ett annat länktips är Hannah/Naturligt snygg som skriver om schampotvålar här!

Fördelar med schampotvål

  • Plastfritt
  • Förpackningsfritt
  • Ingen risk att överdosera som en lätt gör med rinnande produkter
  • Drygt
  • Inga rester – allt går åt
  • Miljövänligt
  • Och så mår åtminstone mitt hår väldigt bra!

Nackdelar med schampotvål

Alltså, jag har bara upptäckt en än så länge, och det är att det är lite mer lurigt att packa om en ska resa bort. Jag brukade annars hälla över mitt flytande schampo i en miniflaska. Är tvålarna bara torra går det ju att lägga dem löst i en necessär, men det känns ändå som att jag borde fixa en smartare lösning. Ni schampotvålproffs, hur gör ni?

Summa summarum: Jag är otroligt nöjd med bytet till schampotvål, och ser ingen anledning att byta tillbaka. Lite mindre förpackningar i hushållet, vilket känns bra när det är förbrukningsvaror, och så en härlig känsla i håret av att ha hittat någon som funkar och som dessutom är miljövänligt!

Frågor? Ös på i kommentarerna så svarar jag!

28 sep 2020 Direktlänk Klok konsumtion 22 kommentarer

Relaterade inlägg

Aktivera din garderob! 21 roliga teman att följa

5 tips som hjälper dig att minska nykonsumtionen

Hållbara svepet, del 22 – framtidens uppfinningar, nytt spel och flykt från ekorrhjulet

Veckorna bara rusar fram nu, visst? Det känns lite som att jag precis publicerat ett svep när det är dags för nästa. Men så är det – och här kommer det 22:a svepet i ordningen!

Framtidens fantastiska företag

Bygga nytt av koldioxid. Sånt här gör mig hoppfull! Utvecklingen går framåt, och Berlinbaserade företaget Made of air har kommit på ett sätt att bränna upp rester från bland annat skogsindustrin genom pyrolys för att omvandla det till ett material som fått just namnet Made of air. I vanliga fall frigörs ju koldioxid när vi bränner organiskt material (därav problemet med biobränsle), men i den här processen låser man in koldioxiden i materialet! Made of air kan användas som byggmaterial och även till möbler. Dessutom kan värmeenergin från pyrolysprocessen tas till vara. Så spännande!

Det finns fler användningsområden för koldioxiden också. Ett finskt företag, Solar foods, har börjat göra mat (!) av CO2, och det finns fler och fler innovationer inom textilindustrin. Men – som alltid – kan vi inte förlita oss på att tekniken ska lösa allt åt oss. Medan innovatörerna bygger framtiden måste vi städa upp nutiden.

Veckans aktion! Gör NÅGOT för klimatet!

Foto: LW

Vad gör du för klimatet denna vecka? Rätt ofta får vi höra att ”ingen kan göra allt, men alla kan göra nåt”. Och det stämmer ju förstås. Men jag tror också att väldigt många av oss kan göra MER än något. För vi kan ju göra något idag. Och något i morgon. Och så vidare. Och om vi hela tiden tänker att vi ska bocka av en gärning för klimatet, så tror jag vi sakta men säkert skapar nya beteenden, vanor och rutiner. Så denna vecka vill jag uppmana er att göra NÅGOT för klimatet. Vad som helst. Här kommer fem förslag:

  • Byt elavtal (om du inte redan gjort det) till 100% förnybart.
  • Se över dina pensionspengar, tex med hjälp av Klimatbytet.
  • Gå med i en miljöorganisation – eller skänk en slant till en.
  • Maila ett företag och ifrågasätt något du tycker känns ohållbart.
  • Ge dig själv en veckolång utmaning att förändra en vana (tex byta ut mejerier mot veganska alternativ, cykla istället för att ta bilen eller bara handla begagnat).

Veckans 3 SoMe-tips

Foto: Live slow run far

1. Knep för flykt ur ekorrhjulet. Det känns förvisso som att Sophia och Mike figurerar i svepet varje vecka numera, men jag kan ju inte hjälpa att de gör så bra inlägg? Det här långa, matiga och tipsa inlägget om hur vi kan lämna ekorrhjulet är mycket läsvärd läsning, och jag älskar att de inte serverar en enda lösning (”flytta till landet”) utan nyanserar det hela till många tänkbara vägar.

2. Ta vara på skörden! Fruktträden dignar, men det börjar också bli bråttom att hinna ta vara på allt. Ni som följer mig på stories såg att jag hämtade hela 11 kilo päron i en trädgård i vårt grannskap häromdagen. Hälften har jag gjort marmelad på, och nu gäller det att snabbt ta reda på resten innan de blir dåliga. En päronkaka måste det ju bli, men det jag inte hinner baka upp tänkte jag göra som Anna María och mosa! Ni som istället har plommon, kolla in Helena och Elsa som bjussat på härliga recept! 

3. Ett mjukare samhälle. Och så vill jag bara hylla bästa Krickelin-Kristin som med sitt Ett mjukare Varberg verkligen försöker förändra vilken typ av samhälle nästa generation får växa upp i. Jag tycker det är ett fantastiskt initiativ, och vill egentligen bara att det ska knoppa av sig till motsvarigheter över hela landet. Heja, heja dig Kristin!

Veckans tips: Den stora klimatskandalen

Foto: Skärmdump från Svtplay

Nu har vi mindre än tre veckor på oss att se dokumentären Den stora klimatskandalen på Svt Play, så på min att göra-lista åkte denna upp i topp! Har ni sett redan?

Veckans 5 snabba

1. Nytt naturspel. Nicotext lanserar nästa vecka ett nytt naturspel (från 6 år) i behändigt format. Kul presenttips kanske?

2. Svensk forms jubileum. Branschorganisationen Svensk Form firar 175 år, och verkar numera under parollen Ett hållbart samhälle genom god design. Den 6 oktober firas detta med det årliga Formslaget, där 13 regionalföreningar korar Formbärare.

3. Spännande rapport på gång. Nästa vecka lanserar TMF, Trä- och möbelföretagen, sin rapport Den svenska möbel- och inredningsbranschen. Den ska gå igenom branschen längs hela värdekedjan, från design och produktion över distribution och vidare till reparationer. Låter oerhört intressant, tycker jag!

4. Hyr hos Clas. Inte pinfärsk nyhet, men visst vet ni att det sedan en dryg månad tillbaka går att hyra de verktyg vi behöver hos Clas Ohlson istället för att köpa? Så bra tjänst, nu när fantastiska Don för person tyvärr försvann i kölvattnet av corona. Men, glöm inte heller att det ofta går att hitta en privatperson i ditt närområde att hyra av via Hygglo också! (Och där finns betydligt mer än verktyg förstås.)

5. Sveriges bästa hållbarhetschef. Det har blivit dags för Aktuell Hållbarhet att kora Sveriges bästa hållbarhetschef! Kanske finns det på just din arbetsplats en särdeles grym sådan, som skulle få ny energi av att bli nominerad? (Att vara hållbarhetschef kan vara ett ganska otacksamt jobb, så de är värda all pepp.) Nominera här!

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

26 sep 2020 Direktlänk Hållbara svepet 2 kommentarer

Relaterade inlägg

Hållbara svepet, del 117 – spruckna plastavtal, skogsbränder och så mycket måste utsläppen minska

Hållbara svepet, del 116 – Northvolt, motorväg genom regnskogen och privatjets

Plan B-podden avsnitt 2: Besprutat, bin & biologisk mångfald!

ÄNTLIGEN är ett nytt avsnitt av Plan B-podden ute! Jag och Emma lanserade ju vår podd precis innan sommaren, så vi visste ju att det skulle bli en rejäl lucka innan nästa avsnitt, men åh vad vi har längtat! Nu är – tack vare fantastiska Årstiderna – vårt andra poddavsnitt släppt, och det har fått titeln Besprutat, bin & biologisk mångfald – vilket passar perfekt så här i eko-september, eller hur?

Foto: Maria Soxbo

Och varför ville vi göra just detta avsnitt då? En massa olika skäl faktiskt!

Språkbruk till exempel – varför kallar vi det vi äter för ”mat” respektive ”ekologisk mat”, som om det ekologiska är en nischad subkategori? Varför heter det inte ”mat” och ”besprutad mat” istället?

Klass – ekologisk, det vill säga obesprutad, mat är ofta dyrare, vilket gör att människor med små plånböcker ofta tvingas välja bort de bästa, mest hälsosamma alternativen. Om den besprutade maten bar sina egna kostnader, vad hade den kostat då?

Eller normer – en välklippt gräsmatta är normen, en vildvuxen, prunkade trädgård är undantaget, och ses inte sällan som ovårdad – trots att den är tusenfalt bättre för bin och andra pollinatörer. Vi rankar parkeringsplatser högre än ängar, och ”fräscht” är något som är sterilt och rengjort med kemikalier. Hur många klimatkorkade normer ska vi egentligen behålla?

Och så den stora frågan då – människan är ju som art beroende av biologisk mångfald, och ändå beter vi oss som att planeten är vår att göra vad vi vill med oavsett hur många arter som stryker med på kuppen. Hur vänder vi på detta, så att vårt samhälle faktiskt kan kretsa kring lite vettigare värderingar?

I avsnitt 2 pratar vi om allt från rekoringar, drömförskolor och framtidens bostadsannonser till språkbruk, klimatkorkade normer och varför bra mat aldrig borde bli en klassfråga.

Foto: TS

Redan när vi spånade fram vad Plan B-podden skulle vara bestämde vi oss för att inte ösa ur oss avsnitt varje vecka. Vi är så himla kräsna med vilka vi vill samarbeta kring, och ville inte riskera varken att gå på knäna av obetalt arbete eller att behöva överväga tveksamma samarbetspartners. Istället spikade vi direkt att nya avsnitt kommer allt eftersom de är finansierade. Hållbarhet på ALLA plan, inte bara det ekonomiska.

Därför är vi så himla glada över att Årstiderna (som också förstås är med på Hållbara listan) mer än gärna backade det här avsnittet om ekologiskt och biologisk mångfald – TACK!

Foto: Maria Soxbo

Årstiderna gör både en rad olika matkassar (ingredienser till färdiga recept) och olika lådor med exempelvis säsongens grönsaker – som alltså varierar beroende på när på året du beställer. Allt är 100% ekologiskt, och ingenting fraktas med flyg. Och nu får du som lyssnar på Plan B-podden möjlighet att testa, med rabatt!

Med koden PLANBPODDEN får du 20% rabatt på första beställningen oavsett vilken prenumeration du väljer. (Prenumerationerna kan varieras beroende på hur ofta du vill ha leverans, de kan pausas när som helst och det är ingen som helst bindningstid!) Ett perfekt tillfälle att förnya vardagsmaten med nya recept, höja graden av ekologiskt i kosten och kanske till och med lära sig mer om vad som är i säsong på kuppen!

Häromdagen blev dessutom Årstiderna utsedda till Årets hållbara företag på Retail Awards, så vi är extra glada för det här samarbetet just nu – heja!

Plan B-podden är vår podd om det härliga livet efter omställningen, när vi övergett den fossilstinkade plan A. Podden finns där poddar finns, och även på Spotify. Och du kan också lyssna direkt här:

24 sep 2020 Direktlänk KlimatkunskapReklam: Samarbeten 2 kommentarer

Relaterade inlägg

När klimatmål blir orealistiska – skrota dem?

89 procent – vi är en majoritet, vi måste bara visa det!

Köpa elcykel – mitt val, min upplevelse och mina svar på era frågor

Corona made me do it. Köpa elcykel, alltså.  Ja, faktiskt! Efter att ha jobbat hemma nästan hela våren kände jag att jag behövde skilja lite mer på jobb och fritid i höst, och eftersom jag är kontorsansvarig för Snickeriet nu när Monica är föräldraledig kändes det också viktigt att vara på plats mer för våra hyresgäster.

Samtidigt vill jag ju inte belasta kollektivtrafiken i rusningstid, eller ta bilen på en sträcka som absolut går att åka kollektivt eller cykla. Så första veckan efter semestern cyklade jag på min gamla skrotcykel. Jag har strax över en mil enkel väg, så det går – men det är några rediga backar, och vi har ingen dusch på kontoret. Då slog det mig att det aldrig funnits ett vettigare tillfälle att köpa elcykel!

Foto: Maria Soxbo

Därför valde jag elcykel

Jag ville ha ett klimatsmart och samtidigt rimligt sätt att ta mig mer än två mil per dag på, som samtidigt känns coronasäkert. Jag har kontorsjobb och vill gärna få en stunds frisk luft och dagsljus även om jag jobbar heltid, och jag vill inte att pendlingen tar för lång tid.

Med elcykeln flyger jag fram, såväl uppför som nerför, utan att bli svettig. Jag får allt jag önskade mig i form av frisk luft, och faktum är att cykelturen till jobbet tar kortare tid än att gå till pendeltåget, åka in till city och gå från pendeln till kontoret.

Så är det att köra elcykel

Jag hade aldrig cyklat på en elcykel innan, så jag visste inte riktigt hur det skulle kännas. Hur lätt/tungt, hur likt en vanlig cykel, hur mycket/lite motion det skulle kännas som.

Efter några veckor av elcyklande skulle jag säga att känslan är ungefär som att cykla på en vanlig cykel, men att någon puttar på bakifrån – framför allt i uppförsbackarna. Det går helt klart snabbare att cykla på elcykeln, jag brukar snitta 22-24 km/h på platt mark, uppåt 30-32 i nedförsbackarna. Jag behöver absolut cykla om nästan alla människor på ”vanliga”cyklar i uppförsbackarna, men nerför och på platt mark finns det snabbisar på ”vanliga” sportcyklar som cyklar om mig också.

Att åka elcykel är absolut inte som att köra moped eller liknande, jag sitter inte bara och ”åker med” utan trampar nästan hela tiden. Däremot går det ju lättare, och under alla de mil jag cyklat hittills har jag bara blivit för varm när jag helt enkelt klätt mig för varmt för vädret. (Svårt att hitta balansen nu på hösten eftersom jag får rejält med kylig fartvind, men samtidigt inte blir särskilt varm av ansträngningen.)

Den stora grejen här är ju att det bara känns lätt och roligt att ta cykeln! Känslan av att flyga fram även i uppförsbackarna gör ju att jag mer än gärna cyklar oavsett hur långt jag ska. Tur och retur Huddinge-Djurgården (3 mil)? Inga problem! Som mest har jag cyklat nästan fyra mil på en dag under de här tre veckorna, och brukar ligga kring 2-2,5 en vanlig dag om jag inte jobbar hemifrån.

Jag har ingen aktivitetsklocka just nu, så jag vet inte hur mycket motion jag faktiskt får av elcykeln. Jag får absolut upp pulsen lite grann när jag elcyklar, eftersom jag rör benen hela tiden, och efter en rejäl uppförsbacke känns det ju att benmusklerna jobbat även om det går jättemycket lättare än på vanlig cykel. Men största vinsten är nog att jag tar cykeln istället för pendel, tunnelbana och buss och därmed ju får mer motion än jag annars hade fått. Det resultatet verkar också stämma, att döma av undersökningen som citeras i den här artikeln – elcyklister får lika mycket motion som ”vanliga cyklister” eftersom de helt enkelt cyklar mer.  (Dock får jag inte ALLS ihop lika många steg varje dag numera …)

Mitt val av elcykel

Den modell jag till slut fastnade för, en Batavus Torino, har framhjulsmotor, vilket gör att känslan är att den liksom vill dra iväg så fort jag ökar effekten. Otålig ponny, så att säga. Jag trodde att jag skulle vilja ha en mittmotor eftersom många vänner gillade det bättre, men landade till slut i att denna passade mig bäst – så mitt råd är absolut att provcykla!

Fördelarna med min är att den är bekväm, har stor korg (dock ska jag köpa till en innerkorg, för korgnätet är ganska glest och mindre saker riskerar att trilla ur) och kedje- och ”kjolskydd” på bakhjulet vilket jag gillar eftersom min vanliga cykel trasat sönder en kjol för mig. Den har också en fiffig funktion som gör att jag kan låsa styret i ett visst läge när jag parkerar, vilket gör att jag enkelt kan lasta korgen ganska tungt utan att cykeln tippar. En funktion jag absolut inte visste att jag behövde, men som jag använder exakt varje gång jag använder cykeln och inte vill vara utan nu. En annan bra grej är att jag kan trycka på en liten knapp så elen matas även när jag leder cykeln. Bra grej för mig som måste leda cykeln vid sidan om ett par trappor på vägen hem från jobbet, och att LEDA en elcykel uppför är ganska mycket tyngre än en vanlig.

En liten nackdel med min modell är att displayen är väldigt enkel. Jag kan bara se vilken fart jag håller, hur mycket batteri jag har kvar och vilken effekt jag valt, plus om lamporna lyser. Däremot kan jag inte se till exempel hur långt jag åkt, eller hur många mil cykeln gått totalt – två funktioner jag gärna hade velat ha. Avståndet jag kört kan jag ju kolla upp på tex google maps, men totala milantalet hade varit fint att ha tycker jag.

(Litet tillägg från en läsare i kommentarsfältet: Om det finns behov av att sätta fast en barnstol på pakethållaren kan det också vara bra att dubbelkolla att det funkar om batteriet sitter som mitt!)

En elcykel är ju tyvärr dyr, ingen tvekan om saken. Jag betalade nästan 18 000 kronor för min, och då var den lite nedsatt i pris. För min del hade jag en sparad slant på lite mer än vad elcykeln kostade som jag hade sparat ihop till utan att ha ett tydligt mål. Tanken var helt enkelt att den dag jag verkligen behövde något som kostar utöver det vanliga skulle det inte svida allt för mycket. Jag föreställde mig att det kanske skulle handla om nya glasögon typ, men tydligen var dessa pengar menade att vara min elcykelbudget.

Jag stod i valet och kvalet om jag skulle köpa en ny eller en begagnad, men trots att secondhand verkligen blivit norm för mig valde jag denna gång att köpa en ny. Jag har aldrig ägt en elcykel förut och visste inte riktigt vilka problem som kan uppstå, och då kändes det skönt med garanti och servicemöjligheter. Om jag någon gång behöver ersätta den med en annan kommer jag säkerligen att välja begagnat då.

Era frågor!

Jag frågade er på instagram stories om ni ville veta något särskilt, och här kommer svar på era frågor! Så kul att ni var så många som undrade saker!

Hur tungt är det att cykla utan el?

Jag gissar att det är olika på olika modeller, men min går absolut helt okej att cykla på utan el. Jag cyklar alltid utan el när jag och barnen cyklar till skolan (av rättviseskäl, hehe), och sen slår jag på elen när jag åker vidare till jobbet. Tar jag och familjen en liten cykeltur till något kafé i området cyklar jag också utan el, inga problem. Jag ser att Teknifik-Elin (vars elcykelinlägg också är värt att läsa!) tycker att hennes är supertung och konstig att cykla på utan el, men så upplever jag alltså inte min. Så även här gäller det alltså att prova sig fram, om du vill ha en elcykel du kan cykla vanligt på.

Det går ju också att ha lite el, om en vill kompensera för att cykeln är lite tyngre än en vanlig men samtidigt få lite mer motion än som full on elcyklist. Och då räcker ju också batteriet längre.

Jag skulle kanske inte cykla jättelångt på denna utan el, men det GÅR absolut.

Hur långt räcker batteriet?

Olika för olika cyklar förstås. Mitt ska räcka 4–7 mil, och ju högre effekt desto mer el går åt förstås. Den dagen jag cyklade som längst (nästan fyra mil) så hade jag ganska lite kvar när jag kom hem, men då hade jag kört på full effekt hela tiden och cyklat uppför ganska kraftiga uppförsbackar. Det går ju att hushålla förstås, är det långt kvar kan ju effekten sänkas så att det räcker längre. Och – till skillnad från elbil så GÅR det ju att cykla vidare även om batteriet är tomt. Jag tar in batteriet och laddar det varje kväll som jag har använt cykeln. Kalla temperaturer påverkar också batteriet, så det bör förvaras inomhus nu när det börjar bli kallare på nätterna.

För övrigt hade försäljaren rätt – kör jag på el så har jag alltid full effekt på.

Är det lätt att docka i och ur batteriet?

Absolut! Samma lås som går till cykellåset går (på min modell) till batteriet, så när jag vill ta med batteriet låser jag cykeln och sen låser jag upp batteriet och drar ur det. Det är ganska tungt och otympligt så inte så härligt att kånka runt på stan, men där finns det olika läger. Jag känner elcyklister som alltid lämnar batteriet i (eftersom det är fastlåst), och andra som alltid tar ur det (pga stöldrisken). Jag är någonstans mittemellan, och tar ur det när jag lämnar cykeln utom synhåll en längre stund.

Återvinns batteriet?

Jättebra fråga! Vet ej! Det sägs att ett batteri håller i åtminstone tre år eller 800 mil, ofta betydligt längre, så det problemet är några år bort för mig. Tänker att det borde vara en självklarhet att det kan återvinnas, som de flesta andra batterier. Men bra fråga, kanske någon läsare vet?

Är det ett tungt batteri som gör att man vinglar?

Nä, mitt sitter under pakethållaren och märks inte alls. Då är problemet snarare att jag lastar den stora korgen på styret full, är den tungt lastad är det ju precis som på vanliga cyklar lite vingligare. Så jag funderar på att ha cykelväskor också, att ha de gånger jag behöver lasta extra mycket. (Last bak påverkar styrningen mindre tycker jag.)

Hur lätt är det att accelerera och sakta ner?

Lika lätt som på en vanlig cykel! Eller ja, lättare att accelerera förstås. Har jag full effekt på och står stilla vid ett rödljus kommer jag ju snabbt upp i fart när jag trampar igång igen. Att  bromsa är att bromsa som på vanlig cykel (jag har fotbroms för det, plus en handbroms som jag försöker använda lite mindre).

Blir du svettig av att cykla in till stan?

Nej! Det är det som är så underbart! Jag svettas ganska lätt av fysisk ansträngning, men trots att mina ben rör sig i princip hela tiden så blir jag aldrig svettig. Magi!

Pris och komfort?

Min kostade som sagt cirka 18 000 kronor, men det finns ju både billigare och betydligt dyrare. Jag gick på rekommendationer från vänner, och då landade jag i den här prisklassen. Komfort – provcykla! Men det är ju precis som en vanlig cykel, det vill säga vissa trivs bättre med en sportig modell, andra med en ”damcykel”-variant. Det finns nog något för de flesta.

Känns det inte som att  det går lite för fort ibland?

Alltså nä, jag styr ju det helt själv – jag kan ju trampa mindre, sluta trampa helt, sänka effekten och bromsa för att reglera farten. Jag tror att de flesta elcyklar slutar mata effekt vid typ 23-25 km/h, så allt över det är eget trampande (förutom i nedförsbacke förstås, då ökar ju farten automatiskt). Den enda gången det är lite meckigt med farthållandet är  när det är väldigt trångt, mycket folk och svårt att köra om  – uppförsbackar i Stockholms innerstad till exempel, där det  är lite farligt att köra om och många människor på vanliga cyklar. Då får jag i bland bromsa lite i uppförsbackar (så bisarr känsla) för att inte komma för nära en vanlig cyklist som kämpar på uppför.

Och – självskrivet – jag har ju alltid hjälm när jag cyklar.

Tar du cykeln oftare och för längre sträckor än tidigare med cykel utan el?

Ja! Tveklöst! Innan den där första veckan efter semestern när jag cyklade på min vanliga cykel till kontoret hade jag faktiskt aldrig cyklat in till centrala Stockholm trots att jag bott här i 20 år. Jag bor lite över en mil utanför city vilket är helt görbart på vanlig cykel förstås, men det är en ganska kuperad väg och det har alltid känts lite jobbigt att komma fram varm, trött och svettig till ett möte. Plus att jag ju åker kollektivt med gott samvete normalt, när det inte är en fråga om att begränsa smittspridning. Nu kan jag undvika pendeln och kommer ändå fram pigg och fräsch och med frisk luft-rosor på kind, hehe.

Även om jag verkligen kan uppskatta känslan av att ha knegat på för egen maskin en lång sträcka, så älskar jag att det är noll tröskel att ta elcykeln. Nu har jag ju inte ägt den senhöst- och vintertid, och jag är lite av en räddhare när det kommer till halka, så jag vet inte riktigt hur det kommer att gå när det blir blötare, kallare och halare. Men så länge väglaget är med mig kommer jag att fortsätta cykla istället för att åka kollektivt.

Har ni fler frågor? Ös på i kommentarerna!

21 sep 2020 Direktlänk Hygge & härligt livKlok konsumtion 14 kommentarer

Relaterade inlägg

Tillbaka i stan

8 tåghacks för billigare och smidigare resor

Hållbara svepet, del 21 – influencermakt, fackförbund som tar ställning och valet i USA

Varsågoda, helgens hållbara svep kommer här!

Det drar ihop sig till val i USA

Foto: Matt Howard (Obs, detta är en bildbyråbild, inte en faktisk bild av just dessa bränder.)

USA brinner – och närmar sig val. Det händer mycket i USA just nu. Enorma skogsbränder har återigen drabbat Kalifornien, en delstat där sommardagarna i genomsnitt är 1,8 grader varmare nu är på 1970-talet och där ytan som brinner under sommarsäsongerna under samma tidsperiod ökat med 800 procent. (Läs mer om detta i DN.)

USA är mitt uppe i tre kriser parallellt – klimatkrisen, pandemin (omkring 200 000 amerikaner har hittills dött och Trump har fått massiv kritik för hur han skött situationen) och Black Lives Matter (som inte heller det varit Trumps finest hour). Det verkar som att detta sammantaget kan bli hans fall, i opinionsmätningarna ligger Biden nu klart före – och det även i flera viktiga swingstates. Och kanske är det faktiskt klimatfrågan som väger tyngst? Här en intressant artikel om hur polariseringen i USA minskat i takt med att klimatkrisen blivit mer akut. Formellt ska dock USA lämna Parisavtalet dagen efter valet i november …

Veckans aktion! Kolla vad ditt fackförbund gör

Foto: Krisztina Papp

Handelsanställda tar ställning. I veckan som gick hände något efterlängtat – ett fackförbund gick ut och krävde omställning. Handelsanställdas förbund lägger i den här debattartikeln fram 6 förslag för omställning: minskad försäljning av nyproducerade varor, subventioner för uthyrning, reparationer och secondhand, förbud för planerat åldrande, krav på klimatdeklaration och förväntad livslängd på produkter, kompetenslyft för anställda och inte minst nationella mål för konsumtionsbaserade utsläpp. SÅ BRA!

Så veckans aktion måste ju helt enkelt bli detta – kolla vad just ditt fackförbund gör för att driva på en omställning av den bransch du jobbar i. Den här typen av debattartiklar vill vi ju se betydligt fler av!

Veckans 3 SoMe-tips

En pojke i lilla öriket Tuvalu betraktar ett uppspolat fiskhuvud. Tuvalu är ett av de länder som kommer att drabbas hårdast av klimatförändringarna eftersom landet ligger bara ett par meter över havsytan. Dessutom håller haven på att utfiskas, korallreven bleks och vattentemperaturen stiger vilket hotar ekosystemen som öriket är beroende av. Foto: Sean Gallagher/@everydayclimatechange

1. @everydayclimatechange. Vi är kanske vana att se instagram som en källa till inspiration, men jag vill ändå väcka tanken om att låta det också bli en kanal för medvetenhet. Jag har precis börjat följa @everydayclimatechange, och hur sjukt det än kändes att gå in och gilla de senaste bilderna (för att få upp feeden i mitt flöde) så kommer det här att bli en nyttig påminnelse för mig om att klimatkrisen händer – här och nu. (Tack för tipset, Johanna!)

2. Influenceransvar. @hallbarasaran skriver så otroligt bra om att ta en aktiv roll i omställningen, och bidra till att sociala medier börjar förskjuta normer på allvar. ”Om jag någon gång skulle flyga blir det ingen flygplansvinge bland molnen. Om jag någon gång skulle handla fast fashion, kommer jag inte heller visa plaggen och fresta fler att köpa dem. Jag hoppas att de flesta av er tänker likadant och att vi istället framhäver veg, elbilar och secondhandkläder som lyx. Det där som ju Tesla gör så himla bra.”
Läs hela inlägget här.

3. Bok om influencermakt. Intressant nog (med tanke på ovan) har det också precis släppts en bok, Badfluence, om influencersfären. Jag har inte läst ännu, men misstänker att den främst handlar om fusk med räckviddssiffror och pengar med tanke på undertiteln Makt, miljoner och halvsanningar i sociala medier. (Har jag fel får ni gärna rätta mig!) Jag längtar dock efter boken om den större frågan – vad bidrar influencers till för normer? Hur påverkas vi av detta lustfyllda inspirationsflöde? Hur många ohållbara beslut fattas världen över baserat på vad en influencer har på sig, äter, gör och befinner sig? Kan vi som når många i sociala medier verkligen friskriva oss från rollen som ”förebild” bara för att vi aldrig påstått att vi vill att alla ska göra som oss? (Skriv den boken, någon. Tack på förhand!)

Veckans tips: The lightbulb conspiracy

När jag skrev på instagram om ”planerat åldrande” fick jag tipset om denna dokumentär. Jag hittade tyvärr ingen clean, engelsk version utan det blev denna lite stökigt textade variant – kanske har ni mer tur. Men den går utmärkt att se ändå och är otroligt fascinerande. Visste ni förresten att det finns en glödlampa som tillverkades 1901 – och lyser än?  I vissa fall var det bättre förr … (förutom att LED är mer klimatsmart då).

Veckans 5 snabba

1. Årets klimatbonde. Hurra, så skoj – nytänkande Gårdsfisk (som också är med på Hållbara listan!) som satsat på hållbar fiskuppfödning på land där det näringsrika vattnet sedan hamnar på åkrarna (istället för att övergöda havet) har blivit utsedda till Årets klimatbonde!

2. Naturkompaniet börjar med resor. Efter senaste konceptet med uthyrning av tält och annan utrustning tar nu Naturkompaniet ännu ett steg för att få oss att uppleva naturen. Naturkompaniet Resor ordnar naturnära resor i Sverige och grannländerna med start 2021, och allt görs förstås med omsorg om naturen.

3. Bemz lanserar consciouskollektion. Jag gillar verkligen när det som lanseras och beskrivs som återvunnet faktiskt är det till 100%, och prick det verkar Bemz ha lyckats med. Nya kollektionen är tillverkad av textilspill från modeindustrin och en liten andel polyester från återvunna plastflaskor.

4. Akutplan överlämnad till regeringen. Klimatriksdagen har under det senaste året jobbat fram en akutplan för klimatet med totalt 150 förslag på hur Sverige ska bli världens första utsläppsfria välfärdsland. I fredags överlämnades den till riksdagen, och all information om den finns här.

5. Det sjätte massutdöendet. WWF har släppt senaste upplagan av Living planet report och det är ingen rolig läsning. Mängden vilda ryggradsdjur har minskat med 68% sedan 1970 – två tredjedelar! Ämnet biologisk mångfald har jag mycket att säga om, men mer om detta kommer när nästa avsnitt av Plan B-podden släpps inom kort.

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

20 sep 2020 Direktlänk Hållbara svepet 4 kommentarer

Relaterade inlägg

Hållbara svepet, del 117 – spruckna plastavtal, skogsbränder och så mycket måste utsläppen minska

Hållbara svepet, del 116 – Northvolt, motorväg genom regnskogen och privatjets

Titta, vi snackar – det finaste med instagram

Halloj! Den här veckan susade förbi, för plötsligt har jag faktiskt haft en normal (eller mer) arbetsvecka med deadlines, pitchar, samarbetesroddande, poddinspelning och både digitala och fysiska möten. Lite chockartat efter det vakuum som pandemiåret 2020 bjussat på, men också härligt – jag gillar ju mitt jobb!

Sen ska jag genast säga att jag inte alls tar något för givet, för det märks verkligen i alla de branscher jag verkar i att mycket inte är som förut. Och – lika viktigt – jag har ju dessutom insett att jag inte VILL jobba dygnet runt, känna stressbandet dras åt runt pannan och alltid ha en känsla av att ligga steget efter. Men, det är ändå skönt att uppdragen börjar trilla in igen.

Något annat som hänt de senaste veckorna är att jag är en smula nyförälskad i instagram! Jag har alltid haft ett kluvet förhållande till den kanalen, eftersom jag känner mig mer hemma med text än bild. Men så slog det mig att instagrams styrka är att det är så lätt att diskutera där, så vips fick jag inspiration och nu ligger en lång rad dagliga och otroligt bra diskussioner i mitt flöde – tack vare er!

För er som missat, följ mig gärna på instagram, och in och läs alla kloka kommentarer på dessa 15 ämnen:

Rädda klimatet genom att jobba mindre

Foto: Esther WIlhelmsson

En intressant artikel ledde till ett långt blogginlägg om ekorrhjul och framtidens samhälle – och en fantastisk diskussion på instagram!

Alternativa valutor i samhället

Foto: Maria Soxbo

Mitt besök på Skansen (kring lanseringen av Skansen Recrafted som jag sen skrev om i Hållbara svepet) ledde till ett instagraminlägg om vad vi egentligen värderar i samhället. Går det att sätta ett pris på hur mycket erfarenhet, tid, kunskap är värt?

Det här med presenter

Foto: Maria Soxbo

Vad är en bra present? Något dyrt men onödigt, eller något hemgjort som bara kostat tid? Vad händer när regeln är att köpa en present för 100 kronor var, och någon istället köper secondhand där pengarna räcker till mycket mer? Så kul att snacka presentnormer med er!

Det här med perfektion

Foto: Maria Soxbo

Jag skriver om hur vi letar fel hos de som verkligen försöker, som hållbarhetsinfluencers till exempel. Är dubbelmoral verkligen värre än ingen moral? Det här inlägget fick ett otroligt gensvar, så missa inte alla smarta kommentarer!

Normerna som påverkar oss

Foto: Maria Soxbo

Vi är ganska bra på att göra som alla andra utan eftertanke, och att rättfärdiga ett beteende vi vet är ohållbart genom att säga att ”alla andra” gör så. Bra snack om normer!

Planerat åldrande – hur kan det vara lagligt?

Citat från min instagram.

Det finns nog nästan ingenting jag tycker är så vansinnigt som att planerat åldrande är lagligt. I det här inlägget pratar jag om producentansvar, och hur mycket som skulle förändras om varje företag faktiskt var tvungna att ansvara för sina produkter från vagga till grav.

Så kan vi förändra vanor

Foto: Maria Soxbo

Jag delar med mig om min egen beteendeförändring kring mat (och min lilla katalysator vid namn Alfred), och varför jag till exempel ser mig själv som allätare fast jag inte ätit kött sen ifjol. Bra förändringstips bland kommentarerna också! (PS, den som vill ha receptet på mumsiga vegolasagnen ovan kan klicka här, och det finns också ett blogginlägg på liknande tema.)

Nyordsfavoriter

Foto: Sara Riano

Jag skrev ju ett blogginlägg om nyord, och sen bad jag er tipsa om era favoriter – så kul att läsa!

Inlägget om barn

Foto: Paul Hanaoka

Det här var ju liiite läskigt att lägga ut ska erkännas, eftersom det är en fråga som väcker känslor. Men ni är ju kloka, och jag älskar att vi kan prata även om svåra ämnen utan att det blir jobbig stämning. Tack! Jag skrev ju ett långt blogginlägg denna gång, men gjorde en liten sammanfattning på instagram.

Att unna sig

Foto: Maria Soxbo

Det här med att unna sig – måste det alltid vara något som inte lirar med klimatet? Ett onödigt köp, en resa, att ta bilen fast det är en kort sträcka. I det här inlägget snackar vi om andra sätt att unna sig på!

Måste alla barn bli en Greta?

Foto: Louis Maniqet

Jag skrev ju i Hållbara svepet om dokumentären om Greta, men jag störde mig rejält på taglinen – ”The future belongs to those who fight for it”. Va? Nä, framtiden måste förstås tillhöra ALLA barn, oavsett möjlighet att slåss för något som borde vara självklart. Läs mer här, och joina diskussionen!

Villhöver du något?

Citat från min instagram.

Nyordsdiskussionen fortsätter, för jag måste ju få snacka om ”villhöva” – ett ord jag verkligen vill ersätta med ”villhålla”. Vad säger ni?

Livet efter pandemin

Foto: Aaron Burden

Efter en spännande diskussion med trendexperten Stefan Nilsson skrev jag ett inlägg om livet efter pandemin, och hur vi ska ta hand om själen när vi inte har samma fysiska kontakt med varandra.

Vad är ett hållbart liv?

Foto: Jon Sailer

Ett inlägg baserat på en ”enkel” fråga – hur skulle du definiera ett riktigt hållbart liv? Så bra tankar och idéer bland kommentarerna här!

Hur rullar ditt livshjul?

Foto: Agnieszka Kowalczyk

Jag har förmånen att jobba med en coach just nu, och hon gav mig i uppdrag att få koll på mitt livshjul. Hur exakt ett sånt är uppbyggt och hur övningen kan hjälpa oss att få mer balans i livet berättar jag om i detta inlägg!

Har ni idéer på vilka ämnen jag borde dra igång diskussioner kring på instagram, hojta gärna!

18 sep 2020 Direktlänk Reflektioner 0 kommentarer

Relaterade inlägg

Målsättningsuppdatering – januari!

Om att hantera samtiden

Om barn och klimat – utsläppen, föräldraskapet, konsumtionen och undanflykterna

Ska vi prata lite om barn och klimat? Det här är ju en het potatis. När jag hintade i ett instagraminlägg om att jag tänkte lyfta barnfrågan så hörde en vän av sig och varnade mig. ”Den frågan är otroligt plågsam att nå fram med. Alla system stängs av i försvar.” Vette tusan vad jag har att vänta mig alltså, men ni brukar vara så himla kloka och sansade och komma med bra inspel, så jag hoppas detta också kan bli en bra diskussion.

Foto: Aaron Burden. Jag har medvetet valt ”bildbyråbilder” på anonymiserade barn, för inget barn borde bli symbol för en fråga mot sin vilja. Inte mina heller.

Det finns inget bättre du kan göra för klimatet än att inte skaffa barn, brukar det heta. Jag vet både en och två personer som också rättfärdigar ett konsumtionstungt globetrotterliv med att de inte har barn. Samtidigt är det förstås så att varje ny människa på planeten medför ett ökat tryck och mer utsläpp, och vi blir fler och fler. Så hur ska en tänka?

Jag tycker det finns en hel rad luriga saker i detta, och det är svårt att diskutera en aspekt av det här utan att ta med alla. Därför hamnade det här inlägget i bloggen istället för på instagram, för teckenmängden där räcker helt enkelt inte till för allt jag vill säga. Så häng med, för det här blir långt!

Var barnet föds spelar roll

Foto: Daiga Ellaby

Först och främst, en ny människas utsläppsmängd är inte förbestämd. Det är stor skillnad på om bebisen föds i USA (där varje person i snitt släpper ut över 17 ton/person och år) eller i Rwanda (0,01 ton). Vi föder i snitt färre barn i de länder som har den mest utsläppskrävande livsstilen, eftersom vi har tillgång till kunskap och preventivmedel (men däremot lyckas vi tydligen inte omsätta all kunskap i en hållbar livsstil). Flest barn per familj föds där människor har det som sämst, och där utsläppen är som lägst. Det är bra för klimatet, men förstås inte för dessa familjer som får många munnar att mätta med få medel. Det fina är att färre barn föds i takt med att land efter land börjar resa sig ur fattigdom, eftersom det för med sig inte minst utökade rättigheter och möjligheter för kvinnor att forma sina egna liv.

I vår del av världen blir problemet på sikt snarare det motsatta. Vi har det så bra ställt att vi lever väldigt länge, och därför blir det viktigt att nya medborgare föds så att det finns tillräckligt med skattebetalare och omsorgsarbetande yrkesverksamma att vi kan ta hand om alla gamla. Det i sig är förstås inte ett skäl att föda barn, bara ett sidospår för att illustrera att befolkningsmängdens sammansättning också förändras.

Värt att veta är också att HELA jordens befolkning ryms på lilla Gotland, vi får alla till och med en halv kvadratmeter var. Vi är inte för många, vi släpper bara ut för mycket per person för den yta vi har till vårt förfogande. (Detta kan man läsa mer om i boken Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt och lite till av Pär Holmgren.)

Vem som föder barnet spelar roll

Foto: Delfi de la Rua

Sen kan ju ett barn också födas i Sverige utan att automatiskt släppa ut lika mycket som genomsnittet (dvs 9 ton per person och år). Det är det vi har föräldrar till. Om jag försöker leva så hållbart jag kan, och för bra värderingar vidare till mina barn så kommer de förhoppningsvis att släppa ut mindre än jag gjort under mitt liv och långt mindre än de hade gjort om jag inte hade brytt mig.

Svenska barn är inte problemet, utan svenska föräldrar, normer och vanor. Vi behöver steppa upp, och uppfostra planetskötare (inklusive oss själva). Sedan är det svenska samhället svårt att leva riktigt hållbart i, men det håller ju förhoppningsvis på att förändras. Där ska vi föräldrar trycka på och kräva förändring, så att våra barn lättare kan leva hållbart.

När barnet föds spelar roll

Foto: Danielle Macinnes

Visst, vi skulle kunna införa global barnbegränsning idag. Men, det löser ju faktiskt ingenting. Vi har mindre än tio år på oss att nå klimatmålen i Parisavtalet. Ett barn som kommer till idag och föds om nio månader är knappt nio år gammalt när målen ska vara uppfyllda. Hen har knappt fått tillgång till pengar utöver veckopeng, hen konsumerar väldigt lite, hen kör inga fordon utöver kanske en cykel, hen fattar inga beslut om varken sin eller andras ekonomi, hen kan inte rösta, hen kan inte leda ett företag. Så vad är det vi förväntar oss ska hända i klimatfrågan om färre barn föds?

Ansvaret ligger fortfarande på oss som är vuxna idag. Vi, och i viss mån våra förfäder, har försatt oss i den här situationen och nu är det bråttom. Ett ofött barn kommer varken att hjälpa eller stjälpa. Hur vi vuxna agerar idag, i morgon och de närmaste åren däremot har all betydelse.

Hur vi tar hand om våra barn spelar roll

Foto: Liane Metzler

När jag var gravid upptäckte jag hur otroligt många kommersiella krafter det finns som bygger på att jag som förälder ska ”vilja ge mitt barn det bästa”. Jag förväntades köpa en absurd mängd nya prylar, varav väldigt många antingen är sånt som används ungefär en kvart (och alltså går att låna/hyra) eller som faktiskt inte behövs alls (hej blöjhinken, det duger fint med badrummets vanliga pedalhink).

Och det är förstås en naturlig grej, att vi vill ge det finaste vi har det bästa vi kan förmå. Men finns det något finare än en ljus framtid? Om barnet själv kunde välja, skulle hen då verkligen prioritera en splitterny garderob som blir urväxt på en månad över ett drägligt klimat? Knappast. Och är det verkligen hur ny eller dyr barnvagnen är som avgör om du är en bra förälder? Knappast. (Nej, EN förälder som köper nytt gör ingen skillnad, men nyköpsnormen är stark för småbarnsföräldrar. ”It’s just one straw, said six billion people/parents.”)

Trots att vi sällan har mindre pengar att röra oss med än när vi är nyblivna föräldrar förväntas vi konsumera långt mer än normalt. Trots att begagnat-utbudet av knappt använda bebiskläder är gigantiskt, trots att de allra flesta känner föräldrar med lite äldre barn som vi kan ärva från, trots att det står barnstolar och barnvagnar och mjukliftar och skötbord i drivor i folks förråd så drivs vi att köpa nytt. Jag gjorde det själv i början, när det begav sig. Med tiden fattade jag galoppen, men alla ska inte behöva göra samma misstag som jag. Det går att genomskåda den här bluffen från start.

Och det här går ju att dra ännu längre. Barnfamiljen som tar med knappt ettåringar på solresor till andra sidan jorden – resor som barnen inte ens kommer att ha några minnen från eller har bett om att få hänga med på. Att vilja upptäcka världen tillsammans med sitt barn är kanske förståeligt (för let’s face it – det är vi vuxna som vill ut och resa, inte våra barn), men varför så bråttom?

Barnnormen spelar roll

Foto: Daiga Ellaby

En helt annan fråga är detta med att få barn över huvud taget. Alla livmoderbärare som närmat sig 30-strecket har garanterat fått frågan om det inte är dags att bilda familj snart. Det är aldrig en fråga om OM, bara en fråga om NÄR. Att svara att en inte vill ha barn är att öppna dörren för mängder av oombedda råd, förmaningar om att en kommer att ångra sig, klappar på huvudet som insinuerar att en inte förstår vad en går miste om. Att vilja bli förälder är tydligen en drivkraft som är svår att acceptera att inte alla människor bär på. (Och då har vi ändå bortsett för en stund från alla ofrivilligt barnlösa som den frågan enbart blir en smärtsam påminnelse för.)

Så varför tjatar vi å ena sidan om att det är klimatsmart att avstå från barn, men de som inte ens vill ha barn får ständigt höra att de borde ändra sig? Kan vi inte bara bestämma en gång för alla att de som väljer att leva utan barn säkert har sina skäl (som inte angår någon annan), och därför behöver vi aldrig ens ställa frågan?

Flerbarnsnormen spelar roll

Foto: Jordan Witt

Inte ens när första barnet kommit till världen upphör frågorna. För nästa fråga är ju när syskonet kommer. Hur tätt emellan barnen som är bäst är den enda diskussionen, inte huruvida syskon ens är på tapeten. Många, många föräldrar känner sig fullt nöjda med ett barn, familjen är redan komplett. Många andra familjer försöker förtvivlat bli gravida igen i hopp om syskon, men lyckas inte. Oavsett skäl – syskon eller ej är inte en fråga som angår någon annan, den heller.

Och igen, om barn nu är så dåligt för klimatet ska vi väl inte pressa människor som inte vill ha barn, eller fler barn, att få fler?

Min syn på föräldraskapet ur ett klimatperspektiv

Foto: Paul Hanaoka

Jag har alltid velat ha barn, och eftersom jag själv växte upp som ensambarn tyckte jag det vore spännande att få ha en annan syskonrelation i min familj. Inget måste, det var trots allt inte alls synd om mig bara för att jag växte upp utan syskon. Det blev folk av mig ändå.

Nu behövde jag aldrig välja – jag fick tvillingar och var alltså enbarnsförälder i ynka fyra minuter. Syskonnormen hann inte komma i spel, så att säga. Vår familj kändes genast komplett när tvillingarna föddes, jag har aldrig önskat att vi fått varken fler eller färre barn än så. Men! Om jag verkligen, verkligen hade drömt om att utöka familjen med ytterligare ett barn hade jag inte låtit klimatfrågan hindra mig från att försöka.

Så hade nog inte alla resonerat, och all respekt för det, men jag tror ju ändå att drömmen om ett till barn hade hängt över mig på ett tyngre sätt om jag velat det men aldrig försökt, än om jag försökt och misslyckats. För inga graviditeter är ju självklara, vi ”får” barn – inte ”skaffar” barn.

Alltså är det i mina ögon konstigare att medvetet leva långt över planetens gränser, än att bli förälder till en person som ska leva på sagda planet.

Foto: Ken Liao

Däremot är det oundvikligt att fundera över vilken värld kommande barn kommer att växa upp i. Om jag inte hade barn redan och funderade på att utöka min familj skulle det förmodligen inte vara ett lika lätt beslut som det var när vi började försöka bli gravida för mer än ett decennium sedan. Kanske hade jag landat i samma beslut som då, kanske inte.

Oavsett tycker jag det är viktigt att skilja på individen (bebisen och dess föräldrar) och frågan på ett mer generellt plan. Som jämförelse går det utmärkt att vara starkt för fri abort, men sedan kanske inte klara av att genomföra en abort den dag det gäller en själv. Liksom det går att på ett generellt plan tänka att det känns svårt att sätta ett barn till världen idag, men ännu svårare att avstå från att försöka.

Och så några sista ord om det egoistiska i att bli förälder. För så är det säkert – vi som valt att försöka bli föräldrar drivs ju av en vilja att få uppleva föräldraskapet och allt som det innebär. Det är inte en osjälvisk handling, men jag tycker ändå att det är en mer komplex själviskhet än att exempelvis frekvent nöjesflyga, som ju också görs av egoistiska skäl.

Kanske främst för att ett föräldraskap är ett beslut som påverkar resten av livet och som inbegriper fler personer än bara jag själv. Det är också ett beslut som inte kan vänta hur länge som helst och som är svårt att göra på alternativa sätt, medan det i exemplet med resan ju faktiskt går att skjuta det på framtiden, eller välja ett annat transportmedel.

Foto: Freestocks

Så jag dömer ingen som väljer att utöka sin familj mer än vad jag gjort. Och jag dömer ingen som väljer att ha en familj som består av vänner istället för barn. Däremot dömer jag den som väljer att flyga utomlands gång på gång på gång under brinnande klimatkris, oavsett antal barn.

Motsägelsefullt? Ja, kanske. Men om vi nu kämpar för att få stopp på klimatkrisen för framtida generationers skull så måste det ju inkludera allas barn, inte bara de eventuella egna. Alla känner vi människor som har barn – syskonbarn, kompisars barn, gudbarn, grannbarn. Alla har vi dessutom varit barn själva. Det måste därför vara ett kollektivt ansvar hos ALLA vuxna – föräldrar eller ej – att ge alla andra barn samma chans till en beboelig planet som vi själva fick.

Vad tycker ni? 

11 sep 2020 Direktlänk Reflektioner 32 kommentarer

Relaterade inlägg

Målsättningsuppdatering – januari!

Om att hantera samtiden

Hållbara svepet, del 20 – barnkonventionen, IKEAs secondhandsatsning och Gretas film

Ett aningens kortare (och senare) svep på grund av att jag skulle resa bort i helgen och inte riktigt hann med. Men svep blev det i alla fall!

När får barnen komma till tals?

Vårt fel, vårt problem, deras framtid. Att klimatfrågan och världens barn är tätt sammankopplande behöver vi ingen universitetsexamen för att räkna ut. Vi vuxna har förvisso ganska många år kvar på denna planet, men när jag inser att mina barn sannolikt kan leva i 90 år till är det svårt att greppa att den deadline vi alla jobbar för att nå (Parismålen) är inte ens 10 år bort.

I veckan bytte den klimatorganisation som alltid satt barnens rättigheter främst – Föräldravrålet – namn till Våra barns klimat. Det nya namnet är en koppling till den internationella föräldrakoalition som organisationen startade för fem år sen (Our Kid’s Climate) och som idag har medlemmar i 15 länder. I samband med namnbytet lanserade Våra barns klimat den korta filmen ovan, som sätter fingret på problemet så bra. Att lösa klimatkrisen är inte våra barns ansvar, utan vuxnas. Värt att tänka på när vi delar, gillar och hejar på Greta Thunberg, vars aktivism bottnar i frustration över att vi vuxna inte agerar.

Barnens rättigheter kommer också i spel i många klimatdiskussioner. Den 1 januari i år blev FN:s barnkonvention svensk lag, vilket innebär att barns rättigheter ska tas i beaktande i beslut som rör dem. Och dit borde ju rimligtvis ALLA klimatrelaterade beslut ingå. Hur väl följs detta egentligen?

Eller som i kampen om Preemraff (som jag skrev om här) – där inte bara de ökade utsläppen hotar barnens framtid, utan dessutom bidrar raffet till ökade cancerrisker för de boende i området. Känns det okej att en generation Lysekilsbor växer upp med ett cancerhot hängande över sig?

Följ Våra barns klimat, skriv på uppropet som ligger på deras hemsida och använd gärna ”Barnkonventionen är lag” som argument i situationer när klimatfrågan verkar glömmas bort.

Veckans 2 SoMe-tips


1. Ny årgång F/activister! Det är dags för ett nytt gäng aktivister att utforska hållbart mode genom att under nio månader konsumera cirkulärt, söka upp hållbara alternativ och reflektera över sitt förhållande till mode. F/act movement kallas initiativet bakom, och det är en god idé att kolla upp några av alla de deltagarna landet runt som blivit antagna att haka på – gott om hållbar modeinspiration väntas! I årets kull finns bland andra @stinastils i Umeå, @kenny_mogz i Borås och @ms_livealittle i Linköping. Följ så klart också @fact.movement!

2. Textilåtervinning, så funkar det. Eco Warrior Princess har skrivit en ordentligt utförlig guide till textilåtervinning, som är värd att ta en titt på. Allt är förstås inte helt applicerbart på svenska förhållanden, men kombinera denna läsning med Johanna Nilssons artiklar om återvinning så har du ganska bra koll sen. 

Veckans tips!

I am Greta. Nu har trailern till I am Greta – dokumentären om Greta Thunberg – släppts. Enligt Gretas instagramkonto kommer den att gå upp på biografer världen över i oktober, och sändas på Hulu i november.

Veckans 4 snabba

1. Så mår planeten. Häromdagen släppte WWF sin Living Planet Report 2020 i ett livesänt event. Det är inga roliga siffror vi bjuds på – som väntat. De vilda ryggradsdjuren har minskat med 68% mellan 1970 och 2016. Vi är på väg in i det sjätte massutdöendet. Plågsamma fakta, men ja – vi måste höra detta för att förstå allvaret.

2. IKEA öppnar secondhandbutik! I höst tar även IKEA steget in i secondhandbranschen, när de öppnar sin första butik med begagnade produkter i återbruksgallerian Retuna i Eskilstuna. Det är ett test på sex månader, som förhoppningsvis får en fortsättning.

3. Återvunna jeans. Svenska företaget Renewcell har gjort ett samarbete med Levi’s och skapat två jeansmodeller delvis tillverkade av återvunnen denim. Renewcells helt biologiskt nedbrytbara material Circulose är gjort av textilavfall, och Levi’s nya jeansmodeller består till 20% av Circulose, 20% ”hållbar viskos” och 60% ekologisk bomull. Än kan inga jeans alltså kallas 100% återvunna, men kanske är Renewcell framtiden på spåren här.

4. Möbelmässans första hållbarhetspartner. Stockholm Furniture & Light Fair 2021 har offentliggjort mässans första hållbarhetspartner, och det är branschorganisationen Svenskt Trä. Tanken är att sätta fokus på naturliga material och återbruk av material. Mässan kommer också att erbjuda ”The Nude Edition”, en avskalad monterlösning som gör det möjligt för fler företag att delta i mässan trots ett tufft 2020.

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

10 sep 2020 Direktlänk Hållbara svepet 0 kommentarer

Relaterade inlägg

Hållbara svepet, del 117 – spruckna plastavtal, skogsbränder och så mycket måste utsläppen minska

Hållbara svepet, del 116 – Northvolt, motorväg genom regnskogen och privatjets

6 ord att bygga en framtid på

Det här med nya hittepå-ord, det kan verkligen reta gallfeber på människor har jag märkt. Jag? Jag gillar det! Jag tycker om att språket utvecklas, och ju fler svenska ord vi uppfinner desto färre låneord måste vi importera för att beskriva allt som händer. Flera nya begrepp tycker jag också säger något om vår samtid, och är värda att använda och bevara bara därför.

Ska vi kolla på några av mina favoriter?

Härvarande

Foto: Liana Mikah

Var du härvarande på mötet/vid lekplatsen/vid middagen, eller var du bara närvarande? Nu i skärmberoendets tidevarv kan vi mycket väl vara närvarande, rent kroppsligt, utan att vara med mentalt. Närvaro är när vi sitter med runt ett bord, vid en fotbollsplan, på en buss – men ögonen är kanske riktade mot en skärm och mentalt är vi någon helt annanstans. I ett frestande instagramflöde, i en upprörande facebooktråd, i en slöscroll internet runt. Är vi härvarande har vi släppt telefonen, tittar på den som pratar, lyssnar, tar in och processar det som händer. Att vara härvarande kan vara en större utmaning än det låter som, när så mycket pockar på vår uppmärksamhet. Men visst blir de flesta upplevelser (konserter, utsikter, maträtter) ännu härligare om vi upplever dem live istället för genom en skärm?

Skogsbada

Foto: Sebastian Unrau

Att gå ut i naturen och låta kropp och själ så att säga bada i det lugn och den kravlöshet som skogen erbjuder kallas på japanska shinrin-yoku (ordagrant skogsbad) och kom till som ett slags terapi för utarbetade japaner på gränsen till dödlig kollaps i slutet på 1970-talet. Nu är ordet på tapeten igen, som ett sätt att vila hjärnan från intryck, låta naturen göra sitt för vårt välmående och stärka banden till naturen. Något vi så klart inte ska vänta tills vi är på stressdödens rand med att utforska, utan lägga in som en naturlig del på friskvårdskontot. Min version är lite fuskig, eftersom jag tycker om att gå i skogen med en podd i öronen. Men banne mig om jag inte ska öva lite mer på att hänga i skogen och ta in ljudbilden också.

Hemester

Foto: Sara Riano

Ett ord som förstås ersatt staycation, och betyder att ha semester hemma eller i närområdet. Extra aktuellt i och med coronapandemin och reserestriktioner, men också kopplat till klimatkrisen där vi inte borde flyga och fara jorden runt i jakt på solstrålar och vykortsvyer i onödan. Bättre då – både för minskad smittspridning och mindre utsläpp – att utforska våra hemtrakter. Det fina med det? Ofta gratis (när resor och boende inte behövs), vilket gör att fler kan göra det. Att lära känna sin hemtrakt gör säkerligen mycket för trivseln generellt, att hitta egna små smultronställen i närheten är ju guld värt även till vardags. Och så har vi det där med normförskjutningen då. Om semester likaväl kan innebära en statusuppdatering från hängmattan i trädgården, från kvartersrestaurangen eller från skogsturen en kvart hemifrån så kanske vi kan sluta överträffa varandra i instagrambilder på flygplansvingar och palmer i motljus. Semester innebär ledigt från jobbet, inte verklighetsflykt.

Härodlat

Foto: Jan Antonin

För en generation som till stor del vuxit upp på importerad mat har steget till närodlat varit stort nog. Men jag gillar ändå verkligen begreppet härodlat, eftersom jag tänker att det gör att vi får en sundare relation till allt vi äter om vi faktiskt ser råvarorna växa. Att äta lunch på restaurangen på en gård på Gotland med utsikt över åkrar och odlingar och sedan bli serverad grödor som skördats samma dag just där är bland det bästa jag vet. Att odla själv i pallkragar och balkonglådor blir än mer härodlat förstås, och kopplar till och med an till ett lånebegrepp – GIY (grow it yourself). Med tanke på att vi måste gynna biologisk mångfald och att Sveriges självförsörjningsgrad är alldeles för låg hoppas jag på ett enormt uppsving för härodlad mat de kommande åren.

Pre-älskat

Foto: Debby Hudson

Om ”begagnat” klingar lite illaluktande och sunkigt i vissas öron, så kanske pre-älskat har en bättre chans att undkomma fördomarna? För fördomar är det ju – samma människor som nobbar begagnat äter gladeligen på restaurang, åker taxi och sover på hotell, trots att varken tallrikar, bilsäten eller hotellakan är i nyskick. Pre-älskat tycker jag också förhöjer något från ”avlagt” eller ”utrensat” till något av värde, med en historia och som vi förväntas tycka om. Fint, tycker jag!

Hygge

Foto: Kenny Luo

Inte ett hittepå-ord som de andra, men däremot ett relativt nytt ord i vardagssvenskan. Ett tag blev det nästan lite komiskt, när tidningarna skrev löpmeter om detta hygge som vi alla skulle uppnå. Sedan dess har hajpen lugnat sig en smula, men ordet lever kvar och det tycker jag är så bra. För betydelsen – välbefinnande, välmående, att ha det bra – är ju något vi alla kan behöva påminnas om med jämna mellanrum, eftersom vi har en tendens att hänga upp all vår lycka och allt vårt välbefinnande på till exempel de fem semesterveckorna. Jag har en kategori här på bloggen som heter Hygge & härligt liv, och inläggen som hamnar där är en salig blandning. Från tips för att kickstarta hösten och middagsklubb till konsumtionsfria aktiviteter och vad hygge 2.0 är för mig.

Har ni fler nya favoritord?

9 sep 2020 Direktlänk Hygge & härligt livReflektioner 4 kommentarer

Relaterade inlägg

Tillbaka i stan

8 tåghacks för billigare och smidigare resor

Hållbara bokhyllan: Klimatkrisens Sverige

Den här boken har jag velat läsa ända sedan jag hörde att den var på gång, och nu har jag äntligen haft tid att plöja Erika Bjerströms otroligt viktiga Klimatkrisens Sverige – Så förändras vårt land från norr till söder. Det är så otroligt viktigt att så många av oss som möjligt läser denna bok, eftersom ”klimatkrisen” allt för ofta uppmålas som något som antingen händer långt bort i framtiden, eller långt bort på andra sidan jorden. Erikas bok visar att det verkligen inte är så, klimatkrisen har redan börjat rubba Sverige i grunden och vi har enorma förändringar att vänta.

Alla foton: Maria Soxbo

Det är, förstås, ganska jobbig läsning på många sätt. Jag, som växt upp i Norrland och som tycker att något av det allra bästa med Sverige är att vi har fyra så tydliga årstider, tycker att det är otroligt jobbigt att läsa om torra, varma somrar och varma, blöta vintrar. Den gångna vintern, där vi faktiskt gick direkt från höst till vår i Stockholmstrakten, är alltså en försmak av vad som komma skall. Att kalfjällen är på väg att försvinna för att björkskogen håller på att klättra uppför fjällsluttningarna när vädret blir varmare gör mig oändligt sorgsen, och att trädgränsen redan klättrat 230 meter på 100 år visar att det bara är en tidsfråga innan hela fjällvärlden byter skepnad.

Det är så oerhört mycket i den här boken som var nytt för mig. Att Värmland, södra Dalarna och delar av Jämtland får allt fler snöfattiga vintrar gör att vinterturismen inom kort hotas. Att samma sak händer i Europa, där 186 (!) italienska skidorter redan övergivits (uppvärmningen går snabbt i Alperna där uppvärmningen går dubbelt så snabbt som genomsnittet).

Att Karlstad är ett av 25 områden i Sverige som räknas som högrisk för översvämningar (och där Centralsjukhuset och reningsverket är bland det som hotas värst om vattnet svämmar över). Att Norrköping, som ligger i ett riskområde, varit duktiga på att identifiera riskerna och redan ligger långt fram i klimatanpassningarna, medan många andra kommuner måste öka takten.

Att vi förvisso lever i en del av världen där klimatförändringarna sker snabbare än snittet, men att vi tack vare vårt nordiska klimat ändå kommer att ha en fördel gentemot många, många andra länder eftersom det ändå kommer att vara drägligt att leva här (till skillnad från längre söderut, där 40–60 graders värme kan bli standard). Vad innebär det? Jo, att väldigt, väldigt många människor kommer att söka sig hitåt när det inte går att överleva på varmare platser. I boken tippas en framtida befolkning i Sverige på 50 miljoner människor vara en rimlig gissning. Dags att börja förbättra flyktingmottagandet?

Att värmeböljor som den vi hade 2018 kommer att ske allt oftare – vilket inte bara innebär enorma problem för jordbrukare och mjölkbönder till exempel – utan också kommer att innebära enorma utmaningar för äldrevård, sjukvård och skolor som måste skapa drägliga miljöer för gamla, unga och sjuka, förhindra att mediciner förstörs och många andra konsekvenser av ökad värme. Det krävs kyllösningar – som förstås driver upp elförbrukningen, vilket i sin tur går emot klimatmålen.

Väldigt, väldigt många människor kommer att söka sig hitåt när det inte går att överleva på varmare platser. I boken tippas en framtida befolkning i Sverige på 50 miljoner människor vara en rimlig gissning. Dags att börja förbättra flyktingmottagandet?

Att vi inte bara kommer att tampas med översvämningar vintertid och vattenbrist sommartid, utan att vi också behöver investera i bättre reningsverk så vi kan hantera ett varmare dricksvatten där bakterier lättare får fäste.

Att, till skillnad från många andra länder, så är det ofta höginkomsttagarnas hem som hotas först. De lyxiga villorna i Falsterbo. De nybyggda bostadsrätterna vid strandpromenaderna i många svenska städer. I Vellinge vill kommunen bygga en 23 kilometer lång vall för att skydda de mest utsatta hemmen – men de boende protesterar, eftersom de är rädda för förstörd utsikt och ökad insyn. Vad sänker fastighetsvärdet mest – en skyddsvall mitt i utsikten, eller ett totalförstört boende när havshöjningen börjar skörda offer?

Att skogsbränder blir allt vanligare, och de eldar dessutom bokstavligen på klimatkrisen (som referens släppte bränderna i Kalifornien 2017 ut lika mycket koldioxid på en vecka som Kaliforniens alla bilar och lastbilar normalt gör på ett år). Att lerskred är en konsekvens av det varmare och blötare klimat vi snart har även här, vilket gör att många bostäder riskerar att rasa sönder.

Att vår svenska flora och fauna kommer att förändras i takt med klimatförändringarna, då växtzonerna snabbt flyttar norrut – en halvmeter i timmen eller fyra kilometer per år – och många växter hinner inte med. Blåsippan ute i backarna står – men hur länge, när de inte hinner hänga på när deras växtzon packar ihop och drar norrut? En blåsipperot i skogen kan bli upp till tusen år gammal.

Att för oss nya arter av fästingar och myggor riskerar att invandra när vårt klimat börjar likna deras, vilket gör att vi får nya smittor att hantera. Både hos djur och människor.

Att flyttfåglarna börja anlända till Sverige aningens för sent, här har våren redan dragit igång och det gör att det finns mycket mindre mat än normalt eftersom insektstoppen redan passerat. Sälgen har inte sällan redan blommat ut när humledrottningarna vaknar efter vintervilan och behöver all näring de kan få. En miljon arter världen över hotas av utrotning de närmaste 20 åren.

Blåsippan ute i backarna står – men hur länge, när de inte hinner hänga på när deras växtzon packar ihop och drar norrut? En blåsipperot i skogen kan bli upp till tusen år gammal.

Att de 63 000 svenska lantbruken har en helt ny typ av utmaningar framför sig när nya skadeinsekter invaderar, när värmeböljor gör att grödorna slutar växa och plötsliga översvämningar eller bränder kräver att stora mängder djur kan flyttas snabbt. Sverige är självförsörjande till 45% – lägst i Europa. Som jämförelse är Finland självförsörjande till 85%. Vi är sårbara och vana vid att importera billig mat. För att rusta oss mot kommande kristider måste vi öka graden av självförsörjning, vilket i sin tur kommer att göra maten dyrare.

Det här blev mycket längre än jag hade tänkt, men jag vill verkligen trycka på hur viktigt det är att vi läser den här boken och förstår vad som är på gång. Inte bara för att klimatkampen ska bli starkare, utan för att faktiskt kunna förbereda oss på mycket av det som inte längre går att förhindra.

Tack Erika Bjerström för en av årets – decenniets – absolut viktigaste böcker. Och ni som orkat läsa ända hit, leta upp ett eget ex på biblioteket eller i bokhandeln och läs, även om det känns obehagligt. Vi kan inte strutsa för evigt. En liten passage i boken etsade sig fast hos mig.

På Island hölls i augusti 2019 en avskedsceremoni för glaciären Okjökull, den första glaciären som fallit offer för den globala uppvärmningen. Okjökull förlorade sin status som glaciär för fem år sedan och det är första gången som det rests ett minnesmonument över en förlorad glaciär. På minnesplaketten står det:

Brev till Framtiden: Detta monument är ett erkännande av att vi vet vad som händer och vad som måste göras. Bara ni vet om vi gjorde det.

7 sep 2020 Direktlänk Klimatkunskap 3 kommentarer

Relaterade inlägg

När klimatmål blir orealistiska – skrota dem?

89 procent – vi är en majoritet, vi måste bara visa det!


Close
Husligheter