Jag har haft två superintressanta diskussioner med kloka vänner nu på morgonen om hur vi som arbetar som influencers faktiskt ”influerar” andra, oavsett om det är meningen eller ej. Att vi som helt eller delvis försörjer oss genom våra kanaler måste ta ansvar precis som vi kräver att andra företag gör det, och att vi faktiskt inte kan gömma oss bakom ”jag är bara människa” varje gång det kommer kritik.

Få influencers verkar tycka om epitetet ”förebild”, oavsett om de får höra att de är en bra förebild (för då känns det potentiella fallet om/när vi gör misstag långt) eller en dålig (för det vill ju så klart ingen höra). Jag har också hört flera influencers säga i olika sammanhang att de inte menar att alla ska göra som de gör, oavsett om det gäller stora livsval eller att köpa en viss tröja.

Och jag förstår ju det, någonstans har vi alla en fri vilja och hur mycket vi än ser upp till en viss influencer så måste vi ju kunna fatta kloka val på egen hand också. Tänka själva när det vi ser i någons kanaler inte rimmar med våra egna värderingar.

Foto: Caroline Solberg. På lappen står ett citat från Gurgin: ”Klimatet kräver en snabb omställning av ekonomin, industrin och privatlivet. Hur vi äter, bor, konsumerar och lever är inte längre en privat angelägenhet.”

Men, jag tycker ändå som influencer att vi inte kan förutsätta att alla tänker själva och att ingen kommer att följa vårt dåliga exempel om vi väljer att visa upp något som inte är så klimatsmart. Den som visar upp ett nytt klädköp och ser fantastisk ut i det måste nog faktiskt räkna med att ett antal följare blir inspirerade till ett köp. Den som sätter sig på ett plan till andra sidan jordklotet och visar upp bilder från exotiska stränder och livsnjut deluxe måste nog faktiskt räkna med att ett antal följare styr kosan till samma ställe, om de har råd. Den som lägger upp frestande matbilder på kötträtt efter kötträtt måste nog faktiskt räkna med att ett antal följare lagar eller beställer något liknande. Det kanske inte var meningen med bilden/inlägget, men det kan bli effekten.

För två år sen skrev jag ett instagraminlägg på det här temat, där jag bland annat skrev så här:

Jag äter kött ibland, även om det numera är sällan. Men du kommer inte att få se när det händer. För jag vill hellre inspirera dig att välja vego. Och det är inte omöjligt att jag efter mitt flygfria 2019 måste sätta mig på ett flygplan igen. Men du kommer inte att få se det. För jag vill hellre inspirera dig att välja tåget.

Men sedan dess har ju egentligen inte mycket hänt. Många av de stora konton jag följer visar fortfarande upp massproducerad nykonsumtion. Användandet av reklamlänkar har ökat lavinartat, och finns det en reklamlänk så är det ju meningen att följarna ska köpa det influencern tipsar om. Däremot har det poppat upp ännu fler hållbarhetsinfluencers de senaste två åren, vilket är fantastiskt! Och det planterade en intressant tanke i mitt huvud. Tänk om det gick att klimatberäkna en influencers påverkan?

Det jag delar i mina kanaler kan påverka positivt – eller negativt. Mitt ansvar är att göra ett aktivt val. Foto: Maria Soxbo

Det går förstås att klimatberäkna en influencers egna utsläpp – men hur är det med själva influerandet? Tänk om det gick att sätta konkreta siffror på exakt hur stor klimatpåverkan – på gott eller ont – ett visst instagram- eller blogginlägg har?

”I det här inlägget har du fyra reklamlänkar till nyproducerade plagg, som totalt släpper ut så här mycket koldioxid när de produceras. I snitt brukar 1,3% av dina följare köpa något du tipsar om, och eftersom du har 50 000 följare så skulle det innebära att vi måste multiplicera utsläppen med 650.”

Eller:

”I det här inlägget ger du ett veganskt recept som utgår från grönsaker i säsong, vilket ger så här mycket mindre koldioxidutsläpp jämfört med en svensk genomsnittsmåltid. I snitt brukar 1,3% av dina följare testa dina recept, och eftersom du har 50 000 följare skulle det innebära att ni tillsammans har sparat in 650 gånger så mycket koldioxid.”

Visst hade det varit intressant? Naturligtvis omöjligt i praktiken eftersom det skulle kräva målgruppsanalyser och insyn i hur många som i genomsnitt anammar varje influencers beteenden, men som influencer är det ju däremot ganska lätt att ha detta tänk i bakhuvudet när vi väljer vad vi skriver om, eller hur? Vill vi använda vår följarskara för att spara in utsläpp, eller generera dem?

Lite som Johanna brukar säga – blir världen bättre eller sämre om alla gör som jag?

Ibland, när det känns hopplöst svårt att leva hållbart (för att jag drunknar i plastförpackningar, har ett digitalt moln som svämmar över av tunga filer och en pandemi gör att det rimligaste alternativet för att ta barnen till simskolan är bilen) kan det vara bra att titta tillbaka och se att jag faktiskt HAR kommit någon vart. Ganska långt till och med, om jag utgår från var jag började. Det vill säga som aningslös magasinsjournalist med garderoben full av sprillans nyproducerade plagg, gott om långväga stämplar i passet och en kost bestående av rött kött i alla former. Puh, vad sägs om den bikten?

Men nu tänkte jag dela med mig. Inte alls för att klappa mig själv på axeln och fiska efter beröm (även om jag faktiskt blir lite glad och stolt när jag ser listan!), utan för att visa att det GÅR att ställa om på olika fronter. Att det inte BEHÖVER vara svårt. Och att livet kan få nya dimensioner när vi släpper trygghetssargen och vågar utmana oss själva.

Två viktiga poänger med det här inlägget:

För det första är det här en sammanfattning över de senaste 2,5 åren, det vill säga det skedde inte över en natt på något sätt utan pö om pö.

Och för det andra: jag är inte på något vis perfekt, eller klar, eller hållbar totalt sett trots dessa rätt stora förändringar. Jag har massor kvar att göra, och det är okej! Det viktigaste är att jag kommit igång och blivit pepp att göra mer.

Så här är ett tips till alla er som ibland känner att det känns hopplöst svårt att leva hållbart: Gör en egen lista över allt ni redan gör rätt och bra i vardagen! Morötter funkar typ alltid bättre än piskor, och det blir så otroligt mycket lättare att ta nya tag om vi känner att vi faktiskt kommer någon vart istället för att gräma oss över våra tillkortakommanden.

Här är min lista, hur ser era ut?

1. Ställt om mina resvanor

Foto: Paul Jarvis

Jag slutade flyga efter en kort tripp till Köpenhamn för 2,5 år sedan (då jag flög dit för att fira en kompis 40-årsdag – så urbota dumt gjort med tanke på att det går utmärkt att åka tåg dit …). Som med allt annat säger jag inte att jag aldrig kommer att flyga mer, men jag kommer att välja tåget i 100 fall av 100 så länge det är möjligt. Och vet ni? Det har inte ens varit svårt! I år har det förstås varit extra enkelt eftersom vi inte ska resa alls om vi kan låta bli, men även de två år som passerat dessförinnan har jag inte saknat flygandet ett dugg.

Kvar att göra: Vi har ju ett hus på Gotland, och dit finns bara två alternativ – flyg eller färja. Ni förstår ju vilket jag väljer, men färjan smutsar också ner rejält. Det närmaste året nollar jag dessa resor eftersom vi nu hyr ut huset ett år (för att fundera på om vi är redo att sälja eller ej). Kanske blir jag mer hållbar för gott på den här punkten, kanske kommer färjan att förbli min svaga punkt. Vi får se.

2. Ställt om min kost

Foto: Live slow run far. Det här receptet MÅSTE ni för övrigt testa – det hittas här!

Även här handlar det inte om någon absolutism, men från att ha varit en person som slentrianmässigt väljer köttet 8 gånger av 10 är jag nu snarare en nästan-vegetarian som väljer fisk 1 gång av 10. Köttet är fortfarande inte förbjudet, men jag har inte ätit kött under 2020 och det ska till något väldigt speciellt för att jag ens ska lockas. För jag har faktiskt inte saknat kött alls! Det trodde jag verkligen att jag skulle göra, vilket visar att vi kanske inte ska vara så säkra på att det är svårt att lära gamla hundar att sitta trots allt … Här kan ni läsa mer om min kostomställning.

Kvar att göra: Acceptera att ost är en utsläppskrävande lyxvara, och inget som jag bör käka varje dag. Jag älskar ost, och älskar också att laga vegetarisk mat med ost som ingrediens, så det här blir en rejäl utmaning. Tipsa mig gärna om era favoriter bland de veganska alternativen!

3. Ställt om min konsumtion

Foto: Maria Soxbo

Här vill jag framför allt lyfta hur otroligt många fördelar det finns med att i alla lägen tänka begagnat först. För OJ så mycket pengar jag sparat på att kitta barnens garderober med secondhandfynd för några tior istället för att köpa splitternya plagg från samma märken för det 10- eller 20-dubbla. Jag har också insett att det inte behöver vara särskilt mycket mer tidskrävande eller svårt heller. Tack vare Blocket, Tradera, Sellpy och alla auktionsappar går det ju att leta även begagnat via mobilen från soffan. Det är ju dessutom väldigt roligt med loppis!

Jag kommer så klart inte helt undan nyköp till barnen (barnkläder slits hårdare och håller inte för hur många ägare som helst). Underkläder, strumpor, mössor och vantar är sånt jag oftast också köper nytt eftersom det är mer av en förbrukningsvara. Men mitt mindset är inställt på att alltid kolla begagnatmarknaden först, oavsett om det gäller ett sällskapsspel, en vinterjacka, en dator, ett par skridskor eller en soffa.

Under den här punkten vill jag också lägga in hur stora möjligheter det finns att låna och hyra det vi behöver bara för en kort stund! Allt från trädgårdsredskapet som kan hyras av någon i närområdet via Hygglo till superhjältekostymen för barnkalaset som kan lånas av någon i bekantskapskretsen. Vi behöver inte ÄGA allt, hörni!

Kvar att göra: Bli bättre på att att planera när det kommer till barnen. Att ha två jämnstora barn som inte kan ärva varandra innebär till exempel att det oftast behövs två par gummistövlar exakt samtidigt, och det är inte alltid lätt att hitta två likvärdiga par på loppis under samma tidsperiod när tiden är knapp. Men är jag bara lite mer förutseende så kan jag ju hamstra större storlekar i väntan på att de ska behövas.

4. Ställt om min jobbsituation

Från en av våra klimatfrukostar, där jag modererade ett panelsamtal. Foto: Caroline Solberg

Visst, corona har helt klart ställt till det för mig i min yrkesroll, men om jag bortser från pandemirelaterat inkomstbortfall så har jag ändå förändrat mitt yrkesliv rätt rejält de senaste åren.

Jag har till exempel gjort om min samarbetespolicy, och rensat rejält i arkivet för att kunna stå för allt innehåll till 100% även under en klimatkris. Jag har helt slutat att skriva om trender och produktnyheter på konventionellt sätt, och istället börjat sammanfatta det mest intressanta inom hållbarhet i Hållbara svepet. Jag har varit med och grundat Klimatklubben och jobbar ideellt med den sedan 2018. Jag har skrivit totalt fem böcker om klimatfrågan med Emma och Johanna, och ytterligare en på egen hand. Jag föreläser om allt från klimatengagemang och rättvisa till greenwashing och hållbar inredning.

För varje ny, rätt pusselbit som tillkommit har jag förstås plockat bort något som inte känns helt bra i magen. Och – det känns så himla bra, alltsammans!

Kvar att göra: Ja, det var ju det där med molnet då. Puh. Har så fruktansvärt mycket datalagring av olika slag online – massor av foton, gamla jobbprojekt och så vidare. Det här vill jag ta tag i, för det känns som en dold utsläppsfälla som är så lätt att ignorera. Och i det ingår att lära sig mer, så det kommer nog ett blogginlägg om detta vad det lider. Sen vill jag ju också steppa upp min klimatnytta! Jag vill jobba med att göra bra saker, inte bara undvika med att jobba med dåliga saker.

5. Blivit elcyklist

Det här var ju i högsta grad coronarelaterat (läs mer om detta här), men det är ju något jag kommer att dra nytta över under lång tid framöver! En liten omställning som säkert inte gjort så värst stor skillnad totalt på mina utsläpp eftersom jag bytte kollektivtrafik (och inte bil) mot elcykeln. Men det känns fortfarande som ett av mina bästa köp!

Nästa mål: Ställa om vardagstransporterna

Foto: Eduardo Arcos.

Den här punkten fick jag inte tillgodoräkna mig när det här inlägget skrevs, men numera kör vi elbil istället för etanolbil. Vi är en bilberoende familj, på grund av obekväma arbetstider och för att vi fram tills nu haft sommarhus på Gotland där det är svårt att klara sig helt utan bil. Under pandemin valde vi dessutom att till exempel köra barnen till simskolan en knapp mil bort istället för att ta bussen, för att inte belasta kollektivtrafiken.

Men, nu är laddstationen installerad på infarten och elbilen står på infarten. Vips kommer familjens utsläpp att sänkas rejält, och det känns oerhört bra i magen. Men mer om detta senare!

Så vad resulterar dessa förändringar i?

Ja, men vi kan väl kolla? Så här såg mitt resultat från WWFs klimatkalkylator ut innan omställningarna:

(Klicka upp för större bild)

Den streckade linjen längst in är alltså Parismålens nivåer, och som ni ser låg både resor och shopping LÅNGT över. Och det här är dessutom långt ifrån mitt värsta år – ingen lång flygresa finns med i detta, utan ”bara” en europaresa. Maten låg faktiskt under gränsen, trots att jag åt kött (vilket jag inte riktigt får ihop), men kanske hänger det ihop med att jag var åtminstone halvduktig på att köpa eko även då.

Och nu då? Jo, så här:

(Klicka upp för större bild)

Bättre, visst? Resorna är fortfarande min stora grej, eftersom jag normalt sett åker rätt mycket kollektivt och även om det är bättre än fossilbil och flyg så har det förstås en påverkan. Här gick jag också händelserna i förväg och räknat in elbilen, så det är inte helt representabelt för nuläget – men om ett par veckor stämmer det bättre.

Jag tror inte helt på den här bilden, främst för att det till exempel inte går att räkna in en sommarstuga i just denna kalkyl så min bostadsdel är till exempel större än så här. Och behåller vi gotlandshuset så växer ju även transportdelen med färjeresor tyvärr. Matdelen räknar bara in kött vs vegetariskt, men inte till exempel avtrycket från min älskade ost.

Men jag vill ändå visa hur stor skillnad det faktiskt blir när vi börjar förändra våra beteenden bit för bit – och att göra en kalkylator visar det ju svart på vitt! (Gör gärna flera olika, för de räknar på lite olika sätt så det är nog bra att ta ett snitt.)

Och, sista poängen med detta? Kolla den rosa tårtbiten. Det är alltså min del av samhällets utsläpp, som jag inte kan påverka genom mina individuella beslut. För att rå på den rosa biten måste jag engagera mig utanför mina egna fyra väggar, och vara en del av en hållbar opinion. Jag gillar att jag här ser att det är där jag borde lägga det mesta av min energi!