Nu är världens viktigaste klimatmöte över. Det har ju hänt massor förstås och det går inte att redogöra för varje liten detalj, men här kommer i stora drag vad som hänt under den andra halvan av COP26. (Första delen kan ni läsa om här.)

Veckans resultat

Chile, ovanfrån. Vilken makalös planet vi bor på. Varför tar vi inte bättre hand om den? Foto: USGS/Unsplash

Från under 2 till över. Under klimatmötets första halva kom prognoser som visade att om alla länder höll sina nya löften skulle uppvärmningen begränsas till förvisso över Paris-målets 1,5 grader – men under 2 (vilket är oerhört viktigt för att slippa vissa jobbiga konsekvenser av klimatförändringarna). Men, sen kom först en rapport från Climate Action Tracker som visade att prognosen snarare pekade mot 2,4 grader. Och med tanke på osäkerheten i klimatsystemen är det inte helt säkert att det ens stannar där.

Men, det händer i alla fall saker. Totalt beräknat Climate Action Tracker att COP26 tagit oss 9% närmare Parismålen, och att alla nya löften ändå motsvarar nya utsläppsminskningar på 2,2 gigaton koldioxid (vilket är vad Tyskland, Japan och Storbritannien släpper ut tillsammans).

Bättre än inget, men inte bra nog.

Själva klimatdokumenten som COP26 resulterat i verkar i skrivande stund precis blivit klara, efter ett antal versioner. The Guardian är bra på att förklara varje utkast som publiceras. Här är sammanfattningen av första utkastet, och här av andra. Från första till andra utkastet mildrades formuleringarna om fossila bränslen från ”skynda på utfasningen av kol och fossila subventioner” till ”skynda utfasningen av orenad kolkraft och ineffektiva fossila subventioner”. Och där känner jag väl att varje nytt utkast borde bli skarpare, inte klenare …

Den slutgiltiga versionen är så färsk när jag skriver det här att analyserna fortfarande langas ut på löpande band, men The Guardian skriver här om hur Indien tyvärr lyckades urvattna delar av avtalet och Aftonbladets Jonathan Jeppsson skriver här och ”F-ordet” som det snackats så mycket om inte är ”fossilt” utan ”fiasko”. Greenpeaces kommentar finns här, De flesta verkar eniga om att vi är i ett snäppet bättre läge nu än innan Glasgow Climate Pact slöts, men att det är långt ifrån tillräckligt. Och COP26 ordförande Alok Sharma är ”verkligen ledsen över hur detta har skett”. Och Maldiverna påminner om att skillnaden mellan 1,5 och 2 grader är för dem en dödsdom.

Veckans överraskning

Spider-Man och kinesiska muren. Representativ bild för en klimatdeal mellan USA och Kina? Foto: Roadtrip with Raj/Unsplash

USA krokar arm med Kina. En av veckans höjdpunkter måste ändå vara att USA och Kina – världens två största utsläppare – tillsammans gick ut med att de tänker samarbeta för minska utsläpp dels av metan, dels från transporter, elproduktion och industri. Tillkännagivandet glädjer många så klart, att supermakter tar i hand på att hjälpas åt hör inte till vanligheterna och Kina och USA kritiserade dessutom varandra bara för några dagar sedan. Att de hunnit bli kompisar igen och dessutom komma överens om en gemensam satsning är väldigt positivt, även om det fortfarande är lite vagt vad exakt de båda jättarna ska göra.

Men, även om det än så länge bara är ord och inte handling sätter samarbetet press på andra länder, och förra gången Kina och USA lovade att samarbeta på klimatfronten – 2014 – så gav det följande klimatmöte en rejäl push i rätt riktning (det möte i Paris som sedan resulterade i Parisavtalet).

(Vad som hände där emellan? Jo, Trump hände.)

Veckans skolkare

Foto: Quentin Grignet/Unsplash

Dåligt klimatjobb downunder. Att Australien inte direkt är världsledande inom klimatarbete vet vi ju redan, och Scott Morrison nämns ofta i samma andetag som Bolsonaro, Putin och (tidigare) Trump. Och landets deltagande i COP26 har inte heller imponerat. Australiens egen före detta COP-förhandlare Richie Merzian har sågat sitt hemland, och sagt att Australien kom till COP med målet att ”komma undan med att göra så lite som möjligt”. Han fortsätter med att säga att Australien bara är intresserade av tekniklösningar – framför allt såna som stöttar fortsatt produktion av fossila bränslen (Australien är världens tredje största fossilbränsleexportör och har över 100 nya fossila projekt på gång).

Så vad är problemet? Jo, Australien är med i en grupp av rika länder som inte tillhör EU, det vill säga USA, Ryssland, Japan, Kanada, Norge med flera. Länder som historiskt släppt ut mycket och som gör det än idag, länder som måste steppa upp. Och om Australien sätter sig på tvären och inte höjer ambitionsnivån så kan övriga länder säga ”Men Australien gör det ju inte, så varför ska vi?”.

Veckans topp 3 Sverige

Foto: Jonathan Ansel Moy de Vitry/Unsplash

1. Klimataktivisternas krav. Ett antal klimataktivister, däribland Greta Thunberg, har lämnat in juridiska dokument till FNs generalsekreterare António Guterrez som begär att FN ska utlysa ett globalt klimatnödläge – och använda begreppet ”global level 3 emergency”, som är den högsta krisnivån FN använder sig av.
2. Mariestad goes Glasgow. Mariestad är den enda svenska kommun som fått en inbjudan till COP26, och representanter rullade dit i vätgasbil för att prata om sina miljösatsningar. Jag hoppas fler kommuner fattar potentialen i att ligga i framkant i omställningen ur varumärkessynpunkt, och HEJA Mariestad!
3. Sverige del av klimatallians. Sverige har anslutit sig till en klimatallians som kallas Beyond Oil and Gas Alliance, som består av länder som vill se ett slut på fossila bränslen. I gruppen ingår bland andra Danmark, Nya Zeeland och Frankrike, men inga stora oljeländer – än.

Veckans 3 snabba

• Massprotest på COP26. Under COP26s sista dag valde 100-tals representanter från bland annat ursprungsbefolkningar, jordbrukssamhällen och miljöorganisationer att lämna mötet i protest.
• Pulp-Jarvis för planeten. Pulps gamla frontman Jarvis Cocker har släppt ett klimatrelaterat musikprojekt ihop med DJ Riton med titeln Let’s Stick Together.
• Skolor stänger i Indien. Samtidigt som klimatmötet i Glasgow pågick fick skolor i Dehli, Indien, stänga på grund av smog – luftföroreningar 20 gånger värre än vad som bedöms säkert ur hälsosynpunkt. Att just Indien förhandlade ner ”fasa ut kol” till ”fasa ner kol” framstår som att såga av grenen man sitter på

Veckans 4 bästa tal

Jag listade några minnesvärda tal i förra veckans svep, och ville göra detsamma nu – varsågoda, ett tal som gör ont i hjärtat, ett tal i havet, ett tal om forskningen och ett tal av en saknad president.

Aktivisttalet. Detta korta tal av kenyanska klimataktivisten Elizabeth Wathuti är obligatorisk lyssning, även om det skär i hjärtat att höra det. Lyssna ändå.

Verklighetstalet. Simon Kofe, utrikesminister i det lilla öriket Tuvalu, höll sitt tal stående ute i havet, för att påminna om att klimatkrisen inte är ett framtida hot utan dagens verklighet i hans del av världen.

Forskartalet. Svenske Johan Rockström höll förstås tal på COP26, och det är helt enkelt 10 nya vetenskapliga sanningar om klimatet sammanfattade på 8 minuter. Begripligt, tydligt och faktabaserat – det här går inte att missförstå, vi måste göra mycket mer än idag.

Favorit i repris-talet. Alla vi som saknar Barack Obama får rejäla 50+ minuter av USAs ex-president från COP26. Charm, humor och allvar i en vältalig mix, ett Obamatal är ju något sällsynt numera så passa på att lyssna.

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

Denna vecka blir det en specialare eftersom COP26 pågår för fullt, och större klimatnyheter än så blir det knappast. En liten brasklapp – jag är dessutom på höstlov denna vecka så har inte hunnit hårdbevaka varje sekund av COP, så jag får fånga upp eventuella missar i del 2 nästa vecka. Men först alltså, en recap på vad klimatmötets första halva har handlat om.

Veckans första stora beslut: Skogen

Foto: Justus Menke/Unsplash

Avskogningen ska stoppas. Över 100 länder har enats om att stoppa avskogningen till 2030. Bland dem fanns förutom Sverige även USA, Kanada, Ryssland, Brasilien, Colombia, Kina och Indonesien – som tillsammans står för 85% av världens skogsmark.

Förutom att avskogningen ska stoppas ska också skog återställas. Detta låter ju fantastiskt, men vissa tvivlar på att det verkligen kommer att fungera i exempelvis Brasilien. Instagramkontot Skogsmissbruket påpekar att ”avskogning” också är en definitionsfråga, så att löftena blir en sanning med modifikation även i Sverige. Dessutom verkar Indonesien backa direkt på beslutet, och anser det vara orättvist – i skrivande stund osäkert om landet (som är det fjärde värsta landet när det gäller avskogning) verkligen står fast vid avtalet. Men – svårigheter till trots, COP26 rivstartade med ett snabbt och viktigt beslut. Gott så.

Veckans blunder #1

Skärmdump från Herald Scotland.

Ooops, they did it again. För snart två år sedan träffades Greta Thunberg och ett antal andra klimataktivister, däribland Vanessa Nakate från Uganda, i Davos. I media cirkulerade dock en bild där Vanessa klippts bort, och med tanke på att övriga klimataktivister var vita uppstod fullt rimlig kritik. Nu är såväl Vanessa Nakate som Greta på plats i Glasgow, men efter ett möte med Skottlands ledare Nicola Sturgeon valde media återigen att bortse från att Vanessa var på plats. Rubriker som den ovan förekom på flera ställen, och  här och var även bilder som ”råkade” utelämna Vanessa. Vanessa själv konstaterade avmätt på instagram att ”you guys keep doing it”. Skärpning, media – detta är inte okej år 2021.

Veckans blunder #2

Någon annans privatjet. Foto: Chris Leipelt/Unsplash.

Sten i glashus. Storbritanniens premiärminister Boris Johnson flög in till Glasgow från Rom, och efter två dagar på COP26 valde han att flyga privatjet till London istället för att ta tåget (som tar 4,5 timmar). Mer än 400 privatjettar har landat i Glasgow för klimatmötet vilket inte på något vis är optimalt, men få har så nära hem som PM Johnson. Kanske inte helt genomtänkt heller, med tanke på att han tidigare samma dag uppmanat världens ledare att göra allt för att stoppa klimatkrisen, bland annat med orden ”“When it comes to tackling climate change, words without action, without deeds are absolutely pointless.”

(Boris Johnson kammade inte heller hem någon guldstjärna när han, som enda person i bänkraden, satt utan ansiktsmask vid ett tillfälle – trots att COP26:s regler kräver mask och trots att hans stolsgranne var 95-årige sir David Attenborough. Twitter är inte imponerade.)

Veckans andra stora beslut: Metanlöftet

Metanbubblor fångade i isen i Abraham Lake, Kanada. Foto: John Bakator

Avgörande överenskommelse. Över 100 länder har enats om att minska utsläppen av metan – som är en mycket starkare växthusgas än koldioixd – med 30% fram till år 2030. Om överenskommelsen hålls kan det innebära att den beräknade uppvärmningen minskar med 0,2 grader, och detta krävs för att klara 1,5-gradersmålet. EU, USA och flera av världens stora metanutsläppare som Pakistan och Nigeria har signat avtalet, däremot varken Ryssland, Kina eller Indien. Experter säger också att 30% är för lite – det krävs snarare en minskning med 45% för att nå klimatmålen.

Veckans ”var det allt?”

Foto: Varshesh Joshi/Unsplash

Indiens löfte väger lätt. Alla typer av skärpta mål är förstås välkomna, men när Indiens premiärminister Narendra Modi meddelade att Indien ska nå netto-noll år 2070 uteblev de flesta applåderna. Det är som bekant 49 år till 2070, och världens koldioxidbudget tar slut om ungefär 8 år. Indien är gigantiskt så att det tar tid att ställa om är förstås förståeligt. Men Indien är också världens tredje största utsläppare efter USA och Kina, så desto viktigare att klimatarbetet ökar takten. De goda nyheterna är ändå att Indien var ett av de sista stora länderna som inte ens hade avgett ett ”netto noll”-mål ännu, så ett litet steg i rätt riktning ändå – och att Indien börjar steppa upp sätter också press på Kina.

Löftet innehöll också delmål, som att 50% av energin ska vara förnybar och utsläppen minska med en miljard ton till 2030. Mer här.

Veckans tredje stora beslut

Foto: Markus Spiske/Unsplash

Grön teknologi ska vara billigast. Länder motsvarande 2/3-delar av den globala ekonomin, däribland Kina, USA, Indien, Storbritannien, EU och Australien, har enats om att synka den gröna teknologin globalt så att priserna sjunker snabbt och på så vis boosta omställningen kraftigt. De första fem områdena som överenskommelsen ska fokusera på är fossilfri elektricitet, elektrifierade transporter, grönt fossilfritt stål, vätgas och hållbart jordbruk. Tanken är att dessa ska bli tillgängliga och rimliga i pris för alla länder till 2030, vilket också skapar 20 miljoner nya jobb.

Veckans 7 snabba

• Genial reklam. Under COP26 har en gammal Patagonia-reklam fått vingar igen i sociala medier – och det är bara att buga, den är oerhört bra.
• Rich boy strikes again. Amazons grundare Jeff Bezos meddelade att han kommer att finansiera naturåtgärder, skydd och återställning samt åtgärder för ett mer hållbart livsmedelsystem för motsvarande två miljarder dollar. (Han passade också på att berätta att han insåg hur tunn atmosfären är när han ”var i rymden” – utan att adressera hur mycket utsläpp själva rymdresan orsakade.)
• Vem är vem på COP26? Politico har listat COP26:s 26 viktigaste personer, de flesta av dem okända för oss här i Sverige så det är intressant läsning. Ett namn är däremot förstås välbekant – Greta Thunberg listas som ”The bullshit detector”.
• Tanklöst i Glasgow. Israels energiminister Karine Elharrar kunde inte delta i några av sina möten på COP26. Varför? Hon är rullstolsburen och konferenslokalerna var inte tillgänglighetsanpassade, så hon tog sig helt enkelt inte in i byggnaden. Ouch, Glasgow.
• ”Greenflation” på gång? Ekonomer förutspår att omställningen kommer att leda till åtminstone tillfällig inflation, och uppmanar politiker att vara ärliga med det.
• Media ställer om? Brittisk media har lanserat ett mediaupprop runt en ”Climate content pledge” – en uppmaning att ge klimatet mer utrymme. De mediabolag som undertecknat representerar 70% av all rörlig media i Storbritannien, med bland andra BBC och Discovery. Kom igen media-Sverige, hur går det?
• ”You can shove your climate crises up your arse”. Greta gör avtryck var hon än går. Hör henne sjunga just dessa ord här, och glida förbi ett klimatkompensationsevent med orden ”This is greenwashing” här.

Veckans fjärde stora beslut

Kolgruvor i Polen. Foto: Curioso Photography/Unsplash

40+ länder tar farväl av kolet. Mer än 40 länder, däribland vår kolstinna granne Polen, lovar att kolet ska bort en gång för alla. Dessutom ska 20 länders  finansiering av många fossila projekt avslutas. Ett mycket viktigt avtal förstås, men återigen saknas stora spelare – som Kina och USA.

Veckans 3 bästa tal

Utan att ha hört alla förstås, men här är tre korta tal som fler borde höra. Klarsynta, gåshudsframkallande och historiska. Se dem, dela dem, citera dem!

Rättvisetalet. Barbados premiärminister Mia Mottley bjöd på knappt 8,5 minuter av knivskarp retorik, hårda sanningar och blytunga uppmaningar till världens ledare. Det är också svårt att inte bli berörd när Mottley listar de länder som är dödsdömda om vi missar 1,5-gradersmålet och istället landar på 2 grader. Ja, Barbados är ett av dem. Se hela talet, detta är viktigt.

Pondustalet. Få kan mäta sig med 95-årige sir Richard Attenborough när det gäller erfarenhet av natur och miljö, och det märktes i hans tal. Han kokar ner hela klimatkrisen till en siffra – luftens koldioxidhalt – och levererar sedan ett ödestal som förhoppningsvis landade som en både stärkande och krävande känsla av ansvar hos alla delegater på plats. Se hela, slutet är viktigt.

Ungdomstalet. 15-åringa Vinisha Umashankar från Indien är en av finalisterna till Earthshot Prize, och var inbjuden att tala på COP26 av prins William. Hennes tal är rakt på sak – hon är framtiden. 2030, när klimatmålen ska vara uppnådda, är hon inte mer än 24 år gammal. Hon är ungefär lika gammal som jag är idag, 40+, år 2050 när vi har facit på om världen lyckades ställa om till nettonoll. Och faktum är att det inte är orimligt att tro att hon lever år 2100 – ett årtal som känns närmast som sci-fi för oss som redan är vuxna. Lyssna på henne, för alla barns skull.

Veckans ”hur går det då?”

COP26 i halvtid. Klimatmötet har nått halvvägs och de flesta stora namnen har lämnat mötet och överlåtit åt förhandlarna att jobba på. Så hur går det? Forskaren Björn-Ola Linnér och chefsförhandlaren Mattias Frumerie är än så länge positiva, enligt DN.”Mötet måste redan betraktas som lyckat”, säger Linnér. Återstår att se om de har rätt.

Grafik: Alexander Radtke

Vi avslutar med en otroligt hjälpsam graf av Alexander Radtke som visar var vi var på väg innan Parisavtalet slöts 2015, var vi ligger om inget ändras från nuläget, var världens avlagda löften ser ut att leda och var vi borde vara enligt just Parisavtalet. Glasklart, inte sant?

Grafen tar dock inte med de pinfärska COP26-löftena, och där är det än så länge positiva signaler – The Guardian säger att löftena som avgavs under de första tre dagarna faktiskt skulle ta oss under 2 graders uppvärmning. Inte i linje med Paris-avtalet, men otroligt viktiga tiondels grader börjar försvinna. Hurra för det, men väl värt att ha i bakhuvudet att löften bara är ord – det är handling som räknas.

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!