Efter en hel veckas krishantering i bloggformat (på grund av mitt samarbete med Myndigheten för skydd och beredskap, MSB, och deras påhittade kris  ”Sju dagar” i form av ett långvarigt strömavbrott) har nu elen kommit tillbaka, så att säga. Krisen är över, och jag har fått betydligt bättre koll på min och min familjs beredskap. Så nyttigt detta har varit!

Först och främst vill jag tipsa om att läsa alla delarna i den här bloggserien om du missat någon:

• Dag 1: Krisen kommer & kommunikation (mer på Instagram)
• Dag 2: Vatten, vatten, vatten (mer på Instagram)
• Dag 3: Värme, uppvärmning & skydd mot kylan (mer på Instagram)
• Dag 4: Maten, tillagningen & förvaringen (mer på Instagram)
• Dag 5: Kontanter! (mer på Instagram)
• Dag 6: Gemenskap och goda grannar (mer på Instagram)

Sen måste jag ju sammanfatta veckan förstås!

Hur bra är min krisberedskap?

Helt okej på det stora hela. Jag har möjlighet att värma mitt hem under ett strömavbrott och här finns gott om filtar och varme kläder. Vi har en del färskvatten hemma och jag hade till och med en krislåda med mat i källarförrådet, utöver det som finns i kyl, frys och skafferi. Vi har både grill och stormkök, så vi kan tillaga maten även utan el. Jag hade en batteridriven radio, ett gäng powerbanks, kontanter och gott om bekanta i området att ta hjälp av.

Nu låter det som att jag preppat helt femstjärnigt, eller hur? Men nja, ni som följt mina inlägg den här vet också att vedförrådet sjunger på sista versen, att jag inte testat varken radio eller stormkök, att mina kontanter är i för stora valörer och att matförrådet införskaffades under pandemin och därför till åtminstone 85% passerat bäst före-datum …

Så de stora dragen hade jag koll på – men jag missade grovt i detaljerna. Förbättringspotential, kan vi väl kalla det!

Vad ska jag göra nu?

Ny höstmysvana – att testa stormköket? Ja, så får det bli!

Jo, jag ska börja beta av min checklista! Den har ju varit utspridd över samtliga blogginlägg, men om jag samlar den i en lång lista ser den ut så här:

• Dubbelchecka radion och ställ den på P4.
• Komplettera förrådet av batterier och tändstickor.
• Kolla mina gamla powerbanks, komplettera om det behövs – och ordna en laddstation.
• Skriv upp alla viktiga telefonnummer.
• Ha ett familjeråd och gör en krisplan som alla känner till.
• Dubbelkolla ficklampor och köp pannlampor till alla.
• Köp en extra 6-pack vatten och våtservetter.
• Kontakta kommunen – närmaste tappställe?
• Ha ett större vedlager och fyll på kontinuerligt.
• Klura på hur vi kan skärma av vardagsrummet för att kunna värma det effektivt.
• Dubbelkolla kaminrutiner – askhantering, braständare etc.
• Inventera förrådet av varma kläder så att allt passar.
• Köp mer T-röd till stormköket och kol till grillen.
• Rensa gamla krislådan med mat och köp hem mer av vardagsvaror som funkar i kris. Och fredagsmys!
• Omorganisera skafferiet – ”lek affär” (fyll på bakifrån).
• Växla kontanterna till mindre valörer, och lägg lite i plånboken.

Utöver det ska jag också se till att min ”nya” krislåda i källaren inte innehåller mat utan det andra – radion, batterier, pannlampor, ficklampor, extra tändstickor och så vidare. Vi ska inte behöva leta oss blå efter det som behövs, utan allt ska vara lätt att hitta.

Hanterlig att göra-lista, tycker jag! Och skönt med så konkreta grejer att ta tag i, inget av detta är ju särskilt svårt utan det gäller bara att få tummen ur.

Vad skulle vara min största utmaning i en kris?

Ska också lusläsa denna igen!

Det här har jag funderat lite på under veckan, och ärligt talat tror jag att den största utmaningen skulle vara att komma ihåg vilka resurser vi faktiskt har. Att under ett strömavbrott i februari komma ihåg att vi har en grill att laga mat på – när vi vanligtvis aldrig grillar på vintern. Eller att inse att understället kan vara skönt även en septemberkväll under en kris även om det inte riktigt är i säsong för vinterkläder ännu.

En annan utmaning tror jag är att vi inte har vanan inne för alla moment. Som stormköket till exempel, det är vi ju inte vana vid att använda eftersom vi aldrig campar. Och vi har ju aldrig upplevt en riktig kris så risken är stor att alla i familjen skulle råka spola bort det sista vattnet av gammal vana. Så, jag tänker att familjeråd där vi pratar igenom allt så att alla i familjen vet och kan påminna varandra vore bra. Och att öva – testa att grilla korv i kaminen och koka gröt på stormköket, bara så att vi vet att det funkar.

Och slutligen – den sista, större utmaningen är nog att se krisberedskap som en kontinuerlig grej, inte som en engångsgrej. Precis som vi alla får rådet att testa brandvarnaren någon gång per år (till exempel innan advent) behöver min familj få in rutiner på att beställa ved innan vi tar sista säcken, se till att de extra batterierna inte bara försvinner in i diverse fjärrkontroller utan ersätts av nya och så vidare.

Och här har jag en plan! För Beredskapsveckan infaller ju varje år – den är ju ett perfekt tillfälle att gå tillbaka till den här bloggföljetongen och gå igenom den på nytt. Komplettera förrådet, öva på stormköket och påminna alla vänner om att göra detsamma. Bokmärk vettja, så kan ni göra detsamma!

Det här var slutet på Beredskapsveckan och mitt samarbete med MSB, Myndigheten för skydd och beredskap. Kolla gärna hur Emma sammanfattar sin vecka i bloggen, och botanisera runt på MSB:s sajt för mer tips och råd kring krisberedskap – inte minst utmaningen Sju dagar.

Och från och med nu har vi alla en mycket bättre krisberedskap, eller hur? Tack för att ni hängt med mig den här veckan, och dela gärna infon vidare till andra!

Näst sista dagen av Beredskapsveckan, mitt samarbete med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och även för den påhittade kris i form av ett långt strömavbrott (Sju dagar) som vi utgått från den här veckan. Idag är det dags för mitt favorittema – gemenskap!

Vad spelar gemenskap för roll i en kris?

MSB:s Anna Teljfors frågar mig ganska omgående om jag känner mina grannar, och här får jag svara både ja och nej. Jag känner absolut inte alla, men tillräckligt många för att känna mig trygg med att åtminstone någon av dem borde vara hemma om jag behöver hjälp i en kris. (Och jag hoppas att de känner samma sak för mig och min familj förstås – för vi hjälper gärna till!)

Ta dig tid att småsnacka vid brevlådan när någon du känner i området går förbi! Det är trevligt – och en bra grej ur beredskapssyfte. (Maria Lagerman lärde jag känna via Instagram, då bodde vi en halvmil ifrån varandra. Sen började vi jobba ihop. Sen flyttade hon ännu närmare mig – så nu bor vi en 20 minuters promenad från varandra, och kan absolut hjälpas åt i en kris.)

Om jag dessutom vidgar den geografiska cirkeln lite så kan jag tacka min fäbless för lokalt nätverkande för att jag faktiskt har en krets av människor i närområdet, även om de flesta bor snäppet längre bort än närmaste granne. Jag har lärt känna dem genom Instagram, och här vill jag varmt rekommendera att ta kontakt med personer du är nyfiken på via sociala medier – det är ett jättebra sätt att få nya bekantskaper!

Jag har så klart inte lärt känna mitt nätverk i något slags beredskapssyfte, men jag skulle absolut kalla ett par av dem för mina närmaste vänner nu – och inför att jag skulle göra det här samarbetet med MSB började vi till och med prata löst om att vi borde skapa något slags översikt över nätverkets resurser ifall en kris skulle uppstå. Vem har möjlighet att elda, vem har extra stort matlager, vem har bäst förutsättningar att laga större mängder mat, vem har bäst krislåda? Vi bor alla inom gångavstånd, så det hade varit fullt möjligt för oss att ta oss till varandra. Det är en enorm trygghet!

Hur kan jag hjälpa andra?

Förutom att det är en trygghet för mig att kunna förlita mig på människor i mitt närområde, så ska jag förstås också vara en trygghet för andra. Knackar någon på och undrar om jag kan hjälpa till ska jag förstås göra det om jag kan. Och det finns ju olika sätt att göra det på – har jag inte tillräckligt med batterier för att ge bort några till grannen som saknar till sin radio kan jag ju bjuda in grannen att lyssna hos mig! Och så vidare.

Jag pratar om gemenskap och goda grannar med MSB:s Anna Teljfors.

Här finns det olika saker att dela med sig av, exempelvis:

• Värme – kläder, ved, kamin, tändstickor, filtar. Ju fler ni är desto varmare blir dessutom ett rum. Kanske läge att samlas flera i samma bostad?
• Vatten & mat – slå ihop matförråden så kan ni säkert laga fler rätter! (Och den med störst grill kan ju laga till många så räcker kolen längre än om alla ska grilla.)
• Kunskap – vem är bäst på krismatlagning? Vem har bäst koll på hur kommunens krisberedskap ser ut? Vem är van vid friluftsliv och stormkök? Vem är bäst lämpad att hugga mer ved?

Hur blir jag beredd när det gäller gemenskap?

Jag hoppas mina grannar både törs knacka på för att fråga om de får hjälpa oss att ta hand om äpplen, för att bara säga hej eller för att de behöver hjälp i en kris!

Nu kände ju jag mig faktiskt rätt bra rustad på den här fronten, jag vet vilka jag skulle kunna knacka på hos och jag hoppas förstås att alla omkring mig känner sig trygga med att knacka på hos mig. Men det fina med lokalt nätverkande är ju att man aldrig blir färdig! Nya personer flyttar hit, man lär känna vänners vänner och ju mer man engagerar sig i sitt närområde desto bättre chanser att lära känna människor.

Det bästa med detta är att det är win/win även när det inte är kris! Att lära känna fler i området är både trevligt, praktiskt och trygghetsskapande, och underlättar också vardagen (samåkning, låna saker av varandra, hjälpas åt med snöröjning och så vidare). Det är dessutom bra ur hållbarhetssynpunkt av samma skäl – att dela på resurser är ju toppen!

Så – lär känna åtminstone några av dina grannar, och se om du kanske har något gemensamt med andra personer i närområdet – genom barnens aktiviteter, egna fritidsintressen eller jobbet till exempel.

Lyft också gärna beredskap med andra du kommer i kontakt med, även om ni inte bor nära varandra. Har du en god vän på andra sidan stan som du troligtvis inte kommer att ha möjlighet att hjälpa själv om krisen kommer vill du ju att hen ska klara sig bra på egen hand! Själv funderar jag på att starta en tråd i den lokala facebookgruppen bara för att lyfta beredskap i hela området, det blir ju förhoppningsvis en bra grej även för de jag inte känner personligen.

Och – glöm inte. Skriv ner viktiga telefonnummer på papper, för det är inte alls säkert att du har tillgång till din egen telefon eller internet. Och du vill ju kunna nå dina nära och kära!

Lär dig mer!

Hos MSB rullar kampanjen Sju dagar vidare, och har du inte testat denna krisutmaning på nätet ännu är det ett perfekt tillfälle att göra det idag. Missa inte heller att Emma också skriver om gemenskap i sin blogg idag, och med hennes landsbygdsperspektiv blir detta ju ännu viktigare förstås! När det inte bor tusentals människor i närheten utan kanske bara ett dussin blir det extra viktigt att kunna lita på varandra och hjälpas åt.

Och! I morgon är det sista dagen på Beredskapsveckan, och nu är det dags att summera allt jag lärt mig! Kika in i morgon för en sammanfattning!

Femte dagen av vår påhittade kris i form av ett långt strömavbrott (mer info på Sju dagar), och idag ska jag och Anna Teljfors från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, prata om något som jag inte hade funderat så mycket på innan – pengar. Eller närmare bestämt kontanter, för vid just strömavbrott kan man räkna med att det väldigt snabbt blir svårt att betala med kort, ta ut kontanter i bankomater och swisha.

Hur ska man tänka kring pengar?

Anna kollar igenom min lilla kriskassa sponsrad av svärmor – som fick både ris och ros.

Här hade jag – helt utan att det är min egen förtjänst – faktiskt en rätt bra beredskap! Min gulliga svärmor brukar nämligen ge mig en slant i julklapp, och eftersom hon tillhör en äldre generation så har det nästan alltid skett i form av sedlar i ett fint presentkuvert. Men eftersom jag själv tillhör den kontantlösa delen av samhället har jag liksom inte riktigt kommit mig för att ta med dessa sedlar när jag ska handla, så de har samlats på hög. Längs vägen snappade jag upp att det är bra att ha lite kontanter hemma just för nödsituationer, så jag bestämde mig för att svärmor helt enkelt fyllt min kriskassa.

Men, en sak hade jag inte tänkt på. Valörerna. För om alla skulle ha lika snälla svärmödrar som jag och alltså ha ett antal femhundralappar hemma så kommer de ställen det eventuellt fortfarande går att handla på under en kris väldigt snabbt bli utan växel. Det går förstås att handla ändå, men det kanske inte är optimalt att betala 500 kronor för lite kaffe och en limpa.

Mynt – bättre än inget, men kanske inte det nödvändigaste. Sedlar – bra, men i för stora valörer.

På min checklista står därför:

• Växla pengarna! Jag ska se till att växla de slantar som passar att ha i kriskassan till små valörer, som är mer lätthanterliga både för mig och eventuella butiker eller personer jag behöver betala för att få hjälp av i en kris.
• Ha lite kontanter med mig. Anna tipsade också om att alltid ha lite kontanter i plånboken, för det är ju inte nödvändigtvis så att jag är hemma där kriskassan befinner sig när krisen inträffar. Inte dumt att ha kontanter att exempelvis betala bussbiljetter eller taxi hem för i ett sånt läge.

Vad ska man ha kontanterna till?

Det går inte att svara på riktigt. De allra första dagarna av ett strömavbrott kan det absolut vara så enkla saker som att handla mat. Många affärer får snabbt svårt att sköta kassorna utan elektricitet, men mindre butiker och kaféer kanske kan lösa det manuellt så att vi kan handla fika, bröd och färdiga sallader – åtminstone tills de får svårt att garantera matsäkerheten utan kyl och spis.

Sen kan kontanter också behöver för annat, som ved, transport (bussbiljett eller taxi så länge den typen av service finns) eller kanske helt enkelt för att du behöver något som en annan privatperson har – men som hen inte vill ge bort gratis.

Om du i värsta fall behöver lämna ditt hem är det också väldigt skönt att ha åtminstone lite kontanter med sig, för då kan du ju behöva betala för tak över huvudet också.

Lär dig mer!

Hos MSB rullar alltså kampanjen Sju dagar vidare, och där finns ännu mer info och beredskapstips – missa inte!. Och så pratar så klart även Emma om pengar i dagens blogginlägg – kika in och få fler perspektiv. Blir kontanter ännu mer viktigt om man bor på landet, långt från butiker?

Puh, skönt med ett hyfsat enkelt och konkret tema ändå – här känner jag att jag snabbt kan bli förberedd på riktigt med några små åtgärder. I morgon är det dags för ett väldigt spännande tema, tycker jag – GEMENSKAP! Det här brinner jag ju för, jag skriver ofta om hur vi behöver varandra för att ställa om samhället till exempel. Så detta ser jag fram emot!