Banner

Hållbara svepet, del 37 – modevärlden, influencers & Arlas vegansmäll

Varsågoda, veckans mest intressanta hållbarhetsnyheter för er som vill få bättre koll!

Modebranschen i blåsväder

Foto: Pressbild Stockholm Fashion Week

Stockholm Fashion Week har ägt rum (i digitalt format förstås), men i år har många kritiska röster höjts. Kulturnyheternas modekritiker Dennis Dahlqvist säger till exempel att modeveckan inte längre behövs och att modeveckans hållbarhetssatsningar alltid handlar om materialval, medan sann hållbarhet är att använda de plagg vi redan har.

Catarina Midby, generalsekreterare för Swedish Fashion Association och chef för Stockholm Fashion Week, valde att ifrågasätta kritiken i olika medier med argumenten att modebranschen är viktig eftersom den står för 11% av exporten och att den främst kritiseras för att det är kvinnor som verkar inom den. (Man kan fråga sig vad något av detta har med hållbarhetsbrister att göra, men dessutom stämmer det sistnämnda inte ens. Ja, fler kvinnor än män är anställda, men bara 32% av alla mode-vd:ar var kvinnor år 2019.)

Även Copenhagen Fashion Week har kritiserats för att Zalando (vars ”hållbarhet” jag skrivit om tidigare) delat ut sitt första Zalando Sustainability Award (till Dagmar) – trots att de i högsta grad själva är en del av problemet. Här hjälper faktiskt media till och greenwashar också, när Zalando slipper alla former av kritiska frågor kring detta.

Den här härvan har både @greenwashingisverige och @anna.branten uppmärksammat – väl värt att läsa.

Veckans 3 SoMe-tips

1. Konsumtionslån & influencers. Förra helgen tipsade Frida om ett avsnitt av radioprogrammet Plånboken som handlade om snabblån och överkonsumtion, inte minst kopplat till influencers. En bra diskussion i kommentarsfältet också, kolla in den. Frida, jag, Isabelle, Emma och Anna pratade sedan om influencers i ett lunchsamtal på Club House, en diskussion vi fortsätter nu på torsdag – kom gärna och lyssna!

2. På samma tema. Förnyarna tar ett grepp om influencers i avsnittet Greta Gris är ledsen, och vänder och vrider på denna problematiska men potentiellt förändringsinspirerande bransch.

3. Felköp och dess bortförklaringar. Mer poddtips: Återbrukspodden har gjort ett intressant avsnitt om felköp, och dess konsekvenser. Att ”felköp” är ett sökord på secondhandmarknaden för att hitta saker i nyskick, till exempel. Lyssningsvärt!

Veckans klimataktion: Mejla din bank

Bankerna motarbetar Parisavtalet. En nyhet som jag faktiskt lyckades glömma att ta med förra veckan, men som fortfarande är lika aktuell, är Fair Finance Guides granskning av hur storbankerna agerat sedan Parisavtalet slöts. Som bilden visar har framför allt SEB, Nordea, Danske Bank och Swedbank fortsatt att låna ut hundratals miljarder till fossilindustrin. Detta avhandlas även i ett avsnitt av Kalla fakta (finns att se här på playtjänsten).

Om du är kund hos någon av dessa banker är det ett utmärkt läge nu att maila dem. Fair Finance Guide har en bra mall till ett mail så att du inte behöver göra så stor insats själv, men handlingen är viktig – att visa att vi kunder reagerar på sånt här är ett starkt påtryckningsmedel. En bra grej för #365dagarförklimatet i helgen, kanske?

Veckans 5 snabba

Foto: Maria Soxbo

1. Arla bröt semmeltävling. När Arla skulle utse Stans bästa semla seglade plötsligt en vegansk semla från bageriet Open New Doors i Mjölby upp i ledningen. Det blev dock inget pris, eftersom Arla plötsligt stoppade hela tävlingen (”på grund av pandemin”). Något som bland andra Djurens rätt hade ganska roligt åt.

2. Så cirkulär är världen. Circularity Gap Report 2021 har släppts, och där konstateras att världen just nu är 8,6% cirkulär. Eller, kanske mer relevant: världen är till 91,4% inte cirkulär än. 22,8 miljarder ton årliga utsläpp kopplade till nyproduktion skulle kunna elimineras om vi slöts kretsloppen och satsade cirkulärt. Det motsvarar 39% av de totala globala utsläppen.

3. Tidningen RUM har släppt Maktlistan 2021, och några platser har vikts åt hållbarhet. Några av de tydligaste: på plats 9 hamnade forskningsinstitutet RISE, på plats 22 Naturskyddsföreningen, på plats 34 Mistra, på plats 41 Klimatklubben, på plats 55 Renoveringsraseriet,

4. Frankrike nästa morgon? Frankrikes regering har precis publicerat en rapport om hur man skulle kunna storsatsa på nattåg. En av linjerna är Paris – Bryssel – Hamburg – Köpenhamn – Malmö. Go, go, go, säger jag – hur härligt vore det inte att gå och lägga sig i Malmö och vakna i Paris när pandemin är över?

5. Coca-cola och plasten. Coca-Cola lanserar en ny flaska av 100% återvunnen plast, och slår entusiastiskt på hållbarhetstrumman för att berätta detta. Men dels kan man ju fråga sig varför det inte skett förrän år 2021, dels löser inte detta problemet med att Coca-Cola är det vanligast förekommande företaget när man analyserar var allt plastskräp i världen kommer ifrån. Återvinning är toppen, men i väldigt stora delar av världen finns inte insamlingssystem på plats och alltså hamnar flaskorna i naturen och haven istället. Coca-Cola har också bara för ett år sedan sagt att man inte kommer att överge engångsflaskorna (”för att kunderna älskar dem”). Kanske dags för Coca-Cola att inse att de säljer dryck, inte plastflaskor, och hitta en vettigare lösning?

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

13 feb 2021 Direktlänk Hållbara svepet 11 kommentarer

Relaterade inlägg

Hållbara svepet, del 117 – spruckna plastavtal, skogsbränder och så mycket måste utsläppen minska

Hållbara svepet, del 116 – Northvolt, motorväg genom regnskogen och privatjets

Semlan – en älskad tradition fast på nytt sätt!

Nästa vecka är det fettisdagen, och jag är en sån som älskar semlor – och har förstås redan ätit några. Jag är inte ensam om det heller, semmelsäsongen blir som bekant bara längre och längre och nu hinner lussekatterna knappt lämna butikshyllorna innan semlorna seglar in. Generellt kan jag verkligen gilla att vi har en mysig fikatradition som infaller när vi behöver den som bäst – februari kan ju vara ganska mörkt och slaskigt, åtminstone i min del av landet.

Men, jag tycker också att vi måste snacka lite om hur vi tar oss an denna delikatess. Därför kändes det helt självklart att tacka ja när internationella matsvinnsrörelsen Too Good To Go ville snacka semlor! Too Good To Go jobbar på alla tänkbara sätt med att hjälpa oss att svinna mindre mat, bland annat genom en grym app (finns även för android) som hjälper hungriga privatpersoner och restauranger, kaféer och matbutiker som inte vill slänga mat att hitta varandra. Genom att handla via appen räddar du mat som annars svinnats bort, och betalar dessutom lägre priser. Win/win! (Och Too Good To Go är så klart med på Hållbara listan om du vill läsa mer!)

En vegansk, svinnsmart semla utan mandlar signerad Gustav/@javligtgott – och den var jävligt god! Foto: Maria Soxbo

Så häng med nu, för det här matiga inlägget kommer att både belysa problemen och ge dig lösningarna, och så får du dessutom ett – ursäkta franskan – jävligt gott semmelrecept dessutom!

Semlorna & svinnet

Semlor är en sån grej som svinnas, och det rejält. I matbutikerna säljs de ofta i 2-pack, vilket i sig blir ett problem i ett land som Sverige med ovanligt många singelhushåll. Men dessutom är de märkta med sista förbrukningsdag och inte bäst före-dag, vilket gör att matbutikerna måste slänga dem efter dag 3! Och ju längre säsongen för semlor blir, desto svårare är det att beräkna hur många som går åt varje dag. Det finns inga exakta siffror på exakt hur många semlor som slängs, men matbutiker som Too Good To Go pratat med bekräftar att semlorna tyvärr är en vara med hög svinnrisk på grund av detta. Uppskattningsvis svinnas så mycket som var tredje semla bort!

Semlan som klimatbov

Sen har vi nästa problem, som är ingredienserna. En traditionell semla innehåller ju dels grädde och smör, dels mandlar. Mejerier är precis som kött en rätt rejäl klimatbov, vilket gör att en enda traditionell semla går loss på 0,3 kilo koldioxid (enligt klimatberäkningar från Klimato). Det låter kanske inte så mycket, men tänk då att det normalt går åt cirka 6 miljoner (!) semlor bara på fettisdagen – då snackar vi plötsligt exempelvis 211 ton grädde, och hela 1 800 ton (!) koldioxid. (Och då äter vi alltså inte ens upp alla, eller hela semlorna.)

Semlan och vattenåtgången

 

Det godaste enligt mitt tycke är mandelmassan, jag är #teammandelmassa all the way. Klarar mig utmärkt utan grädden, men mandelmassan är hela poängen. Och då svider det ju onekligen lite att lära sig att det går åt minst 4, kanske upp till 12, liter vatten för att odla en enda (!) mandel. Särskilt om de är odlade i torra Kalifornien, vilket de troligtvis är med tanke på att 80 procent av världens mandlar är kaliforniska.

Så hur mycket vatten går det åt till en enda semla? Hutlösa 68 liter!

Lösningarna på semmeldilemmat

Så hur löser vi det här? Vi vill ju inte sluta att moffa dessa smarriga bakverk, eller hur? (Åtminstone inte jag.)

Jo, en del av lösningen är så klart att tänka i nya banor. Och det gör vi ju redan när det gäller semlor. Annars skulle vi inte se allt från semmelwraps, semlos och semmelpizzor till semmelöl, semmelsmoothies och rumlor varje år. Alltså borde det inte vara så omöjligt att anpassa semlan så att den blir mer klimatsmart. Alltså:

Punkt 1 – klimatanpassa semlan! De ljuvliga semlor jag fotat till detta inlägg är bakade av Gustav/@javligtgott, och de var precis så goda som de ser ut. Och de är dels veganska, dels har mandelmassan bytts ut mot en massa gjord av solrosfrön – lika gott, men lägre klimatavtryck och mycket mindre vattenåtgång!

WWFs Vegoguiden varnar för mandlar (de är orangemarkerade, om de inte är ekologiska då de klarar sig med gult), men solrosfrön får grönt ljus bara de är ekologiska!

Gustavs semla har därför ett klimatavtryck på 0,1 kilo styck, alltså en tredjedel av en traditionell semla.

Punkt 2 – ät upp semlorna! Varje smula, både för att det är gott och för att det faktiskt är bland det klimatsmartaste vi kan göra – att äta upp all den mat som produceras. Om du har semlor hemma som du är rädd att de inte kommer att gå åt, rädda delarna! Grädden kan röras ner i pastasåsen till middagen eller bli en parfait, bullarna kan frysas in och ätas senare, bli fattiga riddare eller ugnstorkas till skorpor. Och om du bakar dina semlor själv, fyll bara de semmelbullar som ska ätas direkt, och frys in resten.

Och, det här får ni så himla gärna sprida ordet om. Om ni ändå fotar av nästa semla för att lägga ut på instagram, berätta om semmelsvinnet och uppmana dina följare att äta upp med hashtaggen#räddasemlan så kanske vi kan bryta svinntrenden i år!

Och nu, bakdags!

Recept på veganska semlor med solrosmassa

Här kommer så receptet på dessa ljuvliga och supergoda semlor! Vill du inte baka själv, gå förbi ett lokalt bageri i slutet på dagen och rädda ett gäng vetebullar eller någon annan form av bulle som kan förvandlas till semlor. Fyll dem sedan med vegansk grädde och solrosmassa.

Semmelbullar

100 g margarin
4 dl växtmjölk
50 g jäst
1½ dl strösocker
½ tsk salt
1-2 tsk nystött kardemumma
10-12 dl vetemjöl
Extra  matlagningsgrädde för pensling

Solrosmassa

200 g ekologiska solrosfrön
2 dl socker
1–2 tsk mald kardemumma
3–5 msk vatten

Vegansk grädde

2,5 dl vegansk vispgrädde, gärna en sort utan palmolja
2–3 msk vaniljsocker
Ev. 1–2 krm vaniljpulver

Smält margarin i en kastrull och tillsätt mjölk. Smula ner jästen när mjölkblandningen är fingervarm. Blanda sedan ner strösocker, salt och kardemumma och blanda.

Rör sedan ner mjöl tills degen är någorlunda smidig men mjuk. Det är bättre att ha en något lös deg som kan jäsa och tillsätta mer mjöl efter jäsningen. Jäs i 40-60 minuter på lagom varmt ställe tills degen ungefär fördubblats.

Knåda degen smidig med mjöl, inte under lång tid utan endast så att degen blir hanterbar att rulla till bollar och dela i 12-17 bitar på omkring 70 till 80 gram. Forma bollar och låt jäsa i 20–40 minuter tills bollarna jäst upp ordentligt. Pensla med grädde och grädda sedan i mitten av ugnen i 225°C i 9–14 minuter beroende på storlek. Låt svalna innan användning.

Gör solrosmassa genom att mixa solrosfrön och socker i en mixer, tillsätt vatten tills du kan mixa en slät och tjock kräm. Smaka av med kardemumma efter eget tycke. Vispa sedan grädden fast i maskin eller för hand. Blanda ner vaniljsocker och ev. vaniljpulver för extra smak.

För att bygga semlan: Klipp ut ett trekantigt lock ur vetebullarna. Fyll hålet med rikligt med solrosmassa. Täck massan med ännu rikligare med vaniljvispgrädde. Lägg på locket och pudra över lite florsocker.

Tjo! Detta blev världens längsta blogginlägg, i vanlig ordning. Och det kan tyckas som en bagatell att grotta ner sig i semlans klimatpåverkan. Men som vanligt, It’s just one straw, said 6 billion people. Vi äter som sagt 6 miljoner semlor bara på fettisdagen, det blir helt klart många utsläppsbäckar små som vi kan minska helt utan uppoffring. Skulle den inte smaka lite godare då?

Dagens 5 snabba tips

  1. Hjälp oss få snurr på #räddasemlan !
  2. Ät upp, ät upp, ät upp!
  3. Om du ska baka, testa receptet ovan denna gång!
  4. Ladda ner Too Good To Gos app, och hjälp till att minska matsvinnet alla dagar, inte bara på fettisdagen.
  5. Och lyssna på mitt och Emmas senaste bonusavsnitt av Plan B-podden, där vi snackar semlor förr och nu, smarta lösningar och nya traditioner!

Smaklig spis!

12 feb 2021 Direktlänk Mat, bak, dukning & kökReklam: Samarbeten 4 kommentarer

Relaterade inlägg

Hållbara matvanor – så resonerar min familj kring mat och klimat

Om att våga gå före – och bana väg för andra

Om ”hållbart mode” och att shoppa oss till rent samvete

Varje dag ser jag allt från nyhetsbrev och pressreleaser till reklamkampanjer, artiklar och influencersamarbeten som handlar om hur vi ska få en mer hållbar garderob. Och inte bara betalda influencersamarbeten för den delen, utan även ”vanliga”, osponsrade inlägg hos olika modebloggare som tipsar om de bästa fynden under hållbarhetsflagg. Eko, återvunnet, conscious, bra val, sustainable, svenskproducerat, HÅLLBART. Kom å köp.

Foto: Ylanite Koppens

Jag tycker att det här är problematiskt på flera sätt. Främst för att jag i grunden tror att dessa influencers vill väl, men istället lyckas med något slags dubbelfel genom att ge sina shoppinguppmaningar en grön godkänt-stämpel. Som att vi gör något bra när vi köper just dessa plagg. Problemet är bara att det inte finns några kläder som är ”miljövänliga”. Inga alls. Inte ett enda nyproducerat plagg gör miljön en tjänst när vi köper det.

Här kommer ett gäng fakta kring modeindustrin som jag tycker vi alla måste ha med oss i bakhuvudet både när vi själva köper kläder och när vi möts av modetips och reklam – oavsett om det är företagen själva, modemagasin eller influencers som är avsändaren.

Det produceras sjuka mängder kläder varje år

Foto: Karolina Grabowska

Närmare bestämt omkring 100 000 000 000 kilo (100 miljarder kilo). Den produktionen kräver 215 000 000 000 000 liter vatten, utöver de kemikalier som hamnar i naturen och den koldioxid som hamnar i atmosfären.

Detta är ohållbart i sig.

Modebranschen behöver sättas hårdare under lupp, läs mer om detta hos Anna Branten (och här är Svt-klippet hon refererar till).

Våra garderober växer för varje år

Foto: Karolina Grabowska

Svenskar är bra på mycket, men inte på att skapa en hållbar garderob. Varje år handlar vi 14 kilo textilier, varav 10 kilo är kläder. Av dessa skänker vi 3,8 kilo till secondhand, men köper bara 0,8 kilo från andrahandsmarknaden – vilket gör att Sverige drunknar i avlagda kläder som ingen vill ha och därför exporteras.
Vi slänger också 7,6 kilo textilier direkt i soporna, det vill säga de bränns. Av dessa hade 59%, alltså mer än hälften, kunnat användas av någon annan.

Om vi då snabbt räknar så tar vi in 14 kilo textilier i våra hem, medan vi skänker 3,8 kilo och slänger 7,6 kilo. Det blir en diff på plus 2,6 kilo varje år. Det kan vara kuddfodral, gardiner och bäddset, men främst är det kläder. Hinner vi verkligen använda allt detta? Behöver vi 2,6 kilo extra kläder varje år, utöver de vi redan har?

Alla processer har en påverkan

Foto: Karolina Grabowska

Bara för att något är ”recycled” så innebär det inte att det har noll påverkan. Tvärtom, att återvinna något – ett material till exempel – och bearbeta det så att det kan användas på nytt genom att bryta ner det på fibernivå, spinna nytt garn och skapa ett nytt plagg kräver inte minst energi. Tänk dig själv om någon skulle be dig ta en billig fast fashion-blus av fyra olika material och be dig skapa ett helt nytt hållbart plagg av den. Från fibernivå. Inte helt enkelt.

Ett plagg av återvunnen polyester är snäppet bättre än ett plagg av jungfrulig polyester, men det är fortfarande ett nyproducerat plagg på en global marknad där det alltså redan produceras så mycket att vi slänger fullt användbara kläder värda 460 miljarder dollar i soporna varje år. Vi räddar inte världen genom att köpa saker.

Sen är det inte heller så enkelt att en polyesterblus från förr blir en ny polyesterblus med etiketten ”recycled”. Det är oftast enklare att göra textilfibrer av annan plast, till exempel PET-flaskor. Men … PET-flaskorna behöver ju också tillverkas av återvunnen plast, om vi nu ska ha dem kvar på marknaden.

Att flytta PET-flaskan ur sitt eget kretslopp för att producera kortlivade plagg som troligtvis slängs i slutänden sluter inga kretslopp, utan öppnar kretslopp vi faktiskt lyckats ganska väl med. Läs mer om detta här. (Sedan har jag till och med hört om extremfall där klädfabriker köpt plastflaskor direkt från fabriken för att göra om dem till kläder …)

Frågan är felställd

Foto: Karolina Grabowska

Textilbranschen står för 10% av alla globala utsläpp – mer än alla flygplan och fraktfartyg tillsammans. Och branschen står dessutom för 20% av världens vattenföroreningar. Alla nyproducerade plagg har någon miljö-/klimatpåverkan, punkt slut. Det hjälper inte att det är ekologisk bomull, återvunnen polyester eller svensk ull – alla nya plagg belastar klimatet i någon utsträckning.

Så istället för att fundera kring vilket det mest hållbara köpet är, borde vi istället fråga hur befogad detta plaggs påverkan är. Är det en supertrendig partytopp som kanske får dansa en kväll och sedan kasseras? Eller är det en varm, slitstark skaljacka för barn som kan gå i arv till både syskon och kusiner i många, många år?

Går plagget att laga? Finns det en lagningsservice? Kommer det att kännas bärbart när trendvindarna vänt? Går det att kombinera med flera plagg i garderoben? Behöver jag ett till plagg?

PPA borde vara UPA

Foto: Anna Khomutsova

I snitt använder vi ett par jeans 240 gånger och en t-shirt 30 gånger. Hur många fler gånger skulle vi kunna använda jeansen om vi lagade dem när de gick sönder eller vädrade t-shirten istället för att tvätta den efter varje användning? Och eftersom otroligt många plagg hänger i garderober med prislappen kvar så blir snittanvändningen för alla plagg bara 7–8 gånger. Vi använder alltså våra kläder i genomsnitt i en ynka vecka innan vi kasserar det – ofta genom att kasta det i soporna.

I modekretsar pratas det ofta om Pris Per Användningstillfälle som ett sätt att motivera ett lite dyrare köp. Istället borde vi fråga oss om ett plagg kommer att användas så ofta att det motiverar den påverkan produktionen hade på miljön och/eller klimatet. Utsläpp Per Användningstillfälle.

Vi kan inte shoppa oss ur krisen

Foto: Ryutaro Tsukata

Senast häromdagen tipsade en stor, svensk influencer om hur bra det är att lämna in kläder till återvinning, eftersom de enligt hen plockas isär, sorteras och spinns till nya fibrer för att bli nya plagg till någon annan. Men det är, i princip, en myt. I nuläget är det bara en ynka procent (1%) av alla kasserade kläder som faktiskt går att återvinna inom befintliga system. Resten, 99%, återanvänds i bästa fall på secondhandmarknaden, men mest troligen bränns de eller hamnar i landfills.

Så länge vi ständigt matas med påståenden om att lösningarna redan är på plats och att det bara handlar om att shoppa ”rätt” för att leva hållbart så blir det aldrig någon systemförändring. Och ansvaret att inse vad som faktiskt stämmer och inte i denna greenwashing-djungel kan omöjligen ligga på konsumenterna. Det måste istället ligga på företagen, reklambyråerna, livsstilsmagasinen och ja, på oss influencers.

Jag förstår att jag inte blir poppis bland vissa branschkollegor när jag skriver detta, men vi kan inte inspirera under hållbarhetsflagg och samtidigt sprida vad som rent krasst kan kallas fake news, det håller inte.

Foto: Julia Kuzenkov

PS. Det finns gott om undantag förstås. Byt ut, eller komplettera åtminstone, dina konventionella favoritmodebloggare med dessa konton för en mer nyanserad bild av vad en hållbar garderob är:

10 feb 2021 Direktlänk Klok konsumtion 13 kommentarer

Relaterade inlägg

Aktivera din garderob! 21 roliga teman att följa

5 tips som hjälper dig att minska nykonsumtionen

Facebookgrupper för hållbarhet – 6 tips

Även om sociala medier verkligen kan ha negativa effekter (som överkonsumtion, näthat och skeva normer) så finns det också något ganska fantastiskt i att ha tillgång till så många främlingars kunskap och erfarenhet på en klicktummes avstånd. Omställningen blir roligare, enklare och mer intressant om det är ett grupparbete, och att liksom vara en del av en engagerad bubbla är väldigt härligt!

Jag insåg häromdagen därför att jag verkligen, verkligen är glad för vissa facebookgrupper, och jag tänkte passa på att dela med mig av dem här:

Hur fixar jag det här?

Foto: Louis Hansel

Gruppen Hur fixar jag det här? för kvinnor och icke-män har en fantastiskt hjälpsam stämning och otroligt kreativa medlemmar. Här kan du fråga om allt från hur en får loss fastrostade skruvar till hur en räddar lördagens mellokväll när treåringen gömt fjärrkontrollen lite för väl.

Ur hållbarhetsaspekt skulle jag säga att det är till den här gruppen du vänder dig innan du ger upp på en rostig utemöbel, ett trasigt fäste till något eller en tvättmaskin som slutat pumpa ut vatten. Det allra mesta går att lösa utan att köpa nytt!

Och för att hänga med i internhumorn (stekspade + plastödla) skulle jag rekommendera att först söka på ”tjutande ventilation” i gruppen för att läsa dess mest episka tråd skapad av Johanna Wännman. Skratt utlovas!

Minska matsvinnet och konsumtionen

Foto: David Fartek

Det är till gruppen Minska matsvinnet och konsumtionen du beger dig när du blivit sittandes med en groteskt stor fruktskörd och saknar musteri i närheten, har räddat fem liter grädde med kort datum eller försöker göra något kul av märkliga rester. Säg vad du har, medlemmarna ger dig förslag på hur du kan använda det istället för att svinna bort.

Matinläggen varvas också med gott om fiffiga tips och tricks, allt från klassiker som att rengöra ull i snön till hur man återbrukar jord på bästa sätt.

Va, är DET veganskt?

Foto: Aleksandra Tanasiienko

För oss som försöker minska mängden kött och mejeriprodukter i matlagningen är Va, är DET veganskt? en grym grupp, som alltid kan tipsa om den godaste veganska osten, hittar otippade godbitar som ”råkar” vara veganska så att en själv slipper göra research och dessutom är duktiga på att även hålla koll efter palmoljefria varianter.

Kombinera denna grupp med nästa tips, så blir övergången till mer växtbaserad kost faktiskt väldigt okrånglig!

Vad lagar du för veganmat idag?

Vegansk ”brietårta” signerad Studioelwa-Elin (som är medlem i gruppen).

Behöver du inspiration till veckans middagar eller det veganska baket är det till Vad lagar du för veganmat idag? du ska bege dig. Medlemmarna öser in härliga efterrätter, gräddiga pastamiddagar, spännande röror och mängder av andra inspirerande sätt att göra den veganska maten extra smarrig. Ett perfekt ställe att börja om en vill börja experimentera och äta veganskt ibland!

Miljövänligare vardagsliv

Foto: Andy Fitzsimon

Miljövänligare vardagsliv är precis vad det låter som – här hjälps medlemmarna åt att lösa dilemman i vardagen med miljön som utgångspunkt. Det kan handla om att från vilket tvättmedel som är snällast mot miljön till hur en blir av med invaderande myror utan gift. Inlägg om problem och lösningar varvas sen med lite mer filosofiska inlägg kring normer, ork och prioriteringar.

Klimatklubben

Om Miljövänligare vardagsliv handlar om de små frågorna på hemmaplan handlar Klimatklubben mer om att lyfta blicken och höja sin kunskapsnivå. Här diskuteras hur elen ska räcka om alla går över till elbil, vad som är viktigast när det gäller skogen, hur en påverkar sin arbetsplats eller varför inte vad en kan omskola sig till om en vill jobba med hållbarhet på heltid.

Ja, jag är ju jävig som en av grundarna till Klimatklubben, men tycker på riktigt att det är en fantastisk facebookgrupp som jag lär mig väldigt mycket av att hänga i. Här finns också politiker, hållbarhetschefer, forskare och opinionsbildare, så gruppen är sprängfull med kunskap.

Vilka är dina favoritgrupper på facebook ur ett hållbarhetsperspektiv?

8 feb 2021 Direktlänk Hygge & härligt liv 0 kommentarer

Relaterade inlägg

Tillbaka i stan

8 tåghacks för billigare och smidigare resor

Hållbara svepet, del 36 – minimalism, flygplatser och att stämma svenska staten

Denna vecka blir det ett lite kortare inlägg än vanligt, jag har haft för mycket att göra den gångna veckan och klockan slår strax midnatt här på fredagskvällen där jag sitter och färdigställer veckans svep. Men det blev ett i alla fall!

Ungdomarna stämmer svenska staten

Veckans viktigaste nyhet är utan tvekan Auroramålet – något som förberetts bakom kulisserna under en längre period och nu börjar se dagens ljus. Svenska barn och ungdomar förbereder att stämma staten för bristande klimat- och miljöpolitik med stöd av barnkonventionen, Europakonventionen och annan svensk lagstiftning. Förutom jurister och klimatforskare har Aurora också stöd av ett antal miljöorganisationer, inklusive Klimatklubben.

Efter att ha suttit i möte med Anton och Iris, två av de ungdomar som driver detta, så är jag lika delar imponerad över deras beslutsamhet, och skamsen över att de behöver ägna sin tid åt detta istället för att leva vanliga tonårsliv. Vi vuxna har ett så kopiöst ansvar för att de hamnat i en situation där de faktiskt känner sig tvungna att stämma staten, och för mig känns det självklart att bidra med det lilla jag kan göra för att de ska ro detta i hamn. Motsvarande rättsprocesser pågår i flera andra länder också, så räkna med ganska stor uppmärksamhet kring detta.

Aurora lanseras mer ordentligt inom kort, men redan nu kan alla vi göra två saker för att backa detta historiska mål:

  • Följ Auroramålet på instagram och facebook. Liten insats, stor betydelse för ungdomarna som kan visa att de backas av många medborgare.
  • Har du ungdomar i din närhet som vill vara en del av detta? Aurora söker ungdomar som vill vara med och fronta stämningen, och gärna från så många olika delar av landet som möjligt. Tipsa en tonåring i din närhet, och dem dem kontakta Aurora via instagram-DM.

Veckans 3 SoMe-tips

Illustration: Shyama Golden/Dothegreenthing.com

1. Black History Month. Februari är Black History Month, och därför är mitt flöde fyllt med intressanta inlägg om intersektionalitet och klimatet. En för mig ny plattform trots att den funnits sedan 2007 är Do the Green Thing, och där hittade jag artikeln The colour of the climate crises. Väl värd att läsa för att få lite mer helhetssyn på hur ekonomi, rasism och klimatkris hänger ihop.

2. Minimalism och privilegier. Alejandra Cerda har skrivit en så klockren text om hur minimalism faktiskt är en privilegierad livsstil. Att ge upp ägodelar och välja att äga färre saker är enkelt för den som alltid kan ersätta det som saknas om det skulle behövas. Läs!

Veckans 3 snabba

Foto: Pascal Meier

1. Flygplatser i blåsväder. 26 av Sveriges 39 flygplatser är kommunalt ägda och samtliga går med förlust. På 20 år uppgår underskottet till cirka 6,5 miljarder kronor, förluster som till stor del betalats med skattemedel. Nu planerar Region Värmland att köpa ett antal procent av Karlstad flygplats (protestlista här) och nedläggningen av Västerås flygplats motarbetas (facebooksida här). Historiskt sett må flyget ha haft stor betydelse för olika regioner, men är det verkligen vettigt att fortsätta ösa in pengar i förlusttyngda flygplatser när en pandemi precis lärt hela landet att överbrygga avstånd på digital väg? När vi har klimatmål att nå? Och när framtidens gröna medborgare, företag och politiker garanterat kommer att prioritera goda tågförbindelser före smutsiga flyg?

2. Sveriges 101 hållbarhetsmäktigaste. Aktuell hållbarhet har för åttonde året utsett Sveriges 101 hållbarhetsmäktigaste. Förra året toppade Greta Thunberg, i år är hon nedpetad till plats nr 2 av Svante Axelsson som är nationell samordnare för Fossilfritt Sverige (och också satt med i panelen på vår senaste klimatfrukost). Bland debutanterna på listan hittar vi faktiskt både mig (plats 25) och Emma (plats 39), vilket är lite av en dröm som går i uppfyllelse. Jag skrev mer om detta på instagram.

3. Ny klimatminister. Som bekant har det skett lite ommöblering i regeringen, och Stefan Löfven har utsett Per Bolund till ny miljö- och klimatminister och vice statsminister efter Isabella Lövin. Ingen överraskning förstås, men för den som vill läsa lite fler tankar finns denna intervju som vi i Klimatklubben gjorde med Per när vi blev inbjudna till finansdepartementet ifjol.

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

6 feb 2021 Direktlänk Hållbara svepet 2 kommentarer

Relaterade inlägg

Hållbara svepet, del 117 – spruckna plastavtal, skogsbränder och så mycket måste utsläppen minska

Hållbara svepet, del 116 – Northvolt, motorväg genom regnskogen och privatjets

En månad av förändring – #365dagarforklimatet (januari)

I vårt nyårspoddavsnitt gav ju Emma och jag oss själva en rätt fet utmaning. Att göra något för samhällsförändring varje dag under hela 2021. Emma rapporterar var tionde dag ungefär, jag tänkte köra månadsvisa avstämningar istället. Så! Här kommer den första, utan inbördes eller kronologisk ordning.

En reklamaffisch för det hållbara livet? Klimatarbete kan innebära att rädda svinnsmarta croissanter en helgmorgon. Foto: Monika Grabkowska

Under januari har jag:

1. Mailat ett klädföretag om alla onödiga (och tramsiga) plastgalgar de skickar med sina underkläder, trots köp på nätet. Passade på att fråga om deras plan för att minska engångsplasten när jag ändå höll på. Fick ett långt svar från hållbarhetschefen om att det krävs en systemförändring eftersom galgarna behövs i butik men inte på nätet, och alla varor med samma artikelnummer ser ut på samma sätt. Systemförändring utreds. Fick också inblick i hur hållbarhetsarbetet ser ut på företaget, vilket var intressant. Lärdom: Maila mer!*

2. Lagat middag på svinnsmarta morötter (små, krokiga morötter som annars hade slängts redan i produktionsledet).*

3. Kollat på två gratis seminarier om livscykelanalys och science based targets för att bättre förstå företags utmaningar (och möjligheter).

4. Rensat bland vinterlek-grejset i förrådet och gett nya ägare möjlighet att använda våra begagnade pulkor så att de slapp köpa nyproducerade.

5. Lagat två andra middagar på grädde way beyond respektive way, way beyond passerat bäst före-datum. Vintagegrädde! Smakade perfekt.*

6. Felanmält en trasig gatlykta till min kommun (här kan du läsa vad det har med klimatet att göra), ett par dagar senare lyste den igen.

7. Plöjt örti avsnitt av podden How to save a planet för att lära mig mer om hur allt från naturkatastrofer till energiproduktion funkar.

8. Spridit ordet om Flygfritt 2021 och bett mina följare haka på.

9. Bollat med en instagramföljare som ville steppa upp sitt eget klimatarbete om vilken typ av engagemang som skulle kunna passa henne bäst baserat på hennes intressen (så kul!).

10. Mailat en kvällstidningsreporter som skrivit om vilka inredningstrender vi bara måste sluta inreda med 2021, och ifrågasatt lämpligheten i att uppmana läsarna att byta ut inredning på årsbasis. Det resulterade i en intressant mailkonversation, ett tack för påminnelsen om att fundera över vilka budskap som skickas ut och mitt mail delades också med kollegorna på redaktionen.

11. Producerat tre hållbara svep här i bloggen där alla ni som följer min blogg får bättre koll på vad som händer inom hållbarhetsområdet.

12. Tömt vår överfulla låda med uttjänta batterier och lämnat dem till återvinning.*

13. Börjat rensa mina moln från överflödet av autosparade filer och bilder. (Långt ifrån klar dock, så lite fusk att lista denna även om molnet nu är lite lättare.)

14. Skrapat dotterns skrivbord rent från klistermärken så att det får tillbaka sitt andrahandsvärde och kan säljas vidare.*

15. Gästat en instagram live hos @isabellemcallister för att prata om klimatengagemang.

16. Ordnat svinnsmarta underställ till barnen via Matsmart istället för att köpa nytt i butik (och passade på att rädda bland annat svinnsmart frukostmüsli när jag ändå var i farten).

17. Låtit dottern handla pokemongosedjur för sina veckopengar – på Tradera.*

18. Skrivit ett inlägg om hur inredningsbranschen jobbar (eller inte jobbar) med hållbarhet för att göra det lättare för er som läser att göra bra val.

19. Mailat mitt webbhotell för att höra hur de jobbar med hållbarhet, vilket resulterade i ett peppigt svar med info om allt från solcellsprojekt till återvinning av hårdvara – och ett tack för att mail som mitt bidrar till att de fortsätter att prioritera frågan.

20. Hittat frukostbröd i svinnhyllan på affären och räddat dem istället för att köpa det jag hade planerat.*

21. Mailat med en global modekedja (hej Mango) som ska börja med hemtextilier och ifrågasatt påståendet att de är hållbara. Det resulterade sedan i ett långt blogginlägg om greenwashingen denna kedja pysslar med.

22. Gjort ett samarbete med Fair Action för att lyfta deras viktiga kampanj #visahandlingskraft som syftar till att få en ny lag på plats som kräver att företag respekterar mänskliga rättigheter. Det bidrog till att kampanjen nådde 25 000 underskrifter som överlämnats till handelsministern,

23. Lyft inredningsbranschens designpriser och föreslagit att ett kriterium för att kunna vinna borde vara att ta hänsyn till klimat och miljö (snarare än att utse ett specifikt ”miljöpris”). Residence var den enda tidningen av de taggade som bemötte förslaget. *

24. Bollat klimattankar med ett helt gäng regionsanställda i Jämtland/Härjedalen som använt vår bok Rättvisekompassen som arbetsmaterial.

25. Mailat SVT och TV4 och föreslagit att deras stora produktioner (som Sveriges Mästerkock och Husdrömmar) alltid borde utgå från ett klimattänk.*

26. Hjälpt till att sprida ett protestupprop mot en planerad motorväg rakt igenom ett skogsområde i min kommun. (Skriv gärna på du med!)

27. Skrivit ett eget medborgarförslag om förbud för tomgångskörning utanför alla kommunens skolor och förskolor. (Bor du i Huddinge? Rösta gärna för! Och fritt fram att klippa och klistra från min text om du vill göra ett liknande i din egen kommun.)

28. Backat min lokala Klimatklubbs helt briljanta medborgarförslag med en hel klimatplan som om den blir verklighet skulle göra kommunen till en föregångare inom hållbarhet. (Även här, rösta gärna för om du bor i Huddinge!)

29. Gjort en instagram live med Emma på Plan B-poddens konto om #365dagarforklimatet.

30. Härjat lite på Karlstads kommuns hemsida för att påpeka det rätt så olämpliga i att dela ut ett klimatpris till någon som utvecklar flyget (!).

31. Suttit i möte med Klimatkommunerna för att höra hur lokala klimatklubbar kan agera katalysator för mer klimatengagemang på kommunnivå.

32. Och jobbat i det tysta med en kommande klimatrelaterad kampanj som jag förhoppningsvis kan berätta mer om i februaris sammanfattning!

Det var januari, nya tag i februari nu då! (Vill ni dela med er av lite vad ni gjort för klimatet under årets första månad? Jamen berätta, vet jag!)

* Alla punkter markerade med * är små gärningar i vardagen som förvisso gör mig till en vettigare konsument, men som knappast förändrar samhället i stort. Därför har jag också sett till att berätta om alla dessa på instagram (sparat i en höjdpunkt som heter #365/52), så att fler förhoppningsvis gör samma sak. Det är så våra hållbara vardagsval kan göra skillnad på riktigt.

2 feb 2021 Direktlänk Hygge & härligt liv 4 kommentarer

Relaterade inlägg

Tillbaka i stan

8 tåghacks för billigare och smidigare resor

Orka – om att hitta sin nivå av hållbarhet

Det pratas ofta om att ”försöka”, när det kommer till hållbarhet. Om ”good enough”, om att ”ingen kan göra allt, men alla kan göra nåt” och att ”ingen är perfekt”. Och allt det där är ju rätt så klart, och samtidigt skulle jag nog säga att de allra, allra flesta av oss kan göra mer än vi gör idag. Och att orsaken till att vi inte gör mer inte handlar om faktiska hinder, utan kanske snarare om en kombination av att vi behöva lära oss att planera lite bättre och att vi måste tycka att det är okej att faktiskt rucka på våra invanda beteenden.

Men, därmed inte sagt att perfektion är det enda acceptabla. Det är galet svårt, för att inte säga omöjligt, att leva hållbart i dagens samhälle och de allra, allra flesta av oss kommer inte att komma ner till 1 ton/år i utsläpp. Så, hur ska vi resonera då? Här kommer mina tankar, sammanfattade i sju punkter.

1. Börja i rätt ände

Att börja i rätt ände som privatperson betyder nästan alltid att skippa flyget. Det bästa av allt? Till många platser – som Gardasjön i Italien – går det att ta sig ändå, fast med tåg. Nästa gång är jag smartare … Foto: Maria Soxbo

Eftersom vi har väldigt ont om tid, så måste vi börja i rätt ände – med de största utsläppen först – och inte bränna all vår ork på sånt som inte gör så stor skillnad i slutänden. Och vilka är de största utsläppen? Ja, det beror helt på vem du är och hur du lever. För mig var flygutsläppen helt klart min värsta grej innan jag slutade flyga, och just de utsläppen är ju faktiskt lätta att råda bot på. Köp inga flygbiljetter, och vips är dessa utsläpp nollade.

Det senaste året har säkert de flesta av oss sänkt våra flygutsläpp massor på grund av pandemin, men vad är det då som tagit över som etta på den ganska osmickrande listan över utsläppsbovar? Ja, det måste du nog göra en klimatkalkylator för att ta reda på. För det är så det funkar – vi kan inte nöja oss med att sluta flyga och tänka att vi gjort vårt, utan vägen till ett liv inom planetens gränser är alltid ett pågående projekt. Och det fina med att göra en kalkylator är också att du kan se resultat snabbt om du börjar i rätt ände, och det ger massor av energi att fortsätta. Väck tävlingsinstinkten i dig, och se hur du snabbast kan få stor effekt! Här är några tips på kalkylatorer, och det kan vara bra att göra minst två eftersom de mäter lite olika saker:

2. Välj dina strider

Vad är roligast? Att äta upp allt bröd innan det blir dåligt, eller att bli gråhårig över att det är omöjligt att undvika plast i vardagen? Välj dina strider. Foto: Maria Soxbo

Något jag upptäckt är en fälla när det gäller omställning är att det är så lätt att snöa in på en liten detalj. Att plastbanta köket eller försöka uppnå zero waste verkar vara de vanligaste. Jag skulle säga att det är mycket viktigare att vi lyfter blicken och låter detaljerna vara. Det vill säga, bättre att bestämma dig för att minska matsvinnet och jobba mer med att planera veckomenyer och frysa in rester, än att bli galen på att du inte kan hitta allt du behöver i lösvikt så du slipper skräpet. Eller bättre att tänka att begagnade leksaker (oftast) är bättre än nyproducerade och att ett snabbt Tradera-klick kan lösa födelsedagspresenten, än att ägna timmar och timmar åt att hitta de nyproducerade leksaker som producerats på ett helt optimalt sätt.

3. Tänk både hushåll och samhälle

Det är så klart enklast att påverka ditt eget hushåll när det gäller allt från elavtal och matsvinn till minskad konsumtion. Men eftersom vi just nu har ett samhälle som faktiskt inte gör det särskilt enkelt att leva hållbart (ungefär 2 ton av våra utsläpp är kopplade till samhället på olika sätt), så måste vi våga gå utanför våra egna fyra väggar. Så börja med det du lätt kan fixa på hemmaplan, som att skippa flyget, äta mer vego och inte handla nytt i onödan.

Men stånga dig inte blodig på att försöka uppnå perfektion i din egen bubbla, utan fördela din energi så att delar av den går till att påverka samhället också. Det kan du göra på olika sätt – att tänka på att det du delar i sociala medier ska putta normerna åt rätt håll, att gå med i eller stötta en miljöorganisation, att maila en politiker eller ett företag.

Det fina med detta är att om tillräckligt många av oss tänker så kommer det att bli lättare att ta tag i resten på hemmaplan med tiden – för när samhället drar åt samma håll löser sig mycket av sig själv.

4. Låt varje gärning stå på egna ben

Ett löst förvaringsbehov med en loppisfyndad möbel. Men så här ser inte en fribiljett till flyget ut. Foto: Maria Soxbo

Det sämsta vi kan göra är att rättfärdiga ett ohållbart beteende med ett hållbart. Att säga ”jag återvinner typ allting, så jag kan faktiskt unna mig en solresa” eller ”jag har rensat ut min garderob och skickat massor av kläder till loppis, så nu kan jag med gott samvete köpa lite nytt till våren”. Att ”koldioxidbanta” är ganska likt att försöka gå ner i vikt, det vill säga att om varje träningspass (/återvinning/begagnatköp/vegomåltid) följs av ett unn i form av semlor (/flygresor/nyköp/kött på grillen) så blir summan i bästa fall plus minus noll. I sämsta fall mer utsläpp än tidigare. Och den stora skillnaden mellan koldioxidbantning och kroppslig bantning är ju att utsläpp till skillnad från kalorier drabbar andra än oss själva.

Tänk alltså på varje val du gör som något fristående. Måste du köpa en splitterny jacka när den gamla gett upp eller kan du lösa det med hyrplagg eller begagnat? Måste du ta bilen till affären eller kan du lösa det med en promenad? Låt bra beteenden förstärka fler bra beteenden, istället för att hela tiden förhandla med dig själv och rättfärdiga ohållbara handlingar. Det leder mest till skav i hjärnan som faktiskt tar mer energi än det ger, och vem vill ha det så?

5. Se inte klimatkompensation som en lösning

Lite för ofta presenteras vi för klimatkompensation som en lösning. Klimatkompenserad frakt (av våra nyproducerade varor), klimatkompenserat flyg (för att nöjesresan ska kännas bättre i magen). Jag tänkte skriva mer om klimatkompensation i ett eget inlägg, men lite kort är klimatkompensation en vettig sista åtgärd för att ”skatta” för utsläpp vi inte rår på genom att förändra vårt beteende. Men det är inte ett bra sätt att fortsätta med ohållbara vanor. Med de tidsramar vi har måste utsläppen minska nu, inte tillåtas ske för att de kompenseras för på lång sikt. Så nej, se inte kompensation som ett sätt att kunna leva som vanligt, även om det känns tidsbesparande och smidigt. Det är helt klart inte en genväg, utan en senväg.

6. Det är regeln som avgör, inte undantaget

Ju mer jag cyklar, desto mer okej är det att lösa krisresan på annat sätt. Foto: Maria Soxbo

Ibland däremot går livet inte ihop. Och om du är en person som cyklar till jobbet i ur och skur, men en morgon upptäcker att du fått punka och inte hinner laga – ta bilen/en taxi. Ingen är perfekt, ingen är övermänsklig och alla måste vi få ihop livet även dagar när saker skiter sig. Hela poängen är att hitta en regel som gör ditt liv så hållbart du mäktar med, och låta de ohållbara handlingarna vara just undantag. Ibland hittar man inte barnstövlar i rätt storlek secondhand, då kanske ett nyköp krävs. Ibland har man ett matvägrande barn som bara vill ha köttbullar, då kanske en köttbaserad speciallösning till lillen får vara okej medan resten av familjen håller i vegoambitionen. Och så vidare. Huvudsaken är att argumentet inte är ”jag är så duktig med ditten och datten att jag får göra detta”, utan ”fasen, den här gången lyckades jag inte – nya tag i morgon!”.

7. Jobba med planering

Det sista knepet handlar faktiskt om något så tråkigt som planering. Jag kan härleda de flesta ohållbara beslut jag tar till tidsbrist. Allt från sista minuten-presenter till matsvinn handlar om att jag inte sett till att ha tid nog att hantera livet på ett hållbart sätt. Så försök hitta tidstjuvarna i ditt liv och skapa bättre framförhållning. Snart är det vår till exempel – är det dags att börja ordna bevakningar på gummistövlar och skalplagg till barnen? Hur är det med cyklar, dags att hålla utkik innan alla börjar kriga om dem? Och är det dags att avfrosta frysen och inventera innehållet nu när det är kallt, kanske?

Så hur orkar en fortsätta?

För mig har engagemanget varit det bästa sättet att skapa energi nog att orka kämpa på, trots läskiga klimatrapporter, pandemier som sätter käppar i hjulen och jobbiga kommentarsfält i andra medier som visar att det är många som går i motsatt riktning. Men jag blir liksom allt mer immun mot motgångar ju mer nytta jag känner att jag bidrar med! Jag kan bara likna det med att det (i icke-pandemitider) ibland kan kännas mer frestande att efter en lång arbetsdag bara dra på sig pyjamas och lägga sig i soffan, än att klä upp sig och gå på den där festen eller dra på sig löparskorna och ta den där rundan – men att vi i princip aldrig ångrar att vi faktiskt gjorde det efteråt. Vi får mer energi av vissa saker än de tar, och att engagera sig hör definitivt dit.

Ibland verkar det skönare att ligga kvar i sängen än att snöra på sig löpardojorna och springa till havet för ett tidigt morgondopp. Men en ångrar ju aldrig ett dopp, hörni! (Så kan vi tänka kring klimatgärningar också.) Foto: Maria Soxbo

Att jobba med det här är också det roligaste karriärval jag någonsin gjort, så jag kan varmt rekommendera att våga steppa upp även om det känns stort, läskigt och osäkert. Vem vet, det kanske blir första steget till något ganska fantastiskt!

1 feb 2021 Direktlänk Hygge & härligt livKlimatkunskap 3 kommentarer

Relaterade inlägg

Tillbaka i stan

8 tåghacks för billigare och smidigare resor

Hållbara svepet, del 35 – tepåsar, Elon Musk och folket tycker till

God morgon lördag! I dag äter jag frukost med vetskapen om att nästan 2/3-delar av världens befolkning tycker att vi befinner oss i ett klimatnödläge. Det finns ändå något väldigt lugnande i den informationen. Sen finns det andra problem med det, och denna veckas svep reder ut det – bland mycket annat. Enjoy!

Världens befolkning tycker till

Foto: Valentin Antonucci

Klimatnödläge. Världens hittills största opinionsundersökning (av UNDP/Oxfords Universitet) om klimatfrågan är i mål, och det visar sig att hela 64 procent av de 1,2 miljoner människor från 50 länder som deltog anser att världen befinner sig i ett klimatnödläge. Det är hoppfullt, men undersökningen visar också vilka klimatåtgärder som har starkt folkligt stöd. Att bevara skogen eller förändra markanvändningen har till exempel ett starkt stöd, medan att övergå till en mer växtbaserad diet har det lägsta stödet.

Kan det kanske vara så att åtgärder som inte kräver någon insats från individen per automatik blir mer populära än livsstilsförändringar? Ju längre från den egna insatsen, desto större stöd. På ett sätt är det bra att de stora politiska styrmedlen har ett starkt folkligt stöd, eftersom politikerna då kan visa handlingskraft för att de har opinionen med sig.

Men – vi måste ju hugga i på individnivå också, och inte bara förvänta oss att politikerna ska lösa allt.

Veckans 3 SoMe-tips

Foto: @johannanilsson.se

1. För många val? Johanna Nilsson är alltid läsvärd på instagram, och det här inlägget om symbiosen mellan konsumenter och modeföretag är väldigt läsvärt.

2. Instainfo. Instagram är inte bara drömmiga inredningsbilder och frukostar fotade uppifrån. Där finns också mängder med information. Jag gillar instagramkontot @earthbyhelena som ofta sammanfattar viktig klimatinfo i lättsmält format. Som detta inlägg som sammanfattar vad Parisavtalet som det hela tiden pratas om faktiskt innebär.

3. Tedrickare, se hit! Nog för att detta brittiska blogginlägg baserar sig på teutbudet i Storbritannien, men jag tyckte ändå det var intressant läsning för mig som är storkonsument av te. Har du ett favoritte som säljs i portionspåsar? Gör som jag och skicka ett mail till företaget och fråga vad det är för material i tepåsarna!

Veckans filmtips: More of Everything

Skogen på agendan. Överallt snackas det om skogen just nu, och det är bra – få resurser kommer att vara så omdebatterade framöver som just skogen. Den behöver stå kvar som kolsänka och bevarare av biologisk mångfald, samtidigt som den ses som frälsare och ersättare till allt vi idag gör av fossila material. Hugger vi ner skogen för att göra biobränsle, kläder eller bygga i trä istället för att göra bensin, polyestertröjor eller betonghus – men samtidigt försvinner kolsänkor och kalhyggen läcker dessutom koldioxid.

Filmen More of Everything är ett debattinlägg i rörlig form, med forskare och experter som bemöter skogsindustrins metoder.

Veckans 3 snabba

Kanada är villiga att skydda mer landyta och hav. Borde inte Sverige göra detsamma? Foto: Ali Kazal

1. Var är vi? 50 länder världen över har gått samman för att se till att åtminstone 30% av världens landyta och 30% av världens hav ska skyddas innan 2030. Detta är superviktigt, eftersom det finns forskning som visar att vi skulle behöva skydda hälften av såväl land som hav för att kunna bromsa klimatförändringarna och skydda ekosystemen. Idag är bara 15 procent av landytan och 7 procent av haven skyddade, så det är helt klart ett stort steg i rätt riktning. Initiativet heter HAC (High Ambition Coalition) och med på listan finns såväl Danmark och Finland som Storbritannien, Kanada, Kenya och Colombia. Men … inte Sverige. Borde vi inte vara en del av detta?

2. Elon med spenderbyxorna. Tesla-kungen Elon Musk har twittrat ut att han planerar att skänka 100 miljoner dollar till den bästa CCS-tekniken (Carbon Capture Storage, alltså koldioxidinfångarteknik). 

3. Supersnabb elbilsladdning. Och apropå Tesla och andra elbilar – utveckligen går just nu i racerfart, och israeliska bolaget StoreDot har redan lyckats skapa batterier som kan ladda fullt på bara fem (!) minuter. Detta kräver förstås andra laddstolpar än dagens mer makliga variant, samt att biltillverkarna hakar på och köper in sig i dessa batterier – men den dag det tar lika kort tid att ladda en elbil som att tanka en fossilbil är nog den sista barriären för omställningen demonterad. 

4. Västkusten klubbar klimatmål. Västa Götalandsregionen har klubbat nya klimatmål, som bland annat innebär att utsläppen ska minska med hela 16% per år fram till 2040. Det blir tufft, med tanke på att den senaste mätningen från 2018 visade att regionens utsläpp faktiskt ökat med 1%. Men – det är ju precis den här ambitionsnivån vi behöver från alla regioner, så heja!

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

30 jan 2021 Direktlänk Hållbara svepet 9 kommentarer

Relaterade inlägg

Hållbara svepet, del 117 – spruckna plastavtal, skogsbränder och så mycket måste utsläppen minska

Hållbara svepet, del 116 – Northvolt, motorväg genom regnskogen och privatjets

Om privilegier och att inte känna sig träffad

Det här blogginlägget har varit på gång ett tag, för jag blir med jämna mellanrum påmind om att det borde skrivas. Och nu var det tydligen dags.

Först och främst – jag blir allt mer medveten om mina privilegier, ju äldre jag blir. Jag är förvisso kvinna, vilket helt klart är en nackdel utifrån hur samhället formats. Men jag är också CIS, vit, medelklass, heterosexuell, gift, förälder, egenföretagare, normalviktig, har inga som helst funktionsvariationer, är inte förknippad med någon specifik religion – och kommer inte minst från en trygg uppväxt. Hej privilegium-jackpott.

Jag bor dessutom i en kranskommun till huvudstaden och har nära till allt – makten, transportförbindelserna, handeln, uppdragsgivarna. Jag bor i hus med trädgård, mina barn går i en bra kommunal skola på gångavstånd, jag har fria arbetstider och kan jobba hemifrån eller på kontoret lite som jag vill. Det finns hur mycket kollektivtrafik som helst, jag har både stora mataffärer och rekoringar nära och jag har ett enormt secondhandutbud omkring mig.

Det är lätt för såna som mig att leva någorlunda hållbart.

Nästa dimension av mina privilegier är att jag är gammal nog att ha hunnit med att vara aningslös i vuxen ålder. Jag har rest massor – både långresor till andra världsdelar och på snabba, billiga weekends – med flyg utan att bekymra mig om hur jag påverkade klimatet. Jag har jobbat på modemagasin och dragits med in i branschkollegornas villhöver-shopping, och har övertrasserat en rimlig nivå av konsumtion gång på gång. Jag har levt loppan, utan att fundera över konsekvenserna.

Det är nämligen minst lika lätt för såna som mig att leva fullkomligt ohållbart.

Den här bilden har jag tagit, en tidig morgon för 13 år sedan. Trots att fotot föreställer Uluru, i hjärtat av Australien – en plats som kräver en flygresa runt halva jorden för att nå. Det är lätt för såna som mig att leva ohållbart.

Sen vaknade jag, fick på mig klimatglasögonen och började granska både mig själv och normerna som styrt mig så länge. Aj, det var ingen vacker syn. Men det styrde in mig på en alternativ väg, som inneburit till exempel att den här bloggen nu innehåller den här texten istället för en trendrapport om säsongens must have-köp inom inredning. Det är inte alltid lätt att navigera så här off norm-road, men det gav mig en otroligt mycket bättre känsla i magen att byta kurs.

Jag försöker, med tanke på ovanstående, alltid hålla tre perspektiv i huvudet samtidigt när jag skriver:
1. Alla har inte samma förutsättningar som jag.
2. Jag varken är, eller har varit, felfri.

Och nu till poängen med det här inlägget, punkt 3. För även om jag försöker påpeka så ofta att det nästan blir tjatigt att jag fattar att jag är privilegierad, och även om jag påminner om att jag på intet sätt är perfekt själv, så möts jag med jämna mellanrum av invändningar mot det jag skriver från någon som inte alls är som jag. 

Och det är här det blir lite knasigt, för det verkar som att de som känner sig mest träffade är de som har minst anledning att känna så.

Jag må ha dragit en vinstlott i privilegiumlotteriet, men i det här landet är det snarare regel än undantag att göra det. Sverige är ett rikt land med ett starkt skyddsnät, en hög utbildningsnivå och en grundmurad demokrati. Det finns absolut grupper som saknar privilegier på olika sätt, inget snack om saken. Och där finns det alltid orättvisor i grunden som behöver bekämpas, av oss alla.

Men en stor anledning till att jag hamnat i en så göttig sits är ju för att jag utgör normen. Jag sticker inte ut, och därför är jag inte utsatt. Och om jag är normen, då betyder det också att majoriteten är som jag. Alltså:

3. Jag vänder mig inte till alla. Men till de flesta.

Den här bilden har jag också tagit. En sen kväll, för 1,5 år sedan. I Sverige. Livskvalitet avgörs inte av breddgraden, prislappen eller hur stora utsläpp som krävdes. Det kan vara bra att påminna sig om det.

Så när jag skriver om att Black Friday borde avskaffas för att vi konsumerar alldeles för mycket, då vänder jag mig inte till dig som väntat hela året på en rea som innebär att du äntligen har råd att byta ut den trasiga tvättmaskinen. Eller att du för en gångs skull kan ge ditt barn något som är lika fint som det alla kompisarna har. Klimatet struntar fullständigt i om vi betalar fullpris eller reapris för nyproducerade saker, det enda som betyder något är hur mycket vi köper i förhållande till vad planeten klarar av i form av utsläpp, avfall och resursanvändning. Och det är inte du som handlar något på Black Friday för att du måste som gör fel. Det är såna som jag som lustshoppar saker vi inte behöver bara för att det är billigt som är problemet. Och vi är tyvärr många. Jättemånga.

Samma sak när jag skriver att vi ska sluta flyga. Det är inte du som drömmer om att en dag ha råd att spara ihop till en utlandssemester, och nu känner att jag vill ta ifrån dig din dröm, som ska känna dig träffad. Jag vänder mig ju inte till dig, för du flyger ju inte. Jag vänder mig till såna som jag som tagit de årliga solresorna för givna, som kan boka en resa av ren tristess, som känner att jag kan ”unna mig” lite värme i kalla februari. Och vi är tyvärr också många.

Min blogg är långt ifrån stor, med influencermått mätt. Jag vill gärna att den ska växa för att förhoppningsvis fler ska få samma aha-upplevelse som jag fått och vilja hjälpa till att putta normerna åt ett annat håll. Men jag kommer aldrig att vända mig till alla. För anledningen till att jag – och så många med mig – är så privilegierade beror ju på att andra människor inte är det. Det är ju så privilegier funkar.

Och jag tror faktiskt att om vi som hade turen att få det mest bekväma livet frivilligt börjar förändra oss och putta normerna i en annan riktning, då bidrar vi samtidigt till att klyftorna minskar. Om begagnat blir norm sticker inte den som inte har råd med nytt ut längre. Om hemester blir norm slipper den som inte har råd att åka utomlands känna skam. Alla vinner på ett liv inom planetens gränser.

Ni får mer än gärna fortsätta att påminna mig om mina privilegier. Jag tål det, och jag tror det är nyttigt för mig. Men ni behöver inte göra det för att ni känner er orättvist behandlade av vad jag skriver, jag lovar. De texter som känns orättvisa för dig som inte har vad jag har, de är inte riktade till dig, helt enkelt. För du lever redan hållbart – även om det inte var av fri vilja.

28 jan 2021 Direktlänk Reflektioner 19 kommentarer

Relaterade inlägg

Målsättningsuppdatering – januari!

Om att hantera samtiden

Mango – en studie i greenwashing

I början av året trillade en pressrelease in. Globala modeföretaget Mango börjar med hemtextilier. Inga ögonbrynshöjare där, det gör ju nästan alla klädkedjor. Men så var det ju det där med ordet ”hållbarhet” som naturligtvis hade letat sig in i pressmeddelandet. ”Sustainable textiles”, eller ”hållbara textilier”, ska lanseras, och längre ner meddelar Mango stolt att ”hela kollektionen av textilprodukter kommer att vara hållbar”.

Mangos hemtextilier. För världen behövde tydligen fler massproducerade lågprispåslakan.

Och sen … var texten slut. Inte ett ord om hur denna ”hållbarhet” yttrar sig. Så jag mailade och frågade. Första svaret lydde:

They will be made from sustainable fabrics and produced in countries that are near to Spain, such as Portugal, Morocco or Turkey. Let me know if you need any further information.

Hmmm. Om vi bortser från att Turkiet ändå ligger 3300 kilometer från Spanien (fågelvägen) för ett ögonblick så säger ju detta svar absolut ingenting. ”Hållbara tyger” – vad är det? Jag mailade igen. Nästa svar:

We have models made from linen, others with organic cotton and others that are made following a sustainable process. Now, not all the collection is sustainable but our goal is for all of it to be in the following years.

Okej. Så ”inte hela kollektionen är hållbar” (vänta nu, i pressmeddelandet står det ju precis tvärtom?), men vissa produkter är gjorda i linne, andra i ekobomull och ytterligare några är producerade med ”en hållbar process”. Jaha, vad är det då? Jag mailade igen. Nästa svar:

Unfortunately we do not have all this information at the moment. I will keep you posted. Only about the sustainable processes, some of the pieces are made using less water than the average quantity and some others use chemical free dyes.

Vad jobbigt det måste vara att ha tappat bort så mycket vital information om en helt ny kollektion. Men de kanske hittar den? De ”hållbara processerna” handlar alltså om att vissa produkter kräver mindre vatten än en genomsnittlig produkt och andra är infärgade med kemikaliefri färg. Sååå … hur mycket mindre vatten? En droppe mindre? En liter? Ett badkar? Och hur mycket vatten kräver den där genomsnittliga produkten som de jämför med? Och det här med ”kemikaliefri färg”, vad är det för revolutionerande produkt? Allt består ju av kemikalier. Hej vatten (kemisk formel H2O). Jag mailade igen.

The correct information is that, for now, the entire line is NOT 100% sustainable but we are working for it to be. There are some products that are still in the process of selection and making and that we do not have the final design and materials, because the collection is not finalized. (…) That is also why we cannot give you answers to all your detailed questions about the sustainable processes, since we do not have all the final products so we do not know how many of them are made using these kind of processes. 

Hmmm. Känns det inte lite bakvänt att göra produkterna först, och sen se vilka som råkade bli ”hållbara”? Istället för att bestämma sig för att göra produkter på ett ansvarsfullt sätt och säkerställa att de kraven möts i produktionen? Jag får nog maila igen.

Och ja, så här håller vi på, Mangos pressavdelning och jag. (För nej, jag får inte direktkontakt med hållbarhetschefen, så jobbar nämligen inte Mango.)

Medan vi väntar kanske vi ska kolla lite på Mango som helhet?

Committed

Mango har en egen hållbarhetsmärkning, ordet Committed. Denna sätter Mango på produkter som innehåller ”minst 30% hållbara fibrer och/eller har tillverkats genom en hållbar process”. Till ”hållbara fibrer” räknar Mango ekobomull, återvunnen bomull, BCI-bomull, återvunnen polyester, återvunnen ull och återvunnen tencel bland annat. En ”hållbar process” är mindre vattenanvändning, tillverkning med hjälp av förnybar energi eller minskad kemikalieanvändning.

Ytterplagg märkt Committed. Den består av 53% icke-ekologisk bomull och 47% polyamid. Fodret är av 100% jungfrulig polyester, medan stoppningen är av återvunnen polyester. Good enough?

Så vad är problemet? Det finns några.

1. En ohållbar produkt beskrivs som hållbar

Till exempel att ett plagg märkt Committed kommer att uppfattas som ett hållbart köp av Mangos kunder. När det i själva verket kan röra sig om en tröja i jungfrulig polyester producerad på konventionellt sätt, men i en fabrik som drivs med förnybar energi. Eller en tröja gjord av 70% jungfrulig polyester och 30% återvunnen polyester, men tillverkad i en fabrik som drivs av kolkraft, om jag tolkar deras egen definition rätt.

2. Det mindre dåliga valet utgör en minoritet

Ett annat problem med Committed är att om jag kollar Mangos webbshop just nu så hittar jag totalt 253 olika produkter som Mango då anser ”hållbara”. Men Mango har ett enormt sortiment, det finns till exempel hela 232 olika klänningsmodeller i shoppen.

Totalt producerade Mango 158 miljoner nya plagg under 2019. Alltså ungefär 15 sprillans nya plagg åt varenda människa i hela Sverige. Av dem var 18 miljoner märkta Committed. Det är 12 procent av det enorma klädberg som Mango producerat. Eller, om vi vänder på det, 88 procent av de 158 miljoner plaggen är i Mangos egna ögon ”ohållbara”.

3. Det produceras långt mer än som säljs

Visst, alla måste börja någonstans, och 12 procent är bättre än 0 procent. Men om vi bortser från uppdelningen i ”hållbara” och ohållbara plagg, så är det ju oavsett en helt ohållbar mängd?

När jag klickade mig in på Mangos webbshop för att räkna plagg är det upp till 70 procents rea på stora delar av sortimentet. Stora mängder kläder blir alltså inte sålda. Mango släppte ut 379 267 ton koldioxid under 2019. 48,7% av det var produkttransporter, hit och dit från fabriker till butiker och återförsäljare, och tillbaka igen när plaggen inte blir sålda. Att producera 158 miljoner trendkänsliga, kortlivade plagg av i genomsnitt ganska låg kvalitet och obefintligt andrahandsvärde är inte hållbart. (Alla siffror finns i hållbarhetsrapporten.)

Och slutligen – hållbarhet är inte en skala. En produkt är antingen hållbar, eller så är den inte det. En tröja av 30% återvunna fibrer och 70 procent icke-återvunna fibrer är alltså inte hållbar, oavsett hur många Committed-etiketter som hänger i nacken på den.

Stopp, ni har viktigare saker att göra!

Kanske får jag lite tydligare svar kring Mangos hemtextilier, lovar att uppdatera inlägget i så fall. Men jag vill redan nu hävda att kollektionen inte borde ha lanserats än (om än alls).

Mango omsatte 2 374 miljoner euro under 2019, och gick med 141 miljoner euro i vinst. Även om pandemin säkert drabbade även dem under 2020 så är Mango en vinstmaskin som har råd att vänta med att lansera en ny produktlinje tills de verkligen kan leva upp till sina hållbarhetspåståenden.

Att vända stora företagsskepp tar förstås tid, men att designa 18 000 nya plagg varje år och bara lyckas sätta en Committed-etikett på 12 procent av dem – trots otroligt låga, egensatta krav på ”hållbarhet” – gör att jag tycker Mango borde prioritera att ställa om resten av sin produktion innan de satsar pengar på att ge sig in med samma halvmesyr till produktlinje i inredningsbranschen.

Detta är solklar greenwashing, och jag hoppas faktiskt att den här pressreleasen inte får något som helst gehör i media. Det är uppenbarligen ett måste att börja syna budskapen i pressreleaserna och ställa mer kritiska frågor till företagen, både som journalist och som kund.

Vad säger lagen?

Jag passade på att skicka Mangos pressrelease till Yrsa Lindberg, som är hållbarhetsexpert och driver kontot @greenwashingisverige.

Mango skriver att hemtextilierna är hållbara, men inte så mycket mer än så. Får man göra så?

– Nej, det får man inte. Faktum är att Konsumentverket avråder företag från att använda vaga begrepp som hållbar, miljövänlig, grön, medveten et cetera. Detta för att företagen sällan lever upp till begreppens innebörd. Att inte kunna styrka miljöpåståenden (som att textilierna är hållbara) bryter direkt mot marknadsföringslagen. Att inte heller ha information tillgängligt om hur de är hållbara bryter också mot marknadsföringslagen. Så detta går att anmäla till Konsumentverket och kommer med största sannolikhet att fällas. Men då måste vi vara flera som anmäler, det funkar nämligen så hos Konsumentverket.

Det lilla Mango gör rätt (som till exempel att byta polyester mot återvunnen polyester här och var), kan de prata om det på ett vettigt sätt?

– Jag tycker absolut att företag ska kunna prata om sitt hållbarhetsarbete, men få gör det tyvärr på ett korrekt sätt där vi som konsumenter inte blir vilseledda. I och med att Mangos hållbarhetsåtgärder är små, om vi tittar på hur liten andel av produkterna och sortimentet som innehåller mindre skadliga material, så funkar det inte att använda det som en av huvudbudskapen i pressmeddelandet eller att märka det med någon typ av ”grön” märkning på hemsidan. Däremot kan de skriva att plagget till 30% består av återvunnen polyester, för det är ju sant.

Vad är det största problemet med Mangos hållbarhetsarbete, som du ser det?

– Mango gör samma fel som näst intill alla andra volymföretag inom mode och inredning – att företag som har en ohållbar affärsmodell, där de producerar miljontals med produkter på miljöskadliga och människovidriga sätt, gör en liten förbättring och sedan kallar det hållbart eller medvetet. Återvunnen polyester och ekologisk bomull är också miljöskadligt, om än lite mindre än de konventionella alternativen.

Produkterna är inte ens i närheten av hållbara, och speciellt inte med tanke på i vilken mängd de tillverkas och under hur kort tid vi ska behålla dem i våra hem. Hållbarhet ska mätas utifrån de planetära gränserna, inte utifrån branschens egen historik. Ett plagg som är lite mindre skadligt än igår är inte hållbart. Jag skulle säga att detta är den vanligaste greenwashingen vi ser idag och det handlar om att företag som levt gott på att hetsa till konsumtion och förstöra världen kämpar in i det sista för att få finnas kvar. Låt oss sluta köpa det – bokstavligen.

Slutligen: Mango är förstås inte ensamma om att vara en global modekedja med trendkänsliga lågprisprodukter som nu känner krav på sig att ställa om. Det är och förbli en svår balansgång att hitta rätt nivå på kommunikationen under resans gång, vissa lyckas bättre än andra. Mango lyckas inte alls i mina ögon. Vad tycker ni?

25 jan 2021 Direktlänk Klok konsumtion 17 kommentarer

Relaterade inlägg

Aktivera din garderob! 21 roliga teman att följa

5 tips som hjälper dig att minska nykonsumtionen


Close
Husligheter